En annorlunda dag

Godmorgon raringar!

Vaknade urtidigt, men desto mer får man gjort så effektivt är det ju helt klart.

Idag är det fredag och Milos kusin Anton tar studenten. En stor dag men med en väldigt annorlunda student. Tycker så synd om de ungdomar som tar studenten i år. Något man sett fram emot hela sin skolgång blir inte alls som man sett fram emot. Kan säga att mina sista år i gymnasiet var det enda som fick mig att orka tanken på studenten. Det var enda anledningen till att jag gick klart faktiskt. Jag mådde inte så bra då och så var jag så galet skoltrött, efter övertalning av min mentor i skolan så beslutade jag mig ändå för att gå klart. Studenten var en av anledningarna till att jag orkade. Så mycket ser man ju faktiskt fram emot det. Hoppas ändå alla får en fin dag idag, så fin som den kan bli. 🇸🇪🎉❤️ Vi ska åka till Anton ikväll och fira honom, det blir utomhusfirande i deras trädgård.

Igår hade jag sällskap på långpromenaden. Häggen är på väg att blomma över snart men wow så fin den är och doftar magiskt! Synd bara att man aldrig får bild på hur det ser ut egentligen. Inte alls lika vackert som i verkligheten!

Mina höfter känns kan jag säga. Att plötsligt börja gå 1 timma varje morgon istället för 40 min är skillnad. Har som träningsvärk i höfterna och känner i hela benen att något är lite annorlunda, plötsligt känns promenaderna mer. Kroppen undrar väl vad jag pysslar med varje morgon?

Min galning till man tyckte inte det räckte med en timmas promenad, så han drog ut och sprang drygt 7 km efteråt också. Är man fast i löpning så är man. Alla man pratar med som löper säger samma sak. Det är som ett gift. Ett skönt gift som man inte kan vara utan. Jag har då aldrig råkat ut för det där löpningsgiftet med mitt lilla rekord på 6 km löpning utan och stanna. Efter det rekordet var jag lila i ansiktet i en vecka typ. Herregud så jobbigt! Jag beundrar folk som löper för det är verkligen svinjobbigt!

Tony som ligger på helt galna tider också måste pressa sig själv under sin löptur. När benen börjar bli trötta och kanske vill springa i lugnare takt så måste han driva på sig själv för att liksom orka fortsätta i samma takt. Å då kan det vara 4 km kvar av löprundan. Å det gör han dessutom helt frivilligt flera ggr i veckan, det är fasen beundransvärt och då MÅSTE det ju bara vara ett gift.

Ser inte mycket ut för världen men här ligger nu oregano, timjan och rabarber planterat. Ska egentligen vara två pallkragar på varandra men jag har planerat såhär tidigare och det har gått bra, var för otålig helt enkelt. Haha…. så typiskt mig. Har massa mer örter och färska kryddor som ska i, är så glad för de här små lådorna ska ni veta. Äntligen äger jag en egen rabarberbuske också. Den här rackaren ger tydligen massor med rabarber också så ingen kan vara gladare än jag, fick den av Tonys bror Tobias och Emelie, deras rabarber är snart över hela trädgården. Verkar vara en bra buske, får hoppas att den tar sig här nu.