Jäklar vad rädd jag blev!

Godmorgon vänner!

Idag firar vi inte bara 1:a advent, vi firar min fina mammas födelsedag också. Mamma fyller 67 år idag. Rena rama ungdomen. ❤️ Vi ska åka till mina föräldrar och fira lite senare idag.

Igår startade vi dagen med familjefika på stan. Vi skulle planera julafton med Tonys familj – i år firar vi nämligen med dom. Du vet, vem köper prinskorv och vem köper knäckebrödet. Typ så. I år ska vi köra julklappsspelet också, det är ju så jäkla kul. ❤️

Kidsen hade eget bord och vi vuxna vårt eget. Så roligt när vi ses nu, Milo har kusinkompisar som han stortrivs med.

Efter fikat for vi iväg för att titta på ett av Theddes lag som hade match i Surahammar. Alltså vääääädret? Jag får ju lyckopirrningar ända ner i skinkorna av solen. Fifasen så efterlängtad den varit. Ok att det plötsligt känns så kallt så bröstvårtorna ska frysa till is och lossna som trasiga glasskärvor ner i backen men jäklar vad solen gör gott! Det får vara värt lite bortfall av bröstvårtor helt enkelt…..

Tyvärr blev det förlust för Theddes gäng. Men man lär sig av förlusten också, ja om man ska tänka positivt. Gissar att min son skulle vilja fläppa mig i bakskallen av den kommentaren (även fast han aldrig skulle våga). När vi kom ut hade det hunnit bli mörkt – så snabbt det blir mörkt nu hörni. Man hänger inte med. Jag som har så sämst mörkerseende också….

På vägen hem stannade vi till på KFC. Milo har önskat att få äta där nångång och igår var då första gången. Milo och Tony gottade sig rejält, jag tog en sallad som var sådär. Men det gick i i alla fall.

Kvällen spenderades i soffmyset. Tack och lov somnade jag rätt tidigt i soffan, vaknade nämligen inatt av ett samtal som höll på att få mig att svimma. Samtal från barnen mitt i natten är panik i min värld. Man sätter bokstavligen hjärtat i halsgropen och är livrädd för vad det är man ska få höra! Blodet rusar i kroppen och man får skrajpirr i hela kroppen – fyfasen alltså. Inget kul sätt att vakna på.

Tack och lov hade ingen kommit till skada, det var bara en av sönerna som så gärna ville att mamma skulle komma och hämta. Det var faktiskt första gången på väldigt länge som jag behövde ge mig ut mitt i natten så det var faktiskt inte hela världen. Men, låt det nu inte bli en vana.

Hepp, dags att kliva upp från sängvärmen. Har lite recept som ska fixas innan vi ska åka mot mammas kalas.

Vi hörs lite senare!

Kram Nina