Godmorgon!
Ja men tack för lite inputs, jag beställde kavajen. Beställde sandalerna också även fast någon tyckte dom var fula. Är dom inte riktigt jag ger jag dom till mamma.
Här är det morgonmys i sängen. Hon ligger bredvid mig som alltid. Hennes ”mammighet” blir bara värre och värre tycker jag. Är jag hemifrån i ett par timmar så rusar hon ned från övervåningen och ”skriker” högt och stryker längs mina ben tills jag satt mig ned. Gud nåde om vi är borta en helg, då vet hon knappt var hon ska ta vägen? Hon ”skriker” höööögt och kommer springande och sen blir jag inte av med henne.
Kan en katt fästa sig för mycket? Jag får liksom aldrig vara ifred om ni förstår vad jag menar? Lägger jag mig på soffan så kommer hon som ett skott. Målar jag tavlor är hon där. Duschar eller går jag på toa är hon där. Går jag in till Milo på kvällen och småpratar innan han ska sova så hoppar hon upp i hans säng. Men det sker bara när jag är där, aldrig annars. Städar jag blir hon nästan stressad för då är jag ju överallt. Där jag är, där är hon.
Vi har gjort så de andra också matat och bytt i hennes låda, alltså inte bara jag…. men nu är hon värre än någonsin. Jag tycker nästan synd om henne. Det känns som om jag vill få henne att bli lite mer självständig och inte sitta fast på mig så mycket.
Visst kan hon ibland gå ifrån och sova på övervåningen men då håller jag på med saker som gör att hon inte kommer till ro med mig.
Någon som vet om detta är normalt, har haft många katter mem aldrig en katt som varit såhär. Hon är köpt på Hitta Katten och jag vet inte om det är något från hennes förflutna. Hon är en väldigt känslig och ängslig katt. Hon reagerar starkt på ljud, hatar dammsugaren och musik. Livrädd när Tony spelar gitarr. Rycker alltid till när någon tar i dörren och kommer hem. Rycker till när hon hör att Milo vaknar på sitt rum eller när någon av stora barnen kommer ut ur sina rum. Ängslig är ordet…..
Nä, dags att ta tag i morgonbestyren. Sen ska jag måla 6 vinglas. Kommer snart dyka upp en trevlig tävling på min Facebooksida. Ha nu en god tisdag så hörs vi senare.
Kram Nina
Min katt bryr sig inte om mej alls trots att det är jag som borstar, byter låda, ger mat. Sonen däremot älskar han! Men jag förstår att kärleken kan bli lite överväldigade… Det finns ett lugnande medel som kanske kan funka. Man sätter det i kontakten och då sprider det sig nåt som bara katten märker. Kolla med djuraffären, Arken Zoo har jätteduktig personal.
Åh, det var sån vi hade när vi tog med henne på resa i julas. Kanske ska köpa hem det igen, den resan gick ju väldigt bra med henne så kanske värt att testa.
Haha, är det en sak jag lärt mig av att ha olika katter genom livet, så är det att det finns ingen katt som är normal. Eller onormal heller, för den delen.. lika egna allihop