Hej snön

Hej på er!

Vilken dag vi haft?! ✨ I morse när vi vaknade så hade det ju onekligen hänt en hel del med världen.

Wow! Snön hade fullkomligen vräkt ned och färgat hela vår värld vit igen. Hellre det än mörker och regn säger jag. Blev också glad för Milos skull då hela jullovet bestått av regn och trist väder.

Efter att jag jobbat hemma på förmiddagen så gav jag mig iväg på en promenad. I början var det både soligt och plogat.

Sen var det oplogat och SVINJOBBIGT att pulsa fram. Jag blev rödare och rödare i fejset jag. Till råga på allt så tränade jag när jag kom hem. Alltså….sheisse vilket pass jag rev av. Nu hoppas jag kroppen håller och inte bakar ur, för jag var nog lite väl energisk för att precis ha börjat igen.

Efter vi käkat lunch så blev det dags för att ge oss ut och njuta av snön. Eller Milo njöt av snön rättare sagt. Finns ingen som verkligen är I snön mer än ovanför den. Han kastar sig på den, rullar i den och så får han snö innanför jackan t.o.m.

I 8 år har vi dragit upp hans snowracers och pulkor. Han har gått och pladdrat bakom och jag o Tony (mest Tony) har stånkat oss knallröda i fejset av detta kånkande upp och ned.

Men så idag bestämde jag mig att nu är det slut med det. Mest för att jag själv var helt slut av träningen. Haha…. Så grabben fick helt enkelt släpa själv. Men vet du vad det roliga är? Att han GÖR det utan att röra en min. Gång på gång. Här trodde en annan att det skulle bli ett himmelens gnäll men inte ett ljud. Är det när man curlar liiiite för länge? Så länge så ungen själv också känner att det är dags att sluta curla….haha!

Efter flera timmar i backen var det helt underbart att komma hem till varm choklad. Tony hade varit gullig och stapplar upp och fixat åt oss. ❤️