Imorgon är en stor dag. Imorgon är det 12 år sedan Elliot föddes. Tiden går
som vanligt sjukt fort och jag har svårt o fatta att denna mammiga lilla bebis
gått och blivit hela 12 år. KALAS imorgon!
Min lilla bebis. Är det inte helt sjuk hur fort tiden går? Jag säger det ofta men det tål att upprepas. Nyss låg den här ”tjockisen” på min mage och gosade, det var favvoplatsen. Nu är han en lång smal kille med ett hästintresse utan dess like. Fast kramas tycker han fortfarande om att göra.
Lite fakta om Elliot: Min älskade unge vad jag älskar DIG.
* Han är den jag mådde mest illa med (hela grav.) = låg inne på ackis i dropp efter uttorkning
* Han är den som dröjde sig längst inne i magen = Gick över 15 hemska dagar
* Han är den som föddes snabbast = 2 timmar från igångsättning
* Han är den som var näst tyngst vid födseln = 4,5 kg
* Han är den jag ammat längst tid = 5 månader
* Han är den som varit mammigast = fortfarande
* Han är ett mellanbarn hos mig = Den yngsta hos pappa
* Han är den som väglett mig och rivit mina murar = Han står för den han är
* Han är jätteintresserad av hästar = Hoppar 1, 15 meter med sin häst (WOOOW)
* Han är SVINDUKTIG på att dansa = Hoppas att han vågar starta i den där dansgruppen
* Han kommer ihåg engelska sångtexter läskigt snabbt = Sjunger alltid med
* Han brukar ha svårt att somna = Vi jobbar hårt på det
* Han är jätteduktig på att fotografera = Har en NIKON systemkamera han köpt för egna pengar