Verkligheten
Verkligheten

Mental kindsmekning

Mina fina vänner, tack för alla underbara kommentarer och hälsningar. Ni anar inte hur mycket det betyder, hur mycket energi ni ger mig. Att några rader som du skriver till mig kan betyda så oerhört mycket. Tack snälla!

I morse började jag återigen dagen med att måla på en tavla. Den är lite annorlunda, ska bli roligt att visa dig den sen när den är klar. Efter ”måla tavla” åkte jag till verksta’n. Idag har jag haft en riktigt produktiv dag och så flöt det faktiskt på lite mer än vad det gjorde igår.

Nu ikväll får vi ta ett litet avbräck i allt slit och släp. Vi är på väg till Junibacken och ska få vara med och fira Camilla Läckbergs nya SuperCharlie bok. Ett par timmar med annat än målning och snickeriet. Ska bli riktigt härligt!

Har t.o.m sminkat till mig lite. Känns som det var en evighet sen….

Har faktiskt nya örhängen på mig också så nu jäklar har tanten snäppt upp sig lite för denna torsdag. 😀 Kan tro jag tjuvstartat FINFREDAGEN.

Ville kika in och säga tack. Tack för era fina kommentarer. Ni vet hur man ska klappa på någon som är lite ledsen ni. En mental kindsmekning. 🙏🏻🙌🏻😍

Vi höre lite senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. Skatan

    Goood mååårning Nina!
    Ber om ursäkt för att jag inte har varit ” inne och klappat ” på dig tidigare ..
    Men du…tjejen? För det första, det du gör det är fantastiskt. Både vackert och fint. Unikt. Speciellt. Men också fantastiskt modigt. Hur många av oss som läser här inne tror du inte är full av beundran? Du visar att alla kan- om man vågar-följa sin vision/dröm ( visserligen tror jag att dem som verkligen tar steget, ofta har god support hemifrån….någon som hjälper till att mata och heja på. DET är guld värt för den som kanske ibland tappar tron på sig själv- så heja er ❤ anar nämligen att du själv är minst lika bra på att peppa och lyfta)
    Du m å s t e bli bättre på dina basala rutiner gissar jag= äta sova skita…
    Sova är som det är. Du somnar tidigt o vaknar tidigt…men du får kanske ihop dina timmar? ( själv går jag o nannar kudden senast runt 21 !? Jag bara orkar inte hålla skottgluggarna öppna…vaknar runt 4-tiden..nää vaknar nog tidigare, men går upp runt 4..och tänker ändå att det får vara ok. Får en massa undanstökat på morgonen 👌..klimakteriet? Ja kanske…)
    Ät människa! I tid. Innan hungern slår till som en käftsmäll. Huuuur många gånger har jag inte gjort mig osams eller blivit så så jävla ledsen…bara- alltså BARA för att jag har varit hungrig…..ibland har jag inte lyckats vända humöret fast jag ätit. Jag fastnar. Kan det vara så för dig? Om så, se till att vara hygglig mot dig själv- håll jämt socker i kroppen ☺
    Ja och sen skita då…💩 sorry …men en förstoppad människa…är en förstoppad människa 😂 det påverkar hela kroppen och knoppen-mer än man tror.

    Så ta noga hand om dem tre ”K:na”
    Knoppa-käka-kräma
    Speciellt om du är lite stressad och uppe i varv…men det här är KUL Nina!! Det kommer gå tiptop!
    Löser det sig inte- så löser det sig ändå! Det är mitt motto ( det kanske inte blir som man tänkte- men det blir ändå …och oftast bra)
    Kramar i massor

Verkligheten

Gråta mot någons axel

Men tack! Tack för all läsning på IW inlägget. Skatan – du gjorde min kväll. Äntligen fick jag skratta gott, du är underbar och det tycker nog alla andra här inne också. ❤️

Alltså, får jag beklaga mig och vara en gnällig trist kärring en stund? Jag behöver gråta mot era axlar idag. Allt som kan tänkas gå emot mig idag har gjort det. På förmiddagen innan klockan ens var 10 hade 3 skruvar och 1 borr gått av. Ja på ett sådär jäkla bökigt sätt. Inne i beslaget, inne i stolsbenet och så. Bök och stök att få ur dem och fixa det. Tog massor med onödig tid som jag inte har. Ett ben på ett bord gick plötsligt av, fick borra och skruva fast det också.

Min nya mail som är kopplad till min hemsida har strulat. Det har gått att skicka ifrån den men inte till den. Imorgon landar inbjudningarna till vernissagen och man ska o.s.a till den adressen. Panik! Har snackat med engelsktalande support två gånger idag.

Skiiiitenkelt när man snackar engelska i såna termer. ”Yes, you know i want to point ny email to my….. what’s it called?…… (lång paus medan man tänker så huvudet snurrar, svetten börjar komma på överläppen och man letar efter hjärnans alla engelska ord som domän och ompekning). På något oförklarligt sätt förstod vi varandra till slut och nu tror jag att den funkar. 2 månaders kamp med den förbannade mailen är över!

Ja, sen målade jag från 4 i morse. Jag har massa målningar från förr men jag är inte där längre. Jag är någon annanstans i mina målningar och känner inte att många av dom är jag längre. Förstår ni? Så jäkla svårt att förklara men det är som att släpa fram en gammal byrå och damma av den och lägga på en färgglad duk. (Gud vilken konstig jämförelse). Dom känns inte nya och fräscha i alla fall.

Fransarna är katastrof, står åt alla håll. Skitigt linne. Målarfärg på händerna. Jag har jobbat konstant i 14 timmar nu, med en liten halvtimma vid lunchen.

Jag har pms, haft gråtklump i halsen hela dagen. En gråtklump som svider nästan hela tiden. Såg en gammal farbror på stan som skulle äta lunch med sin dotter – hon var typ lika gammal som min pappa och han säkert närmare 90. Fick tårar i ögonen för jag tänkte på när min pappa ska bli sådär gammal. Kommer han vara skruttig och ha svårt att gå eller ens klara sig själv? Mitt hjärta går sönder av såna tankar även om man vet att det är så det förmodligen kommer bli så småningom.

Såg en annan gammal farbror som gick med krycka, fick se att det var han som bodde i huset bredvid oss när vi bodde på stan. Då var han så jäkla pigg och fräsch, ute och gick med hunden i en jädra fart. Nu gick det sakta och skruttigt med kryckan. Fick tårar igen och blev så sorgsen i hjärtat. Ibland är det fasen ingen lek att vara en högkänslig person, att behöva gråta bara av att man ser äldre människor. Jobbigt är ordet.

Ikväll ska jag ta en varm dusch, jag ska sitta i duschen och andas lite. Försöka komma ned i varv. Jag visste ju att det skulle bli mycket för mig inför denna vernissage som är om drygt en vecka så jag var beredd. Men även om man är beredd så sveps man med i allt och så växer kraven på en själv. Jag ska ta ett snack med mig själv igen. Jag måste sänka ribban. Det blir bra hur det än blir ju.

Förlåt för att jag inte är en vidare bloggvän just nu. Idag har jag inte ens hunnit in till dig och säga hej. Skitdåligt, men just nu önskar jag dygnet hade fler timmar eller att jag hade någon som skrev allt åt mig medan jag stod och berättade. 😃 Jag hoppas ändå ni har lite tålamod. Efter vernissagen kommer jag landa lite mjukt igen och tiden kommer återigen finnas på ett lite annorlunda sätt.

Obs: Det är absolut inte synd om mig. Allt är självförvållat. Jag får göra saker jag älskar så det är absolut inte synd om mig. Men ibland behöver man en mental smekning på kinden. Som mamma gjorde när man var liten. Någon som säger peppande saker….. Som säger att allt kommer att bli bra, att man duger som man är. Att man varit duktig som åstadkommit nånting alls. Ja du fattar, en mental kindsmekning som sagt. 😀

Nu mat, sen en lååååång dusch. Ska hinna prata och krama på Milo också. Han har varit försjunken i sitt och jag har suttit och glott in i en dator sen kl 14 för att lösa mailproblemet.

Tack för ni finns!

Kram Nina

Kommentera

  1. Katrin

    Tack för att DU finns!
    Allt blir bra, snart känns det bättre. Önskar jag bodde närmre så jag kunde komma på vernissage! Lova att ta många bilder på allt fint!
    Många kramar! 💕

  2. Chatarina

    En stor varm kram skickar jag till dig! Du verkar vara en så härlig och omtänksam person. Stort lycka till med din vernissage🤗 👏

  3. Esma

    Klart att allting ska bli bra…. Alla vi har våra stunder när vi förlorar oss i våra tankar som bara snurrar och styr åt annat håll än vi i stunden behöver. Men, upp med hakan. Du är inte ensam och är tillräcklig stark för att hitta det du behöver djupt inne i hjärtat.
    Det är precis som du säger – ta ett snack med dig själv, sänk ribban och försök att prioritera. Börja med dig själv – hitta den lilla Nina som har gömt sig, ta henne i sitt famn, trösta, krama hård och säg att allting kommer att ordna sig. Hon har förtjänat det.
    Kram och ta hand om dig. Allting kommer att ordna sig (den här meningen var mest värdefulla för mig när jag kom till insikten om min utmattning och hopplöshet – så enkelt men aldrig tänkt i de banorna innan jag gick in i väggen).
    Styrkekramar och en kindsmekning 💕

  4. Th

    Tycker du är skitduktig och modig som gör denna grej! älskar verkligen å få följa med på dina upptåg å projekt..Tror venissagen kommer bli toppen och du har ju verkligen talang med målningen! Ha en fin kväll nu och aaandas! Kraam ❤

    1. niinis
      niinis

      Tack fina Th! ❤️❤️❤️🙏🏻🙏🏻🙏🏻 Precis vad man behöver höra nu. 🙌🏻😍 Stor kram & tack igen!

  5. Maggda

    Skickar en stor varm kram till dig! Ser fram emot att se bilder på dina verk, för jag bor för långt bort för att se dom irl!

Visa alla 15 kommentarer
DryckVerkligheten

Ingefärsshot och förkylning

Gokväll finisar!

Nä, jag är inge pigg. Förkylningen pockar på och jag somnade i soffan vid 17 tiden. Känner mig trött och urlakad så nu får vi se om förkylningen kommer och slukar mig. Det blir mycket te nu.

Vad brukar ni göra när ni är förkylda? Jag brukar försöka dricka mycket vatten. Jag brukar också dricka te med citron och ingefära. Honung försöker jag undvika numera då jag har IBS.

Skulle jag kunna så skulle jag dricka min ingefärsshot som är precis supergrym. Familjen kan dricka den men jag klarar det inte med magen. Någon berättade att de druckit den här nästan varje dag sen första gången jag skrev receptet (det är 2,5 år sedan nu), och hade inte varit förkyld en enda gång.

Detta recept ger 1 liter och du kan förvara det i en flaska i kylen i upp till 1 månad.

RECEPT 1 LITER INGEFÄRSSHOT

200 g färsk ingefära

1 l vatten

½ dl honung

2 st citroner

4 tsk malen gurkmeja

1 tsk kanel

Gör såhär:

Koka 1 liter vatten. Riv ingefäran grovt, låt skalet sitta på. Låt det kokta vattnet svalna till runt 60 grader, detta för att man inte ska förstöra allt det nyttiga och fantastiska i ingefäran och de andra ingredienserna. Lägg i den rivna ingefäran och låt dra i ca 20 minuter. Sila av ingefäran och ha sedan i honungen. Låt svalna helt. Pressa i citronerna, ha i gurkmejan och kanelen. Rör om ordentligt, häll upp i glasflaska med tätslutande lock.

Nä, det blir nog inte roligare än såhär just idag. Hoppas Du mår bra och känner dig pigg och glad. ❤️ Själv ska jag bädda ned mig under en filt i soffan igen.

Kram Nina

Kommentera

  1. Katrin

    Zink är toppen ta varje dag. Vid eventuell sjukdom tar man 2 så kortar de ner sjukdomstiden. Är nästan aldrig sjuk bara ja inte glömmer o ta dem. Krya på dej kram

Visa alla 7 kommentarer
GodmorgonVerkligheten

Osams

Hallå vänner!

Den här helgen har tillbringats i bilen med en släpkärra i bak typ. Hämtat möbler så det bara skriker om det.

Igår blev vi så jäkla osams också. Alltså, Tony är ju den lugnaste av människor när det kommer till det mesta. Men så ibland går han upp i falsett när det kommer till stress. Han kan liksom stressa upp sig för ingenting och då blir jag stressad och så är liksom bråket igång.

Du vet, man står där och ser glad ut med dom vi köpte möblerna av men sen jävlar när man fick sätta sig i bilen då kom det kan man säga. Jag kan bli så arg också så det sprutar ut mina öron, en härlig finsk egenskap man har med hett temperament. 😦 Tur att Milo satt med hörlurar säger jag.

Ett litet stopp på McDonalds lugnade ned den heta finskan och vi kunde börja prata som vanligt igen. 🤗

Hur är ni sådär? Blir ni sams direkt eller surar ni efteråt. Ibland bestämmer jag mig för att vara sur – beror oftast på HUUUR lack jag behövt bli faktiskt. Men sen orkar jag inte vara sur och så blir allt som vanligt. Så är det oftast.

Men har jag lackat rejält då MÅSTE jag få prata ut om saken. Diskutera. Förklara hur jag känner och hur jag upplever det osv. Det har visat sig vara bäst. Han förstår mig på ett helt annat sätt då och så kan vi liksom mötas. Det är riktigt härligt i en relation faktiskt.

Tony är ingen som lackar….eller jo…men har blir en suris bara. Sitter tyst och så. Då frågar jag såklart vad det är och så får han berätta. Men för det mesta så är han liksom den lugna av oss, jag den heta. Han brusar liksom inte upp medan jag går i taket.

Efteråt så säger jag förlåt (om det varit dumt av mig) och så känner jag mig jättedum. En gång så sa jag att jag ibland skäms för hur jag beter mig för att hjärnan blir lack innan hjärtat hinner tänka.

Då svarade han: ”Det är sååå mycket mer spännande att leva med en sån som dig, det blir liksom aldrig tråkigt. Jag skulle inte kunna leva med någon som det inte är lite riv i.” Ja, så jag gissar att han gillar sin hetlevrade finska. 😍😅😀 Bara fortsätta med de gamla vanliga takterna gissar jag. Haha…. 😂

Vi är inte osams än i alla fall. Nu är vi snart i Örebro och ska hämta lite grejer. Sen ska vi äta lunch och mysa lite.

Hörs senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. Johanna

    Alltså jag skrattade högt när jag läste att du bestämmer dig för att bli sur!! Jag är likadan. Måste bli sur, vara krängd och knappt svara på frågor ens 😂 kan vara sur i dagar men sen ger jag upp lixom, haha. Kram

    1. niinis
      niinis

      Hahah! Så skönt o höra att det finns likadana. Men det är sjukt energikrävande att vara sur, det tar liksom på krafterna. ❤️😂😂😂

Verkligheten

Några dagars helvete

Du vet väl när jag berättade om att jag hade något som oroade mig sönder och samman…..

Jag sitter här nu med tårarna rinnande nedför hela mitt ansikte, huvudvärk men så otroligt lättad.

I fredags var vi på Yoump med Milo. Efter att han hoppat klart så skulle han ta på sig sina långbyxor och satte sig bredvid mig. Då fick jag se en stor böld på hans smalben. Med min historik med hypokondri så blev jag såklart orolig.

Frågade Milo om han sett den förut? Det hade han. Den var stor. Alltså vi pratar flera cm hög och något mindre bred och sen stod den ut från hans ben så man verkligen såg skillnaden. Vi drog på den och kände att den liksom satt fast.

Jag blev iskall i hela kroppen! När jag blir riktigt rädd så kan inte jag prata. Det är som om mina stämband liksom får kramp. Satt tyst i bilen och gjorde något jag absolut inte skulle ha gjort, jag googlade. Googlar man på knöl på smalben barn så är de 3 första sidorna den hemska sjukdomen C. Det finns speciellt en form som bara kan ge en böld t ex på ett smalben och sedan inga andra symtom.

Där började mitt lilla helvete som jag befunnit mig i sen i fredags kväll. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan. På morgonen på lördagen hade den minskat något så där tändes ett litet hopp on att det kanske inte var det värsta tänkbara. Men, jag är hypokondriker och katastroftänkare.

Jag har gråtit floder! Jag har bett högre makter om hjälp och beskydd. Det är inte många sekunder som det här släppt min hjärna. Jag har tänkt de värsta tänkbara tankarna man kan tänka. Så vidriga och läskiga. Hur jag ska förlora ett barn. Hur han skulle behöva genomgå behandlingar. Om att jag ville dö om han skulle dö. Att mina stora barn skulle klara sig utan mig.

Så hemskt. Så fruktansvärt hemskt. Jag har vaknat stup i kvarten om nätterna. Grubblat. Svettats floder. Gråtit! Mediterat och bett om hjälp.

Sen blev det äntligen måndag och jag fick boka tid till husläkaren. Vi fick tid samma eftermiddag. Träffade läkaren och fick göra en undersökning. Han tyckte inte att det verkade vara något farligt men ville för säkerhets skull göra en röntgen. Den gjorde vi dagen efter, alltså igår.

Tony bönade och bad om att få svar så fort som möjligt, för min skull, så fint av honom. Han har mått så dåligt när jag gjort det. Tony är inte som jag. Tony är lugn. Realistisk. Vägrar oroa sig för saker som inte är nånting. Han tar aldrig ut oro i förskott. Han har varit lugn och inte trott något. Han är min fullkomliga motpol. Det är skönt att han är så, men vi krockar också hårt då jag i min orosbubbla har ett pågående larm hela tiden och han är lugn.

Typ…..HUR FAN KAN DU VARA LUGN? Tänk om vårt barn har c?

Men vi har pratat. Flera ggr varje dag. Kramats mycket. Tänkt bra tankar även om mina tankar mest varit kaos. Jag har pratat med mamma i telefonen. Gråtit. Oroat mig. Pratat med pappa på verkstaden. Försökt hållit mig hemifrån när ingen annan är hemma och sådär.

Jag kan läsa Milos journal påminde syster mig om igår. Vi kollade i morse men inget hade kommit in. Tony ringde in igår och frågade också men inget svar hade kommit. Dessvärre sa läkaren att vi förmodligen skulle få svar direkt men röntgen kunde inte alls förstå det för så brukar de inte göra mer än vid akutfall. Detta oroade mig ännu mer såklart.

Idag när Tony kom hem så fick Tony läsa. Svaret var: Inga påvisade patologiska skelettförändringar. Inga mjukdelsförkalkningar.

Som jag har gråtit! Av lättnad. All oro som släppte. Jag har gått omkring som en fiolsträng. Knappt vågat andats, med knappt någon röst. Jag har inte ens duschat. Bara svabbat av mig. Jag har knappt funkat som människa då detta rev upp allt som någonsin hetat hypokondri i min kropp.

Jag har ändå försökt ha en målbild i huvudet om när jag ska få skriva till dig att allt var bra, att det inte var nånting. Den målbilden har jag hållit hårt fast vid, tänkt att den hjälper oss i rätt riktning. 

Milo har varit cool hela vägen. Han har ju liksom inte riktigt varit insatt i varför sånt här kollas upp vilket är lika bra. Igår ritade han den här draken på fri hand. Den är så fin! Den får bli symbolen för allt detta…. en kraftfull drake som beskyddat något av det värdefullaste vi har!

Vad är det då undrar kanske du? Det är lite oklart. Men troligtvis något som uppkommer av ansträngning. Det gör inte ont alls på honom vilket är tur. Kan vara något som är nu när han växer så mycket också.

Så tacksam! Så lättad och sååå slut är jag. Tacksam för att vi inte behövde vara de föräldrar som får det andra hemska beskedet. Tacksam för att det inte var något farligt. Tacksam för livet och för min familj.

❤️❤️❤️

Kommentera

  1. Mona

    Skönt att allt var bra ,.Vad skönt att du har Tony som verkar vara en riktig klippa .Han verkar vädigt bra för dig 💕Det är hemskt när man blir så rädd och orolig .

  2. Petra

    Fy fasen vad jobbigt för dig❤️Men oj vad jag känner igen mig😢
    Ska till läkaren imorgon och kolla upp varför min dotter är så trött. Vi misstänker adhd, väntar på utredning där, men vill kolla upp så det inte är något fysiskt på henne. Googlade trötthet hos barn och leukemi dök upp😭Helt oförberedd på det. Ville spy av ångest. Hennes pappa har cancer, så ångesten är total. Även om jag tror att hennes koncentrationssvårigheter bidrar till hennes trötthet i skolan, men ångestnivån är på topp😢
    Känner så igen mig i det du skriver❤️

  3. Katja

    Oj 😞💕stackars er. Vet precis den känslan när 8 åriga dottern fick underhuds blödningar, små små knappt knapphåls stora prickar på underbenen😳kastades ner i en svart avgrund kunde knappt andas mellan gråtattackerna när läkaren på barnmottagningen kände och klämde och sa det jag trott, små underhudsblödningar. Blod status togs och tiden innan vi fick svar på den var bokstavligt HEMSK. Leukemi var ju det jag var helt övertygad om. Men blodstatus visade inget sånt🙏🙏det kunde varit någon sorts virus tydligen. Så dina ord träffade rätt ❤️

  4. zebbesmatte

    Usch Vilken jobbig tid för er! Så underbart att det inte var något farligt!! 🙏🏻💗 Milos jättefina teckning förtjänar glas och ram! 👍🏻😍

  5. Jenny Penny

    Hej!
    Hade precis som du, oro blev till ångest o sen till dödsångest. Allt kretsade kring barnens välmående o rädsla för sjukdomar. Till slut fick jag skaffa hjälp då ångesten nästan tagit över mitt liv, det blev samtal, medicin, akupunktur mm för det uppslukade mitt liv. Så glad för din skull att allt visade sig vara bra! ❤️

  6. Carro

    Åh blev så tårögd nu, förstår exakt och precis hur du kände! Fy fasen för denna hypokondri, min man är också råka motsatsen vilket krockar rejält då han tycker jag är larvig och nästan blir sur på mig. Men men så är det. Så så så skönt att allt var okej med Milo! Stor kram ❤

  7. Marlene

    Såååå väl jag känner igen mig, har också en katastrofhjärna som är påslagen 24/7 skitjobbigt!!!!! Tror alltid det värsta önskar att jag skulle slippa tänka så men det går inte.
    Så skönt att det inte var nåt allvarligt med er son iaf😘

  8. Malin

    Åh jag fick en sån klump i bröstet när jag började läsa,tårarna brände bakom ögonlocken😢Känner så igen mig,denna ständiga oro för att barnen ska drabbas av nåt allvarligt,de tär på en hypokondriker,jag vet då jag kämpar dagligen med detta😳Men blev så glad att Milo o ni fick fina besked.Var rädda om varandra nu❤️

    Ha en fin kväll!
    Kram kram

  9. Berit

    Åh fy vad jobbigt för er!! Kram och tack o lov slapp ni vara en av alla dessa familjer som kämpar mot denna hemska sjukdom.

  10. Angelica

    Gud jag lider verkligen med dig när jag läser hur du mått. Jag hade med största sannolikhet reagerat precis likadant! Du måste verkligen levt ett par dagar i rent helvete! Styrkekramar <3 men gud så skönt att sedan fått ett så bra besked så att ni kan andas ut. Ta hand om varandra nu och andas ut!

  11. Helene

    Så skönt att höra!! Vet inte om du sett filmen om Alexander? Youtube killen? Då förstår jag verkligen om du varit rädd. Kram till er alla!

      1. Helene

        Jag förstod det det hade jag också gjort, som väl är är det väldigt ovanligt på unga att det är något farligt …… jobbat inom patologi och fick noja såklart av allt man hörde att människor drabbades av, kram

Visa alla 30 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers