Att separera

Godmorgon raringar!

Redan Söndag. Det kändes som den här helgen bara swishade förbi. Märkligt det där hur fort de lediga dagarna går. Men, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi har ju hela söndagen framför oss. Det är en ledig dag i allra högsta grad. En händelserik sådan också.

Igår var en härlig dag! Vi tog bilen och brassade upp till storstan för en härlig dejt med min fina vän Jennys matblogg. Bättre jag nämner henne vid bloggnamn så vet alla vem jag menar.

(Suddiga bilder men de är tagna från mina videos på Instastory).

Jag var så chockad hela morgonen för helt plötsligt hade Tony rakat av sig allt skägg. Kunde knappt titta på honom då han såg så himla ovanlig ut. Han såg säkert 10 år yngre ut utan sitt skägg och nu när jag äntligen hade vant mig vid hans stora skägg så rakade han av det. Nu måste jag vänja mig vid det här och lagom till jag gjort det är det väl långt igen. Haha….

Vi hämtade upp Jenny och hennes nya kille utanför deras hotell och gav oss av till Urban Deli.

Hur härligt att äntligen få ses efter drygt ett år. Som jag längtat efter den här jäntan. Blev alldeles varm av att se hennes ansikte.

Jag åt en fräsch sallad, tyvärr var det mycket jag inte kunde äta pga min nya kosthållning. Vill vara helt strikt då det krävs att man är det för att få ordning på magen. Tony och Milo åt en varsin matig smörgås och Jenny och hennes kille fikade.

Så härligt det är att se sin vän sådär lycklig. Du vet när man är sådär härligt nykär. Hennes sätt att se på honom blir så speciell, det är som om ögonen glittrar hela tiden. Blir så glad i hjärtat för kärlek är verkligen så himla fint! Han var såå trevlig också vilket ju var än mer glädjande.

Är det något man ska sträva efter här i livet så är det verkligen lycka! Går man runt i en relation och inte är lycklig så borde man göra något åt det. Jag har själv varit där och jag tycker att ingen borde ha det så. Vi sökte hjälp men när inte ens det hjälpte var vår enda väg att separera. Det var en otroligt jobbig resa, bland det absolut jobbigaste jag gjort. Det kändes som man gick sönder på insidan.

Hela förloppet var så otroligt hjärtslitande med barn som var inblandat. Det ständigt dåliga samvetet och den ständiga saknaden av barnen när de var hos sin pappa. Mitt ex mådde dessutom otroligt dåligt väldigt länge efter vår separation och det gjorde att man inte kunde gå vidare riktigt och så oroade jag min så mycket över hans mående. Nej usch, det vänder sig lite i min mage när jag tänker på den där perioden. Det är helt klart något av det värsta man gjort.

Men, såhär i efterhand var det den viktigaste resan jag gjort i livet! Jag vågade sätta stopp för något som inte längre var bra för någon av oss. Han var inte lycklig heller och vårt beslut om separation togs gemensamt. Våra barn hade 2 vålnader till föräldrar och inget barn ska växa upp och se två kärlekslösa föräldrar. Vad ger det för signaler för deras framtid tänker jag? Är det något jag försökt att få mina barn att tro på så är det lycka. Att alltid sträva efter att vara lycklig. Jag skulle dö inombords om någon av mina barn levde olyckligt och i relationer de inte skulle vilja leva i. Det vill jag aldrig uppleva så jag pratar ofta med mina barn om det här. Att alltid sträva efter att vara tillfreds och lycklig.

Idag är ju jag och mitt ex Magnus de bästa vännerna man kan vara. Är så glad för att vi roddade ihop det så bra trots allt. Att vi såg förbi våra egna tillkortakommanden och vår separation med att ta tag i allt och bli vänner istället. Han är en stor del av våra liv idag och någon Milo tycker väldigt mycket om. Han är en av Tonys närmaste vänner också, bara en sån sak. Stora barnen ska vi inte prata om – dom ger oss ofta ”cred” för hur fint vi löst allt och för att vi lyckades förbli vänner. Det är facit för oss idag!

Vi är dessutom så glada att Magnus lever i en fin relation idag. För ett år sedan träffade han en jättegullig tjej och ingen är gladare än vi att han också äntligen får vara lycklig och älskad.

Som sagt, kärlek är så jäkla fint! ❤️

Oj vad jag svävade iväg, ibland rycks man bara med och har plötsligt jättemycket att skriva.

Åter till vår dag igår!

Det blev en jättemysig dag i Stockholm i alla fall. Sedan var det dags för oss att rusa till parkeringsgaraget och åka mot Örsundsbro. Mitt gamla innebandylag skulle ju ställa upp i en vänskapsmatch mot ett gammal lag vi mötte för många herrans år sedan.

Så kul att se! Jag var såå impad av tjejerna som vann matchen och hade så briljant spel stundtals så jag tappade hakan. Det var som att spola tillbaka tiden till när vi spelade aktivt. Jag blev verkligen tårögd däruppe på läktaren. Jag själv tackade nej tidigt och det var väl tur eftersom vi varit lite krassliga. Känns som min kropp skulle gå av där i målet om jag ens försökte. Lisa gjorde fina räddningar så det var ingen förlust att inte ha mig i mål heller.

Själv så avnjuter jag frukost. Denna smoothie med blåbär, banan, kokosmjölk och kokosolja är så god. Mättar riktigt bra. Autoimmuna kosten fortsätter att gå bra. Jag äter gott och så vet jag att jag gör allt jag kan för att laga mig själv nu. Om ni vill kan jag skriva mer om det när jag är lite mer insatt och har kört på ett tag.

Hörni, missa för allt i världen inte tävlingen som pågår på min ➡️ @niiinis.se. Där kan du tävla om en helt underbar herrgårdsvistelse. In och kika vetja.

Dags att ta tag i hemmet. Behöver plocka undan och fixa lite. Sen ska jag väcka min skägglösa man och ta med honom på en promenad. Senare ikväll drar vi mot Stockholm och ska bowla innan Sveriges fotbollsmatch mot Norge. Så kul, Tony är ju halvnorsk så det passade ju finfint! ❤️ Milo har knappt kunnat sova för han är så taggad, första gången för honom med så stor match på så stor arena. Samma för Tony, han har heller aldrig upplevt det. ❤️

Vi hörs lite senare!

Kram Nina