Hej igen!
Denna söndagen börjar lida mot sitt slut. Märker av lite jobbångest hos Tony. Eller ångest? Kan man verkligen säga det? Tony vet knappt vad ångest är, han är så lugn och trygg till skillnad från mig. Men självklart känner man av när man ska tillbaka till allvaret efter ett par veckors härlig semester, vi är inte mer än människor. Vi har haft det så jädrans mysigt alltså, det blev en toppenledighet för oss alla! ❤️
I eftermiddags hade vi bokat tid för bowling. Så jäkla kul med bowling och något som hela familjen kan vara med på. Jag har säkert berättat att jag själv är uppvuxen i en bowlinghall då både mamma och pappa tävlade.
Ja men här var det glada miner, mys på lilla bänken där vid bowlingbanan just innan vi började. Till saken hör att jag vann alla våra bowlingmatcher de första åren vi var tillsammans. Sen hände något, jag har inte haft en vinst de senaste 6 åren. Finsk vinnarskalle som jag har så har jag varit lite uppgiven av något som verkar vara en förbannelse, det HAR bara inte gått att slå honom.
Idag var det nära, jag ledde med typ 20 poäng till det var 5 minuter kvar. Sen hände något, den finska vinnarskallen tappade det och så torskade jag igen…. WTF! Förbannelsen är kvar, och nej…. det blev inte något mer mysande på den här bänken kan jag säga. Men jag ger inte upp, en vacker dag spöar jag honom igen! ✌
Milo fick in knixet idag och var inte långt efter oss. Han verkar dock ha ärvt sin mammas finska vinnarskalle den stackaren. Vi har mycket kvar att jobba på här helt klart jag och Milo. Dock så höll han sig riktigt glad efter att han liksom fick till sina kast ordentligt idag. Det var bra!
Hepp, nu har jag nästan tappat rösten efter allt hostande här på kvällskvisten. Måste vila. Natti natti!
Kram Nina
