Verkligheten
GodmorgonVerkligheten

Motivationen inte på topp

Godmorgon på er!

Förlåt att jag inte hört av mig, har känt mig lite omotiverad med blogg och sociala medier. Funderar lite på hur man ska tackla sånt egentligen? Det bästa vore kanske att bara ta paus från allt. Låta sociala medier och bloggen vara under några dagar för att hämta kraft, energi och motivation. Vem vill läsa halvtrötta blogginlägg från någon som inte är så sugen? Ja ja, jag får se hur jag gör? Kanske får jag tillbaka motivationen?

Den här dagen ska jag i alla fall göra en kraftansträngning och fylla bloggen med ett recept på en gratäng jag gjorde igår, lite nytt från vårt vardagsrum ska du också få se och sen ska du få se hallen. Den börjar se lite annorlunda ut nu mot sist ni fick se den.

Jag har startat dagen med att baka en hybrid på Åse på 56kilo bloggens kesobröd. Länge varit nyfiken på hennes kesobröd men aldrig testat. Har ändrat lite i receptet efter tycke och smak. Det blev inte perfekt, kommer behöva testa igen för att se hur jag kan lyckas få till det. När jag väl lyckas så ska jag bjuda på receptet. Det blev i alla fall så himla gott!

Hoppas ni alla mår bra och känner er energifyllda och glada. ❤️

Kram Nina

Kommentera

  1. Susanne

    Alltså, du ska inte skriva om du inte känner för det. Men jag som läsare tycker om att läsa dina inlägg även om de inte är energifyllda.
    Kram

  2. Helena

    Längta alltid efter nya inlägg här hos dig, men frstår ju så klart att du behöver paus från allt också. Viktigast är att DU mår bra och orkar med Sköt om dig!

  3. L.K

    Förstår att motivationen tryter ibland, att visa vem som helst på nätet, kanske tusentals, sitt liv, sitt hem,sin familj måste kännas dränerande ibland,
    Ska lyssna på Marks och Jonas podd senare där Jonas jämför bloggare med horor !
    Hur ser du på det? Att sälja ut sig själv och sin familj för olika samarbeten?

    1. niinis
      niinis

      Ja nog är det många! Jag har mellan 30-40.000 unika läsare i vecka så det är sjukt många. Flera tusen varje dag. Tänker man för mycket på det så blir man mörkrädd så jag brukar inte tänka så mycket på det faktiskt. Man kan få skrivkramp tänker jag….

      Min brist på motivation beror inte på vad jag delar med mig av. När man hunnit bli 46 år gammal är man rätt säker på vad man vill dela med sig av ifrån sitt familjeliv. Efter 16!!! års bloggande har man lärt sig vad jag kan och vill visa på bloggen. Det är mycket som inte bloggen får veta så att säga, sånt som är privat. Såklart. Vad gäller Mark & Jonas jämförelse så är det något som får stå för dem. Jag vet vad jag och min familj står för.

Visa alla 8 kommentarer
Verkligheten

Vad är vår för dig?

Hej igen!

Hörni snart är äntligen februari slut. Ful-Februari! Usch, med februari kommer inte så mycket gott känner jag. Vår start på året har inneburit sjukdomar och hängighet. Några dagar innan nyår började jag känna mig hängig för att sedan vara sjuk hela januari. Milo och jag avlöste varandra då Milo började februari med att ta över stafettpinnen efter mig.

Mitt järn har varit i botten och så avslutar vi februari med att Milo drabbades av magsjukan ”from hell”. Än vet vi inte hur det ska gå för oss? Vinterkräksjukan är inte nådig. Den jäveln kommer ju som en blixt från klar himmel. Hastiga kräkningar. Feber. Allmän kaos. Fifan, gud nåde låt oss slippa!!! 🙏🏻🙏🏻🙏🏻

Februari är ju en månad som egentligen är den sista månaden som mörkret har oss i sitt lilla mörkerfängelse. Det är samma mörker som pågått sedan oktober/november ungefär. Det är nu vi är som blekast, tröttast, torrast, glåmigast och slitnast av alla månader. Sjukdomarna avlöser varandra och energin är verkligen i botten. Man är ful som fan också…..

Men, sen kommer mars! Åh, det börjar med semmeldagen och våffeldagen, sedan kommer det fortsätta med att ställa om klockan till sommartid, fågelsång på morgonen och en fet vårsol. Vi kommer att ta med oss kaffekopparna på altan, trapp, trädgård och balkong. Det kommer vara grusiga trottoarer och dammigt i luften. Livet kommer så sakta att komma tillbaka till våra energilösa glåmiga kroppar och ansikten, vi kommer vara våra snygga ”jag:s” i slutet av mars igen ska ni se. Haha….

Vårtecken för mig är…

– när jag måste ta av mig jackan när jag sitter i solen.

– när man börjar planera däckbyte.

– första kaffer på altanen.

– när det dammar efter bilen.

– när jag hör fåglarna kvittra redan tidigt på morgonen.

-när man vågar ställa ut en blomma på trappen.

– den första tvätten som torkas ute.

– när man kan gå med öppen jacka.

– när Milo bara har en tröja på sig när jag hämtar honom från skolan.

– när vinterskorna bara står i en hög längst in.

– när vi grillar för första gången på året.

– när dagen äntligen känns lång.

Har du något som är typiskt vår för dig och som återkommer år efter år?

Kommentera

  1. Maria

    Vår för mig är när jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret. Tulpaner och även påskliljor visar sina knoppar. När jag är ute med permobilen, ser gula små blommor i diket och solen skiner. Jag har mist båda mina ben och det är mycket enklare att köra, delvis utan snö och så är det skönt att slippa iskalla fingrar.
    Kram och tack för en härlig blogg

  2. Marie

    Jag är nog lite knäpp men när älven börjar få lite öppet vatten så kommer fiskmåsarna, och de första skriken från dom ger mej vårfeeling 🙂

  3. Annika

    När jag hör första fåglarna kvittra tidigt på morgonen (vaknar tidigt som du) men FRAMFÖR ALLT koltrasten som jag älskar! DÅ är våren på gång!

GodmorgonVerkligheten

Hell came and took him

Åh hej!

(Så kul att läsa om era tatueringar!!) 😀

Vi har just vaknat här hemma. Ja, inatt har det varit kaos. Fullständig ”vinterkräksjukan kaos”. Milo har väl aldrig varit så sjuk som han var inatt.

Låt mig ta det från början.

Allt började ju så bra. Vi alla längtade så att åka till Carros familj för lite härligt lördagshäng.

Vi var till godisgallerian och jag introducerade honom för nöt-cremen. Det som man själv stod och köade för på den lilla godiskiosken. Tänk när jag kunde köpa 4 stycken på en gång! Drömmen. Milo tyckte det var tur att jag berättade om den där nöt-cremen för det var fasligt gott tydligen.

Väl hemma hos Carro så hade bordet dukats med fantastisk tacogratäng med tillbehör. Så jädra gott!

Plötsligt vid 8 tiden kom Milo och sa att han mådde illa. Kom som en blixt från klar himmel. De hade ätit och lekte för fullt på övervåningen. Han kräktes men sen mådde han bra.

Ibland när han ätit lördagsgodis och ätit för mycket gotta så kan han må illa och det har hänt att han bara kräkts en gång och sen har allt varit bra. Vi tänkte att det var en sån grej igen. Men när han kom ned igen efter en kvart så fattade vi att detta var något annat.

Vi packade in oss i bilen direkt och åkte hemåt. Som tur var hade vi plastpåsar med oss. Redan 4 minuter hemifrån dom så kräktes han i en påse. Stanna bilen och ut och kräkas. Sedan hann vi till Bålsta, då var det dags igen. Varje kvart kräktes han.

Så har det hållit på hela natten. Nyss kräktes han igen men då hade han haft uppehåll i några timmar. Det har varit fullständig kaos inatt. Han har feberyrat och drömt mardrömmar. Kräkts. Somnat. Vaknat och kräkts. Somnat. Feberyrat. Klockan 9 i morse somnade vi i alla fall hela familjen och sov till halv 2.

Jag har fått i honom lite vätskeersättning inatt. Han har bara velat klunka vatten, t.o.m så han låg och tittade på ASMR videos på folk som drack massa vatten. Jag trodde han klunkade vatten och satte mig upp i sängen och tänkte att ungen gått och hämtat vatten och klunkade och att det nu skulle gå åt skogen, men det visade sig vara en video på en pojke som drack iskallt glas med vatten. Men Stackars! Har lidit så med honom inatt. Så trött och så orkeslös och ändå måste man stå och hulka på toaletten fast det inte längre finns något att kräkas.

Nu är han helt slut här. Vi fortsätter ge honom vätskeersättning. Vi försökte med rostad macka men det kom upp igen. Hjärtat! ❤️

Nyss sa han: ”Tänk om det kunde regna kall mjölk”. Älskling!

Ja jag kan inte sitta här och skryta med att man känner sig fräsch direkt. Känns som jag har kräks över hela mig. Ångesten äter lite på mig för jag är livrädd för magsjuka. Känns som man inte kommer komma undan och att man är en tickande magsjukebomb nu.

Har haft barn med vinterkräksjuka förr och klarat mig så jag kan bara hålla tummarna att jag gör det nu också. 🙏🏻

Jaja, så är det med det. Då vet ni i alla fall var vi håller hus idag. Hoppas ni mår mycket bättre!

Hörs sen!

Kram Nina

Kommentera

  1. Åsa Thiger

    Stackars,stackars Milo!! ❤ Hoppas han får tillbaka sin energi snart och att ni klarar er! Jävla sjukdom det där! Livrädd jag med! Kram på er alla! ❤

  2. Nina Green

    Ååå vad tråkigt. Sånt kommer så snabbt. Det hände för oss för några helger sen. Vi hade varit på handbollsmatch så började minsta börja må illa så började hon spy. Hon mådde så dåligt. Jag var helt själv hemma med alla barnen men resten av barnen fick laga mat så fick jag sitta med minsta. Jag tvättade händerna hela tiden. Och vet du. Jag klarade mig och resten av familjen. Milo får krya på sig och hoppas ni får sömn i natt. Kram ❤️

  3. Anna

    Stackars….. Är också jättenojig över detta elände. Men sen jag gick ”all in” och skaffade hem munskydd, plasthandskar och kräkpåsar (såna som finns på sjukhus) så har jag inte blivit smittad en enda gång. Gäller bara att få på sig skyddsutrustningen fort som fasen 😳 Kräkpåsarna är bra för då hamnar det i den och man behöver inte sanera hela badrummet. Fast det gör jag ändå…stinker simhall här om nån blir sjuk. Ja, peppar peppar att vi slipper.

Visa alla 6 kommentarer
TheddeVerkligheten

Min unge är efterlyst

Hej och hallå rarisar!

Äntligen är min mamma och pappa hemma igen. Dom var förbi här nyss och sa hej efter att de kommit hem från flyget. Dom har varit bortresta i nästan 2 veckor, alltid så annorlunda när någon från familjen är borta. De har varit på 60 årsfirande uppe i norra Finland.

Apropå Finland. Vi har haft några svettiga dagar här. Thedde hade en planerad resa med sin kompisar till Budapest. Dock så blev han av med plånboken och där i låg såklart körkort och hela konkarongen. Bökigt som fasen! Men så skulle de åka och sent omsider började de gå upp för oss att till Budapest åker man inte med körkort som id-handling, och nu när körkortet inte är tillbaka än så måste han ha pass men då hade det gått ut och det går inte att åka till Ungern utan. Piuh!

Grejen är att mina stora barn fötts till Finländare. Detta för att jag har finskt medborgarskap och att deras pappa och jag aldrig varit gifta. Således föds det till finska medborgare automatiskt även om vi både fötts och levt i Sverige i hela våra liv.

För att dra en lång historia kort fick vi en chock när Thedde nekades finskt pass då han var efterlyst av finsk polis! SAY WHAAAAAAT? Jo men serru, är man finsk medborgare och av manligt kön så ska man göra värnplikten i Finland. Eeeeeh…. japp. Kan inte ett ord finska men lumpen ska genomföras i grannlandet.

Så idag var det den finska mamman som åkte med sin finska son till finska ambassaden i Sthlm med hjärtat lite fladdrande i bröstet. Efter en snabb googling läste jag att sånt kan leda till fängelse eller fotboja. Man kan också gripas av finsk polis och föras till landet man ska göra värnplikten i. Skulle dom ta min pojk? Ja men nog undrade man ju lite, helt klart!

Ser ju inte jättekul ut på såna här ambassad områden. Lite ”kom för fasen inte hit” känsla över det hela. Men så är det inte när man går in. Där är det en massa trevliga mumintroll som jobbar och de var supertillmötesgående.

Dom tog inte min pojke och det enda han nu ska göra är att bli svensk medborgare så är problemet ur världen. Vi har liksom inte riktigt brytt oss om det där då det enda som är lite jobbigt är det här med passet då man måste åka till ambassaden i Sthlm. Men det har man förnyat var femte år så då är det väl inte så ofta man besväras. Tills ungen blev efterlyst, oops.

Ja jag var lite lättad efteråt när vi åkte hemåt i bilen. Det kan jag erkänna. Inte för att jag trodde de skulle ta honom direkt men trodde nog det skulle uppstå en jäkla massa bök.

Men, absolut inget bök. Dom var supergulliga inne på ambassaden och lugnade oss direkt med att det var snabbt fixat. Men……man kan bli gripen om man har otur berättade dom vidare. ”Svälj” ok…. men nu får ungen bli svensk, eller ungarna, båda såklart!

Dock så blir det ingen resa för hans del. Pga detta så hinner han inte få sitt pass i tid så han fick tyvärr avboka. Men det var någon mening med det också tänker jag.

Efter ambassadbesöket så var vi förbi gärdet. Milo tittade på fältet och undrade om han fick springa där. Såklart! Han sprang fram och tillbaka i säkert 10 minuter. Han var rastlös efter bilfärden och det var perfekt att springa av sig lite myror i brallan.

Vi stannade till på världens godaste thaihak på vägen hem. R-Asia hette det och ligger i Solna. Har du vägarna förbi så åk dit och ät. Så god buffé med precis ALLT du kan tänka dig i thaimatsväg.

Så glad att man får uppleva sina drömmar genom Snapchat. Använder aldrig Snapchat men Milo kan lajja med de olika filtrena. Hur kul är det inte då? Här fick jag både rosalila hår och piercing i överläppen.

Kom att tänka på min frigörelseperiod jag hade efter att jag separerade. Tatuerade mig massor, skaffade piercing i bröstvårta, navel och överläpp. Den i bröstvårtan gjorde bara ont och läkte inte på 1,5 år. Den i naveln läkte efter 8 månader. Den i överläppen var katastrof. Det rann blod ifrån den heeeela tiden. Vi satt på en middag en kväll, jag hade lyckats få den att sluta blöda men så öppnade jag munnen. Ja man gör ju det när man äter. Blodet började återigen rinna och så tappade jag den i maten. Ämen….. kul och börja rota efter en blodig piercing i fläskfilégrytan. Hahaha….

Men, än idag kan jag tycka att det svinsnyggt med en piercing i läppen. En sån ungdomsdröm som jag också fick uppleva i 2 veckor. 😅

Japp, det var det. Ingen resa för Thedde men det går fler tåg och så var det helt enkelt inte meningen den här gången som sagt.

Ha nu en mysig kväll vänner, imorgon är det Lill-Lördag!

Kram Nina

Kommentera

  1. Sara

    Tänker på Markoolio när du skriver det här. Han skulle åka finlandsfärja och det slutade med lumpen i Finland 🙈 tur att det är 2019 och inte -90tal! Lyssna på hans sommarprat där han berättar om det

Verkligheten

Mina första år!

Hörni, jag har ju fått hem min minneslåda från mamma o pappa nu. Varför blir jag alldeles tårögd när jag tittar bland mina grejer? Det ska ju vara nåt härligt. Kanske är det att tiden liksom bara går. Alla vi blir äldre. Allt det som var då känns så ofantligt långt borta. Någon som känner igen sig?

Det här kanske är skittråkigt för dig att titta på men jag känner att jag vill visa dig i alla fall.

Klänningen högst upp har mamma virkat. Den hade jag på min andra fotografering i livet. Det var då mamma brände mig med locktången på örat och jag tjöt mig igenom hela fotograferingen. När vi kom hem hade jag en blåsa stor som en enkrona på örat😅. ”And the molnig the year award….” hahaha! Hittar inte bilderna på mig i klänningen nu bara, hade varit roligt att visa dig. En gammal tröja med fläckar kvar som inte går bort, den underbara lilla sparkdräkten och lilla vita som jag hade under min dopklänning. ❤️

Har ni en sån här? Min bok från mina första år.

En liten Nina. Jag var finurlig redan då berättade mamma och pappa. Syns på ögonen på något sätt.

Familjefotot hade jag visst klippt sönder! Haha…. det står under bilden också.

Mina första kompisar. Till höger har ni Satu som var med till fjällen nu för en vecka sen. Haha, måste visa henne.

4 årskalas även om det ser ut som 3 ljus på tårtan. Men det är 4. Vilket järngäng, dom orkar t.o.m lyfta mig och varenda unge är finsk. 😅 En av dessa här ovan är jag kompis med på Facebook. 😀

Jag och min dåvarande bästa kompis Lisso utanför bowlinghallen där våra föräldrar alltid tränade och spelade. Ser ni att vi är svinbusiga och springer utan skor ute?

Ja ni, vilka minnen det väcker. Minns bara hur kul vi hade på bowlinghallen jämt. Så glad jag är för alla dessa härliga minnen man har. Glad att ha min lilla låda här hemma även om den gör mig lite tårögd också.

Har du sånt här hemma?

Kram Nina

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers