Från förbannad till glad

Hello i stugorna!

Känner mig som ett åskmoln som väntar på att brisera. Skulle vara skönt med ett riktigt åskoväder när det formligen öser ner och blixtrar och dundrar om vartannat. Metaforiskt talat. Ibland blir det bara inte som man tänkt och just nu vill jag dra täcket över huvudet och invänta fredag istället.

Innan jag gör det så ville jag ändå kika in hos dig och säga hej. Dagen har till stora delar tillbringats i husvagnen med renovering. Jag har bytt och sytt kan man säga. Av med tyg och på med nytt tyg, sy och så om igen. Har tappat räkningen på hur många jag gjort, vet bara att mina naglar värker och att jag känner mig på så jäkla dåligt humör. Mensen är här och den brukar ju i vanlig ordning inte vara särskilt positiv de första dagarna men åååååh när det gått ett par dagar och man känner att livet återvänder. Det längtar jag till.

Räcker inte till just nu. Vill hinna så mycket och när jag inte gör det känner jag att jag sviker människor, är otillräcklig och kass. Blir också så förbaskat otålig av det. Nåväl, imorgon är en annan dag. Fredag dessutom. Även om vädret visar ”50 shades of grey” så ska jag njuta av en av veckans favoritdagar.

Morgonen startar alltid med gos med hårbollen. Hon skriker för full hals när jag går ut till husvagnen dock. En riktig mammagris. Har jag varit hemifrån en längre stund så måste hon alltid få sitta i lott knä en stund medan jag pratar med henne. Haha… frågan är om det är jag eller hon som är knäpp? 😂😂😂

Tidigt i morse for vi iväg till återbruket för att kasta massa kartonger och annat bråte från när vi fixat en massa. Tog en joggingtur tillbaka från betonghögen jag just kastat en gammal vikt vid. Svinkallt var det och utan långkallingar höll jag på att förfrysa hela fiffin.

Alltså så annorlunda det är att bli äldre. Som ung kunde man sitta på en kall sten i timmar utan att något hände. Råkar jag sätta mig kallt i ett par minuter idag kan jag få ont i både rygg och tjejmage. Så att florera runt på ett återbruk med inga långkallingar och tro att det inte ska påverka en, nej…den tiden är förbi. Man blev liksom tant ut ifrån alla aspekter. Hade ingen bh heller så händerna fick fungera som bh på löpturen. Ja voine voine, apropå tant var det ja….

Hörni igår tog vi en liten tur igen. Vi åkte förbi Ängsö slott på vägen hem från Västerås. Ja, alltså…. dom glömde att skicka med oss våra frysvaror när vi beställde mat dagen innan så vi åkte och hämtade dem igår. Vill ni göra en utflykt i sommar så kan jag verkligen rekommdera Ängsö. Så fina vandringsleder där och slottet är så coolt.

När vi var unga sades det rida en huvudlös man och en vit kvinna här i trakterna. Vi skrämde halvt ihjäl varandra med dessa storys. En kväll vågade vi oss ut ett gäng, minns inte vem som körde men jag hade inte kortkort ännu. Där möttes vi av att någon hängt en människostor docka i ett träd i allén som dinglade när vi kom körande. Gissa hur snabbt vi vände bilen och körde hem?! Haha….

Fick en helt magisk bild på solnedgången på vägen hem. Den här bilden tog jag i farten från ett neddraget fönster, dessutom på Tonys sida där han körde.

Nu ska vi strax äta knäckepizza här hemma. Skulle grillat med mamma och pappa men det skulle bli regn så vi får ta det en annan dag.

I botten har vi lite hemgjord tomatsås, sen är det cocktailtomater och salladslök. Tony har skinka på sina knäckepizzor.

Sen river man den här veganska osten uppepå och strör på massa oregano. Den här osten är sååååå god! Jag äter nästan aldrig ost men gör jag det så väljer jag den här. Så grym – jag känner ingen skillnad från vanlig ost.

Milo äter vanliga varma smörgåsar ikväll han. Ibland blir middagen den enklast möjliga, så skönt att man kan göra så när man inte orkar annat. Från grillplaner till knäckepizza.

Hörni, det ska in lite fler inlägg här innan kvällen är slut så vi hörs snart igen. Har förberett ett inlägg om grym mascara och faktiskt lite lösfranstips. Har också förberett ett inlägg på en ny kaka jag gjort, detta skulle kommit in tidigare idag men något blev knas.

Som sagt, hörs snart igen! Förresten, blev på bättre humör nu när jag fick skriva till dig. Så skönt. Åskovädret kan dra åt fanders…. 😅

Kram Nina