I 10 år besegrade jag Tony i bowling. I 10 år!!! Sedan hände något efter ett långt uppehåll, jag glömde bort hur man gjorde. Efter det har jag förlorat….och förlorat…
Jag slog Milo med 3 poäng i alla fall. Dessutom är det hårt för en vinnarskalle som mig att se sig besegrad gång efter annan. Jag sitter och säger ”BRAAAAA” högt när Tony får en strike men menar egentligen ”FAAAAAAAAN”. Haha…
Milo har blivit riktigt duktig. Han har fått kläm på hur han ska få iväg klotet, sedan är de ju grymt med de små staketen som poppar upp varje gång det är Milos tur. Dock så är Milo född med samma vinnargener som sin mamma…. oh no!
Här var han sur som helskotta för att det gick dåligt. Jag kunde anstränga mig lite dock och spänna fram ett litet leende. Det är såna som mig och Milo som det är toppenkul att ha med i sällskapsspel och så. Haha!
Nu ska vi strax fixa oss till Milos fotbollsträning. Sedan är det kalas för hans del. En klasskompis som har bowlingkalas så bowling igen.
Hoppas ni får en riktigt mysig söndag.
Kram Nina