Mycket känslor

Godmorgon älsklingar!

Vaknar upp till Lördag här i Sälen. Läser återigen igenom nyheterna och bara blir så förfärad och skärrad av det som händer. Så otroligt sorgligt och skrämmande att detta pågår 2022. Dessutom efter en pandemi som hållit oss i ett hemskt grepp under så lång tid. Jag som är högkänslig behöver tid för mig själv för att bearbeta det som händer hela tiden. Det är lätt hänt för en högkänslig att det tar proportioner man inte riktigt kan hantera. Ni som är högkänsliga förstår säkert vad jag menar. Det är svårt att skriva om det bara. Dessutom har man skärrade och rädda människor omkring sig i sin omgivning och då kan det bli ännu tuffare. Så att jag inte skriver så mycket om det är för att skydda mig själv och min omgivning. Men vi är alla 100% medvetna och följer med i nyhetsflödet. Även om min blogg kommer handla om vardagliga saker, tips om det ena och det andra och vara som ”vanligt” så vill jag att ni ska veta att jag är medveten och med precis som ni andra. Hur mår förresten du själv just nu? Berätta gärna. ❤️

Jag tog själv en ”ensammorgon” här i vår lägenhet och plockade o städade undan överallt, det var nämligen kaotiskt innan vi åkte iväg igår morse. Jag satte igång diskmaskinen också och sen tog jag hand om mig själv. Huden är lite sliten efter hård vind och lite kyla, så jag hade på mina favoritmask och favoritpads. Ansiktet är lite svullet och plufsigt också efter en alldeles för onyttig kost under hela veckan. Men men, vem orkar bry sig, ibland göttar man sig och så får det vara. Ska dock ta tag i en detox när vi kommer hem. Jag behöver rensa ut det sista av covidskiten ur min kropp och liksom restarta systemet. Vet också att jag mår så mycket bättre psykiskt av det, jätteviktigt just nu att ta hand om både kropp och själ om man är extra känslig.

Igår var det då dags för Tony att åka sina 3 mil i Vasaloppet. Kortvasan tror jag man kallar det va? Tanken var att jag också skulle åkt, men med en covid som kom och förhindrade all form av träning och sen blev kvar väldigt länge, gjorde att jag till slut bestämde mig för att min kropp inte skulle klara den påfrestning som det är. Milo och jag hejade på längs spåret istället. Här var starten på gång, Tony var såååå nervös stackarn.

Så nervös men så beredd. Är det något Tony har sen alla år av löpning så är det pannben. Han säger själv att 99% av alla löpturer han någonsin tagit har varit pannben. Det är ju högst anmärkningsvärt, så är det något han tränat så är det sitt pannben.

Detta var nog också en revansch för honom då han ju tappat bort sin löpning sen alltför många månader tillbaka och inte hittat dit igen. Gått upp i vikt och låtit sitt egna välmående stå åt sidan. Så detta gjorde så mycket med Tony på så många olika plan. Han kunde bevisa för sig själv att han fortfarande har sitt pannben kvar och att han kan om han vill. Så oerhört stolt över honom, jag var tårögd flera gånger igår. Det tar hårt på ett självförtroende att tappa bort t ex löpningen som var en så stor del av honom. Det har varit alldeles för mycket jobb så allt som har med sitt egna välmående att göra har liksom fått tryckas undan och tryckas bort.

Så tillsammans börjar vi detoxa nästa vecka. Tillsammans ska vi må bra igen, tänka på kroppen och sitt egna välmående. Jag har ju fortsatt leva någorlunda hälsosamt med slarverier här och där, men för Tony kommer detta vara en stor förändring och säkert väldigt tufft. Men tillsammans ska vi försöka klara det.

Första 10 km var nog en chock. Här hade jag och Milo kört till Hökberg för att ge honom lite mental kärlek. Han var helt slut, å jag blev orolig för hur det skulle gå? Skulle han orka ens? Upp till Hökberg är det mycket uppför och det tog nog den första musten ur honom. Men med lite varm sportdryck, blåbärssoppa och massor med pepp ifrån oss så gav han sig iväg igen.

För att komma till Vasaloppsstationen i Eldris fick jag trolla med knäna. Körde fram och tillbaka 4-5 ggr för att hitta vägar för så mycket var avstängt. Jag kände att vi verkligen behövdes där för att han skulle orka fortsätta då jag blev helt svettig av bara tanken att inte få vara där och peppa honom. Vi hann precis! Det vi fick då var en helt annan Tony. Han var stark, glad och fylld av självförtroende. Han var trött, absolut, men han såg att han kunde och orkade. Pannbenet hade liksom vaknat igen. Det var verkligen så häftigt att se! 🙏🏻❤️😭 Vi peppade på honom allt vi orkade, så oerhört stolt var jag. Min älskade man vad han kämpade igår. Mycket hjärnspöken som släppte.

Sen var det dags att ge sig av mot målet! Mora kokade av Vasaloppet. Han hade ca 3 km kvar till målet såg vi så här stor vi och väntade!

Måååååååååål! Så stolt! Så oerhört duktig! Gud, han gjorde det. 😭😭❤️❤️😭😭❤️❤️

Älskade Tony! Vilken prestation! Igår kväll tog vi fin hand om pappan i familjen. Lagade mat och fyllde på alla reserver som var tomma. Bastu och vila, sen ska man fylla på med all vätska som man förlorat också. Han var väldigt sliten igår kväll. Men men en god natts sömn och alla reserver påfyllda så är han sig själv igen. ❤️🙏🏻

Idag väntar en dag fylld av aktiviteter. Imorgon åker vi hemåt igen och sportlovet är slut för denna gången.

Vi hörs sen igen!

Kram Nina