Halloj!
Åh herre vad med inlägg jag spottar ut mig. Ibland har man mer att berätta och mer tid, då händer det att det blir fler inlägg än vanligt.
Sitter i bilen och är på väg hem från studentfirandet. Känns som vanligt galet när alla barn omkring en växer upp och blir stora! Sitter här och går igenom bilderna vi tog. Det är då det slår mig att dom ju är vuxna liksom. Livet med allt vad det innebär ska börja på allvar. Man var nyss där men ändå är det sjukt längesen!
Jaja, snart är vi hemma. Hoppas Du har en trevlig fredagkväll och att du mår bra i hjärtat. ❤️
Hej Nina, visst går tiden så galet fort!!Tankarna seglade iväg lite när jag läste det sista du skrev att du hoppas vi mår bra i hjärtat. I fredags gjorde jag inte det. Jag valde att inte gå på min äldste brorsbarns student. En fantastisk kille som är så fin och go på alla sätt. Tyvärr är det inte bra mellan min brors fru och mig, inte heller med min bror men vi kan ändock umgås. Man tänker att man ska gå och vara storsint, inte minst för studenten!!Men så kommer det magonda, jag kände bara att jag klarar det inte längre. Allt hycklande kring en person som tar plats, inte visar respekt, inte kommer säga hej när man kommer etc etc. Skulle kunna skriva en hel novell om massa som hänt genom dessa 20 åren. Som grädde på moset står jag och min man ensamma i det här, min och min brors föräldrar vågar aldrig säga nåt utan tycker det är jag som bråkar. Känns som jag har en familj men känner mig såååå ensam i den. Dragit mig från den mer och mer, avstår från de flesta sammankomster då det gör ont i hjärtat efteråt. Men det gör ju så klart ont i hjärtat och vara frånvarande oxå♡Oj, förlåt mitt tråkiga mess men ditt inlägg satte igång dessa tankar som präntades ner. Kram/Lotta
Men vad trist att höra! 🙁 Jag förstår att du får ont i hjärtat och är ledsen. Att vara osams med sin familj är ju det värsta som finns. 🙁 Känns som det inte finns så mycket du kan göra ändå. Din bror väljer ju själv i det här läget. Har han valt att leva med henne och ni två inte funkar ihop så kan du kanske inte göra så mycket åt saken. Sånt här är så svårt. Dock så känns det som detta är en kamp du inte kan vinna. Du kan slå ditt huvud blodigt in i en vägg men inget kommer kanske ändå förändras. Förstår du? Det är kanske en kamp du aldrig kan vinna. Men DU har ett val. Du kan välja bort det ur ditt liv. Du kan ta beslutet att ditt liv inte ska påverkas av det här som gör dig så ont. Gör det för ont så måste du lyfta bort det ur ditt liv. Precis som du gjorde, du gick inte på hans student. Men det betyder ju inte att du inte kan fira pojken i efterhand. Skicka honom en present eller ett kort och skriv några fina rader.
SÅ kort och gott. Du får själv göra ett val här. Att ha det som du har det, eller själv göra något åt saken. Vi kan inte förändra andra människor, det enda man kan förändra är sig själv. Hoppas också att du finner ro i det beslutet du tar.. att du inte går omkring med ett dåligt samvete. Att bli illa behandlad av en annan människa är aldrig ok.
Stor kram till dig Lotta! ♥
Tack kära du för dina kloka tankar. Det är så skönt att få utomståendes perspektiv på saker. Stort tack för ditt svar på en svår fråga. Optimisten i mig tror att det löser sig på ett eller annat sätt. Kram♡
Hej Nina, visst går tiden så galet fort!!Tankarna seglade iväg lite när jag läste det sista du skrev att du hoppas vi mår bra i hjärtat. I fredags gjorde jag inte det. Jag valde att inte gå på min äldste brorsbarns student. En fantastisk kille som är så fin och go på alla sätt. Tyvärr är det inte bra mellan min brors fru och mig, inte heller med min bror men vi kan ändock umgås. Man tänker att man ska gå och vara storsint, inte minst för studenten!!Men så kommer det magonda, jag kände bara att jag klarar det inte längre. Allt hycklande kring en person som tar plats, inte visar respekt, inte kommer säga hej när man kommer etc etc. Skulle kunna skriva en hel novell om massa som hänt genom dessa 20 åren. Som grädde på moset står jag och min man ensamma i det här, min och min brors föräldrar vågar aldrig säga nåt utan tycker det är jag som bråkar. Känns som jag har en familj men känner mig såååå ensam i den. Dragit mig från den mer och mer, avstår från de flesta sammankomster då det gör ont i hjärtat efteråt. Men det gör ju så klart ont i hjärtat och vara frånvarande oxå♡Oj, förlåt mitt tråkiga mess men ditt inlägg satte igång dessa tankar som präntades ner. Kram/Lotta
Men vad trist att höra! 🙁 Jag förstår att du får ont i hjärtat och är ledsen. Att vara osams med sin familj är ju det värsta som finns. 🙁 Känns som det inte finns så mycket du kan göra ändå. Din bror väljer ju själv i det här läget. Har han valt att leva med henne och ni två inte funkar ihop så kan du kanske inte göra så mycket åt saken. Sånt här är så svårt. Dock så känns det som detta är en kamp du inte kan vinna. Du kan slå ditt huvud blodigt in i en vägg men inget kommer kanske ändå förändras. Förstår du? Det är kanske en kamp du aldrig kan vinna. Men DU har ett val. Du kan välja bort det ur ditt liv. Du kan ta beslutet att ditt liv inte ska påverkas av det här som gör dig så ont. Gör det för ont så måste du lyfta bort det ur ditt liv. Precis som du gjorde, du gick inte på hans student. Men det betyder ju inte att du inte kan fira pojken i efterhand. Skicka honom en present eller ett kort och skriv några fina rader.
SÅ kort och gott. Du får själv göra ett val här. Att ha det som du har det, eller själv göra något åt saken. Vi kan inte förändra andra människor, det enda man kan förändra är sig själv. Hoppas också att du finner ro i det beslutet du tar.. att du inte går omkring med ett dåligt samvete. Att bli illa behandlad av en annan människa är aldrig ok.
Stor kram till dig Lotta! ♥
Tack kära du för dina kloka tankar. Det är så skönt att få utomståendes perspektiv på saker. Stort tack för ditt svar på en svår fråga. Optimisten i mig tror att det löser sig på ett eller annat sätt. Kram♡