Verkligheten
Verkligheten

Ibland gör det ont…

Goddagens!

Har inte hunnit in till dig förrän nu. Fladdrade iväg till storstan i morse och har haft fullt upp. Nu har jag dock satt mig för att jobba vid datorn lite. Trist nog så möttes jag av en tråkig kommentar när jag loggade in.

Den här kommentaren kan tyckas inte så farlig, men den tog lite hårt. Jag har tagit som en regel att inte fokusera på dumma eller plumpa kommentarer. Jag vill ha en härlig atmosfär här och jag vet att ni är många som också gillar att det är bra stämning. Det gör ju de flesta, drama är jobbigt och ont i magen för mig.

Men så kommer det dagar. Vissa dagar tar man åt sig mer. När det kommer till recepten så ligger det oftast jäkligt mycket jobb bakom. Man har provbakat, man har misslyckats, man har funderat och det har gått åt en hel del ingredienser. Inte alltid, men det receptet som detta handlade om låg det ganska så mycket jobb bakom. Det handlar om mitt Havregrynsbröd i långpanna, det är ett av mina mest besökta recept. Varje dag är det hundratals som besöker det receptet. Jag har fått bekräftat både en och två gånger att det verkligen är ett toppenrecept. Jag var så jäkla glad när jag lyckade så himla bra med det. Jag minns när jag skrev inlägget….äntligen hade det blivit sådär perfekt som jag önskade och jag kunde äntligen dela med mig av det. Att få dela med sig av ett recept som man vet är jättegott och enkelt att baka är liksom 10 poäng för mig.

Sen kom det en sån där kommentar. Även fast den inte är så elak så är den det för mig. Den är sårande rent av. Personen skalade bort alla personliga utrop och kommentarer som jag gjort i inlägget och tyckte då att brödet blev bra. Personen förvånades också över kvinnoansiktet (mitt ansikte) och undrade vad som var viktigast i en receptsamling? Antar att personen menade om bilden på mig eller receptsamlingen var viktigast? Och här har jag gått och trott att det är lite härligt med personliga utrop och kommentarer i ett recept….

Jag hajjar att personen inte verkar ha så stor koll på hur en blogg fungerar, men har man inte koll på läget kan man ju skita i och skriva något alls. Personens ”gott bröd” i slutet känns som en fet smäll. Som att när personen fick gå in och tycka att mitt ansikte högst upp och min personliga skrift i inlägget var skit, ändå använda mitt recept och tycka att det dessutom var gott så har ju personen fått det den ville.

Nä, en för personen harmlös kommentar som tog hårt på kvinnoansiktet som kämpat en del för att få ihop det här receptet…… Jag vet att ni tycker att jag ska ignorera det och istället fokusera på allt snällt som skrivs och alla tack jag får. Absolut, men idag är jag känslig och då gör en sån här kommentar lite extra ont. När pms:en är över sen kommer jag förmodligen skratta åt den här personen….men som sagt, inte idag.

Min vy just nu. Skönt att bara sitta och titta rakt ut. Inte känna eller tänka något, bara glo. Känslan av att bara glo kan vara väldigt skönt. När jag kommer hem idag ska jag ta en promenad. Ska ställa mig med ryggen mot ett träd. Ibland kan man må bra av att rota sig. Det har min mediumkompis Carola lärt mig. Det gör man genom att ställa sig med ryggen emot ett träd, tänka att det växer rötter ner i jorden ur ens fötter, samtidigt kan man tänka att det växer uppåt mot toppen från huvudet också. DET ska jag testa idag.

Tack för att du finns. ♥

Kram Nina

Kommentera

  1. Katrin

    Ja det var en onödig kommentar! Du har rätt i att hon nog inte vet hur en blogg fungerar. Det vore ju trist med en massa uppstaplade recept, då kan man ju lika gärna köpa en kokbok eller leta på nån av de sidor där det bara finns recept, det finns ju många såna tex Arla.
    Släpp det och njut av att vara du! Det här brödet är toppen, bakat flera gånger ❤️

  2. Masale

    Men usch så tråkigt. Jag förstår att du tar illa vid dig…plumpt av den som skrev kommentaren. Jag är likadan som du, tar lätt åt mig..men det har jag fått lära mig att man inte ska ta åt sig, på det viset.
    Jag tycker att din bild är fin, för du är snygg. Naturligt vacker även om du ibland har extensions och fransar..men du har ingen botox o fillers, och är vacker trots din ålder och fina små rynkor som speglar din ålder. Absolut inget illa ment… Du är naturligt vacker. Och eftersom det är din personliga blogg, så är det väl ganska naturligt att du har en bild på dig längst upp o.s.v….personliga kommentarer gör ju också att den känns äkta och att du lägger ner mycket tid, själ och engagemang i bloggen. Keep up! Du gör ett bra jobb!

  3. Anna

    Älskar Din Blogg och Ditt långpannebröd :-)! Bor i Tyskland och tittar ofta på Din blogg efter goda recept! Har lite hemlängtan ibland och då är det kul att läsa en svensk blogg! Tänk på vad Dalai Lama sa: „Don‘t let the behaviour of others disturb your innere peace“! Kram!

  4. Marie Jibbefors

    Det som gör dina recept och dina tips är din personlighet! Vill jag bara ha ett recept finns det såna sidor. Din blogg bjuder på så mycket mer! Du ger verkligen allt och då blir det äkta. För att det känns som man känner dig lite så följer jag dina tips på t ex smink, följer din inredning i både hus och vagn. Gör maten och bakar en del av det du delar med dig. Du är som en vän jag gärna kikar in till då och då. Du är inspirerande!! ❤️

  5. Madde

    Jag är också en person som tar lätt illa vid mig. Full förståelse för att du blev illa berörd. Men vet du vad? Personer som ”måste” dela med sig av negativa och nedlåtande kommentarer i sociala medier (eller i verkliga livet) – jag vill gärna tro att det är de själva som i långa loppet blir lidande. För man kan väl knappast vara en harmonisk, empatisk, generös och varm människa när man spottar ur sig syrligheter, dessutom helt i onödan? Och det är just det hela du utstrålar – värme, empati och medkänsla! Hoppas att mina ord kan väga upp din dag en smula😊 För så tänker jag. Om jag kan göra mina medmänniskor lite gladare genom att vara snäll och omtänksam så mår både jag och andra bättre. Egosnällhet liksom😂 kram på dig fina du!/Madde

    1. niinis
      niinis

      Madde, det gjorde det verkligen. Såklart. Alla värmande snälla ord gör så man kurrar ju. Jag är själv mån om att skriva och säga snälla saker och blir både förvånad och ledsen när någon INTE gör det. Hur man ens kan bli förvånad längre när världen är som den är liksom. Men tack för dina fina ord. Betyder mer än du tror. Stor kram fina du! ♥♥♥

  6. Malin

    Jag tycker inte alls att du behöver ignorera såna kommentarer. Bättre att tala om när något sårat. Det kan säkert vara som du skriver, att personen inte vet hur en blogg fungerar. Men hur som helst var det riktigt dumt och onödigt att skriva som han eller , förmodligen hon, gjorde. Det hade räckt att skriva det sista, att det var gott bröd! Sen funkar man ju ofta så att om man får 9 positiva kommentarer och 1 negativ så är det förstås den negativa som sätter sig. Du har verkligen en toppenblogg, med en perfekt och härlig blandning av allt! Du känns så vardaglig och nära och verkar ha en så jättefin familj! Tittar in på bloggen ett par gånger dagligen. Tack för allt du bjuder på! Kram!

    1. niinis
      niinis

      Tack snälla malin för jättefin kommentar. DU har så rätt i allt du skriver, precis så funkar vi tyvärr. Det onda är tyvärr starkare vilket egentligen är helt förjävligt ju. 🙁 Tack för dina snälla ord. Stor kram! ♥

  7. Bettan

    KRAM! Jag älskar att du är så personlig i din blogg och självklart ska det även synas i recepten! Har inte gjort ditt långpannebröd än men blev riktigt sugen att baka det i helgen.

Visa alla 10 kommentarer
Verkligheten

Avicii ❤️

Ja det har väl inte undgått någon att en av de starkast lysande stjärnorna på DJ himlen lämnat jordelivet?!

Som det brukar vara så har jag blivit oerhört berörd av detta. Läser allt på alla nyhetssajter, scrollar i instagramflöden och liksom letar information. Kan inte ens skriva något om det här på bloggen för jag behöver landa i det själv först.

Ni som sett dokumentären om Avicii eller Tim Bergling som han hette, vet ju att han mådde allt annat än bra. Han gjorde något han egentligen inte ville under långt tid. En introvert och blyg människa som inte längre ville stå framför en publik utan ville sitta i sin studio och producera musik.

Men när pengar är inblandat är det nog lätt att pusha på och förvänta sig mer av en människa. Att tacka nej till turnéer som skulle gett både Avicii och hans samarbetspartners säckar fulla med pengar är det ingen som förväntar sig.

Men är pengar allt? När en ung människa blir världsartist så är det kanske väntat att med den här framgången följer också baksidor. Psykiskt lidande, ångest och droger är inte alltför ovanligt. 300 spelningar på 1 år säger ganska mycket om hur hans liv måste sett ut. Är vi någonsin kapabla – helt oberoende på ålder – att rodda något sådant i hamn är frågan? Pallar man? Vi är ju bara människor – inte maskiner.

Hans manager visste hur han mådde t ex, men det var inget som respekterades. Han ville ta det lugnt – men ingen lyssnade. Han ställde in 10 spelningar i Las Vegas efter att han i stort sett gått in i väggen. Ändå var pressen stark att sen ändå fortsätta leverera. Han blev sjuk men hann inte vara sjuk, han skulle leverera.

Jag som själv levt med ångest under många herrans år kan bara tänka mig hur mycket den här pressen som finns bland världsstjärnor skulle sänka mig. Jag skulle nog inte fungera. Att få landa, hasa i mysbrallan, ligga i soffan, slökolla serier och inte ha kontakt med någon behöver vi alla ibland. Ett sätt att starta om oss själva för att orka fortsätta med något som suger så oerhört mycket energi.

Jag blir så ledsen. Är pengar allt som styr vår värld? Ska man inte få bli sjuk? Ska man inte få ha ångest? Måste man fortsätta leverera även om kroppen och själen skriker nej. Är det värt det? Till varje pris?

Alla människor – du och jag också – vi måste få säga nej. Vi måste få säga att vi inte vill. Inte är sugna. Vi vill göra annat eller så vill vi bara göra ingenting. För vems skull säger vi ja? Inte för vår egen. Det är så jäkla sorgligt. Fan – vi måste sluta med det. Det är ett så stort tecken på att man inte respekterar sig själv – inte älskar sig själv. Man skiter i vad hjärta och själ säger – kör över den som en bulldozer. Fuck you hjärtat, jag skiter i vad du känner. Vi måste sluta med det. NU!

Jag har ingen aning om hur den här fina själen lämnade jordelivet. Men jag vet hur han blivit behandlad på vägen. Jag har spelat hans musik sen det hände. Sörjt och förfasats, tänkt på hans föräldrar, på hans vänner och andra nära människor. De har ett helvete att gå igenom förmodar jag. Kan inte ens tänka mig hur det måste vara….

Vackra fina geni till musiker! ❤ Världen sörjer dig. Hoppas du har det bra där du är nu. ❤

Kommentera

  1. Anneli

    Väldigt fint skrivet! Precis så är det, om man fortsätter köra på utan att stanna upp och vila när kroppen och hjärnan skriker nej.
    Jag minns för många år sedan när jag var i början på min sjukdoms historia..hur jag blev pressad att bara fortsätta. Till slut gick det inte alls.
    Jag har med åren lärt mej att använda NEJ. Det är riktigt svårt. Jag fick ju lite dåligt samvete om man tackade nej till ett kalas eller en fest. Eller något annat som någon annan hittat på vi skulle göra.
    I dag kan jag säga nej. Jag utgår från dags läget och känner efter om jag verkligen vill det här.
    Jag är också en introvert person som älskar att vara själv. Jag trivs med det. Många människor ser det som om man är udda. När man är introvert så betyder det inte att man är asocial. Jag gillar människor men numer väljer jag när jag orkar.
    Jag har inget emot extroverta människor, de är riktigt kul. Men i lagom dos.
    Kan tänka mej vad det skulle ge mej ångest att alltid prestera och vara på topp, att aldrig få vara ifred. Det skulle jag inte klara.

  2. Isa

    Fint skrivet❤ jag är precis som du Nina, läser o läser vill liksom grotta ner mig o veta mer…känner så himla starkt för den här killen. Hoppas han mår bra där han är nu..men förjävligt är det😟
    Kram!

  3. Maria

    Fint skrivet Nina ❤️ Håller med dig det är så otroligt sorgligt att han lämnade oss alldeles för tidigt. Allt han måste ha känt och gått igenom ensam 😥 Nä nu gråter jag.
    Vila i frid fina Tim

Verkligheten

Tack till dig! ❤️

Men hörrni!

WOOOOOW säger jag bara. Vilken fantastisk grej! Ni är såå många som svarat på frågorna och berättat om er själva.

Igår kväll satt jag i 2,5 timma och läste och svarade. Lagom till Lets Dance började var jag klar, men då hade det kommit några till. Ska fortsätta gå igenom alla så sluta inte vad ni än gör. Fortsätt fylla på! 🙏🏻❤

Vet ni, jag är berörd. Dels för att ni delat med er men också av många livshistorier som ni delade med er av. Jag bara älskade att få läsa om er, det var som att jag plötsligt fick en glimt in i era liv. Det här måste vi göra mer av. ❤🙏🏻 Älskade det!

Nu ska jag vara ärlig med er. Det här var något som jag och Tony pratade om på vår morgonpromenad i morse.

I den här världen som jag jobbar i, influencervärlden alltså, är allt så speciell på så många plan. En del driver sina sociala kanaler endast som inspiration. Vissa personer har alltså valt att visa upp happy klappy, perfekta hem, perfekta kläder, sminkningar, hur framgångsrika de är eller whatever. Det som just dom har gemensamt är att det är väldigt lite tråkigheter och verkligt liv på en sån kanal.

Jag tycker egentligen ingenting om det. Jag tycker att man får driva sina kanaler precis som man vill och obviously så verkar det funka för såna kanaler är väldigt stora.

Jag som jobbar i den här branschen följer ju en hel del konton och också en del bloggar. Man gör det för sin egen inspiration, nyfikenhet, för att de är ens kollegor egentligen eller varför man nu må följa någon.

Till saken nu då. Igår när jag läste era kommentarer och livshistorier så slogs jag av en realitycheck. Alltså, nästan alla kommenterade med att min blogg kändes äkta. Förresten, tack för att ni tycker det. Då har jag lyckats ge er en blogg som är jag, så som jag är som person och så som jag vill att ni ska se på den.

Men återigen till vad jag slogs av. Jag, precis som säkert många av er, kastas också in i den där fakevärlden bland influencers ibland. Jag kan sitta och känna mig värdelös och inte tillräckligt driftig för att jag inte lyckats bättre. Jag kan sitta och känna mig ful och gammal när jag märker hur många som fixar sig med diverse hjälpmedel. Jag kan längta efter något att känna igen sig i. Ångest, depp eller bara ett stökigt hem, sjuka barn, oro, bråk med gubben eller orken som inte riktigt finns.

Vissa influencers är ju så inihelsickes framgångsrika så det känns som man spelar i en helt annan liga, det gör jag också. Det finns dom som är riktigt superheta på den här marknaden så allt de tar i blir till guld. Jag är absolut inte framgångsrik på det sättet med min blogg, inte på långa vägar. Nu måste jag bara förklara att jag absolut inte är avundsjuk, missunnsamhet är det värsta jag vet. Tvärtom så kan jag imponeras.

Men tyvärr så påverkas jag ibland negativt gentemot mig själv. Funderar över varför inte jag lyckats så bra? Kritiserar mig själv hårt och missnöjt. Tycker att jag borde vara bättre.

Men så i morse när vi gick och pratade jag och Tony så var det som en polett som trillade ner för mig. Måste någonstans tacka er för det, för det var när jag läste era kommentarer som de här tankarna startade. Inget nytt på torpet men ibland behöver man en skjuts i rätt riktning i tankeverksamheten.

Jag tror att man ibland slukas med i den här influencervärlden och blir fartblind. Man vill hela tiden bli bättre, prestera mer osv. Alltså, kort och gott, siktet är inställt framåt och uppåt. Men vad är det jag vill ha mer av? Alltså egentligen?

Jag har allt jag behöver. Det finns inget mer att önska här om man ser krasst på det. Siktet behöver inte vara inställt uppåt och framåt. Det här är verkligen intressant tycker jag. Hur vi människor kan påverkas av yttre faktorer som vi egentligen inte ens själva önskar. För att vi t ex läser en blogg där personen är superframgångsrik, gör TV, får designa kläder åt ett hett klädmärke, går på galor och invigningar var och varannan dag, reser utomlands en gång i månaden och har ett hem med den senaste designen.

Vad kan sånt här få en att känna? Jo man jämför sig. Man ställer sig själv mot den här personen och vad känner man då? Ofta känner man besvikelse tror jag, inte alltid och inte alla. Det hänger säkert också på hur man mår själv, och vilket mindset man är i. Men många gånger tror jag att man kan känna sig otillräcklig eller missnöjd med det man själv har åstadkommit. Det är ju när siktet är så högt och långt fram inställt som man blir besviken. Målen är alltså alldeles för höga. Det måste vara absolut bäst att sikta framåt och uppåt men i små mängder och framförallt ALDRIG jämföra sig med någon annan än sig själv.

Det finns ju så galet mycket annat i världen att glädjas åt, att vara lycklig för. Som någon skrev ”Jag väljer lycka varje dag”. Vi kan ju faktiskt själva välja att vara lyckliga. Är allt skit så finns det säkert något litet att glädjas åt ändå i just den stunden.

Just nu har jag ett fett jäkla IBS skov. Magen värker illa och jag är uppsvälld som en liten gris runt magen. Men jag försöker verkligen istället glädjas åt att det är helg, åt att solen skiner och att termometern visar 11 grader plus. Jag är dessutom på tur med min lilla familj som jag älskar mer än något annat.

Vart ville jag komma med det här då? Jo men att jag är glad att jag har er som kommenterar, som håller mina fötter på jorden, som hjälper mig att förstå vad som egentligen är viktigt här i livet. Vi alla behöver nog såna små skjutsar ibland.

En bild tagen från vår givande morgonpromenad.

Tack för att ni finns! Tack för att just Du läser min blogg.

Kram Nina

Kommentera

  1. Marie Jibbefors

    Du beskriver hetsen och jakten på det perfekta väldigt bra! Men som du också kommit fram till så är det ouppnåligt! Finns alltid dom som har det bättre. Som Baloo sjunger: var nöjd och glad! Lev ditt liv efter bästa sätt. Livet går inte i repris. Gläds med det lilla så får du skratta ofta!!

  2. Susanne

    Tack själv för att du finns!
    Gillar din blogg jätte mycket!
    Har läst den länge och som flera skriver så känns du som en vän.
    Gillar din ärlighet och hur du skriver.
    Älskar dina recept!!!
    Hoppas det lugnar ner sig snart för dig med magen och att det blir bra!
    Kram

  3. Linda

    Alltså du är ju bara såååååå skön Nina!!! Jag önskar jag hade fått träffa dig o h dricka kaffe och fika med dig en gång i mitt liv, du känns dom en människa som är äkta, ärlig, skön och grymt rolig! Tänker ofta på dig, har två fantastiska tavlor här hemma som du gjort när du skrev posters… Och älskar dom innerligt! 😍 Tycker du gör ett grymt jobb med att vara influencer, kan bara tänka mig biljetter jobb det är bakom kulisserna!! Ha en hääääärlig dag! Puss och kram från Linda

  4. C

    Denna värld är fortfarande hyfsat ny. Jag tror faktiskt att folk kommer ledsna. Det är kul ett tag med yta och fasad. Få inspiration och fantisera sig bort lite. Men man blir mätt. Ditt sätt att skriva och dela med dig av både det ena och andra håller i längden. Har läst både din och flera andra bloggar nu under ca 8 års tid. (Är 40 år och lever familjeliv så du kan nog ana vilka bloggar jag kikar in på 😃) Din blogg är den jag alltid avslutar dagen med. Din blogg är den jag tycker sticker ut från de andras. De är alltid en värme i det du skriver och du blandar högt och lågt. Det känns äkta och därför tycker man om att titta in här och dig. Fortsätt köra på som du brukar, du har en trogen skara bakom dig. Heja dig!

    1. Katrin

      Precis så är det! Att förstå att livet är det som är precis här och nu och att hitta lyckan i just den stunden ❤️
      Följer också bloggar som väljer att visa deg som är bara positivt, och det är också roligt men jag förstår ju att så är det inte alltid för dem heller. Men du är toppen, det vet du ❤️ Nu åter till Spindelmannen 2 med barna här 😄

  5. Minna

    Jag som 22årig tjej föredrar lätt din blogg över alla andra jag följer just för de här inläggen du gör. Jag föredrar din så ärliga, äkta och öppna värme som du speglar när du visar dina känslor såhär! Du är verkligen en stor förebild och jag föredrar dig framför storbloggarna som kanske har fler läsare men som inte ger mig något mer än något att läsa när jag har tråkigt. Fortsätt med din grej för du är grym! Hoppas IBS-skovet går över snart och att du får en fortsatt toppen helg! Kram!

  6. Th

    Hejja dej Nina! Tycker du verkar som en genomgo människa, du känns som en kompis, trots att det ”bara” är genom bloggen jag känner dej! Allt detta är nog pga din ärlighet om livet. Vi läsare får vara med på din resa genom livet..både toppar och dalar. Kan inte ens uttrycka mej hur mycket jag uppskattar och älskar din blogg!! hoppas vi får följa med några år till 😊Kram Therese ❤

  7. Minna

    Fina Du, så kloka och igenkännande ord. Gillar din blogg just för att du är du. Känns som en sann vänn, min cyberkompis❤

  8. Madeleine

    Just detta du skriver som gör att din blogg är så skön att läsa!! Du beskriver livet! Såsom det är för så många och delar med dig av toppar och dalar!! Så skönt att känna att man inte är ensam i grubblerier eller tex oro. Man kan läsa om andra som är så lyckade och allt är perfekt hela tiden men hur sant är det egentligen? Ingen kan ju ha det perfekt hela tiden tror jag? Alla känner ju nångång att man inte duger eller att man kan göra mer osv. Att bara läsa om att allt är perfekt hela tiden ger ju bara ångest, så mycket bättre att läsa om hur livet egentligen är tycker jag! Därför tycker jag att din blogg känns äkta och att den kommer från hjärtat, det uppskattar jag och därför läser jag den varje dag! Keep up the god work! Kram Madde

  9. Petra

    Hej❤️
    Exakt så där som du beskriver det med bloggare och instagramare är det. Känner mig otroligt misslyckad när jag har suttit och tittat igenom dom jag följer ibland. Och ful👹
    Gick och funderade lite på det där igår. Jag gick runt och kände att jag inte har nått, inte dom kläder jag vill ha, inte dom möblerna, jag reser typ aldrig, ganska få vänner, och dom jag har hinner jag inte träffa särskilt ofta. Men så stannade jag upp!!! Jag har ju för fasiken visst det jag vill ha! Shame on me. Jag har inte allt det där som alla andra har. Men jag har mitt. Mina saker. Jag har min dotter som har ärvt min sjuka humor. Min familj är friska. Min sambo som alltid finns för mig.
    Var tacksam för fan, tänkte jag för mig själv.
    Har liknande problematik som du med ångest och oro, och jobbiga depperioder. När det är extra jobbigt surfar jag ofta runt extra mycket. Och blir extra deppig av allt jag ser. Är så sjukt trött på all yta och ändå strävar jag efter det fast jag inte vill. Har börjat avveckla mobilandet här och ska verkligen börja lyfta blicken och se på livet. Vara i det. Se på världen.
    Nä! Tacka vet jag niiinis! Så där skönt jordnära som jag tycker fler borde sträva efter och inte allt fejk. Är det någon jag ser upp till av alla bloggare så är det du❤️
    Kram på dig❤️Fortsätt vara du❤️

Visa alla 11 kommentarer
GodmorgonVerkligheten

När något värdefullt försvinner…

Godmorgon alla härliga!

Hoppas ni fått sova gott. Själv sover jag alltid lite knackigt när det är fullmånetider. Nu börjar den tack och lov att minska i alla fall…. känner du av fullmåne? Jag gör det nästan alltid, blir liksom orolig i kroppen. Det sägs ju att jordens dragningskraft påverkas av fullmåne så inte är det väl helt konstigt att man reagerar. Jag som är känsligast i norra Europa gör det ju definitivt. 😀

ÄNTLIGEN kan jag berätta något riktigt riktigt kul för dig. Du vet ju att jag var på det där mötet igår va? Ska berätta om det lite senare.

Var så skönt när båda min möten från igår var klara och vi äntligen fick lite mat i magen.

Vet faktiskt inte vad Tony gör på bilden, haha…. men vi stannade till på Waynes Coffee och åt. Jag tog en filodegspaj som var helt glutenfri. Smakade magiskt gott!

Ringde ett samtal under tiden. Ni förstår….jag har tappat bort mina giftasringar och mitt fina armband från Emma Israelsson. Har letat som en tok och sen kom Tony på att jag ju tog av mig dom på sjukhuset när jag skulle opereras. La dom i den där lådan i bordet bredvid sängen ni vet. Sedan glömde jag dom där….

Men så ringde jag till sjukhuset igår och fick veta att de inte alls var där. Så ledsen, förmodligen är det väl stulet då. Någon efter mig kanske har tagit det? Vad sjutton gör man nu? Känns konstigt att köpa nya ringar och det inte är dom som man förlovade och gifte sig med. Jag vet ju att många byter ringar efter en tid men för mig var affektionsvärdet så högt på just dessa ringar. 😔

Dessutom känns det så tomt på fingret nu. Som att något fattas hela tiden. Nä, inte alls kul.

Nej hörni, nu ska jag gå upp här. Vi hörs lite senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. Amanda

    Polisanmäl, samt kontakta avdelningschefen på avdelningen. Detta kanske inte är första gången det händer på avdelningen, och i så fall är det bra att det kommer fram till chefen. Hoppas så att du får tillbaka dina smycken 🙏🏼

  2. Maria

    Läser ofta din blogg, till en början för stt få glutenfri inspiration men du tipsar blandat så det har jag slutat med. Men gillar din blogg ava ndra anledningar så läser vidare. Men förstår inte riktigt, varför väljer du ofta glutenfritt men inte alltid?
    Pajen du skev om i detta inlägg, var den verkligen glutenfri? Filodeg är med gluten? Blev du lurad? Vad får det för konsekvenser för dig? Jag tål gluten men inte min man o mina barn, de blir riktigt sjuka om de får i sig gluten så för dem gäller det strikt glutenfritt.
    Tack för en bra blogg! Hoppas dina ringa kommer till rätta!

    1. niinis
      niinis

      Vi frågade om detta var en glutenfri filodeg och det var det enligt killen som jobbade.

      Jag tål liten mängd gluten och äter glutenfritt för att jag har IBS. Rekommendationen för IBS är att avstå laktos och gluten. Märkte också en stor skillnad i antalet IBS skov när jag började utesluta just gluten och laktos.

      Så anledningen till mina glutenfria recept är inte intolerans utan för att jag mår bättre av att avstå och undvika så mycket jag kan. Sedan bakar jag sånt med gluten i också så då blir det naturligt att även dela med mig av de recepten också.

      Tack själv för att du läser! ❤️ Ja, jag hoppas också de kommer tillrätta! 🙌🏻

    2. Skatan

      En fråga… vad är det som säger att den filodeg som pajen Nina åt inte var glutenfri.. ? Jag förstår faktiskt inte vad du menar- varför skulle ett fik eller en restaurang ”lura” någon.. kom igen ? Som du skriver om någon som inte tål gluten får i sig det blir dem ju riktigt sjuka.. ingen skulle väl vilja riskera att ens kunder kan insjukna på grund av deras mat.

    3. Karin

      De kan väl ha gjort glutenfri filodeg men jag har också ofta reagerat på att det blandas gluten- och laktosfritt med det motsatta.

  3. Anna

    Långsökt kanske med kolla hos polisen eller gör en förlustanmälan. Om nu någon på sjukhuset lämnat in dem….? Har så jäkla svårt att tro att en random person efter dig i samma sjukhussäng vill ha dina ringar!! Själv hade man ju tveklöst sagt till personalen eller själv lämnat dem till polisen!

    Har du kollat alla väskor, fack, fickor, necessärer? Du kanske bara slängde ner dem nånstans när ni skulle hem från sjukhuset?

    Håller tummarna att de kommer till rätta!

    1. niinis
      niinis

      Ja men så tänker jag också, man vill inte tro att någon stulit dem. Men tänker att de skulle lämnat in dem ju. 🙄

      Har letat överallt. Så ledsen…. 😔

Visa alla 7 kommentarer
Verkligheten

Lill-Babs ❤️

Hej finisar!

Idag på mitt möte nåddes vi av den otroligt sorgliga nyheten att Lill-Babs lämnat jordelivet. 😢 Så otroligt ledsamt och sorgligt på samma gång. Barbro har blivit känd med hela svenska folket och verkade vara en helt fantastisk människa på alla de sätt. ❤

Blir så ledsen när jag läser vad Malin Berghagen skrivit om sin mamma på Instagram. Älskade mamma….. ❤ Här på bilden kramar Lill-Babs om sin mamma som också bor i himlen nu. Vi får hoppas att de sitter tillsammans där uppe nu och tar en fika tillsammans.

Jag önskar att de alla i familjen har varandra som tröst nu när en väldigt viktig person i deras liv lämnat. Saknaden och tomheten måste vara enorm. Vill inte ens tänka på det för det gör för ont. 💔

Ska hoppa in i duschen nu, tänkte bara att jag ville skriva några rader om det som säkert ingen missat. Hör av mig lite senare igen.

Var rädda om varandra och dom ni älskar!

Kram Nina

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers