Förlåt….men jag måste…

…jag behöver skriva av mig….

Hur jag än försöker vara som vanligt så går det inte. Det är som att man har en liten krypande oro inne i kroppen hela tiden. Något som påkallar ens uppmärksamhet. Jag är EXTREMT känslig för allt, så när sånt här händer så är det allt jag andas.

Det som hände i Sthlm har satt sig som en tagg i mitt bröst. Mår fysiskt dåligt av det. Tittar på Milo och grips av en småpanisk känsla över att han ska växa upp i den här världen. Vill gråta. Fick inte tag på Elliot inatt, blev utom mig av oro. Såg att Thedde hade varit på Facebook för bara några minuter sedan (det lugnade mig), men Elliot för hela 6 timmar sedan. Som att det hemska i Sthlm fick mig att känna att det skulle skadat honom på nåt sätt, att nu håller allt på att gå åt helvete. Tänk om han kört ihjäl sig? Tänk om han blivit misshandlad till döds? Skjuten? Knivskuren? Drogad? Slagit i huvudet? Ja men du hajar – såna jäkla katastroftankar!

Hade tack och lov sagt till honom på kvällen att det var extra viktigt att höra av sig då jag var så orolig för allt som hänt under eftermiddagen. Batteriet hade lagt av men han skrev ett sms från en kompis mobil på natten, största stenen släppte från mitt bröst. På måndag åker han på Studentkryssning och jag vill dra i handbromsen och förbjuda honom att åka. Jag får lite panik över att jag likt en hönsmamma försöker samla ihop mina små kycklingar och dom bara springer ifrån mig. Jag vill skydda dom från allt ont och så får jag ångest när jag märker att jag inte kan.

Att en enda hemsk människa – en ”det” för mig – människor gör inte så – monster gör, ett enda hemskt monster kan döda någons barn, någons man, någons pappa-mamma-syster. Hur de än försökt skydda sina nära och kära så har ett monster tagit dem ifrån dem. Den hönan lyckades inte samla ihop sin lilla gula kyckling, den sprang på Drottninggatan en härlig fredagseftermiddag med helgen framför sig……och så slocknade livets ljus där på en grå gata.

Jag vill kräkas. Jag mår fysiskt dåligt. Kollar nyheterna, ser det överallt. Det pratas om det hela tiden. Idag på fotbollsplanen. Med mamma. Med Tony. På Facebook. På Instagram. På bloggar. Här hos mig….hela tiden.

Känner att jag behöver avskärma mig från det för det känns som jag ska gå sönder lite. Som att det blir för mycket att bära. Jag håller inte på att flippa. Inte så. Men jag är en HSP – ”Highly sensitive person”. Var tvungen att än en gång och gå in och läsa om det.

Så sjukt mycket som stämmer på mig. HSP är inget påhittat skit, det är på riktigt. Forskning visar att högkänslighet är en medfödd egenskap, ett personlighetsdrag på biologisk grund. Man har också funnit att hjärnan hos högkänsliga personer fungerar lite annorlunda än hos icke-känsliga. Mer medvetna om subtila nyansskillnader och detaljer, vilket främst beror på att hsp-hjärnor bearbetar informationen annorlunda och reflekterar över den på ett djupare plan. Inte sällan leder det till att man som känslig individ känner sig överväldigad, överbelastad, av intryck. Man blir helt enkelt lättare överstimulerad när saker och ting blir för intensivt, komplext eller kaotiskt under en tid. Som nu- när detta hemska hänt! Känsligheten speglar vad man tror är ett känsligare nervsystem. Mitt nervsystem är känsligt för precis allt! Här är bara några ex:

Känslig för koffein (dricker t ex bara koffeinfritt kaffe numera då jag blir helt stissig av kaffe med koffein, eller för mycket Coca-Cola eller svart the)

Blir lätt överväldigad av skarpt ljus, srarka dofter, grova textilier och sirener (är extremt doftkänslig, ljuskänslig, ringer barnen av sirener och hatar hårda material mot min kropp).

Konst och musik berör mig djupt (gråter ofta till musik och känner fööööör mycket av mina tavlor)

Lättskrämd (hoppar till av allt till min familjs stora glädje).

Blir nervös och irriterad när jag har för mycket att göra på kort tid och måste göra flera saker samtidigt (som när vi har kalas hemma och jag ligger efter tidsmässigt – då flippar jag)

Är noga med att undvika våldsamma, läskiga filmer och TV-program (har gjort det i många år nu och mår så mycket bättre av det)

Reagerar starkt på hungerkänslor – som irritation och koncentrationssvårigheter (jag funkar inte utan mat, blir svimfärdig, sur  och tappar all koncentration)

När jag måste tävla mot någon blir jag så nervös så jag presterar sämre än jag annars skulle gjort (säger bara Hela Sverige Bakar, ALLT gick sämre än vad det någonsin gjort)

Konstnärlig och spritiuell och har en stark intuitionsförmåga (stämmer perfekt)

Du kan läsa mer om HSP här. 

Kanske är du också en HSP person? Kanske är du också känsligare än andra och tar mycket hårdare på saker som händer omkring dig än andra? Du är i alla fall inte ensam. Jag är EXTREMT känslig och har så varit i hela mitt liv. Jag minns det ända tillbaka till jag var jätteliten. Jag minns att jag ofta var rädd för att mamma skulle sluta älska mig om jag var dum. Så hemskt men det var så det var.

Jag kände tidigt av andras humör, jag kunde tidigt i livet pejla av en människa på några sekunder och direkt säga vilket humör människan var på. Detta har såklart påverkat mig på så många olika sätt i livet, både på gott och ont. Dock så vill jag inte känna annorlunda. Även om det i Sthlm nu påverkar mig alldeles för mycket, eller att jag gråter ofta, eller att jag pejlar av folks humör på en millisekund och inte tål koffein eller att ha för mycket omkring mig….nä, jag skulle inte vilja byta bort det. För jag är också känslig åt det andra hållet. Jag älskar och tycker om oerhört hårt och mycket. Jag har nära till lyckliga känslor och skratt. Jag älskar att se andra lyckliga och framgångsrika, då fylls jag av glädje i hela kroppen. Jag mår så bra av musik och fina filmer. Att gråta av lycka är något av det finaste som finns. Jag är passionerad och känslosam, blir tokkär i Tony titt som tätt. Vill krama sönder mina barn av kärlek, katten får sig ett kläm lite då och då också. Älskar djupa samtal om livet, älskar en sommarnatt så jag vill gråta och saknar min mamma och pappa ofta.

Tack för att jag fick skriva av mig hos dig. Gör det du också om det skulle kännas bättre, kommentarsfältet är öppet!

Kärlek! ❤️

Kram Nina