Kneippbyn

Godmorgon!

Igår gick dagen åt att resa. När vi väl landade här var vi hungriga som vargar så det blev till att springa iväg och äta. Sen såg vi solnedgången och blev tvungna att bege oss mot den för att ta bilder. Du kommer få se lite senare i inlägget varför?

Nu ska jag inte låta bitter…….MEN! Igår när vi kom var det strålande sol. Inatt har det ööööööst ned. Det har smattrat mot husbilstaket som om det inte fanns någon morgondag! Jag har vaknat gång på gång och tänkt att ”Snart går det över”. My ass! Förra året när vi landade på Tylösand så var det samma, toppenväder när vi kom och sen öste det ned. Där öste det ned resten av veckan. FIFAN. Men, jag ska inte måla fan på väggen. På Gotland, som är känt för mest soltimmar i landet, så brukar det ju ordna upp sig. Så idag får vi ta en lugn dag. Jag är lite sugen på att ta mig in till Visby och kika. Stan är ju fantastiskt fin! Vi får se?

Resan då?

Vi checkade in vårt ekipage och var helt slut efter att vi trott att vi ska missa båten! Sa jag att vi är tidsoptimister? Ja men vafaaaaasen alltså. Vi åkte i god tid. Som jag skrev så klarade vi fasen av att åka prick när vi skulle. Helt galet för att vara oss. Vi hade då tagit till med 2 timmar extra, alltså tillgodo. Men inte fan hjälpte det. Det slutade i alla fall med att jag sprang med kundvagnen inne på ICA Maxi och kutade ut till husbilen för att komma in med bredställ till incheckningen. Jag sprang till tjejen i luckan och flåsade fram om vi fortfarande fick åka med. Världens sötaste tjej sa klingande att vi sitter här och checkar in alla tills alla är på. ”TACK” sa jag typ lila i fejset och ville hoppa in i kuren och släta av ná av lycka.

Fattar inte?! Min GPS i luren fick tuppjuck och körde oss till nåt jäkla kontor mitt i city i Västervik. Nog anade vi oråd men i en hamnstad vet man inte så noga hur nära stan den där hamnen faktiskt är. Så det blev stress…. som fan. Och osämja. Du vet när man är sådär stressad och upprörd, och så är HAN också det. Så då satt jag och hojtade ”TA HÖGER” och han ”JA MEN FAN SKYLTEN SÄGER FRAMÅT” och då flåsar jag ”JA MEN KÖÖÖÖR EFTER SKYLTEN DÅ!” och så gjorde han det men inte hela vägen för GPS helvetet säger ”Ta den tredje avfarten höger!” å då gör han det! Jäkla skit GPS! Milo satt och oroade sig…. ”Kommer vi inte hinna nu mamma?” Å du vet när man själv typ hänger ut med huvudet och kroppen från husbilsdörren med galen blick för att se vart vi ska och så ska man pedagogiskt försöka svara sitt barn så han inte blir orolig. ”Vi vet inte än hjärtat men om du sitter där bara så ska pappa och jag försöka hitta närmaste vägen så vi hinner!” GAAAAAAH! 

Men, vi hann! Å vi var inte sist på heller så obviously var det fler som var tidsoptimister.

Väl på Gotlandsbåten så satte vi oss och bara pustade ut! Fifan, vilken pärs. Jag såg framför mig hur vi inte skulle komma på och vilket jäkla strul det skulle bli med biljetter och skit. Jag tog ett glas rosébubbel för att fira att vi äntligen var på väg. Tony fick nöja sig med alkoholfri öl. Det var riktigt mysig och bra på båten måste jag säga. Det finns ALLT. En liten butik, en fin restaurang som inte är till för barn, en restaurang där barn är tillåtna i samma är det också café, en liten lekhörna och en herrans massa stolar som står på rad. Resan tog lite drygt 2 timmar och det gungade knappt fast det blåste en del på havet. Katamaran is da shit! Jag är glad att det bara tar 2 timmar, åker man från Nynäshamn har jag för mig att det tar 5-6 timmar.

Den här fick en Sprite och lite iPhonetid. Dagens ungar…. det satt fler under såna här uttag. 😉 Nästan alla barn vi såg hade en iPhone i handen. Man måste bråka om dessa iPhones alltså. VI försöker verkligen att han inte ska ha den för mycket. Alltså verkligen! Men det är en kamp…. antar att vi inte är ensamma!

Underbara Gotland. Vi ses igen! ♥ När vi åkte ut från båten så gassade solen på oss. Hela stan andas utlandet och man kunde inte annat än att bara bli alldeles varm i hela kroppen. Jag älskar Gotland. Hmmm….fast just nu har jag en lite kyligare inställning till Gotland då hon bjuder upp till regn. 🙂

Det var riktigt mysigt att sätta sig med sin ananas Fanta (herreminjeee så god läsk) och bara njuta av kvällen på restaurang Piraten. Jag åt en glutenfri Pizza. Löööööve när det erbjuds det. Faktiskt blev jag riktigt förvånad för en camping brukar inte kunna erbjuda det känner jag. Så JÄKLA bra!!! Vi bor i Kneippbyn, en heeeelt fantastisk anläggning. Milo är lyrisk! Här finns vattenland och sommarland. Pippis hus står här, alltså det riktiga som de spelade in Pippi Långstrump i. Det ska jag ta bilder på sen. Det verkar vara så himla bra för barn här. Milo har redan hunnit spela fotboll, det finns en skatebana, tennisplan och lekplatser. Vi ska upptäcka mer idag tänkte vi.

Efter att vi ätit bestämde vi oss för att gå ned till vattnet. Alltså, solnedgången igår var helt magisk! ♥

Du vet, när det känns som ett vykort, eller för bra för att vara sant? Det var så galet vackert så vi blev kvar lääänge!

Så länge tills vi såg den gå ned helt och hållet. Underbart! Fler människor borde stå vid en solnedgång så fort det finns möjlighet. Det är verkligen energigivande och magiskt! ♥

Det var inte bara vi heller, stranden fylldes med folk som alla ville se det fina.

Kolla stenen som Tony hittade? En hjärtesten. ♥ Vi hittade också en massa fossiler. Alla stenar är tumlade så de är alldeles runda och platta. Perfekta att kasta macka med!

Jag fick 4 som mest, Milo fick 3. Så mysigt var det…. alldeles lugnt, inga iPhones och bara vi och stenarna. ♥ Barndomsminnen var det va?

Mina fina! ♥♥

Hade dagen till ära på mig mitt sommararmband. 🙂 Kommer inte ihåg vad dom heter nu… måste googla. HITTADE!  Cruciani armband heter dom och ska ge kärlek och tur, hittade dom HÄR.

Satt länge och bara njöt av vyn. Snacka om lugn i själen. Kimonon är från Love Forever och finns i min webshop HÄR. 

Vackert! ♥

Vi hade lite svårt att slita oss ifrån stranden. Vid 10 på kvällen gav vi i alla fall upp och gick upp till vår husbil. Kvällen avslutades med en film, myyyyys! 🙂

Piuh! Det här inlägget har nog tagit 3 timmar att skriva och publicera. Nu ska jag ansluta till resten av familjen och mysa vidare här på campingen. Milo vill till skatebanan nu. Vi får se hur det blir med vattenlandet? Ni kommer givetvis att få hänga med i svängarna.

Vi hörs sen igen!

Kram Nina ♥