Verkligheten
TheddeVerkligheten

Min unge är efterlyst

Hej och hallå rarisar!

Äntligen är min mamma och pappa hemma igen. Dom var förbi här nyss och sa hej efter att de kommit hem från flyget. Dom har varit bortresta i nästan 2 veckor, alltid så annorlunda när någon från familjen är borta. De har varit på 60 årsfirande uppe i norra Finland.

Apropå Finland. Vi har haft några svettiga dagar här. Thedde hade en planerad resa med sin kompisar till Budapest. Dock så blev han av med plånboken och där i låg såklart körkort och hela konkarongen. Bökigt som fasen! Men så skulle de åka och sent omsider började de gå upp för oss att till Budapest åker man inte med körkort som id-handling, och nu när körkortet inte är tillbaka än så måste han ha pass men då hade det gått ut och det går inte att åka till Ungern utan. Piuh!

Grejen är att mina stora barn fötts till Finländare. Detta för att jag har finskt medborgarskap och att deras pappa och jag aldrig varit gifta. Således föds det till finska medborgare automatiskt även om vi både fötts och levt i Sverige i hela våra liv.

För att dra en lång historia kort fick vi en chock när Thedde nekades finskt pass då han var efterlyst av finsk polis! SAY WHAAAAAAT? Jo men serru, är man finsk medborgare och av manligt kön så ska man göra värnplikten i Finland. Eeeeeh…. japp. Kan inte ett ord finska men lumpen ska genomföras i grannlandet.

Så idag var det den finska mamman som åkte med sin finska son till finska ambassaden i Sthlm med hjärtat lite fladdrande i bröstet. Efter en snabb googling läste jag att sånt kan leda till fängelse eller fotboja. Man kan också gripas av finsk polis och föras till landet man ska göra värnplikten i. Skulle dom ta min pojk? Ja men nog undrade man ju lite, helt klart!

Ser ju inte jättekul ut på såna här ambassad områden. Lite ”kom för fasen inte hit” känsla över det hela. Men så är det inte när man går in. Där är det en massa trevliga mumintroll som jobbar och de var supertillmötesgående.

Dom tog inte min pojke och det enda han nu ska göra är att bli svensk medborgare så är problemet ur världen. Vi har liksom inte riktigt brytt oss om det där då det enda som är lite jobbigt är det här med passet då man måste åka till ambassaden i Sthlm. Men det har man förnyat var femte år så då är det väl inte så ofta man besväras. Tills ungen blev efterlyst, oops.

Ja jag var lite lättad efteråt när vi åkte hemåt i bilen. Det kan jag erkänna. Inte för att jag trodde de skulle ta honom direkt men trodde nog det skulle uppstå en jäkla massa bök.

Men, absolut inget bök. Dom var supergulliga inne på ambassaden och lugnade oss direkt med att det var snabbt fixat. Men……man kan bli gripen om man har otur berättade dom vidare. ”Svälj” ok…. men nu får ungen bli svensk, eller ungarna, båda såklart!

Dock så blir det ingen resa för hans del. Pga detta så hinner han inte få sitt pass i tid så han fick tyvärr avboka. Men det var någon mening med det också tänker jag.

Efter ambassadbesöket så var vi förbi gärdet. Milo tittade på fältet och undrade om han fick springa där. Såklart! Han sprang fram och tillbaka i säkert 10 minuter. Han var rastlös efter bilfärden och det var perfekt att springa av sig lite myror i brallan.

Vi stannade till på världens godaste thaihak på vägen hem. R-Asia hette det och ligger i Solna. Har du vägarna förbi så åk dit och ät. Så god buffé med precis ALLT du kan tänka dig i thaimatsväg.

Så glad att man får uppleva sina drömmar genom Snapchat. Använder aldrig Snapchat men Milo kan lajja med de olika filtrena. Hur kul är det inte då? Här fick jag både rosalila hår och piercing i överläppen.

Kom att tänka på min frigörelseperiod jag hade efter att jag separerade. Tatuerade mig massor, skaffade piercing i bröstvårta, navel och överläpp. Den i bröstvårtan gjorde bara ont och läkte inte på 1,5 år. Den i naveln läkte efter 8 månader. Den i överläppen var katastrof. Det rann blod ifrån den heeeela tiden. Vi satt på en middag en kväll, jag hade lyckats få den att sluta blöda men så öppnade jag munnen. Ja man gör ju det när man äter. Blodet började återigen rinna och så tappade jag den i maten. Ämen….. kul och börja rota efter en blodig piercing i fläskfilégrytan. Hahaha….

Men, än idag kan jag tycka att det svinsnyggt med en piercing i läppen. En sån ungdomsdröm som jag också fick uppleva i 2 veckor. 😅

Japp, det var det. Ingen resa för Thedde men det går fler tåg och så var det helt enkelt inte meningen den här gången som sagt.

Ha nu en mysig kväll vänner, imorgon är det Lill-Lördag!

Kram Nina

Kommentera

  1. Sara

    Tänker på Markoolio när du skriver det här. Han skulle åka finlandsfärja och det slutade med lumpen i Finland 🙈 tur att det är 2019 och inte -90tal! Lyssna på hans sommarprat där han berättar om det

Verkligheten

Mina första år!

Hörni, jag har ju fått hem min minneslåda från mamma o pappa nu. Varför blir jag alldeles tårögd när jag tittar bland mina grejer? Det ska ju vara nåt härligt. Kanske är det att tiden liksom bara går. Alla vi blir äldre. Allt det som var då känns så ofantligt långt borta. Någon som känner igen sig?

Det här kanske är skittråkigt för dig att titta på men jag känner att jag vill visa dig i alla fall.

Klänningen högst upp har mamma virkat. Den hade jag på min andra fotografering i livet. Det var då mamma brände mig med locktången på örat och jag tjöt mig igenom hela fotograferingen. När vi kom hem hade jag en blåsa stor som en enkrona på örat😅. ”And the molnig the year award….” hahaha! Hittar inte bilderna på mig i klänningen nu bara, hade varit roligt att visa dig. En gammal tröja med fläckar kvar som inte går bort, den underbara lilla sparkdräkten och lilla vita som jag hade under min dopklänning. ❤️

Har ni en sån här? Min bok från mina första år.

En liten Nina. Jag var finurlig redan då berättade mamma och pappa. Syns på ögonen på något sätt.

Familjefotot hade jag visst klippt sönder! Haha…. det står under bilden också.

Mina första kompisar. Till höger har ni Satu som var med till fjällen nu för en vecka sen. Haha, måste visa henne.

4 årskalas även om det ser ut som 3 ljus på tårtan. Men det är 4. Vilket järngäng, dom orkar t.o.m lyfta mig och varenda unge är finsk. 😅 En av dessa här ovan är jag kompis med på Facebook. 😀

Jag och min dåvarande bästa kompis Lisso utanför bowlinghallen där våra föräldrar alltid tränade och spelade. Ser ni att vi är svinbusiga och springer utan skor ute?

Ja ni, vilka minnen det väcker. Minns bara hur kul vi hade på bowlinghallen jämt. Så glad jag är för alla dessa härliga minnen man har. Glad att ha min lilla låda här hemma även om den gör mig lite tårögd också.

Har du sånt här hemma?

Kram Nina

Kommentera

Verkligheten

Hur jag fått hjälp med min IBS

Innehåller annonslänk

Godmorgon raringar!

Jag är bättre i själ och psyke. Får hoppas att det orkar hålla i sig fram till mensen börjar. Det gör det troligen inte då jag har hela 6 dagar kvar. Piiiiuh! Jaja, jag kämpar på. Kristallerna ska få jobba nu känner jag.

Jag har hunnit med att påbörja en målning här på morgonen och så har jag startar crockpoten. Ska göra en kycklinggryta i den och hoppas vi kan njuta av en riktigt smarrig lunch.

Sedan avslutar jag med att lägga i mina favoritörter, basilika och färsk timjan! 😋😋😋

Jag fick en fråga om hur jag bäst blivit hjälpt i min IBS? 2013 började mina magproblem, från att ha varit plåtmage till att plötsligt tampas med vidrig bröstbränna och en ond och värkande mage blev jag undersökt. Det var bajsprover och hela kittet. Not so funny. Ungefär lika kul som att böja tånageln bakåt.

Inga ”sjukdomar” hittades. Det var jag själv som till slut insåg (efter många timmars letande på google) att det måste vara IBS. Jag har inga såna avföringsproblem som en del kan ha. En del kan ju ha diarre och knappt leva normalt. Jag har mest problem med att jag får värk i magen och sen får jag problem från magmunnen. Jag blir också svullen som en ballong, får hjärtklappning, ont under revbenen och t.o.m så jag kan få mensvärk av det. En IBS- mage kan inte transportera ut gaser på samma sätt som en ”vanlig” mage kan vilket gör att de fastnar inne i tarmarna och ger smärtor.

Till en början började jag äta massa fibrer, fråga mig inte varför men läste någonstans att det skulle vara bra. Magen såg ut som om jag var i sjunde månaden en kvart efter min fiberrika frukost. Fibrer är inte så bra när man har IBS, lite men absolut inte för mycket.

Till slut googlade jag fram något som hette Fodmaps. En ren IBS-vänlig rekommendation av mat man kan äta. Finns så sjukt mycket som man får ont i magen av utan att förstå varför, men med hjälp av den så har i alla fall jag lärt mig hur jag ska äta.

Min IBS har gått i skov. Ett skov kan hålla i sig uppemot 2 veckor beroende på omfattning av den. Men sen jag började med Gurkmeja kapslar har jag inte haft ett enda skov, det och att jag äter IBS-vänligt.

Här är den >>gurkmejan<< som jag äter! Det är en högdoserad variant som hjälpt mig otroligt mycket. Är så glad att jag började med den för skillnaden är verkligen enorm.

Jag utesluter:

Laktos, vitlök, all form av lök, vissa sötningsmedel är katastrof (t ex sockerfria halstabletter), svamp, avokado, vissa bönor och linser och sen undviker jag gluten men kan äta lite ibland. En hel del annat också men jag har en app som håller koll på vad jag kan äta.

Det finns en grym app som heter Belly Balance, tanka hem HÄR. Där kan man t.o.m scanna varor på affären för att se om de är IBS-vänliga.

Ja, det var lite om hur jag lever med min IBS och tycker att jag mår helt ok i min mage nu. Faktiskt bättre än på många många år.

Hepp, nu måste jag fortsätta med mitt långkok här. Tony kommer hem på lunch om en halvtimma så då bör det vara klart.

Hörs sen igen!

Kram Nina

Kommentera

  1. Eva

    Måste berätta: jag har i alla år haft problem med min mage och haft världens magknip ibland och vaknat på nätter med såån magknip. Alltså skär i magen så ont och ibland även svimmat av smärta.
    Alltså vi talar väldigt känslig mage.
    Läkarna hitta inget fel och sa att det är Ibs.
    Började med Probi mage som jag köper på apoteket för några år sedan och alltså jag gar aldrig problem med min mage nu för tiden. Om jag glömmer av att ta tabletten en tid så börjar mina magproblem igen.
    Så glad att jag hitta nåt som hjälpte mig för det är inget roligt med såna magproblem med diarre’er.
    Idag kan jag äta vad som helst så länge jag tar min probi mage.

  2. Camilla

    Jag har också IBS och äter oftast enligt fodmap. Min mage har blivit mycket bättre sen dess, testar nu också gurkmejakapslarna som du tipsade om.
    Kan du dricka kaffe? För mig är det väldigt svårt att undvika då jag så gärna vill ha iallafall en halv kopp på morgonen för att vakna till ☺️

    Kram Camilla

    1. niinis
      niinis

      Jag dricker koffeinfritt kaffe och det funkar ganska så bra. Kan inte dricka flera ggr per dag men på morgonen brukar det gå bra med en kopp. 🙂 Kram

GodmorgonVerkligheten

Tanten i natten

Morning!

Idag ska progesteronkrämen smörjas 2 ggr. Wish me luck. Jag känner att jag behöver attackera det här monstret från alla håll nu. Nu är det gladiatorfight i vem det är som ska vara den starkaste av oss. Bitchen jag berättade om igår skriker sig hes.

När hon gör det så vill jag bara vara ifred. I mysbyxor. Skitigt hår. Ovårdad hud i ansiktet och allmänt orkeslös. Självförtroendet är också därefter. Har väl aldrig känt mig så ful som då. Jag hittar alla fel på mig själv som jag någonsin kan hitta, även dom jag inte hittat tidigare, det dyker alltså upp mer att ogilla.

Plötsligt har huden på något sätt gett vika. Alltså i slapphet. All form av collagen har liksom packat sin resväska och gett sig av till någon 30 åring istället. Att se huden bli slapp var fan en riktig törn i sidan. Där kan vi snacka åldersnoja. Den var jag liksom inte beredd på riktigt. Och varför känns det så orättvist?

Ta en man! En äldre man. Ja men vi säger George Clooney för att nämna en välkänd man som många tycker är hunk.

Inte fasen har han blivit fulare med åldern, tvärtom. Jag gillar när man ser lite karvad ut. När åren, funderingarna, barn, känslor, upplevelser och livet satt sina spår. Ett plain face är så intetsägande. Det ser bara….well….plant och slätt ut. Inget liv. Inget som säger något. Skrattrynkor på en man kan vara det vackraste i livet. Tonys skrattrynkor är tokdjupa och jag älskar dom.

Det fanns en tid när även min mans panna vad som en bebisstjärt. Jag minns att jag alltid drog min hand över hans panna för den var så len. De där gångerna vår kärlek fortfarande var hemlig och vi hånglade i bilen, då drog jag på hans panna för första gången. (Jäkligt konstig fetisch 😅) Det var som smält choklad, hade aldrig känt något så lent.

Idag har livet satt sina spår i den. Jag känner dom med min hand. Men det är vårt liv tillsammans som gjort det. Våra med och motgångar. Säkert många av de där nätterna då jag gråtit av ångest, såna spår sitter nog mycket i hans panna. Jag vet att han led så ofantligt mycket med mig då.

Hmm. Hur kom jag in på det här nudå! Well, inte konstigt kanske när man varit vaken sen 2 och ligger här i sin ensamhet och tankarna får valsa runt fritt.

Jo just ja, att det är orättvist med män som åldras snyggt och läckert. Jag upplever dock inte mitt eget åldrande som det. Å det kan man väl få tycka? Det kan väl inte vara fult eller fel att tycka att det ibland känts jobbigt att förändras? Förändringen nu är ju så skarp. Förändringen fram till 35 kändes inte så grov och stor, den gick sakta framåt och man hann med i svängarna. Men sedan hände allt så snabbt. Bara efter 45 har det hänt alldeles för snabbt, jag hänger inte med. Å jag kan verkligen förstå att man tar till botox och fillers i min ålder.

Men som jag skrivit tidigare så har min rädsla förhindrat mig. Jag har inte vågat. Men skulle jag någongång våga och vilja göra det så kommer ni få veta. Jag skulle aldrig dölja det för er. Men jag skulle nog vara försiktig, livrädd för att se ut som catwoman. Jag har fått fler än 1 förfrågan kan jag avslöja, ja om jag vill ha hjälp med att fixa mig i ansiktet, men har tackat nej till alla. Är bara för skiträdd. That’s all.

Men hur är det då? Man ska vara glad att man får åldras….ja jag vet. Men med bitchen i mig så är man allt annat än snäll emot sig själv. Så är det bara.

Men för att återgå till progesteronkrämen igen då, jisses vilka svängar detta inlägg tog alltså? 🤔 Jo, idag ska jag våga ta 2 pumpar bara för att se vad som händer? Måste berätta om den där gången jag bara råkade ta 2 pumpar, det var alltså inte meningen.

För snart 3 år sen var jag på detta event. Ett yogaevent på Urbanom. Stressad for jag iväg, trodde jag glömt min kräm varpå jag hastade på mer innan jag åkte.

Yogan började och det var såååå coolt på alla sätt. Det är nog den häftigaste yogan jag varit på. De gick verkligen runt och drog händerna över ens rygg. Eller pressade på ens axlar. Så häftigt med den där beröringen på något sätt. Dom gick bara runt och sa ingenting utan plötsligt hade man någon som kom och tröck en över ländryggen. Självklart kunde man säga ifrån om man inte ville men jag stornjöt av det. Alltså inte så….äsch, ni fattar.

I alla fall, när vi skulle andas och slappna av så hade jag sån speed i kroppen så det kändes som jag skulle flyga upp i taket. Slappna av? Eeeh, nope, skulle inte tro det! Det var som en jäkla motor drog igång inne i kroppen alltså. På något jäkla vänster lyckades jag ändå fullfölja den där yogan och faktiskt njuta av den men det tog lååååång tid innan jag kom ned i varv. Högröd i fejjan for jag sen hemåt och undrade vad som pågick i min kropp egentligen? Var det yogan som väckt en galning i mig till liv? Men så plötsligt från ingenstans kom jag på det där med krämen. Jösses säger jag bara, vilken grej om man tar för mycket! 🙀

Nu ska jag verkligen sluta babbla. Man kan tro att tant redan nallat på progesteronkrämen här mitt i natten….

Vi hörs lite senare vänner! ❤️

Kram Nina

Kommentera

  1. Ann

    Först måste jag ju säga att du är väldigt söt, men jag tror att du måste bli bekväm med att du åldras. Jag är tio år äldre än dig och har fått barnbarn, det är ju så fantastiskt med den här lilla tjejen. Varje ålder har så mycket att glädjas åt..Tycker du verkar ha en fantastisk familj och på tal om ålder så är ju din mamma jättetjusig. Kramar

  2. Kristin

    Hej igen!
    Alltså, jag älskar dessa inlägg. Så öppet, naket och sårbart.
    Åh, detta med rynkor är jag ngt på sista tiden tänkt mer på. Jag fyller snart 37 och det är verkligen som att ngt har hänt.
    Efter mer än ett år av kämpande på så många plan är det som att även det ytliga har fått sig en törn. Gråa hårstrån har poppat upp 👵🏼 och konstiga små linjer under ögonen. De stör mig. Så jag förstår dig verkligen.
    Åh, fick en tår i ögat när jag läser det du skriver om rynkor i pannan och den oro man har gett de som står en närmst.
    Jag har en stark och stabil man vid min sida. Vi är som våra totala motsatser. Jag skör och han nästan för stark.
    Så många gånger som jag haft ont i magen för den oro som jag utsätter honom för utan att han visar det för mig.
    Angående krämen så tror jag verkligen inte att du kommer att reagera som du gjorde förra gånger. Jag tar en pump på morgonen och en på kvällen, du tog ju allt på samma gång. Om du mot förmodan skulle känna biverkningar så vet du ju varför. Ofta brukar i alla fall jag känna mig lugnare när jag vet varför jag mår som jag mår.
    Tack och kram till dig 🌸

VardagenVerkligheten

TACK!

Älskade underbara fantastiska ni! Vad skulle jag ens göra utan er? Va? Hur ska en sån här halvgalen människa som jag är klara mig utan er vuxna? Jag känner mig som ett litet barn när jag har dagar som idag. Det känns som jag skriker efter någon som klappar mig på kinden och säger att allt kommer ordna sig.

Ni var i alla fall den där vuxna idag som gav mig klappen och lugnade mig. Så tacksam för det, ni är bäst! Jag menar det från djupet av mitt hjärta!

Idag har jag hängt med mamma på eftermiddagen. Precis vad jag behövde. Lite förutsättningslös kärlek och så få vara sig själv. Lite kantstött och risig.

Mamma plockade fram en minneslåda ur gömmorna. Dels min alldeles egna med små kläder och andra minnen från min uppväxt. Ska visa er den närmare senare nån dag. Något som grep tag om mitt hjärta idag var när jag fick läsa vykortet som jag skickade till min mamma när jag var på kollo som 9 åring.

Vi var på Skeviks friluftsgård på Värmdö. Tony googlade upp det och det finns än idag. Jag bara måste boka en vistelse där! Måste!

Jag var där i 2 veckor och längtade sönder efter min mamma och pappa. Jag skrev ett vykort på riktigt knackig finska och idag fick jag för första gången läsa vykortet. Har alltså inte läst det sen jag skickade det som 9 åring.

”Hej mamma & pappa

Här måste man äta 5 ggr per dag, jag får ont i magen när vi äter så många gånger. Eftersom vi äter så många gånger så vill jag hem. Hälsningar Nina”

Jag grät varje varje dag. Jag ville bara hem. Kommer aldrig glömma den dagen när mamma kom och hämtade mig. Jag minns hur vacker hon var i sina ljusblåa snickarbyxor med gravidmagen som min lillasyster låg i. Jag förr och skrattade om vartannat. Min mamma. ❤️ Hon hade längtat lika mycket hon och idaf kan hon inte förstå hur hon kunde skicka mig på kollo. Men hon tror hon gjorde det då alla andra också gjorde det. Så hemskt på något sätt.

Nu vill jag i alla fall återvända för att se det igen. Se om jag minns det som jag kommer ihåg det i mitt huvud. Tänk om jag får samma ångest jag hade då? Fyyyy….

Jag fick skratta idag. Det var härligt. Så kul att se sin gamla bebishårborste och en utav syrrans galet fula påskpynt. Det var skönt att få att få skratta lite….

Hörni. Jag ligger i sängen och tänkte faktiskt sova lite redan nu. Är sååå trött! Ha en mysig kväll! ❤️

Kram Nina

Kommentera

  1. camilla

    Skevik är jättemysigt, tror du skulle gilla det nu i vuxen ålder. Har varit där på kurs och på julmiddag, bor inte för långt därifrån.

  2. Katrin

    Tänk att du orkat blogga så många fina inlägg idag fast du mår dåligt. Bra gjort! Imorgon är en ny rentvättade dag, nya möjligheter!

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers