Hello!
Igår var vi till Strängnäs för att titta på när Theddes lag som han tränar hade seriepremiär. Första matchen för säsongen spelades.
Så kul att vi sprang på Magnus pappa Roffe där på läktaren. Barnens farmor & farfar bor i Strängnäs så det var ju superkul att vi sågs. Här i en vild diskussion ser det ut som.
Det blev vinst med 5-3 för killarna, så jag hade en lättad son som kom hem igår kväll. Alltså, han lägger ned så sjukt mycket tid på sina 2 lag som han tränar och är huvudtränare för. Allt engagemang kräver i stort sett all hans vakna tid. Han åker tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen.
Det ska planeras träningar, kolla videoupptagningar från matcher för att hitta vad som behöver utvecklas, vara ett psykiskt stöd, coacha pedagogiskt, åka på matcher, försäsongen ska också planeras och dessutom ordna roligheter för grabbarna vid sidan av planen. Detta för 2 lag.
Han arbetar heltid med detta idag och älskar sitt jobb. Men ibland blir jag orolig för att han viger hela sitt liv åt det och kanske jobbar mer än han förstår. Han hinner inte äta ibland och dessa sena kvällar, alltid. Han är sällan ledig någon helg heller så ibland undrar jag hur han återhämtar sig? Ni vet hur man är som mamma då? Jo man oroar sig ibland och tänker att måtte han orka. Han satsar högt och jag är säker på att han kommer bli nånting stort. Han vill verkligen lyckas i sitt tränaryrke.
För mig är han redan så stor – jag är både mäkta stolt och imponerad över hans prestation. Lagen rycker i honom och bara det är ett kvitto på hur duktig han är, fast han bara är 23 år gammal.
Det krävs både pondus, djupt kunnande och känsla för att kunna träna ett gäng med vuxna män. Å det rattar han heltid idag. Sa jag att jag var stolt?
Dock så måste dom sluta med en sak i Uppsala och Alunda. Att kalla honom för Theo. Han är INGEN Theo. Han är Thedde, Theddan eller Theodor. Inget annat. Ja jädrar vilka problem man kan få när någon kallar ens barn fel…. haha.
Nu laga mat, apropå inte hinna äta så har jag inte fått i mig någon lunch idag. Så inte bra!
Vi hörs senare!
Kram Nina