Morning Monday!
Måndagar och jag har ju ett inte så härligt förflutet, det ska jag inte sticka under stol med. Jag har HATAT måndagar som pesten. Velat fly, ha ögonbindel på mig och skrika Tisdag istället. När ångest var en stor del (faktiskt den största delen) av mitt liv så var Måndagar ångest de luxe. Jag vet inte hur många Måndagar jag gråtit mig igenom. Av ångest.
Det var så många år som jag flydde ifrån ångest, flydde så fort jag kunde. Låt mig förklara vad fly ifrån ångest betyder, ska försöka förklara det så gott jag kan.
Ångest är ju en känsla. En jobbig känsla. Den kan ge sig i uttryck på miljoner olika sätt. Som att vara rädd för att ha en allvarlig sjukdom, som panikångestattack, som en djup rivande oro, som att man har svårt att andas, svårt att fokusera blicken, svettningar, snabb andning, att man skakar, overklighetskänslor, hjärtklappning, illamående, klump i halsen….. och miljoner mer, men det som är gemensamt med ångest är att det är en jobbig ”vilja hoppa ur sitt skinn” känsla.
Så fort jag haft något som liknat ångest har jag sprungit allt vad jag kunnat, mentalt. Inte velat nudda vid känslorna utan bara velat må bra igen utan den där jobbiga känslan. Gjort allt i min makt för att stänga av oron, svettningarna, overklighetskänslan och bara låtsas som att jag aldrig kände det. Det är ungefär så jag kan förklara att fly ifrån sin ångest.
När jag gick i terapi i 3 år så lärde jag mig att det är OKEJ att må dåligt. Jag dog ju inte av ångest. Det var ju bara en känsla som det var helt OKEJ att vara i även om den var obehaglig som fan. Vet ni hur revolutionerande det var för mig?
Tänk en dag, 2013 var det, när jag låg i sängen och mådde så inihelvetes dåligt och bara sa till mig själv:
”Nina, det är okej att må dåligt idag.”
Det som känns helt bisarrt är att i den sekunden så släppte en sån stor ”fly ifrån ångest-sten” ifrån mitt bröst. Jag hade själv satt en stämpel på min ångest som något jäkligt dåligt och något som inte fick finnas. Så länge jag gjorde det så accepterade jag ju varken min ångest…..eller mig själv. Å jag kan i ärlighetens namn säga att så länge man inte accepterar ångesten för vad den är, så länge kommer den finnas hos en utan att man blir frisk ifrån den.
Idag är ångest och hälsar på ibland. Jag gillar den fortfarande inte, men den får komma och hälsa på mig – men inte stanna. Idag försöker jag oftast mota Olle i grind, men lyckas jag inte så får den väl vara där en stund då. Livet går vidare, jag fortsätter andas, svälja, se, höra och gå. Allt fungerar, fast ångesten är där.
Jag vet att ni är många många som lider av olika former av ångest, å tro mig….jag vet vad du går igenom. Men en dag blir den lättare att bära. En dag känns det bara bättre. Jag lovar! Men man måste kanske aktivt hjälpa sig själv ur den där känslan, ta hjälp av ett proffs. Du behöver bara verktygen, sen kan du hantera det alldeles själv!
Därför kickar vi igång denna måndag med dessa ord! Tycker dom är så jäkla bra. Vad som än kommer så kommer du klara det också!
Heja dig!
Kram Nina
Denna måndag ska bli bra! Helt galet och nästan lite läskigt att läsa din blogg många gånger. Du verkar vara ”så mkt jag” Älskar att du är så öppen och så skönt att det finns en till ”jag” där ute som lyckas med det mesta och ändå bjuder på det! Heja dig!
Jag är precis som du. Lever med den där jäkla ångesten. Ofta handlar min om ”allt som kan hända”. Katastrofhjärna och hittepågrejer.
Tills för 1 månad sen.
Då fick min son på 15 år ett kraftfullt slag i huvudet. Helt utan anledning. En annan 15 åring som fick bara lust att slå någon och så var min son på fel plats. Vilket detta barn har erkänt.
Min son fick skador och kommer troligtvist aldrig bli återställt. Nedsatt hörsel mm.
Sen den dagen sa jag åt mig själv på skarpen.
Alla jävla hittepå olyckor och scenarion som aldrig inträffar går jag och är orolig och har ångest.
Men detta som hände hade jag aldrig trott.
Sen dess har jag inte haft ångest över hittepå grejer.
Jag mår givetvis skit över det som har hänt.
Men så mycket man har mått dåligt över saker som aldrig hänt och även få må dåligt över det som händer.
Så jag sa åt mig själv att jag orkar inte må dåligt 2 ggr. Räcker med 1 gång.
Kram till världens bästa blogg !
Tack för dina kloka ord och för att du delar med dig. Detta behövde jag höra idag
Ja denna ångest kommer som ett brev på posten vissa dagar. Helt klart lär man sig med åldern att handskas med den. Att förstå att det går över och det inte är farligt. Ta en promenad…andas..tänka snälla tankar om sig själv!