Hallojsan….
….jaaa… idag har jag glidit omkring i mysisar igen! Samma visa igår…..men hör o häpna! Det har vart OOOERHÖÖÖRT skönt! Det är ju inte så att jag inte gör nånting, jag får en massa gjort oxå! *STOLT* …så än har jag inte förvandlats till en gammal tråkig morsa med tofs uppepå skallen som inte bryr sig om hur hon ser ut!
Satt o läste… hmm, nu minns jag inte…tror det var förra Sofies mode. Detta med de berömda felen man gör i ett förhållande så att det till slut spricker.
* Vardags slentrian var det första. Det har jag o husbandet redan kommit igenom… ni vet när det inte längre slår gnistor så fort man träffar varandra. Tänk er själva, man kommer hem efter en lång dag på jobbet, hittar sin sambos dojjer direkt innanför dörren…. en liten lätt odör letar sig fram till näsborrarna. Han sitter i soffan o zappar på TV:n…disken står i berg på diskbänken. Han kollar upp o säger "Hej"…om han ens gör det…. Då är det ju inte direkt så att man hoppar på han o överöser honom med pussar o slickar honom i örat o säger "Darling… följ med till sovrummet nu!"
Man tänker istället att "Va i helvets jävla skitgris haru inte tagit undan dina äckliga dojjer o börjat diska för?" Men det värsta av det där går över…tillslut hittar man nån slags balans som passar båda. Man vet oxå bådas gränser för vad man kan skita i o inte skita i innan frugan kommer hem från jobbet! 🙂
* Småbarns slentrian. Där befinner vi oss nu! Ni vet när båda är så trötta så man har små tomtar på ögonlocken dygnet runt, man t.o.m ser små tomtar lite här o där av ren trötthetshallucination. Då är det inte heller så lätt att titta på den andra med kärleksfulla ögon där han sitter i sängen med kudden som en jävla mössa på skallen, helt borta o tänka, "guuud…han gör mig galen av åtrå!" NU har ju husbandet o jag haft det här med småbarn sen starten då jag redan hade lite småttingar. Elliot var 5 o Thedde va 7…. så jag hoppas att det här inte ska ta knäcken på oss!
* Ekonomiska bekymmer slentrianen. Har man tur träffar man en helvetes rik gubbe som man gifter sig med. Har man ännu mera tur så träffar man en snubbe med svensson lön med visioner om en massa jäkla stålar när han blir rockstjärna och som man är gaaaaaaaaaaaaaalet kär i! Vi har inte kommit till rockstjärne stadiet ännu, o troligen så kommer vi inte göra det heller…. vi hankar oss fram med normal lön… vi vältrar oss inte i stålar och vi har det lite tungt emellanåt! Precis som en medelsvensson…. Det vi INTE gör är att vi skyller på varandra om det är tungt nån månad. Vi borrar ner huvudet o kämpar järnet för att få det att gå ihop om det är så. TILLSAMMANS!! Sen lever vi gott när vi kan det…. TILLSAMMANS!! Det tror jag är jäkligt viktigt….BALANS (börjar man låta som nån jäkla YOGA lärare nu eller) 🙂
* Lust slentrianen. Inga konstigheter… låt säga att man ska leva med sin själsfrände i ca 50 år. Är det konstigt om man inte är så jäkla sugen att för 5934:e gången ha svinga-sig-i-lampkronan sex! Är det konstigt att man ibland har perioder när man bara känner att man vill bli omhållen…. Är det konstigt att man ibland är överjävligt trött o bara vill sova? NEJ!!! Det som är konstigt är om passionen är död! Om ens partner äcklar en! Om man försöker undvika den andra i sovrummet…ständigt! Då måste man ha hjälp i sin relation…om det ens hjälper längre. Ibalnd kan det bara ha gått för långt, alla måsten kanske har tagit kol på förhållandet och lusten. Men i ärlighetens namn!!! VI MÅSTE PRATA MED VARANDRA FOLKS!! Känns det kasst…SÄG DET!!! Förklara kanske varför så inte snubben går där med flaggstången varje kväll o hoppas på lite rajtantajtan! O när han gjort det i 1 års tid ruttnar han o letar rajtantajtan nån annanstans… Vet han däremot att Du har det tungt nu…eller bara är trött så förstår han det! Då får han ta flaggsången i egna händer ett tag 😉
* Otrohets slentrianen. Förhoppningsvis kommer man aldrig dit….. då kan det va så att punkten ovan trätt in. Det är mycket tragiskt… Det finns ingen ursäkt för det, men om man suktat efter bekräftelse år efter år så är det nog lite lättare hänt! Om det känts som att ha sex med en polare (för att man bara blivit vänner) så är det oxå lite lättare hänt! MEN… för att slippa såra sönder varandra så är det nog bäst att respektera den andra så pass att man drar i tid!
Japp…så kan det va! Hoppas husbandet o jag lyckas övervinna varje punkt till hjulen trillar av….. ja, tills vi blir gamla o grå o lämnar jordelivet!
Peace love and understanding!
