Thedde & Elliot
Thedde & Elliot

Globen nästa…



Gårdagen i stallet. Vi fick titta på Elliot när han hoppade med sin häst Manana.
Vi var alla mäkta imponerade av vår lilla hästpojke. Han är såå duktig!

Vi fick ÄNTLIGEN följa med Elliot för att titta när han hopptävlade. Vi får oftast inte följa med förstår ni. Det är PINSAMT. Ja…ni vet hur det där är med pubbeungar. Frågar jag honom varför det är pinsamt så beror det oftast på mig. Ja, jag är ju lite sådär spattig jag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag blir väldigt entusiastisk och glad. Så om Elliot hoppar bra så är jag överlycklig och pussar och kramar på honom och pratar högljutt om hur duktig jag tycker att han är. Sånt är PINSAMT för pubbeungar. Jag hajjar det men jag skiter i det oxå. Jag är ju sån här, å förespråkar jag som mamma att man ska vara sig själv så måste ju jag leva som jag lär. Jag brukar säga det till Elliot, då ler han och säger att jag ska fortsätta vara som jag är. 🙂

I alla fall så hade han en häst som är lite känslig för applåder varför hans häst fick bryt nästan direkt när han kom in på banan. Elliot parerade det enkelt och fortsatte som inget hade hänt. Jag hade ju suttit och fultjurat på hästryggen och försökt kastat mig av. Elliot hoppade vidare utan att ha fötterna i stigbyglarna vilket är SKITSVÅRT. Han red felfritt och landade på en tid strax under minuten. Jäkla duktig asså! Sååå stolt. Jag fick givetvis behärska entusiasmen då förstås så inte ungen förbjöd mig att komma för all framtid!

Vem vet, om några år kanske man sitter på nån schyssst VIP plats och zippar POL ROGER och gör hästaffärer medan grabben visar var skåpet ska stå för dom andra nere på banan. Drömma ska man!! 🙂

Kommentera

Thedde & Elliot

Dom är HEMMA ♥


Nu är dom hemma… mina älskade älskade ungar!!

Ja, jag har inte riktigt tid med bloggen idag, förlåt. Jag har haft fullt upp med att bara ha tittat och pratat med mina barn idag. Hem kom dom pigga, fräscha och så fulla av nya upplevelser. Elliot har tagit en hel del bilder som jag hoppas att jag får visa er här på bloggen.

Känner mig lättad, glad och trygg igen nu när mina älskade landat hos mig igen. Dom har haft det superduper och dom hann bara vara hemma några timmar innan dom for iväg igen i full fart åt varsitt håll. Man får njuta av det stunder man hinner ha dom nära sig…. så är det.

Ikväll väntar lite målvaktsträna, lite mys i soffan med hela min stora familj, sen ska en del leveranser pungas ut. Full fart på denna måndag med andra ord.

Kommentera

Thedde & Elliot

GRATTIS

Nu har vi sjungit, hela familjen. T.o.m Milobebis. Vår lilla mellanpojke har
sin stora dag idag. Nu har han precis lämnat för att åka till skolan, sprallig
som aldrig förr såklart!

För 12 år sen vaknade jag en morgon. Jag hade dagen innan varit på överburenhetskontroll och fått svaret att vi båda mådde alldeles för bra för att sätta igång något. Det var på beräknad födsel +15. Jag var sprängsfärdig, tvärless och grät. På morgonen var i alla fall inte allt som det skulle.

Jag mådde jättedåligt, hade svårt att andas, fick liksom kippa efter luft. Vi bodde hos mina föräldrar eftersom vi höll på att bygga hus, Magnus… Elliots pappa hade redan åkt till bygget. Vi hade bott där sen junimånad, nu var det oktober. Mamma tyckte jag skulle ringa BB. Jag ringde och fick svaret att jag skulle komma in. Det var bara att ringa tillbaka Magnus som kom hem med stora ögon och fattade ingenting. Han hade ju åkt för nån timme sen och då var allt lugnt.

Väl inne på BB konstaterades det att Elliot mådde väldigt dåligt där inne i magen. Jag kunde inte sitta upprätt förrän hans hjärtslag gick ner drastiskt. Under 80 slag i minuter vilket inte alls var bra. Det pratades om akut kejsarsnitt över mitt huvud när jag började gråta. ”JAG VILL INTE!!!” hulkade jag fram! Jag ville föda normalt till varje pris, varför vet jag inte. OK, jag fick försöka normalt först men minsta lilla reaktion från bebis så skulle det bli snitt, sen var jag tvungen att halvligga, inte sitta för då dippa hjärtslagen. Det var trångt för honom, och navelsträngen var runt halsen! Det visste vi inte då. Sedan sattes det igång, klockan var 1 på eftermiddagen. Dropp in i handen, värkstimulerande. Värkarna var stenhårda och jag minns att jag tittade på Magnus och utbrast: ”Hur kunde jag vara så inihelvets dum i huvet och utsätta mig för detta ännu en gång?” sen grät jag floder. Året var 1998 och jag var 26 år.

Vi kämpade på och det visade sig att det löpte på bra. Jag öppnade mig i rasande fart och redan när klockan visade 3 minuter över 3 ville han ut. Med navelsträngen runt sin hals for han ut. En jättestor rosa bebis som lades på min mage. Jag grät och skakade av adrenalinet, Magnus grät och kunde inte fatta hur stor han var. 4500 gr och 53 cm lång. Jättefina värden fast han mått lite tjyvens i magen. ”Hon har snoooooooooooooooooooooppp” skrek jag rätt ut i luften när jag fick se snoppen. Vi var så säkra på en liten jänta eftersom jag mått så pissigt under hela graviditeten. Men det var en härlig liten kille till.

En Elis (efter sin gammelfarfar) Elliot (mammas påhitt) var född. Åh vad vi älskade dig från första stund. Vilken fin bebis vi hade fått, en stor rund rosa bebis.

Det är 12 år sen idag. 12 fina år med min underbara lilla kille. GRATTIS från djupet av mitt mammahjärta älskade älskade unge!!!

Kommentera

Thedde & Elliot

Min ÄLSKADE unge blir 12 år!

Imorgon är en stor dag. Imorgon är det 12 år sedan Elliot föddes. Tiden går
som vanligt sjukt fort och jag har svårt o fatta att denna mammiga lilla bebis
gått och blivit hela 12 år. KALAS imorgon!

Min lilla bebis. Är det inte helt sjuk hur fort tiden går? Jag säger det ofta men det tål att upprepas. Nyss låg den här ”tjockisen” på min mage och gosade, det var favvoplatsen. Nu är han en lång smal kille med ett hästintresse utan dess like. Fast kramas tycker han fortfarande om att göra.

Lite fakta om Elliot:

* Han är den jag mådde mest illa med (hela grav.) = låg inne på ackis i dropp efter uttorkning
* Han är den som dröjde sig längst inne i magen = Gick över 15 hemska dagar
* Han är den som föddes snabbast = 2 timmar från igångsättning
* Han är den som var näst tyngst vid födseln = 4,5 kg
* Han är den jag ammat längst tid = 5 månader
* Han är den som varit mammigast = fortfarande
* Han är ett mellanbarn hos mig = Den yngsta hos pappa
* Han är den som väglett mig och rivit mina murar = Han står för den han är
* Han är jätteintresserad av hästar = Hoppar 1, 15 meter med sin häst (WOOOW)
* Han är SVINDUKTIG på att dansa = Hoppas att han vågar starta i den där dansgruppen
* Han kommer ihåg engelska sångtexter läskigt snabbt = Sjunger alltid med
* Han brukar ha svårt att somna = Vi jobbar hårt på det
* Han är jätteduktig på att fotografera = Har en NIKON systemkamera han köpt för egna pengar

Min älskade unge vad jag älskar DIG. Imorgon är en stor dag! Idag ska jag sätta igång med baket för morgondagen. Elliot ska hjälpa till EFTER han varit i stallet såklart. ♥♥♥

Kommentera

Thedde & Elliot

Så förbannad!

Vi behöver prata om busschaufförer! Jag har själv en liten erfarenhet av busschaufförer då jag pendlade till Uppsala i ett halvår. Där kan jag nog ändå säga att de flesta, typ alla utom 2 faktiskt, var riktigt trevliga. Inget tjafs, bara trevliga farbröder som sa hej och körde bussen så jag kom hem helskinnad.

Nu åker Elliot buss till skolan nästan varje dag. Här i stan kanske vi inte har snälla farbröder som sköter sitt jobb till chaufförer. Här har vi ett gäng ”otrevliga gubbjävlar som vill vara elaka mot barn” chaufförer! JAG HAR LACKAT!!!

Elliot har nu kommit hem för tredje gången och berättat om dessa jävla tjurgubbar, och nu har jag lackat ur som fan på det och känner att jag måste få ur mig allt. Annars så kommer jag att ringa till den som är ansvarig för våra busschaufförer här i stan och få ur mig det. Elliot gick i taket när jag blev galen och lät den ena svordomen efter den andra kväka ur min mun där jag dyrt och heligt lovade att jag fan skulle skälla ut nån jävel. Han är 11 år, det är PINSAMT! Jag glömde det….

Men lyssna!

Elliot har vid ett flertal tillfällen kommit springande precis när bussen är på väg att rulla. Han har t.o.m sprungit bredvid bussen, vid dörren och vinkat, ändå har busschauffören fortsatt åka och lämnat honom på busshållplatsen. JA, hag hajjar att han antagligen är lite sen men KOM IGEN?! Har man mage att bara dra ifrån en liten kille liksom? Jag skiter i att han vart busschaufför i 68 år och är trött på dom som kommer sent men det är inte så att våra bussar är fullsatta! Dom är inte ens till hälften fulla! Vill man inte ha en stackars pojke som sin resande då? Jag menar, blir han på riktigt försenad till nästa stopp om han plockat upp Elliot?

I vår stad går det inte att köpa busskort till unga. Det går att köpa till vuxna men inte till unga. Jag är inte så inihelvetes dum i huvet att jag går och köper ett busskort till en vuxen som är mycket dyrare såklart. Jag och Elliots pappa har kollat upp detta och det FINNS INGET BUSSKORT ATT KÖPA! Vi har lagt in om att det kanske vore bra om det fanns det. Det är lite jobbigt att se till att han har pengar med sig varje dag till detta ändamål, ja det är det, och det skulle vara 1000 gånger lättare med ett busskort att hålla ordning på. NEJ, det finns inget busskort att köpa. OK!?

Elliot får med sig pengar och ibland plockar han ur myntbehållaren. Vi har kommit på att det är dumt att skicka med en hundring eller en femtiolapp för då har oftast resan kostat så mycket…. ja det används på annat kul som fika i skolan och nån liten pryl man kan köpa på stan. Så nu försöker vi skicka med lite mer jämna pengar. I myntbehållaren kan det finnas mynt från Finland, det kan finnas mynt från gud vet vad eftersom man kastar alla mynt i samma myntbehållare.

Han råkade då en morgon plocka med sig ett felaktigt mynt. Ett euro för att vara exakt. Busschauffören tittar på myntet, sen på Elliot och utbrister: ”Försöker Du lura mig va? Nä, du får kliva av, du får inte åka med!” säger gubbfan. MÄH, är han allvarlig eller????? Han lät inte min 11 åriga pojke åka med pga ett EURO. Alltså, 1 fucking spänn!!! Dessutom påstår han att Elliot försöker lura honom. Det är här jag känner att jag börjar spruta eld, det är här jag känner att jag skulle vilja sitta i Elliots ryggsäck nästa gång (om jag bara fick plats) och hoppa ur och skälla ut gubbfan nästa gång! Vad vet han?? Vet han ens om 11 åringar förväntas kunna våra mynt? Ja… serru busschaufförsjävel, det är därför vi vill ha ett busskort så att vår 11 åriga pojke kan visa upp det så du blir nöjd varje gång han ska åka med dig!!!!!!

Nu frustar jag nästan, jag är röd i ansiktet bara av att skriva ner detta. Måste sluta!

Men allvarligt?! Är detta rätt????

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers