När en vanlig dag inte längre blev vanlig – Vila i frid moster

Godmorgon!

Igår var en vanlig dag, tills den inte var vanlig längre. Tills det blir en dag som vi kanske alltid kommer att minnas med sorg. 9:e maj 2022.

Jag & Tony skulle just göra oss i ordning för att åka och spela lite padel, träna lite serv och lite slag. Syrran skickade och frågade om jag hört något ifrån vår moster. Det hade jag inte…. Jag ringde mamma och frågade vad som pågick? Mamma hade försökt nå henne hela dagen men hon hade inte svarat. Hon berättade att hennes bror (min morbror) var på väg dit för att bara kolla läget då han har nyckel. Efter bara några minuter ringde det i min telefon, det stod pappa på displayen. Då förstod jag, magen knöt sig och hela bröstet krampade.

Min fina moster Aino blev bara 71 år. En otroligt färgstark person som hade ett hest härligt skratt. När jag tänker på det så minns jag exakt hur det låter. Min moster har funnits i mitt liv sen jag föddes. 1972 när jag kom till världen var mamma och pappa nyinflyttade till Sverige. Min moster Aino och hennes man var som två lugna trygga pelare i deras liv, och så damp det ned ett litet knyte som blev hela gängets lilla knyte. Moster Aino blev också min gudmor.

Sedan blev min moster mamma själv, 1975 föddes min busiga lilla kusin. Vi är uppvuxna tillsammans och har bråkat, skrattat, busat och gjort all världens sattyg tillsammans. Som vi alla har skrattat åt dessa minnen. Min moster har varit en stor del av vårt liv. Jag gissar att det blir så när det bara är en liten del av släkten som hamnade i Sverige. Mina barn har alla älskat henne, Milo på ett alldeles speciellt sätt.

Vi har pratat så mycket om henne här hemma. Om hur rolig hon var, och speciell. Hur man alltid hade så kul ihop med henne och fick skratta. Idag tar vi en hemmadag här. Tony åker på padelträning, jag orkar inte riktigt det utan åker ut till mamma och kramas med henne istället.

Från min mosters 60 årsfirande. ❤️

Från min mosters 70 årsfirande (mitt i en pandemi). ❤️

Nu lever minnena av henne kvar, de och all kärlek vi kände för henne kommer aldrig att dö. Det är värt att tänka på, kärleken vi känner för de som gått bort dör aldrig.

Vi var ju på begravning i Fredags, prästen sa en bra sak om livet efter att någon i ens närhet dött.

”Nu är denna avskedsceremoni över, och ni ska gå ut och fortsätta livet. Ett liv som kan vara jobbigt, men som är nödvändigt”.

Det förklarar det så bra. Livet efter någon dör är nödvändig. Min moster har dessutom alltid sagt att den dagen jag lämnar jorden ska ni inte vara ledsna och gråta. Var glada och lev era liv….. det är min önskan.

Så fina moster Aino, jag ska göra så gott jag kan. Jag lovar! ❤️

Älskar dig moster Aino! Hoppas du känner det där uppe i himlen. Himlen blev en ännu roligare plats sen du kom dit, det är jag säker på. Hälsa morfar, hälsa Erik, hälsa Martti, hälsa Magnus…..

❤️❤️❤️ Din guddotter Nina