PMS – VÄLKOMMEN

Hoooooly smoooookes! I morse kände jag det för första gången denna omgång. Känner att jag är irriterad som helvetet själv så fort jag slår upp mina blå. Stubinen är millimeterlång = obefintlig. Jag är gråtmild och arg om vartannat. Ett riktigt lite psyco. Orkar inte diskutera med tonåringarna utan brinner DIREKT och i samma sekund får jag dåligt samvete för att jag inte orkar ta det på ett mer vuxet och pedagogiskt sätt. Milo gnäller för att det är fel TV program på TV:n och jag känner mig så hjälplös och som världens sämsta morsa som inte lärt mig trolla fram ett bättre program. Spottar fräser för att i nästa sekund känna mig som världens ledsnaste människa. Stod på parkeringen och grät idag över att min vän fått en frisk flicka i morse. Gick in på ICA och sket fulla fan i att ögonen var knallröda….. fortsatte gråta när jag kom till jobbet. Lycklig. Ledsen över att min man inte ringt på förmiddagen. Är aldrig det annars…… Känner för att dra hem, kasta mig i soffan med familjen, äta chips, dricka cola light och kolla nån bra rulle. Men just ja…… jag är ju duktig med maten nu igen så då kan jag inte göra det heller? Frågan är varför jag alltid ska börja skärpa mig inför mens. Antagligen för att jag sväller upp som en go och rund gris just innan.

Äsch…. psyco inlägg från en PMS:ig tant idag!