Den där morgonen…. ni vet den där morgonen. Den där morgonen
som vi sitter och minns i detta nu. Den morgonen…. mmmm!
Nej, jag har inte blivit puckad. Sitter bara och minns tillbaka till morgonen då Milo sovit 11 timmar i ett bräde. Såhär glad var han och jag fick föreviga det, för att minnas, för att hoppas, för att fortsätta tro att snart…. SNAAAART kanske det inträffar igen! Han var så glad min lilla lärka där i sin säng, det första han sa var ”Boken”. SÅ då läste vi även en godmorgon saga.
Kom snart igen ”sova i ett bräde” natt.