Det här är mitt förarprov från 1990. Ja det där himlans teoriprovet som typ var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Det året jag började ta körkort gjordes nämligen hela provet om…. till att bli hudra gånger svårare. Typiskt? Ja, lite faktiskt.
1990-08-23 skrev jag upp för mitt körkortsprov. Jag hade fyllt 18 år för 5 dagar sen så jag gjorde det där provet så fort jag kunde. Mitt mål var alltid att få körkortet så fort det gick efter min 18 årsdag. Nu när jag tänker efter så är liksom 1990 för helskotta hundra år sen! Konstigt att man sitter här med åldersnojja. Fuck…. 1990. Några av er var väl typ 4 år då eller nåt?! 🙂
I alla fall. Jag hade så många fel som man fick ha. Ja, jag vet, det låter puckat men jag tror att det är så fortfarande. På den tiden fick man ha 5 fel om dom satt på rätt plats. Jag fick 35 rätt och blev godkänd på första provet. Jag var så inihelvetes glad alltså, det fanns inga gränser. Sen blev det väl lite antiklimax med att man skulle vänta 2 veckor till själva körprovet. Sen kom kördagen. Ont i hjärtat hade jag av nervositet. Efter att ha varit helt säker på att jag kuggade så vände sig körskoleinspektören emot mig och sa: ”Du har klarat det. Men tänk på att man inte MÅSTE köra 90 på en landsväg med spårig körbana när det ösregnar”.
”OOOKEEEEEJ” skrek jag och kastade mig om halsen på farbrorn. Skit i regn och körbana, ro hit en kyss gubbjävel jag har körtkort liksom! Whoooopppp!
Upp till farsan och hämta nyaste VOLVO 740:n som han lovat mig att låna. Åh, jag var fri som en fågel. Suuusade fram å den där VOLVON. Tyckte väl att den kändes lite stor eftersom körskolebilen var en liten Toyota Corolla. Åkte och hälsa på min kompis som jobbade som frisör mitt i stan. Krånglade in bilen på parkeringen bakom och kastade mig in på hennes salong och tjoade och fladdrade med nyckelknippan. Ja jäklar så glada vi var alltså. Linus som min kompis heter ville titta i fönstret på baksidan när jag åkte därifrån. Stolt som en tupp satte jag mig för att brassa iväg i 740:n när det plötsligt sa SQUIIIIIK på ena sidan. Jag hade brassat rätt in i ett trappräcke med bilen. SÅ pass att hela sidan på VOLVON var helt repig och intryckt.
JODÅÅÅÅ SÅÅÅÅ AAAAATTTEEEEEE! Där satt den! Hur lyckas man liksom? Hur fan är det möjligt att man kvaddar bilen 1 timme efter att man fått körkort? Är det någon form av världsrekord eller? Jaha….åka till finnfarsan med den kärran! OH MY GOD. Jag var helt skräckslagen. Efter att ha monterat ner dörrlisten och kastat mig iväg i panik till min dåvarande svärfar så skakade jag i hela kroppen. Jag valde att åka till svärfarsan först för att se om det fanns något han kunde göra? Det var ju pappas nya bil och han sa ju att jag skulle vara försiktig liksom!
”Bert, för helvete, vad ska jag göra, kolla vad jag har gjort!” utbrast jag med tårarna rinnande när han kom ut för att titta på bilen.
”Nina, det är bara till att åka till farsan och säga som det är, sånt kan hända!” sa Berten till mig. Det var han som hade övningskört mest med mig.
”Ja men Berten, du fattar inte, farsan kommer slå IHJÄÄÄÄL mig” bölade jag vidare.
”Inte då, nu åker du till farsan och säger som det är. Seså, iväg med dig nu” menade Berten.
Jaha, det var till att åka upp till farsan med svansen mellan benen och säga som det var. Farsan blev liksom inte arg, bara väldigt tystlåten. Han sa inte mer än: ”Åk hem med bilen direkt!” Ja grät och sa att jag aldrig mer ville köra bil. Då höjde finnpappa sin röst och sa: ”Nu är det du som tar och åker hem med bilen”. När en finnpappa höjer rösten så gör man som han säger, så är det. Hem till mamma och berättade hela storyn. Mamma tittade allvarligt på mig under en lång stund medan jag satt och snörvlade. Plötsligt brast hon ut i världens ASFLABB.
”Niiiiinaaaaa, det är väl bara du som kan lyckas med nåt liknande. Hade du körtkort i 1 timme eller? AAAHHHHAAHAHAHAHAHAHAHA…….” sen skrattade vi så vi grät. Herregud, det är ju bara en bil tröstade mamma mig med.
Ja, så var det att få körkort. Jag fick låna bilen igen efter någon månad….. då brände jag sätet med en cigg med det är en annan historia! 🙁 🙂 🙂
Inte ofta man sitter framför datorn och skrattar högt, men det händer ofta när man går in på din blogg, du är grym 🙂