Morning!
Idag ska progesteronkrÀmen smörjas 2 ggr. Wish me luck. Jag kÀnner att jag behöver attackera det hÀr monstret frÄn alla hÄll nu. Nu Àr det gladiatorfight i vem det Àr som ska vara den starkaste av oss. Bitchen jag berÀttade om igÄr skriker sig hes.
NÀr hon gör det sÄ vill jag bara vara ifred. I mysbyxor. Skitigt hÄr. OvÄrdad hud i ansiktet och allmÀnt orkeslös. SjÀlvförtroendet Àr ocksÄ dÀrefter. Har vÀl aldrig kÀnt mig sÄ ful som dÄ. Jag hittar alla fel pÄ mig sjÀlv som jag nÄgonsin kan hitta, Àven dom jag inte hittat tidigare, det dyker alltsÄ upp mer att ogilla.
Plötsligt har huden pÄ nÄgot sÀtt gett vika. AlltsÄ i slapphet. All form av collagen har liksom packat sin resvÀska och gett sig av till nÄgon 30 Äring istÀllet. Att se huden bli slapp var fan en riktig törn i sidan. DÀr kan vi snacka Äldersnoja. Den var jag liksom inte beredd pÄ riktigt. Och varför kÀnns det sÄ orÀttvist?
Ta en man! En Àldre man. Ja men vi sÀger George Clooney för att nÀmna en vÀlkÀnd man som mÄnga tycker Àr hunk.
Inte fasen har han blivit fulare med Ă„ldern, tvĂ€rtom. Jag gillar nĂ€r man ser lite karvad ut. NĂ€r Ă„ren, funderingarna, barn, kĂ€nslor, upplevelser och livet satt sina spĂ„r. Ett plain face Ă€r sĂ„ intetsĂ€gande. Det ser bara….well….plant och slĂ€tt ut. Inget liv. Inget som sĂ€ger nĂ„got. Skrattrynkor pĂ„ en man kan vara det vackraste i livet. Tonys skrattrynkor Ă€r tokdjupa och jag Ă€lskar dom.
Det fanns en tid nÀr Àven min mans panna vad som en bebisstjÀrt. Jag minns att jag alltid drog min hand över hans panna för den var sÄ len. De dÀr gÄngerna vÄr kÀrlek fortfarande var hemlig och vi hÄnglade i bilen, dÄ drog jag pÄ hans panna för första gÄngen. (JÀkligt konstig fetisch ) Det var som smÀlt choklad, hade aldrig kÀnt nÄgot sÄ lent.
Idag har livet satt sina spÄr i den. Jag kÀnner dom med min hand. Men det Àr vÄrt liv tillsammans som gjort det. VÄra med och motgÄngar. SÀkert mÄnga av de dÀr nÀtterna dÄ jag grÄtit av Ängest, sÄna spÄr sitter nog mycket i hans panna. Jag vet att han led sÄ ofantligt mycket med mig dÄ.
Hmm. Hur kom jag in pÄ det hÀr nudÄ! Well, inte konstigt kanske nÀr man varit vaken sen 2 och ligger hÀr i sin ensamhet och tankarna fÄr valsa runt fritt.
Jo just ja, att det Àr orÀttvist med mÀn som Äldras snyggt och lÀckert. Jag upplever dock inte mitt eget Äldrande som det. à det kan man vÀl fÄ tycka? Det kan vÀl inte vara fult eller fel att tycka att det ibland kÀnts jobbigt att förÀndras? FörÀndringen nu Àr ju sÄ skarp. FörÀndringen fram till 35 kÀndes inte sÄ grov och stor, den gick sakta framÄt och man hann med i svÀngarna. Men sedan hÀnde allt sÄ snabbt. Bara efter 45 har det hÀnt alldeles för snabbt, jag hÀnger inte med. à jag kan verkligen förstÄ att man tar till botox och fillers i min Älder.
Men som jag skrivit tidigare sĂ„ har min rĂ€dsla förhindrat mig. Jag har inte vĂ„gat. Men skulle jag nĂ„gongĂ„ng vĂ„ga och vilja göra det sĂ„ kommer ni fĂ„ veta. Jag skulle aldrig dölja det för er. Men jag skulle nog vara försiktig, livrĂ€dd för att se ut som catwoman. Jag har fĂ„tt fler Ă€n 1 förfrĂ„gan kan jag avslöja, ja om jag vill ha hjĂ€lp med att fixa mig i ansiktet, men har tackat nej till alla. Ăr bara för skitrĂ€dd. That’s all.
Men hur Ă€r det dĂ„? Man ska vara glad att man fĂ„r Ă„ldras….ja jag vet. Men med bitchen i mig sĂ„ Ă€r man allt annat Ă€n snĂ€ll emot sig sjĂ€lv. SĂ„ Ă€r det bara.
Men för att ÄtergÄ till progesteronkrÀmen igen dÄ, jisses vilka svÀngar detta inlÀgg tog alltsÄ? Jo, idag ska jag vÄga ta 2 pumpar bara för att se vad som hÀnder? MÄste berÀtta om den dÀr gÄngen jag bara rÄkade ta 2 pumpar, det var alltsÄ inte meningen.
För snart 3 Är sen var jag pÄ detta event. Ett yogaevent pÄ Urbanom. Stressad for jag ivÀg, trodde jag glömt min krÀm varpÄ jag hastade pÄ mer innan jag Äkte.
Yogan började och det var sĂ„Ă„Ă„Ă„ coolt pĂ„ alla sĂ€tt. Det Ă€r nog den hĂ€ftigaste yogan jag varit pĂ„. De gick verkligen runt och drog hĂ€nderna över ens rygg. Eller pressade pĂ„ ens axlar. SĂ„ hĂ€ftigt med den dĂ€r beröringen pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Dom gick bara runt och sa ingenting utan plötsligt hade man nĂ„gon som kom och tröck en över lĂ€ndryggen. SjĂ€lvklart kunde man sĂ€ga ifrĂ„n om man inte ville men jag stornjöt av det. AlltsĂ„ inte sĂ„….Ă€sch, ni fattar.
I alla fall, nÀr vi skulle andas och slappna av sÄ hade jag sÄn speed i kroppen sÄ det kÀndes som jag skulle flyga upp i taket. Slappna av? Eeeh, nope, skulle inte tro det! Det var som en jÀkla motor drog igÄng inne i kroppen alltsÄ. PÄ nÄgot jÀkla vÀnster lyckades jag ÀndÄ fullfölja den dÀr yogan och faktiskt njuta av den men det tog lÄÄÄÄÄng tid innan jag kom ned i varv. Högröd i fejjan for jag sen hemÄt och undrade vad som pÄgick i min kropp egentligen? Var det yogan som vÀckt en galning i mig till liv? Men sÄ plötsligt frÄn ingenstans kom jag pÄ det dÀr med krÀmen. Jösses sÀger jag bara, vilken grej om man tar för mycket!
Nu ska jag verkligen sluta babbla. Man kan tro att tant redan nallat pĂ„ progesteronkrĂ€men hĂ€r mitt i natten….
Vi hörs lite senare vĂ€nner! â€ïž
Kram Nina
Hej igen!
AlltsÄ, jag Àlskar dessa inlÀgg. SÄ öppet, naket och sÄrbart.
à h, detta med rynkor Àr jag ngt pÄ sista tiden tÀnkt mer pÄ. Jag fyller snart 37 och det Àr verkligen som att ngt har hÀnt.
Efter mer Àn ett Är av kÀmpande pÄ sÄ mÄnga plan Àr det som att Àven det ytliga har fÄtt sig en törn. GrÄa hÄrstrÄn har poppat upp och konstiga smÄ linjer under ögonen. De stör mig. SÄ jag förstÄr dig verkligen.
à h, fick en tÄr i ögat nÀr jag lÀser det du skriver om rynkor i pannan och den oro man har gett de som stÄr en nÀrmst.
Jag har en stark och stabil man vid min sida. Vi Àr som vÄra totala motsatser. Jag skör och han nÀstan för stark.
SÄ mÄnga gÄnger som jag haft ont i magen för den oro som jag utsÀtter honom för utan att han visar det för mig.
AngÄende krÀmen sÄ tror jag verkligen inte att du kommer att reagera som du gjorde förra gÄnger. Jag tar en pump pÄ morgonen och en pÄ kvÀllen, du tog ju allt pÄ samma gÄng. Om du mot förmodan skulle kÀnna biverkningar sÄ vet du ju varför. Ofta brukar i alla fall jag kÀnna mig lugnare nÀr jag vet varför jag mÄr som jag mÄr.
Tack och kram till dig
Först mÄste jag ju sÀga att du Àr vÀldigt söt, men jag tror att du mÄste bli bekvÀm med att du Äldras. Jag Àr tio Är Àldre Àn dig och har fÄtt barnbarn, det Àr ju sÄ fantastiskt med den hÀr lilla tjejen. Varje Älder har sÄ mycket att glÀdjas Ät..Tycker du verkar ha en fantastisk familj och pÄ tal om Älder sÄ Àr ju din mamma jÀttetjusig. Kramar