Ja idag är vi då på den första dagen i min 30 dagars bloggning.
Dag 1 handlande om att presentera sig själv. Det ska jag försöka göra
nu, det är faktiskt inte så lätt som man kanske tror! På den vänstra
bilden här ovan gör jag mig till, jag är inte riktigt så vindögd annars.
Ifall nu någon sitter och tänker, men OJ….
Ja, vem är då hon som döljer sig bakom den här bloggen? Ja, hörrni… om jag det visste. Jag håller fortfarande som 38 åring på att lära känna mig själv. Det är sant, och det är en rätt intressant sak, att verkligen lära känna sig själv. Men nog om det nu, jag skulle presentera mig själv var det ja.
Föddes 18/8 1972 här på Enköpings lasarett. 20 över 7 på kvällen såg jag dagens ljus. Hade ett gäng unga föräldrar som jag fyllde hjärtana med massa kärlek på. Mamma var 18 och pappa var just fyllda 20, dom hade kommit till sverige för några månder sen och kunde inte mycket svenska. En svarthårig bebis som tydligen var en väldigt snäll bebis, sov hela nätterna (den biten måste Milo ha missat att ärva tydligen) och var en allmän solstråle. Detta är då min mammas förklaring på mig som liten.
Lillgammal var en annan sak, var gärna med i diskusioner med vuxna och gillade att showa och spexa. (Redan då!) Jag har ju redan berättat om när jag bläddrade i skvallerbalskor och hade mammas fimp i mungipan kl 03 på morgonen.
Växte upp i ett område som satt ganska djupa spår. Har blivit jagad med kniv, har sett en man blivit knivstucken i magen, har fått en flaska kastad på min fot av en alkis och sett påtända människor göra konstiga saker. Detta pågick inte så lång tid då mamma och pappa till slut hittade annat boende. Det började som ett väldigt fint område som ballade ur… Minns min barndom som fin men jobbig. Har fått hävda mig själv rätt hårt då jag var den FINSKA lilla tjejen i skolan. Ungdomen var som den brukar vara, killar, fester, upptäcka, vara en dryg pubbeunge och försöka plugga! Samhällsvetenskaplig linje gick jag som var planerad att fortsätta som plugg till socionom men jag RUTTNA ur på vägen. Jag träffade ju en kille i 14 års ålder som jag sedan var ihop med i 7 år så för min del blev det mer vuxenliv då jag som 16 åring flyttade hemifrån. SNYFT säger jag om det idag. Önskar jag hade hållit mig hemma mycket längre!
Sen kom skaffa barn fasen i mitt liv. Och bygga hus fasen. Och efter några år kom separations fasen. Sen kom träffa ny kille fasen och bilda ny familj fasen. Ja ni hajjar!
Annars så:
* är jag en väldigt beskyddande mamma
* är jag en ganska sträng mamma
* är jag morgonpigg och fruktansvärt kvällstrött, efter 21 är ovanligt att vara vaken
* har jag ett fruktansvärt temperament, jag lackar ur stenhårt skitfort
* har jag lätt för att skratta, skrattar väldigt mycket åt husbandet
* har jag lugnat mig mycket sen jag var yngre, blivit mer harmonisk
* är jag lite jobbigt kreativ, hittar på nya saker hela tiden, blir lite trött på det
* är jag hypokondrisk, är väldigt rädd för döden och tror ofta jag är allvarligt sjuk
* är jag jätterädd för att flyga
* har jag problem att sova på morgnarna
* tror jag att jag en dag kommer att bli rik på pengar, rik på kärlek är jag redan
* kan jag lite om mycket och inte tvärtom
* oroar jag mig ganska ofta
* har jag stor respekt för mina föräldrar
* älskar jag fredagar
* är jag pinsamt godtrogen, tror inget ont om nån och blir chockad när jag blir överbevisad
* har jag ett gott hjärta
* jobbar jag mycket för att leva i en bra relation, lärt mig det genom livet
* har jag svårt att bli av med mina 10 sista kilon
* är jag en väldigt trött småbarnsmamma för tillfället
Ja, i korthet (eller om du redan ruttnat att läsa så kan man ju inte säga i korthet) är detta jag.
Jag, Nina…..