Nej men hörni, det blev sååååå braaaaa i Milos rum. Vi blev klara igår.
Ställde frågan på min Instagram, haha…. Ändå kul och se hur många av er som känner oss, att vi är maskiner när vi sätter igång. Det är ju samma när vi flyttar. Pang bom klart! Jag aaaavskyr och vänta, vänta på ett rum som ska torka, för att en bänkskiva eller möbel ska komma som man beställt. Vänta….nej men usch, det värsta som finns. Jag köper aldrig något som man måste beställa. Jo, om man absolut inte måste då. Det ÄR verkligen och som sagt det värsta jag vet. Så tar jag tag i något så bara kör jag, i 300 blås. Flytt, renovering, ommöblering osv. Att jag är såhär beror med största sannolikhet på min odiagnostiserade adhd tänker jag.
Jag ska i alla fall fota idag om det behagar bli ljusare än 50 shades of grey ute. Nej men jag är så nöjd, det är ett heeeelt nytt rum. Det känns inte som samma rum faktiskt, för det blev så mycket större. Tyvärr hann jag bara ta förebilder när Tony redan kört igång och tejpa rummet och gjort kaos, men jag hann och ta något i alla fall.
Här ser ni hans fondvägg han haft. Alltså vi målade ju den grön/blå färgen när vi flyttade in. Det blev lite förhastat, det blev inte bra. Tanken var att det skulle bli tapetserar med grått över fondväggen med rymden eller vad tusan det är. Men det blev aldrig gjort för den grön/blåa färgen kändes aldrig bra. Rummet blev mörkt, för mörkt. Men sen har tiden bara gått…. Tills igår när vi bara tog tag i saken. Så igår morse tejpade Tony hela rummet, sen målade han också. Var klar vid 1 tiden. Sen inredde och möblerade vi, klockan 19 fick han kliva in i rummet och se det. Han blev så galet nöjd, det var så roligt och se.
Jag rensade ur hans garderob och allt sånt som känns som om han är lite för stor för nu. Han har lego kvar under sängen men det är mest för att småkusinerna vill leka med det när dom är här. Rummet blev ett rum som han nu kan bli vuxen i. Lite känslosamt såklart, men det kändes fint och bra. Men som sagt, det kommer bilder sen när jag fått ihop det.
Nu ska jag fortsätta jobba, vi hörs sen.
Kram Nina
