Charlie ❤️

Morgonen började med gråt idag. Jag är svag mentalt just nu, men det var inte bara därför. Jag har följt en liten pojke som heter Charlie. Han drabbades för två år sedan av en extremt ovanligt form av levercancer. En på miljonen drabbas, och han var en av dem.

Han har drivit en enorm kamp mot denna skitsjukdom och hans mamma hade en insamling länge. Den insamlingen skull hjälpa Charlie att få en ny lever. Det fanns ett ställe i hela USA som kunde hjälpa honom och det skulle kosta 10 miljoner svenska kronor. Artisten Pink var en av dem som donerade, hon donerade 155 000 kr till familjen.

Dock så hann Charlie att bli för sjuk, för sjuk för att genomgå en transplantation innan det fanns tillräckligt med pengar.

Många är morgnarna som jag gått in på Charlies Instagram för att se hur han mår. Jag har ju vetat vad utgångsläget är och att läkarna sagt att det inte finns mer de kan göra.

För några dagar sedan försämrades det. Hans mamma har hållit alla följare uppdaterade på hans mående med sina egna ord. Det här inlägget gick rakt in i mitt hjärta och hade sönder en bit.

I lördags somnade han in denna vackra lilla pojke. Bilden är magisk och jag grät som ett barn. Du lilla pojke. Vackra lilla pojke som bara fick en kort tid här på jorden. Mitt hjärta gråter och detta har satt ett stort spår i mig. Jag kommer aldrig glömma dig lilla Charlie. ❤️

Jag kastas tillbaka till när vi hittade knölen på Milos ben. Tacksamheten finner inga ord över beskedet vi fick och det beskedet man vill ha. Vi fick inte ett besked som skulle slå sönder våra liv för all framtid.

Jag försöker verkligen vara tacksam varje dag för dom jag har i mitt liv. Varje dag försöker jag tyst för mig själv säga tack. Efter vi gick igenom de där hemska dagarna så har något förändrats i mig. Jag skulle säga att det är tacksamhet. Jag kan titta på mina barn idag och känna en sån enorm lycka över att de finns, att de är friska och mår bra. Jag är lycklig varje dag att Tony väljer mig och jag honom. Allt detta är det mest värdefulla i livet.

Att jaga efter något sätts i perspektiv när man skakas om lite. När man får smaka på det som inte är föregivet. När det otänkbara knackar på skiter man fullständigt i allt som egentligen är oviktigt.

Den där vännen som bara suger din energi. Den där släktingen som du kämpat med att tycka om. De där pengarna man drömmer om. Huset. Utlandsresan. Det där coola jobbet eller titeln du så länge strävat efter. Den olyckliga relationen. Att vara smal eller göra om sina hängpattar.

Allt sånt är inte ens värt en piss i Mississippi när det otänkbara knackar på. Det enda som är värt något då är relationerna med de människorna du på riktigt älskar och de som älskar dig.

Så, jag bestämde mig för att varje dag vara tacksam. Tacksam för livet. För de som finns hos mig och älskar mig för den jag är. För dem jag får älska varje dag…. DET är värt allting!

Ha en fin tisdag mina vänner! Var rädda om er. Krama på dom du älskar lite extra idag, rabbla allt du är tacksam över ikväll innan du somnar.

Kram Nina