När ångesten var en stor del av mig

Godmorgon godmorgon!

Här har det varit full fart hela morgonen. Jag vaknade aaaalldeles för tidigt i morse och kunde verkligen inte somna om. Är det något jag slutat med så är det att bara dumligga timme ut och timme in. Kan jag inte sova efter att ha försökt en stund så börjar jag antingen att jobba eller så går jag upp. Men det kanske beror på att det bara händer ibland numera att min sömn är knas och att jag vaknar efter alldeles för få timmars sömn.

En bild från 2015, så sliten, trött och slut i själen.

Någon dag efter. Fortfarande samma gamla slitna jag men med en fasad på.

Jag minns tillbaka till den tiden då jag hade sömnsvårigheter som var helt surrealistiska, när jag sov någon timme varje natt och sedan låg vaken och grät resten av natten. Det var 2015 och vi hade ganska nyligen flyttat in i det lilla kråkslottet. Hade sån galen ångest och oro i kroppen, en hypokondri som galopperade mest hela tiden och inte blev det direkt bättre av att jag inte kunde sova. Jag var så nedbruten som person och mådde så psykiskt dåligt. Fyyy, jag ryser bara jag tänker på det. Det var en hemsk period i mitt liv.

Då var morgonen och ljuset något som jag välkomnade med varm hand. Ljuset var det som tog bort allt det läskiga och ångestfyllda med natten. Det var som om ljuset suddade ut allt och som om natten inte hänt. När jag ser tillbaka på den där tiden och alla nätter så tycker jag så synd om mig själv. Jag var så himla vilsen då. Rädd och skräckslagen mest hela tiden, rädd för att bli allvarligt sjuk 24/7. Jag försökte fungera normalt utåt men det fanns liksom ingenting som var normalt med mig då. Såhär i efterhand har det ju visat sig att jag led av olika vitamin och mineralbrister samt att jag hade stor progesteronbrist. Jag har också gått i terapi i några år. Men det tog sååå lång tid innan jag fick svar på allt och fick hjälp så jag höll ju för fasen på att bli knäpp.

Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag inte hade fått hjälp? Jag menar inte att jag skulle tagit livet av mig , inte så…..men jag hade förmodligen slagit över på något vis. Det hade förmodligen gått för långt så att det på något sätt hade flippat.

För mig är detta viktigt att prata om och upplysa. Kanske får jag någon annan att inte känna sig konstig och galen, mig hjälpte det mycket att då läsa om andra som mådde dåligt. Det tog bort det hemska i att må dåligt, jag visste ju att det fanns andra.

I morse gick jag och la mig på soffan och jobbade. Mötte ljuset och var glad över att jag inte alls har samma ångest som då. Att jag kommit så långt ändå. Visst, ångesten är och hälsar på mig fortfarande, det är som en jobbig gammal släkting som man aldrig riktigt blir av med, så då är det lika bra att liksom gilla läget och acceptera att den där släktingen kommer ibland och är jobbig men det är ok.

Morgonens ranson! Haha…. glad över hur mycket frukt och grönt som går åt just nu. Igår kväll var jag och fyllde lagret på affären igen. I morse drack jag min sellerijuice och Tony och milo fick en äpple, morot, lime, selleri och ingefära juice. Nu vore det väl självaste fasen om vi inte lyckas hålla oss lite friskare denna höst och vinter, ska försöka hålla i detta.

 Solen kikar fram så fint och jag har tagit plats på mitt kontor. Mitt soffkontor. Mamma håller på och gör om med färgerna hemma i sitt vardagsrum efter tips från mig, och ville jag skulle komma och titta sen. Såklart jag ska! Så härligt att man kan inspirera. Färgkombon jag tipsade om är verkligen såååå fin! Du ska få se sen.

Vi hörs senare!

Kram Nina