Vet inte hur jag ska påbörja det här inlägget, men det var mycket värre än vad vi någonsin kunnat ana. Tony ringde från veterinären och berättade. Han har svår kronisk njursvikt, hans värden var så höga så inte ens maskinen kunde mäta dem. Jag greps av panik, grät hysteriskt och kastade mig ut och sopade ren bilen från snö och åkte dit.
Kom ned och fick prata med veterinären. Kika på värdena. Han förklarade för mig hur allt var. Hur Toxy mår. Hur sånt här händer. Varför det blir såhär. Jag har bara gråtit sen dess. Det finns inte mycket vi kan göra för honom. Nu har han fått dropp och specialkost för njurarna. Där nere greps jag av panik, ville bara ta hem honom igen. Veterinären var så förstående och sa snällt: ”Han är inte så jättedålig just nu så ta hem honom, men han kommer inte bli bra igen. Man kan förlänga livet på dom med uppvattning (dropp), specialkost osv….men det enda man gör är att man skjuter på det som ändå skall komma. Toxy mår illa, hans ena njure har en annorlunda form vilket tyder på att detta pågått länge, hans kropp blir förgiftad för att njurarna inte orkar…till slut kan det börja fräta i hans mage och det kan också sätta sig på hjärnan.”
Han är hemma med oss här nu. Om inte något mirakulöst händer, att det vänder (sånt har också hänt – men chanserna är väldigt små), så ska vi pyssla om honom ikväll, barnen ska få säga hejdå, sen ska han få åka till katthimlen imorgon.
Jag är förkrossad. Jag gråter så mycket nu så jag ser inte ens skärmen. Jag hulkar här och Tony kommer och klappar på mig lite då och då. Jag vet inte just nu hur jag ska kunna ha ett hem utan Toxy, hur vi ska kunna vara utan honom. Vår älskade underbara katt. Han som alltid varit vår superman.
Jag har läst mig grön på nätet om det skulle finnas någon chans för honom. Men ju mer jag läser, desto mer övertygad blir jag om att skulle vi låta honom leva kvar med allt vad det innebär, så skulle vi endast ha kvar honom för vår skull. Inte hans. Högst troligt så skulle han självdö hemma.
Jag har så otroligt ont i huvudet, har gråtit oavbrutet och mår så fruktansvärt. Kommer Milo bli skärrad för att jag gråter så mycket? Jag har mest panik nu. Ångest och panik och är så otroligt ledsen ända in i avgrunden. Vet knappt vad jag skrivit här ovanför…..
Jag låter det vara så nu. Tack för omtanken ifrån er alla. ❤️
Förstår att det är jättejobbigt. Ett djur blir som en familjemedlem, men man mår inte bra av att se dom må dåligt heller. Milo kommer förstå om du gråter och inse att det är för att du bryr dig och tycker så mycket om eran katt. Visa sorg är aldrig konstigt och ni kommer förmodligen att gråta tillsammans också. Stor kram från Ann
Tack fina för dina rader! ❤️❤️❤️ Nä, han är snart 8 år och säkert redo att se sin mamma såhär ledsen. Jag är ju en lipsill så gråt är han ju inte främmande för. ❤️
Stor kram! ❤️
❤️
❤️
Åh Nina, så obeskrivligt sorgligt! Jag vet precis vad ni går igenom just nu. Den 6 oktober blev jag tvungen att ta bort min älskade katt. Det var nåt av det jobbigaste jag nånsin upplevt, jag hade ändå försökt förbereda mig på att det en dag tar slut, jag hade honom i över 15 år. Tomheten han lämnade… jag vägrade acceptera den, så för ett par veckor sen flyttade en annan kisse hem till mig. Kram
Tack för dina rader. Känner att jag hämtar tröst här inne på min blogg just nu. Då vet du precis hur det känns. Jag har varit med om det för längesen, som 13 åring när jag förlorade min katt, också för 14 år sedan…. Man glömmer bort hur ont det gör. Så oerhört ont.
Så härligt med en ny katt. Just nu orkar jag inte ens tänka på det….
Tack, kram! ❤️
Har ingen tröst.
Bara en kram
Kram! ❤️
❤️
❤️
Åh så ledsen för din/er skull här rinner tårarna, vi gick själva igenom det för 3 år sedan, vår lilla Busan hade också problem med njurarna. Så vi valde att låta henne fara till katthimlen, jag känner ännu av henne hemma, hur hon kommer tassande och hoppar upp i sängen och lägger sig på min rygg <3 Stor varm kram till er alla.
Vad mysigt att du fortfarande känner av henne, jag önskar så att vi kommer känna av vår Toxy också. Stor kram fina!
Å så tråkigt!! Lilla kissen❤
Många kramar till er
Åh vad jag känner med er och med Toxy. Började gråta jag med. Vet hur fruktansvärt jobbigt det är när ens älskade djur blir dåliga.
Jag hade två älskade katter, som båda två blev sjuka. (Inte samtidigt tack och lov. ) Den ena la många av de viktiga organen av på.
Man känner sig verkligen tröstlös när något sånt här händer. De är ju en del av våra liv. En liten bästa kompis.
Man kan också försöka tänka att det är en gåva vi har att hjälpa dem att inte lida mer, eller att slippa genomgå en kommande jobbig tid för dem.
Men samtidigt som jag tycker att det är så, så hjälper inte det ett förbannade dugg där i stunden. När allt bara känns nattsvart.
Mina tankar är hos er. Många kramar!
Tack för att du delar med dig! ❤️
Ja, man vet att det är ett liv efter honom, men det man bävar för är ju tomheten de lämnar efter sig. Så otroligt sorgligt och ledsamt att inte längre ha honom här. Höra honom hoppa med från soffan. Vilja ha mat. Möta i dörren eller utanför ytterdörren när man kommer hem. Så otroligt sorgligt. Just nu känns det som jag vill flytta, inte vara där han funnits. Han har ju trivts så bra här i huset. Älskar vår trädgård. Skuttat upp i träden och varit snabb som en blixt.
Usch, bara gråter.
Kram! ❤️
Jag förstår. För tomheten går ju tyvärr inte att komma ifrån. Gosandet, närheten, trampandet, ja den ovillkorliga kärleken helt enkelt.
Förstår känslan du får av att vilja flytta. Eftersom det går att bli påmind precis överallt. Men eftersom Toxy älskar erat hus och trädgård vill han säkert att ni bor kvar just där. 🙂
Kram!
Sörjer mer hela Er familj, har själv haft och mist flera älskade husdjur och även om det är det bästa för djuret gör det lika ont i mattehjärtat ändå
Kramar
Åh vad sorgligt ❤️ Beklagar ❤️
Nej så tråkigt, kan bara skicka cyberkramar.
Marie
Nä men fyyyy så sorligt. Skickar massa kramar <3.
Mina föräldrar fick ta bort deras hund för ett par år sedan som var väldigt sjuk, och usch så jobbigt det var för alls i familjen … Hua…:(.
Åh jag liiiiider med er alla!! Stora kramar till er alla och det är gräsligt att de blir sjuka och man måste fatta dessa tråkiga beslut. Vill gärna veta om ni fått några rekommendationer vad gäller kosten till katter. Har två än så länge friska katter som vi ger kattmat från ICA typ Mjau men undrar lite om de kan få dessa problem om de äter den?
Åh vad ledsen jag blir för er skull! ❤
Nä men lille pluppen :(. Att det var illa.
Förstår din sorg nu för jag har också fått ta bort en jättedålig katt.
Varma tröstande kramar ❤
Jag grät också helt hejdlöst när min förra katt fick avlivas. Förstår hur hemskt det är.
Tänk på att katten haft ett fint liv hos er och fått mycket kärlek. ❤
Det knöt sig i magen å tårarna kom direkt när jag läste vad du skrivit….
Det gör så ont när djuren blir sjuka och går bort ❤️
Låt alla tårar bara få komma och gråt ut allt när det vill ut…
Vi förlorade vår pälskling i somras i en bilolycka, och jag vart så chockad och bara grät och grät, det blev så tomt ❤️
Det värdigaste vi kan göra för våra djur är att ge dom ett fint avslut så de slipper lida…
Dom är nog tacksam för det.
Stor varm kram Nina ❤️
Tycker så synd om er ..det är så sorgligt när våra håriga fyrfota familjemedlemmar blir sjuka.Själv fick våran högt älskade hund lämna oss i våras och jag grät varje dag i många veckors tid .I dag kan jag se på kort och skratta åt hans hyss han gjorde samt minnas honom med ett leende men då och då kommer det en tår .Det bästa du kan göra är att tänka att du gör det bästa för din katt och låter honom slippa må dåligt .När inte djuret har den livskvalité den är värd så är det bästa att låta den få somna in .Det är jobbigt och sorgligt men ändå det bästa för djuret .Det kommer gå bra i morgon och tillåt er att sörja tillsammans .Tänker på er .Kram
Men hjärtat 🙁 <3 Skickar mina varmaste kramar och hopp om ett mirakel <3 Helt säker på att er Toxy känner er kärlek och är så tacksam för att vara del av er familj och haft ett så fint liv med er. Kram!
Åh vad tråkigt att höra. Sänder massa styrkekramar till dig och din fina familj. Kram
Åh vad tråkigt att höra. Tänker på Er o Er fina lille Toxy. Kram Sara
Tänker på er! Fick för några år sedan avliva båda mina innekatter, så jag förstår dig! Sörj på ditt sätt, inget sätt är fel.
Kram
Nu började jag också gråta,förstår precis hur du känner. Vi förlorade våran lilla Lova för 21/2 månad sedan,hon blev påkörd bara en liten bit från där vi bor. Jag läste på fb att det låg en påkörd katt i våra korsning och färgerna stämde överens. Jag kan inte beskriva den panik jag fick,dessutom sitter jag i rullstol och var ensam hemma,men jag ringde min man och sa att han fick komma på en gång innan jag rullade dit,och visst var det hon. Så jag lyfte upp henne och satt med henne i famnen och grät till min man kom. Det är nu först det inte känns lika tungt,men jag blir så berörd när jag läser om andra katter som blir sjuka eller så. Ta vara på den tiden ni har kvar med er älskade kisse,och jag tänker så mycket på er,kram Carina<3<3
Jag har aldrig haft något husdjur då jag är allergisk men jag förstår ändå att det ni går igenom är fruktansvärt. Att gråta måste man få göra, dölj inte det för Milo. Han kommer förstå och trösta dig! Stor kram!
Åhh nej kära granne och Toxy♡♡♡♡
Kära du, ååhhh va ledsamt att det är så illa…känner din sorg rakt in i hjärtat. Mys med honom så mycket ni kan, Milo kommer förstå. Våra två tjejer var sex och tre när vi för två år sen tog bort vår äldste hund, då 13år och 4 månader. De fick säga hejdå till honom hemma innna jag och min man åkte iväg till kliniken. När vi kom hem lade vi honom på en filt så fick tjejerna krama honom en sista gång, sen bäddade vi ner honom i en träkista min pappa gjort, inredd med kuddar och filtar, favoritleksak och teckningar tjejerna gjort. Blev så fint och barnen fick vara med hela vägen förutom på kliniken. Mycket tårtar blev det, men barn är ju kloka som ugglor och tar det mycket bättre än man tror. Många varma kramar till er ♡.
Usch vad tråkigt Vet precis hur du känner dig.. Har haft både en katt o en hund där njurarna slutade fungera.. Är han så dålig just nu så du känner att du inte vill utsätta han och testa specialkost? Min vetrinär sa att om det ”bara” va njurarna och inte något mer som redan blivit skadat så va det inget som gjorde ont på djuret om man kände att man ville prova o ge specialkost. Det kändes ju bra o veta mitt i allt elände att det inte va nåt som gjorde ont iaf, dock ger det ju illamående men det kan dom få tabletter mot..
Lider verkligen med er, detta är det värsta med att ha djur..
Men dom ger ju en så mycket glädje o villkorslös kärlek den stunden vi får låna dom så man klarar sig inte utan heller ❤️
Många kramar till er o en extra till Toxy
Fina du, det är såå jobbigt när man måste säga hejdå till sina älskade djur. Min kära mormor fick akut avliva sina älskade rottis hane i förrgår, och idag är hon hos veterinären med den andra hunden.. hur mkt otur kan man ha?? Det gör så ont och alla är ledsna. Massa kramar till dig Nina, och det är som du säger, man får ju inte bli ego, utan göra vad som är bäst för djuret, hur ont det än gör i <3
Nej nu börjar jag också att gråta:(
Har förlorat två underbara katter som var våra underbara familjemedlemmar.
Bästa, ljuvligaste härliga vänner till oss i vått och torrt.
Det gör så fruktansvärt ont att mista dem!
Jag känner av dem dock lite här hemma ibland:)
Älskade djur!
Känner verkligen med er❤️
Många kramar från mig.❤️
Tycker så synd om er! Vi var tvugna att ta bort vår kisse när hon var 19 år pga njursvikt. Hon och jag var lika gamla så hon hade varit med mig hela uppväxten.
Hela hemmet blev så tomt, kan inte förstå hur en sån liten kisse kan lämna efter sig sånt tomrum. Det var en fruktansvärd upplevelse, men samtidigt det bästa för henne. Det kommer vara tungt ett tag men det blir bättre. Lovar, jag trodde verkligen inte det men tillslut kändes det bättre igen.
Massor med kramar!! ❤️
Men å <3 Lider verkligen med er! Man får trösta sig med att man gett djuren ett bra liv – man har överröst dem med kärlek och de kommer alltid ha ett speciell plats i ens hjärta. Det gör ju så ont i en, men trösten är att de slipper lida…. Allt är så klyschigt men ack så sant. Fick ta bort min hund för ett par år sedan. Så. Fruktansvärt. Men det var faktiskt en stor tröst, att vi upptäckte cancern tidigt (en liten knöl på ryggen som hon inte besvärades av) – och hon fick vara sig själv in i det sista. Hon fick somna in ganska direkt efter beskedet. Jag ville inte gå runt och "vänta" på att hon skulle bli dålig, och sen tänja på gränsen, lite mer tid, lite mer tid. Åh, mitt hjärta brister för er skull – kommer tänka på er mycket! Kram Ps är ju inte så kunnig på katter – kanske en second opinion är på sin plats? Kan det vara värt det?
Ingen katt har kunnat vara mer älskad och ha ett bättre liv än han har haft hos er och det känner han nog hur älskad han varit. Jag gråter med er / Helena
En stor kram till er! Det är ofattbart jobbigt att förlora ett husdjur, men ni tar en kärleksfullt beslut som er kisse är tacksam för! Att han ska slippa lida!
Jag har förlorat 3 katter under åren och det är så jobbigt att jag nu på åtta år ännu inte skaffat en ny katt! Orkar inte gå igenom det igen tror jag, saknar dock att ha katt! Svårt det där..
Ta hand om er, all styrka till er i denna tuffa tid! ❤️