Ni måste bara höra på det här!!!
I helgen skulle vi stressa oss iväg på Theddes match och sedan vidare på 3 års kalas. Som vanligt när en familj på 5 personer ska iväg är det mer eller mindre kaos. Det är då man står med bara en strumpa på sig, bh:n ut och in med en patt hängande utanför och ett öga sminkat och måste dra för att tiden rinner iväg. Skitkul är det. Då blir man på sådär härligt humör. I alla fall. Vi åker iväg i 300 med bilen packad. Jag måste få er med på scenariot här. Bilen är sådär härligt immig på rutorna. Alla flåsar lite av stress så det blir lite värre. Plötsligt så säger Tony:
”Vadfan vare där?” och tittar i backspegeln. Jag blir skiträdd och tänker att han nu kört över nåt. Eller nån.
”Vadå?” säger jag.
Han vänder bilen och säger samtidigt att han tror att han lämnat sitt kort etui på taket. Här går JAG nästan i taket. Jag biter mig i läppen och försöker att inte säga nåt men bilfan är immig, jag sönderstressad med ett öga sminkat så då blir jag tvungen att tjata om hans glömska sätt. Tony är nämligen lite disträ där lite är årets underdrift. Min lilla tusse, han glömmer allt typ. Ibland, när man är lite irriterad och har bråttom ändå, så kan det vara en smula irriterande där smula är andra årets underdrift. Vi vänder i alla fall och mycket riktigt så ligger hans kort etui lite snyggt där mitt på landsväg 70. Vi stannar och plockar upp det.
Men vad är oddsen på att Tony skulle kolla i backspegeln precis när det far av? Vad är oddsen på att det inte flög av i svängen och rakt ut på åkern när Tony inte såg. Jag tycker det är helt otroligt. Fatta och åka in till stan och ställa sig i kön på affären och märka att korten är borta. Leta ihjäl sig hemma, i bilen, i alla kläder, på jobbet, ringa runt till alla man känner. Ja men ni vet hur man håller på när man tappar bort korten? Det är ju så jäkla jobbigt alltså. Sen ska det ringas runt och spärras och skaffas nya. Piuuh, jag får fasen svettpärlor i pannan bara jag tänker på det. Ibland ska man ha tur, så är det bara. Den här gången hade vi verkligen tur!!
Vad skönt, jag har *peppar peppar* aldrig tappat bort plånbok eller mobil.. men gör kanske det nu bara för det, däremot mössor och vantar..
Men vilken jäkla tur ni hade att Tony såg precis nr det hände!