Verkligheten
GodmorgonVerkligheten

Åldersnoja

Det här inlägget påbörjade jag igår kväll – men somnade hårt med mobilen i pannan! 😵😴

Vad roligt att det kommenteras så mycket som det gör nu. Jag svarar på allt, vet bara inte om det syns, har inte varit in och kollat? Hojta gärna om det inte gör det så ska jag ta det med portalen.

Var på bolaget igår, ja jag skulle göra ett samarbete på min Instagram men det som skulle marknadsföras fanns inte på vårt bolag här hemma. Jag och Milo fick brassa till grannstaden istället. Alla planer fick slängas om….

T ex så fick vi käka lunch på Donken och Milo ba – ”Åh neeeeej” eller inte. Haha! Han blev superglad! 😅

Nu ska jag vara lite ärlig igen. Jag hyser en liten skämmig önskan om att få visa leg på bolaget nångång. Att kassabiträdet på bolaget glömt glasögonen hemma och ser jäkligt suddigt som gör så att det raderar linjer, mungipshäng, kalkonhals och bekymmersrynka och råkar fråga. Det skulle göra min dag! Helskotta så glad jag skulle bli.

Eeh, händer det? Nope…never….ever! Vadå tänker kanske du? Du är ju för helsefyr 45 bast….då ska man inte visa leg enligt konstens alla regler. Mjo, det må så vara, men jag skulle då inte vara den enda 45 åringen som fått visa. Jag har vänner som fått göra det och då blir jag så gruvligt avis! 😂 Det skulle vara så härligt. Bara 1 gång till i livet liksom. 1 gång! Är det så mycket begärt att Hermansenskan skulle få en liten åldersboost en gång till…? Känner du någon som jobbar på Systembolaget? Vart i så fall? Kan du tipsa henne om mig så åker jag dit och låtsas som jag inte vet nåt och så frågan hen om leg. Fifasen så jäkla gött!

Nä…men så är det nog….att jag åldersnojar. Har en period då det ytliga som förändras känns lite pissigt. Eller pissigt är kanske fel ord….jag hänger inte med. Det har gått så fort det senaste året. Förvandlingen är liksom så tydlig och skarp. Alltså missförstå mig rätt nu, jag VILL åldras och bli gammal och det är enligt mig inget fult, men jag har svårt att acceptera det stundtals. Det är som att man skulle behöva ha en vänjningsperiod. Bli förberedd på att halsen ska bli slapp och bekymmersrynkan djup som grand canyon….

Det är också här (i mina perioder av åldersnoja) som vår åldersskillnad blir lite påtaglig. Tony har inga läsglasögon eller halshäng. Haha…. 😂 När jag är riktigt elak mot mig själv så kan jag tänka att det inte vore något konstigt om han skulle ha en fru som är lite drygt 30. Men sen får jag dra en mental bitch-slap i mitt ansikte och fräsa ”Skärp dig!”

Nåväl, ibland är det befriande att ha ytliga funderingar också, inte bara rota runt i själen med ångest och oro. Låter säkert sjukt det med….men åldersnoja och kalkonhals är något konkret som går att ta på. Ångest och oro inte så mycket.

Oj, vart tog det här inlägget vägen egentligen? Haha…ibland är det intressant att blogga!

Nu ska jag dammsuga här innan vi far iväg mot Mottala och Askersund. Pappa ska samåka med oss och säger han en tid då åker man då, det är sen gammalt. Haha… 😂

Har du någon åldersnoja? Berätta gärna hur du ser på saken.

Hörs sen!

Kram Nina

Kommentera

  1. Carina

    Hej Nina, jag är en ”tant” på 56 år och jag har aldrig fått visa leg på systemet. Aldrig någon gång har jag ens varit i närheten av att få göra det, så då betyder det väl att…..ja jag har väl sett ut som en tant i hela mitt liv, haha.

  2. Natalie

    Äsch Nina! Ålder är en siffra! Vi åldras alla o v ska alla dö en dag men inte idag o flrhoppningsvis inte imorgon heller! Jag är 41 år, kraschade rejält nör min pappa insjuknade i multisjukdom o till slut tog cancern honom 2 dagsr efter att han fyllt 69 år. Satt bredvid o höll hans hand o tröstade o bad till gud att om han nu finns att ta emot honom så han inte behövde lida mer. Såg min far ta sitt sista andetag den 7 aug 2016. Efter det släppt alla mina säkerhetsbälten o jag kraschade i sorg, sesan i utmattningssyndrom o nu fibromyalgi o svår ångestsyndrom o depression. Men jag lever! Men med mycket smärtor, panik o ångest. Mina ljus i livet är min man, vår dotter snart 9 år, min trädgård o växthus o mitt kök! Utan detta är jag en våt fläck! Jag går upp ur sängen varje morgon, trots helvetesnätter, jag är en bra o närvande mamma, tyvärr inte lika bra fru men jag försöker, sen är orken slut! Men jag lever…… här o nu! Kram från en fd extrem prestationsmänniska o full av duktig-flicka-syndrom💖

  3. Lotta

    Själv blir jag tokig när jag får visa leg på tex bolaget (händer titt som tätt). Fyller 43 nu i augusti, och jag VILL INTE se ut som en barnrumpa, !!! Kul att se hur olika man kan se på saker och ting 🙂

  4. Helena

    Jag har åldersnoja på sätt att jag är rädd för vad som komma ska. Vet hur illa det kan gå om turen inte är på ens sida och man får vara frisk. Mina ögon ser ledsna ut. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker le så ser jag ledsen ut. Kämpar mot tårarna varje dag nu och har gjort sedan min mamma fick Alzheimer. Hon är bara 68. Jag har varit arbetssökande i 8 år och har nu beslutat mig för att plugga till undersköterska… om jag kommer in. Jag är liksom ingen ungdom längre vid 46. Har även alltid varit rädd för vården, sjukhus och liknande. Nu vill jag helt plötsligt möta den rädslan. Och det gör jag inte bara för mig själv utan för att jag skulle vilja bli världens bästa undersköterska. Jag vet att det behövs efter att ha sett hur det går till på äldreboenden. Att åldras är en ynnest om man får vara frisk.

  5. Th

    Haha,jag känner precis tvärtom på systembolaget, jag får ALLTID visa leg, är snart 30 och tänker alltid att ” när ska kassörskan sluta se mig som en barnrumpa” 😂😂 ha en härlig fredag nu och ha så kul med vagnhild! Hon har blivit så fin efter din behandling 😍 kram Therese ❤❤

  6. al68

    Jag fyllde 50 år för tre veckor sedan och måste erkänna att jag hade lite noja innan detta. Har en man likt dig som är yngre (han fyller 40 år i oktober). Känner igen dina funderingar. Men nu i efterhand så känns det ok. Tycker bara att 50 låter sjukt gammal, helt idiotiskt eller hur? Får hela tiden höra att jag ser mycket yngre ut och det får jag väl tacka min fina mamma för (bra gener). Brukar dock inte få visa leg på systemet 😉 Men när jag var 29 år fick jag visa leg när jag handlade cigaretter, ha ha lite pinsamt för kassörskan när hon såg att jag var 29 år. Ha en fin dag, kram kram <3

  7. Nettan

    Åldersnåjja?!!! Skojar du? Det kan man lugnt säga…..är snart 54 och tiden verkligen springer iväg …..förstår dig till hundra procent och vet precis vad du går igenom eftersom jag har gått igenom precis det som du tänker. Jag blev nämligen för snart fyra år sedan lämnad av min ”pojkvän” efter ett femton år långt samboförhållande. Han var nio år yngre än mig och hamnade i den sk fyrtioårskrisen kan jag tänka mig……..idag lever han med en ny kvinna som är tio år yngre än honom. Jag är idag inte ett dugg ledsen att det blev som det blev, jag lever ett alldeles perfekt singelliv och gör precis vad jag vill och har lust med 😁 jag har inte dejtat eller träffat någon ny man och faktum är att jag inte har någon större panik över det trots att tiden går och att kroppen förfaller mer och mer 😛 jag tänker att händer det så händer det eller så gör det det inte och då är livet bra ändå .

  8. Sandra

    Jag fyller 37 i sommar och får ofta visa leg på Ica för folköl 😂 även på systemet. Men märkt att om jag har håret i en hästsvans så frågas det oftare än om jag har det i en knut eller utsläppt.. Använder i het smink heller så det kanske hjälper till att se ”ung”. Dock har jag numera två icakassar under ögonen men med två barn en 1 åring & en 4,5 åring så blir det lite si & så med sömnen 🙈😂

Visa alla 11 kommentarer
GodnattVerkligheten

You made me cry

Alltså, nu gråter jag….igen. Visst, jag har druckit 2 glas vin på altanen ikväll och jag är känsligast i hela norra Europa. Men era ord, er kärlek och medmänsklighet när en random bloggare inte mår bra är helt fantastisk. Ni är ju det finaste man kan hitta! ❤ Tack ifrån djupet av mitt hjärta – för allt! 🙌🏻❤

Jag har haft en ok dag. Det var mysigt att åka och bada med Milo på eftermiddagen. Han lajjade och hade hur kul som helst. Vi vuxna blev bortskämda med både mat och fika.

Väl hemma sen så blev det vin på altanen och lite grillat. Elliot var över med några vänner så jag lagade mat åt dem. Riktigt mysigt och egentligen inte så mycket mer man kan begära av livet.

Har kört osminkat hela dagen. Är allergisk som en gammal raggarbil. Gräspollen pepprar sitt lilla mjöl överallt nu och där sitter jag med mina ögon och bara slukar skiten. Allergitabletter och ögondroppar är mina bästa vänner nu.

Hörni, tack för ni kollar vloggen. Så kul! Vi hörs imorgon igen bloggisar. Då ska vi på 65/70 årsfirande av Tonys mamma och pappa.

Kram Nina

Kommentera

  1. Karin

    Jobbigt. Läser ibland och får intrycket att du ofta har problem med hälsan och är nere. Lite oklar över din ålder och ta inte illa upp men du kanske är i övergångsåldern? Hoppas att det vänder till det bättre och att du kan uppskatta ditt liv. Tänk på att du kan hämta din son tidigt på dagarna, vara ledig hela somrar, bor i ett fint hus, har en man osv osv. När man är där nere är det svårt att tänka så men kanske hjälper det dig på vägen upp?

    1. niinis
      niinis

      Inget problem med hälsan i form av någon sjukdom, däremot är jag i förklimakteriet, har en svår form av PMS, har ständig järnbrist och är en HSP person som jag är väldigt öppen med. Valt att dela med mig då jag har många följare som lider av liknande problem. Det stärker oss och vi kan hämta kraft hos varandra.

      När man är i den värsta grottan kan allt det man i vanliga fall uppskattar i livet kännas svårt att ta in och glädjas av. Deg är knappt så man står ut med sig själv liksom. Jäkligt svårt och så otroligt olika hos många. Med min ålder och erfarenhet har jag insett att alla har förklimakterie och övergångsålder på extremt olika sätt.
      En del märker inte ens av det, andra mår extremt dåligt i perioder.

      Kram på dig och tack för omtanken.

VerklighetenVlogg

VERKLIGHET OCH VLOGG

Hej alla fina!

Innan du fortsätter läsa så varnar jag dig för att göra det. Är du ute efter inspo och feelgood ska du inte läsa här idag. Då kan du komma tillbaka när jag är gladare för då kan jag erbjuda både inspo, glädje och feelgood. Men idag – inte alls. Längst ned hittar du däremot min VLOGG ifrån igår, det är en vanlig svennebanan vlogg.

Jag är under isen. Lika bra att erkänna direkt om inte det här inlägget blir liksom tjofadderittan lambo. Jag känner mig allt annat än tjofadderittan lambo. Idag har jag redan gråtit 2 gånger innan klockan var 12. Gråtklump i halsen, förmodligen kommer mensen imorgon, då brukar denna dagen vara värre än värst av alla.

Jag har också gjort något i veckan som var så totalt dränerande på alla sätt. Det sög verkligen all must ur mig så nu är jag som ett litet urskitet päron i känslan. Som ett ruttet utskitet päron. Nej, som ett ruttet mögligt urskitet päron. Där har ni mig.

Självförtroendet är totalt i botten, jag är ful och sämst liksom. Ja ni som är med mig här vet precis vad jag menar. Jag märker att jag drar mig undan. Från allt faktiskt. Från människor, familj, vänner och er faktiskt. Jag orkar liksom inte. En illa kommentar kan ta så inihelsickes hårt. Jag har dessutom ett självförtroende som är i botten just nu, detta av olika anledningar, så det känns mer eller mindre som att allt jag tar mig för blir inte bra. Det blir dåligt, det blir inga bra instagraminlägg, inga bra inlägg på min FB sida och inga bra blogginlägg. Helst så skulle det nog bara vara radiotystnad här nu men eftersom detta är mitt jobb och ett jobb som måste skötas så måste jag in och skriva till dig.

Sen tänkte jag i samma sekund på att ni ju brukar vara så jäkla rara och förstående när jag är såhär. Vuxna och fina. Så tänker du något taskigt nu, skit i och skriva det till mig. Ta det en annan dag är du snäll. Haha… ♥ Nä men jag är så totalt överlycklig över att jag får så otroligt lite sånt här, världens bästa läsare alla kategorier. ♥ Tack snälla för det.

Nu ska jag försöka shejpa upp mig lite. Har en liten pooldejt hos en av Milos klasskompisar idag efter hans skola är slut så nu måste jag skärpa ihop mig här.

Här nedanför har du en vlogg. Vloggen är en vanlig eftermiddag/kväll hemma hos oss. Milo åker på fotbollsträning, jag fixar med mina tånaglar, exet Magnus kommer på besök, jag visar er ett problem som vi har och som vi tampas med ganska så mycket, vi gör våra kvällsbestyr och nattning och så har vi det bara sådär vanligt som man har det i en vanlig familj.

Vi hörs lite senare fina ni. ♥

Kommentera

  1. Katrin

    💞 ingen fara Nina, det är upp och ner för oss alla! Och med ditt inlägg har du hjälpt andra som mår som du men som inte kommit lika långt än i att förstå sig själva och acceptera sig själv som man är, tänk på det 💞
    Din blogg är alltid inspo för mig oavsett om det är om livet eller om ett läppstift.
    Många kramar!

  2. Pernilla

    Åh hörru… såna dagar har vi alla! Du är fantastisk, glöm aldrig det! Jag älskar dej och din blogg… bra dagar som dåliga dagar… det gör bara bloggen ännu mer verklig. Livet går ju upp och ner. Om livet hade varit på topp hela tiden hade man ju inte uppskattat dom bra dagarna… eller hur😘
    Vill bara ge dej en stor, STOR kram❤️
    O du… skicka hit exet vettja😉

  3. Annica

    Uppskattar du delar med dig av ditt liv, även när det inte är på topp, det är ju så livet är. Hoppas det snart vänder och du känner dig bättre, du kommer väl ihåg vi alla är värdefulla precis som vi är, kramar till dig!

  4. Carina

    Hei til deg Nina fra Norge!🇳🇴
    Din blogg er altså så toppen bra👍
    Jeg arbeider ved en kantine,og der baker vi ofte kaker fra dine oppskrifter.Da skriver vi gjerne; «Ninas svenske vanilj och sitronrutor» osv…Det har virkelig vært masse skryt av dine kjempe gode oppskrifter👍Tusen takk for at du deler så masse med oss blogg leserne!Ønsker deg en flott helg!🌸Klem fra Norge😉

    1. niinis
      niinis

      Men fina Carina! Åh så fint av dig! Blir så glad så jag gråter en skvätt! 😢❤️ Tack snälla! Åh vad du gjorde mig glad nu. Kanske ska jag komma och hälsa på någongång.

      Stor kram till er alla! 💕💕💕

  5. Ullis

    En stor kram till dig! 🤗 Vi är många som har sådana här dagar/veckor och fasiken vad det är tungt! Är precis som dig en HSP person och jag tror det är ännu tuffare då man suger in vartenda litet ord eller gest fr andra människor! Var finns avstängningsknappen undrar jag? 🙄
    Vi får ta en timme i taget och komma ihåg att andas lite ibland och komma ihåg det som är bra i livet vilket kan vara stört omöjligt sådana dagar!
    Du har en härlig blogg med högt och lågt och vi läsare gillar dig precis som du är, inte bara din prestation och inspiration!❤️☀️❤️

  6. Jeanette

    Åh jag som tycker att du är så snygg hela tiden!! Hoppas ni får en skön helg i det härliga vädret! Hälsningar från Varberg

  7. Mia

    Känner verkligen med dig och vet så väl hur det kan kännas ibland. Hoppas du snart mår bättre! Styrkekramar

  8. Maria

    Kram❤️
    Känner så igen mej i det du skriver. Men det kommer kännas bättre snart. Det är sommar och sol och semestern är inom räckhåll och man tycker man borde må bäst, men så är det ju tyvärr inte. Ta hand om dej och pyssla om dej lite extra, köp en tidning och en godispåse och häll upp ett glas vin😊
    ”Everything Will be ok in the end, if it’s not, it’s not the end”….eller hur det nu var😊

    1. niinis
      niinis

      Åh Maria. En medsyster. Blir alltid glad när jag hör att vi är fler. Någon som verkligen förstår hur man känner.
      Så viktigt! ❤️❤️❤️ Ikväll har jag druckit två glas vin och känner mig lite avslappnad och trött. Så skönt! ❤️❤️❤️ Kram

  9. Berit

    Åh det är bara så och vet att du orkar inspirera andra dagar 🙂
    Vem är på topp alla dagar på sitt jobb.
    Trevlig helg på dig och plocka de små guldkornen av glädje som finns runt dig och gråt du..det är inte farligt!

    1. niinis
      niinis

      Tack snälla! Så är det, ingen orkar alla dagar för vi är ju trots allt inga maskiner. ❤️❤️❤️

  10. Th

    Stor kram! Hoppas du mår bättre snart, men tills dess,var inte för hård mot dej själv och vila..vi läsare finns kvar här ❤❤

  11. Camilla

    Tack Niinis för din ärlighet. Men kom ihåg ! Du är vacker , klok, uppfinningsrik, energisk, duktig på MYCKET, du stålar!
    Ta inte åt dej av elakheter, låt det gå in ena vägen och ut andra.
    Något enstaka stentroll ska inte få förstöra din dag . Mega kram på dej. Kram från Finland 🙂

Visa alla 33 kommentarer
Verkligheten

HSP – Highly Sensitive Person

Energilös….

….det är nog rätt ord för min person just nu. Idag har jag knappt lämnat hemmet. Jo, en promenad i morse och för att hämta Milo. Tog en ”day off” idag. Skötte om ansiktet i morse och bara hasade runt.

Jag menar att jag tar en ”day off” från livet utanför eller vad man ska säga. Ibland, ja helst då jag känner mig energilös, då behöver jag skärma av mig från allt. Bara vara själv och inte göra någonting. Då kan möten med människor vara något som jag måste undvika. Allt som suger energi behöver stängas av liksom.

Låter kanske sjukt men så fungerar jag. Ju äldre jag blivit desto mer har jag accepterat mig själv med alla dessa egenheter. Det om något är en framgång för mig. Förr har jag lagt i sjuans växel och pressat mig själv ytterligare. Det gör jag inte längre, ska aldrig mer göra så.

Jag är ju en ”Highly sensitive person”. Såhär står det om dem:

* Att vara HSP, highly sensitive person eller högkänslig person, innebär till exempel att du lätt kan känna av andra människors känslor, blir extra starkt berörd av musik eller har svårt för stökiga miljöer och höga ljud. Du tar in fler intryck och bearbetar dem djupare.

* HSP är varken ett sjukdomstillstånd eller ett syndrom. Det är snarare ett personlighetsdrag. Men att hela tiden ta in många intryck och bearbeta dem kan ta mycket energi. Därför kan du som högkänslig lätt känna dig överstimulerad och få lust att dra dig tillbaka.

* Man är oftast utåtriktad och social och kan ­variera mellan att känna sig stark och skör. Ena dagen som Stålmannen och andra dagen som en våt fläck.

* En HSP person har en aningens lättare att drabbas av ångest och depressioner.

* Högkänsliga personer är oftast också kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga.

Allt stämmer klockrent in på mig. Jag gissar att det är därför jag också blivit orolig som person, att jag har ångest, att jag berörs på ett så djupt plan vad gäller i stort sett allting.

Om du sedan uppepå det har PMS, pollenallergi och lågt järn, ja då kanske du kan tänka dig hur det blir? Då tar helt enkelt energin bara slut. Finito på energito! 😅

Så ja, du som hänger med på svängarna här inne på min blogg får se det mesta. Allt från happy clappy dagar till deppiga dagar. Igår var allt kul och ok. Idag not so much. Kan erkänna att jag ibland känt mig typ sjuk i huvet eller något, helst när jag var yngre. Fattade inte riktigt vad som pågick med mig. Hur kunde ja vara så olika från dag till dag, ibland från morgon till eftermiddag?

Idag vet jag bättre och det är ok! Att acceptera sig själv och möta den personen man är….ja det är nog bland det finaste man kan göra mot sig själv. Det är nog att älska sig själv.

Natti natti fina du som följer min blogg.

Kram Nina

Kommentera

  1. Jessie

    Har levt hela mitt liv efter devisen : upp som en sol, ner som en pannkaka. Har i perioder trott att jag varit manodepressiv. Inte förrän efter 40 fattade jag att jag lider av svår PMS. Lite lättare att leva med när man förstår varför man är fulast, mest misslyckad o helt ovärd att älskas. Skriver är för när man har som värst PMS inser man inte att det bara är en känsla utan man verkligen ÄR fulast. Hoppas på tidigt klimakterie utan alltför många besvär

  2. AnsoAnna

    Kram på dig ❤.
    Hoppas du ligger o sussar sött nu och vaknar o känner dig bättre imorron.
    Tjing tjing

  3. Nina Green

    Gud vad jag känner mig i det du skriver så jag sökte mer om ämnet. Jag gjorde ett test med 48 frågor och visst fick jag en aha upplevelse om vad jag känner. Och att jag inte är galen. Tack snälla fina att du tar upp såna här personliga saker som fick mig att inse att jag inte är helt galen. Kram

  4. Kristin

    Hej!
    Så fint skrivet, jag känner igen mig så i det du skriver! Har många gånger funderar över varför andra inte ”hör” de jag ”hör” eller ”ser” det jag ”ser”. Jag läser allt mellan raderna i allt, om du förstår vad jag menar.
    Jag har perioder då jag mått fysiskt sämre, när jag var gravid, efter gallstensoperation nu efter problem med bihålorna som aldrig verkar att ge sig då får mitt psyke alltid en törn.
    Hur gör du? Hur brukar du tänka får att komma ur det negativa, katastroftankarna och känslan att det aldrig kommer att bli bra / som förut igen?
    Du är en stor inspiration!
    Vi sprang på varandra för många år sedan på parkeringen på IKEA Kungens Kurva 😃
    Kram till dig och ver du var på något konstigt sätt blir det en bättre dag imorgon. Jag har försökt att anamma tanken ”just nu”

  5. Sara

    Känner igen mig i mycket av vad du skriver. Du gör helt rätt att bara vara hemma.😘 Vissa dagar är tyngre än andra än fast det inte hänt något speciellt. Man vet att man har mycket att vara tacksam för och att man har det bra men känslorna kan man inte stänga av. Man ska nog göra som du gör och bara acceptera att det är så man fungerar som människa. Hoppas att det känns bättre imorgon. 🤗😘 Stor kram till dig från mig. Sara 💕

  6. Helena

    Känns som jag läser om mig själv faktiskt…,
    Ja med åren och misstagen man gjort mot sig själv så lär man hur man fungerar, vad man bör undvika och vad man orkar.
    Kram ❤️

Visa alla 7 kommentarer
GodmorgonVerkligheten

BLÖ

Morning älsklingar!

Blir så glad när ni lämnar lite avtryck här inne. 💕 Jaha, här har man och barn gett sig av till skola och jobb. Själv sitter jag här och ska beta av dagens jobb och sen har jag lunchdejt med bästa Carola. Vi ska ska ut till deras stuga vid vattnet och njuta en stund.

Passar perfekt idag när jag vaknar upp till allergi och lite ångestgnag i bröstet. Känner mig lite frustrerad och står och trampar känns det som. Ibland tror jag att jag kan vara min egna värsta fiende. Jag kan sätta stopp för mig själv på något sätt….lite som att helt tappa självförtroendet och tänka ”Nä men inte kan väl jag och inte ska väl jag…..” Blir lite trött på mig själv faktiskt.

Alltså, jag har ju mina perioder när jag känner mig svagare och inte alls så stark och framåt. Då kryper jag undan och isolerar mig lite. Tappar självförtroendet och tror helt plötsligt inte ett skit på mig själv längre. Det där är lite jobbigt för har man perioder som man är stark och tuff och har fantastiskt mycket energi och styrka så blir det ju så tvetydigt. Typ, jag klarade det igår men idag klarar jag det inte längre.

Carola har sagt att jag ska vara rädd om min energi. Det måste jag nog, helst när mina hormoner gör så att jag försvagas i perioder.

Well well, nu ska jag ta på mig träningskläderna och ge mig ut på en runda. Rensa skalle och hoppas på lite härliga energier från endorfiner och dopamin. Ja, jag lyssnar på HJÄRNSTARK nu, den lär mig allt om det!

Vi hörs sen hörni!

Kram Nina

Kommentera

  1. Lo

    Läser din blogg varje dag och tycker du skriver bra och ärligt. Har dock tänkt lite på att du får en del frågor som inte besvaras bara undrar varför? Som han/hon som var nyfiken på hur du jobbar i Stockholm, vad mötena tex kan handla om och så, du beukar ju annars vara så bra på att svara.

  2. Jonna

    Om du svarar på kommentarer får du ett mer levande kommentarsfält. Jag frågade om ditt make up event, men fick varken svar eller publicerad kommentar?!
    Såg att du har nååågra enstaka frågor på tidigare inlägg men du svarar inte??!

    1. niinis
      niinis

      Vad menar du? Jag svarar på de flesta kommentarer, någon sådan kommentar som du påstår dig ha skrivit har jag inte fått. Har däremot svarat på en sån fråga tidigare. Rätt fakta är trevligare till att börja med dessutom….

      Makeup eventet hade för få anmälningar varför jag i samråd med Haga Slott beslutade för att blåsa av det. De har ett stort slott att hosta igång, är deg inte tillräckligt många som anmäler sig så blir det en alldeles för stor kostnad för ingenting.

  3. Marie

    Fina Nina, hög igenkänning på din beskrivning. Undrar som dig hur mycket hormonerna spelar in i upp och nergångarna..nu när jag närmar mig klimakteriet tycker jag att det svajar mera. Försöker tänka att de sämre perioderna behövs också……som reflektion. Bara de inte blir för många…känner lätt att jag fastnar och har svårt att komma på hur jag hittar farten igen. Hoppas att du får en härlig dag vid vattnet och tankar energidepån! Kram

    1. niinis
      niinis

      Precis så….så borde jag också tänka. Man saktar liksom in känns det som. Lätt att hamna i ”grottan” som jag brukar säga. 😞 Tack för dina kloka ord. Kram och kämpa på medsyster

Visa alla 10 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers