Hemma efter en ganska så hektisk dag! Dagen har gått i ett och nu är jag äntligen hemma igen. Det rasslar i mejlen och det är ju så jäkla kul att det fylls på med folk till Bloggeventet. Ni är alla sååå välkomna!
Idag fick mina mammanerver prövas ordentligt. Milo trött efter förskolan, jag med! Han hittar nån ”Cars” pryl som han bara blir sååå glad att hitta. Han säger för sig själv ”Jag älskar den här….”. Jag glömde säga att idag handlar vi ingen bil eller så (det är ett mantra jag annars får upprepa varje gång och det funkar). Idag sa jag inte så utan jag sa att vi bara kan titta på bilarna. ”Jag vill haaaaa den häääääär” sa han och tittade på mig med sina snällaste ögon. Den kostade 99 spänn. Inte hela världen men jag vill inte köpa nåt så ofta, bara ibland…så de uppskattar när man väl gör det. ”Nej, vi ska inte köpa nåt idag” svarade jag. Dom krokodiltårarna som strilade ned för hans kinder var stora som enkronor. Fyyyyy faaaarao vad jag fick kämpa emot mig själv. Hade jag skitit i uppfostring och sunda värderingar tänket hade jag sprungit till kassan och köpt den åt honom. Men jag blev tvungen att fullfölja det jag påbörjat. Å JEFLAR vad ont i hjärtat det gjorde. 🙁 🙁 Fick köra avledning, vara snäll i tonen, bli bestämd, prata snällt om andra saker m.m. m.m. På bilden här var det på med spiderman masken och försöka prata om det så det brann i stämbanden. Ibland är det jobbigt bara….
Är du konsekvent eller faller du för hjärtekänslan?
Ps: Senare får vi veta vilka som följer med på event på lördag!!
Först vill jag börja med att säga att jag läser din blogg varje dag! Du inspirerar mig i min viktminskning! 🙂 som mamma så försöker jag vara konsekvent, har jag sagt nej så har jag.. MEN ibland kan jag inte stå emot, speciellt när de där krokodiltårarna faller ner för deras kinder… Då har jag väldigt svårt att stå emot!
Ojsan, nu hände det nåt =O)! E såå slapp o kommentera hos dig vilket jag själv tycker e lite småtarvligt..Läser din blogg varje dag o asgrvar, gråter,ler igenkännande mm mm mm.. Just idag log jag väääldigt igenkännande! Krokodiltårar är nog uppfunna för att en mammas känslonerver ska få sig en omgång a´la BIG TIME! Visst har det hänt att man fallit till föga men försöker va stark o säga INNAN man klampar in i bodi (Gotländska för affären ;O)..) att ”Njet, det blir ingen pryl idag, bara det som står på bodnotan!”..Funkar 95 ggr av 100, dom andra får man improvisera eller helt enkelt falla till föga =O/.. Vissa dar ORKAR man inte diskussionen, men sånna dar försöker jag antingen inte ha kidsen med eller så bestämmer JAG att skall det bli ngt är det MAMMA som bestämmer maxkostnaden! Har funkat ganska ok hittills men visst har det blivit utbrott ändå ibland. När sånt händer brukar jag bli skitapinsam (enligt mina ungar) o lägga mig på golvet o grina samt banka fötter o händer i golvet som en riktig tjurig tjurunge (hittade ingen bättre liknelse =O)..) Det blir tyst väääldigt fort men man hinner ju få publik innan showen e slut. Luttrad som man e så bjuckar jag på det o låter folk tycka man antingen e totalt urblåst i knoppkontoret eller oxå fantastiskt genial i barnuppfostran =O)! Jag väljer o tro på det sista alternativet ;O).. Kram på dig o tack för en fantastisk blogg, hädanefter skall jag inte vara en sån lus på o kommentera!
Känner sååå igen mig! Säger samma som du innan vi går in i affären till min 4-åring, ” Det blir inget Lego Chima (som är favoriten hemma hos oss för tillfället) idag!”
Det funkar – oftast – men ibland faller man till föga och ger med sig, när man ser att han står där länge och tittar längtande på kartongerna och fingrar och klämmer lite på dom, och jag riktigt ser på honom hur gärna han vill ha just ”den där”. Och egentligen vill jag köpa något till honom varje gång för han blir så himla glad när han får något, men det GÅR ju inte att köpa leksaker VARJE gång man är i affären!
Så nääe, är inte konsekvent varje gång (fastän jag försöker! = ) )
Tack för en härlig blogg! = )