Semester
SemesterVerkligheten

Panikattack på flygplanet

Godmorgon vänner!

Ligger i sängen med Majlis i armhålan. Hon har knappt lämnat min sida sen vi kom hem.

Men det höll på att bli katastrof alltihopa. Har så mycket och berätta men får ta det från början.

Våra sista dagar har tillbringats vid poolen. Milo träffade en kompis som bodde dörr i dörr med oss så de har hängt med varandra. Perfekt att ligga vid poolen där de kunnat gå lite som de vill. In och hämta grejer, kissa, spela fotboll, kolla telefonen…ja men sådär så de varit helt självgående.

Näst sista kvällen blev det middag och mys på vårt hotell. Hade man inte velat så hade man inte behövt lämnat hotellet öht. Så perfekt på alla sätt. Rekommenderas varmt verkligen!

Det blev en sista afterbeach vid en trubadur som spelade varje eftermiddag vid hotellet.

Vi var till stranden och tog de sista bilderna för denna gång. För återvänder, det gör vi.

Stranden är så vacker, man vill liksom inre lämna det. Känns som man ville bunta ihop det och ta med den hem och ber ut den i vardagsrummet. 😍

Som vi njutit av detta ställe alltså. Det var 4 år sedan vi var utomlands, men nu ska det bli ändring på det. Jag törs flyga, även om det blev svinjobbigt igår. Berättar mer längre ned. Men nu vet vi att det inte behöver hindra oss längre. Vi har redan börjat planera nästa resa.

Ut till den långa piren, njuta av havsvinden och bara titta ut över det blågröna havet.

Så glad för min Tony också. Han har haft en väldigt kämpig sommar med 7 dagars veckor och en tuff höst på jobbet. Men han har njutit och kopplat av fullständigt, 2 veckor var verkligen välbehövligt när det kommer till läkning för oss båda.

De olika ingångarna på hotellet hette lite olika.

En bild på området sista morgonen. Det var sorgligt att lämna men också härligt att äntligen få träffa stora barnen och lilla Majlis.

Utcheckning och vänta på bussen. Vi fick njuta av den sista soluppgången. Känna den värma vår hud och drömma om nästa gång vi ska hit.

Flygresan då?

Ja men det kändes så himla bra allting innan. Jag var lugn och trygg på nåt sätt men självklart lite nervös. Det kändes läskigt på nåt sätt ändå. Såklart, är man flygrädd så är man. Men överlag rätt lugn med tanke på resan ned.

Vi satte oss på våra platser och allt började bra. Bakom mig hörde jag att en herre satt och lyssnade på något nyhetsprogram på sin telefon. Jag hörde det väldigt tydligt då det var högt och ljudligt. Det handlade om det här mörkret som lagt sig över Sverige. Plan hade fått nödlanda på Arlanda flera gånger under morgonen och han började fråga flygvärdinnan om detta.

Är man redan rädd sen innan så är ju detta det ABSOLUT sämsta scenariot. Det här satte såklart igång min rädsla och panik i 190. Hjärtat började rusa och jag började få svårt att andas. Panikångesten kom och tog mig med hull och hår. Som tur är så satt Milo till vänster om Tony och jag till höger. Han var inne i sin telefon och märkte inte av detta öht. Tack och lov! Min största fasa är att få panikångest inför honom….

”Jag har panik” säger jag till Tony.

Han sitter och tittar i sin telefon han också. Han reagerar inte nämnvärt utan säger bara

”Jag är här, det är ingen fara.”

Här känner jag att jag får ännu svårare att andas. Min puls går upp till 2000 verkligen. Jag känner mig som jag sitter i ett trångt rör. Känner bara så starkt att jag måste ut till luften och få andas.

”Jag måste ut” säger jag till Tony. Här någonstans tror jag att Tony fattar att det är allvar. Han tittar på mig och säger återigen att jag inte behöver vara rädd, att han är med mig.

Nu är paniken i taket, panikångesten har slukat mig och det enda jag kan tänka på är att jag måste ut. Samtidigt börjar flygvärdinnorna att köra säkerhetsgenomgången precis bredvid mig och känslan blir om möjligt ännu värre!

”Tony det går inte, jag måste ut” säger jag igen. Väggarna känns som de kommer närmare och närmare, jag ser framför mig hur jag kastar mig ut mot utgången och hur jag ska skrika åt dom att öppna dörren. Andningen rusar fram, hjärtat pumpar, blodet flödar i kroppen och jag vill skrika.

Tony fortsätter att titta mig i ögonen.

”Nina, det går inte att ta sig ut nu. Jag är här  med dig, det är ingen fara. Titta mig i ögonen och så andas vi tillsammans. Du vet vad du ska göra, du vet hur du själv ska lugna dig. Andas nu så som du lärt dig. Du kommer klara det här.” 

Här någonstans så lyssnar jag på vad han säger. Jag börjar sluka djupa andetag ned i magen och så blåser jag ut. Magen häver sig och jag känner plötsligt att jag typ ger upp. Planet har börjat rulla. Mina tankegångar är att ja, då får jag väl få panik då. Jag kan väl flyga med panikångest i 3 timmar, det gör väl inget? Å så fortsätter jag bara att andas. Tony pratar med lugn ton till mig och ber mig fortsätta andas lugnt. Jag gör som han säger. Jag andas, jag sätter i hörlurar i öronen, jag nynnade med i musiken. Jag andades i magen och bara försökte få mig själv lugn. Han höll mig i handen hela tiden och så kände jag att jag bara släppte paniken…..jag vet ärligt talat inte hur det gick till. Jag bara kände hur jag plötsligt började släppa taget. Släppa kontrollen liksom….det blir som det blir, jag kan inte göra så mycket åt det.

Alltså den känslan! Så jäkla starkt…så jäkla stort….att få släppa en pågående panikångest som pågick på ett utav mina läskigaste ställen i livet. Det var fan stort! Resten av flygresan gick jättebra. Jag flög som om inget hänt och kände mig stark för att jag fixade det. Jag hade laddat ned en film, jag lyssnade på musik, hängde med Milo. Åt lite och bara va…. efter en panikattack. Jag är både stolt och tacksam för att jag fixade det. Det värsta som kan hända hände. Jag fick panikångest…och det gick ändå bra.

När vi landade så grät jag. Av lycka. För att det gick. För att jag fixade något så läskigt. Dessutom ska ni veta så cirkulerade planet en låång stund över Arlanda för det fick inte plats att landa. Det oroade min lilla mamma därhemma för hon kollade flightradar och satt och oroade sig över hur jag hade det där uppe. Jag märkte inte av det så mycket, tänkte bara att det tog lång tid att landa. Mamma frågade när vi sen pratade med varandra om det här skulle göra flygningen ännu värre. Sa att jag inte visste…. Men mamma sa något bra. Kanske är det så att jag inte längre kommer vara rädd för nu vet jag att jag kan rida ut en panikattack också. SÅ kan det ju vara faktiskt, detta kanske hjälper mig ännu mer med min flygrädsla? Jag vet inte. Jag tänker inte tro att det ska bil värre i alla fall.

I nästa inlägg ska jag berätta vad som hände när vi väl kom hem, det var liksom inte slut på eländet….

Måste dock jobba här nu så vi hörs lite senare.

Kram Nina

/p><<<
DATERAT:

Jag gav Tony den största kramen och grät in i hans hals på Arlanda för att han räddade mig. Ja så ni inte tror att jag inte tackade honom. ❤️

Kommentera

  1. Lillemor

    Tack för din berättelse, den gick rakt in i mitt hjärta. Jag har också svårt att flyga. Inte pga flygrädsla utan pga att jag blir instängd.
    När jag läste detta kände jag bara….det är ju jag.
    När man minst anar det så slår det till. 5 minuter in i resan eller 1 timma. Man vet aldrig. För några år sedan flög vi till Turkiet. 5 timmars flygning och efter 30 minuter slog det till. JAG MÅSTE UT. AV FLYGET NUUUUUU.
    Utan min man hade det aldrig gått jag hade öppnat nöddörrarna.
    4.5 timmar av helvete vart det.
    När vi väl var framme så vart det lite bättre. Till på kvällen. Trött så klart men sova gick inte. En natts vankande på hotellrummet å panikångest över att jag ska ju måsta flyga tillbaka oxå !!!!!!
    Det vart bättre dag 2 och resan hem gick mycket bättre oro men ingen ångest.
    När jag träffade min husläkare 2 veckor senare så berättade jag om händelsen och han undrade varför jag inte sagt nåt om detta förut.
    Jag tycker definitivt inte om mediciner och absolut inte narkotikaklassade men här har jag vikit mig.
    Fick Sobril utskrivit och vi har flugit flera gånger sedan dess och kunnat njuta av flygningen.
    Har aldrig någonsin haft tanken på att flyga längre sträckor än 5 timmar men nu börjar jag fundera på om jag kanske skulle kunna klara en 10 timmars i alla fall. Skulle vara så underbart att få se mer.
    Du var så duktig dom fixade det själv. Ska spara denna sida och läsa den igen inför nästa resa och försöka få modet att prova själv utan medicin.
    Kram och lycka till vid dina framtida flygresor.

  2. Annica

    Vad stark du var och är Nina ❤❤❤. Go girl 👊. Tårarna kom och min första tanke var just när jag såg på instagram. ..inför sitt barn, Vilket fantastiskt team work av er, Bäst för varandra. Tony ❤ Nina 😊

  3. Minx

    Tack för din berättelse!
    Den ger mig hopp, faktiskt, hur knäppt det nu än kan låta.
    Skall flyga till våren, för första gången på minst 15 år.
    Är så sjukt jävla flygrädd, men jag pallar inte att åka tåg/buss/båt för att ta mig fram längre, så till våren flyger jag till Kroatien för att hälsa på delar av sambons familj. Blir sen en liten rundresa per bil, väl på plats.
    Jag ser sååå fram emot det och nu vet jag; även om jag får panik så kommer jag fram!
    Tack som fan, Nina, och tack för alltid lika trevlig läsning, oavsett vad det handlar om.

  4. Jeanette

    Fantastiskt och starkt jobbat av dig!! Själv är jag också en fd flygrädd som numera klarar att flyga utan problem! Måste bara undra över att flera plan fått nödlanda?! Låter ju inte speciellt rimligt!.?

  5. Hannele

    Starkt jobbat igenom din panikattack, det är inte kul med attackerna och på flyget tillbucklade med. Men kul att höra att du red ut den och kan tänka dig att flyga igen. Härligt med semester💛

  6. Ullis

    Vad skönt att det blev bättre! Bra där 😊👍
    Jättefina bilder har du bjussat på dessa veckor. Jag kan knappt tro att det är samma hotell som vi var på i juni!
    Kommer aldrig att återvända ditt under högsäsong.. det var folk överallt, stojigt och stökigt! Enda behållningen var rummet, maten och sällskapet! Hade otroligt svårt att njuta av Mallis pga detta. Kan vara första och sista gången.
    Hur som helst så förstår jag nu att allt verkar handla om tidpunkt 😎

  7. Ann

    Började nästan gråta när jag läste om din ångestattack. Man blir så himla stolt över sig själv när man kommer igenom en attack Tror faktiskt att det underlättar att man har barn för då måste man anstränga sig lite extra. Känner igen det där att man inte vill att de ska märka något. KBT träning vid panikångest går ju ut på att göra en sak man oroar sig för många gånger så att man till slut ska klara av det utan att gå i taket, så ju mer du flyger ju lättare kommer det att gå .Sedan tror jag det är viktigt att inte se attackerna som nederlag utan bara acceptera det. Tycker inte heller om att flyga men för mig var pendeltåget snäppet värre ett tag. Du är inte ensam om detta. kram

  8. Malin

    Gud så duktig du var! Jag har aldrig fått panikångest, och har man aldrig upplevt det själv så kan man inte säga att man vet eller förstår hur det är. Men du skrev så det var lätt att leva sig in i din upplevelse på något sätt. Förstår att det var skönt att inte Milo såg det hela. Och vilken underbar stöttning du hade i Tony! Det måste ha varit guld värt. Tack för att du delade med dig! (Både av resan hem och hela er vistelse där. ) Kram

  9. FruBerg

    Grymt bra gjort! Ge dig själv störta elogen för att du fixade det och du vet att fixar det när det slår till! Tony var grym som ledde dig igenom det och verkligen fick dig att fokusera på att lösa det än att gå upp i ångesten ännu mer. Panikångest är djävulens påfund och det önskar jag inte min värsta fiende (om jag nu hade haft nån sån). Har det väldigt sällan numera gudskelov. men fullständigt förfärligt när den slår till.
    Du är grym Nina!!

Visa alla 12 kommentarer
GodmorgonSemester

Småflåsande med en cigg i mungipan

Morning Morning! 💕

Ja men herreminjeee säger jag. Idag vet jag inte om det kanske är lite rallykacks VM på gång. Magen känns i uppror och jag känner att hela kroppen är lite sådär…. orolig. Kanske var det något jag åt igår?

Förr om åren när vi rest utomlands så har man ju varit skräckslagen för magbakterier. Eller hypokondriker som jag är så har JAG varit det. Snöat in på samma sorts mat när jag märkt att det funkat. Sedan har man ätit samma maträtt så skörbjuggen knackar på dörren liksom.

Nämen så i morse tänkte jag att jag håller inte på och väntar på ifall man blir dålig i magen utan gav mig ut på en morgonpromenad. Passerade favoritpersonalen på baksidan av restaurangen, där stod dom och tokpuffade. Haha…. det är de gångerna man känner sig sådär extra fräsch och hurtig, det är när man får gå förbi någon som står och drar en fet cigg så glöden är knallröd, träningsklädd småflåsande i en powerwalk. Fifan så hurtig jag känner mig då.

Kolla in olivträdet? Så jäkla coolt! Här har en annan hållit på med sitt lilla 50 cm träd därhemma och inte ens vågat tänka tanken att det ska växa ut en oliv. Så går man förbi ett random här nere och det är 5000 oliver på det och det är 4 meter högt. Snacka om att medelhavsklimat är grejen för dessa medelhavsväxter.

Alltså, förlåt för att jag spammar dig med dessa vybilder härifrån. Men på riktigt, jag är så tagen och lyrisk. Den här vyn miljön smeker min själ så fint. Jag blir lycklig där inne i mitt sargade inre, det är som att någon vuxen klappar mig på kinden och säger att allt kommer att bli bra.

Har jag levt här i ett tidigare liv? Har jag rötter här? Är mitt kall att leva här. Ni som läst mig länge vet ju att det är en målbild och en framtida dröm, att vi en vacker dag ska leva här. På riktigt alltså.

Jag ska ta tag i spanskan nu. Jag läste spanska på gymnasiet och det poppar upp mer och mer ju längre tid vi är här. Som att det legat i någon bank i hjärnan och dammat ihop, men så poppar det upp till ytan när man påminns.

En vacker dag bor vi här! 💕🙏🏻

Lyssnade på Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd i morse. Lööööööööve them!

Mia måste vara min ”brother from another mother” fast sister då. (UPDATE: En vänlig läsare berättade ju att det heter ”sister from another mister”). Vi är så sjukt lika på så många sätt, nästan så det är läskigt ibland när jag lyssnar. Som att jag vet vad hon ska säga i förväg….så skumt. 😁

Det blev ingen utflykt till något akvarium för oss. Det låg så jäkla långt bort så vi orkade inte ta tag i det projektet bara…. Idag har vi varit brottsliga och lagt handdukar vid poolen istället. Innan frukost kvistade Tony ner och la dit våra handdukar så vi också ska få plats. Det fanns bara några få stolar kvar då. Platser med parasoll lyckades vi groffa åt oss. Snopet vore ju om någon skulle tagit bort våra handdukar när vi kom dit. Haha….

Hörni, vi hörs lite senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. carolin

    Hej Nina, tack för en underbar blogg. Jag läser dig minst en gång per dag 🙂 Jag vet inte var jag fått detta ifrån, men visst är det så att du har lätt för att få munsår? Jag har själv stora problem med detta, framförallt när jag vistas i solen. Jag undrar om du har ngt bra tips för att undvika detta. Jag använder solskyddsfaktor i form av läppstick, men gör du något mer? Tack för all inspiration. Kram

HappeningsSemester

Bjuden på show

Men heeeeeeej!

Hur har ni det i Sverige? Här är det varmt som satan just nu. Solen skiner från en klarblå himmel och det är så himla varmt här i solen medan vi kollar Milo när han spelar fotboll.

Jag har satt mig i skuggan nu för tant står fasen inte ut med solen numera. Blir alldeles jätteobekväm av det. Orkar liksom inte stå ut….

Igår satt vi och åt lunch till den här vyn. Kände att det var så härligt och att vi behövde lägga dessa bilder i en minnesbank i huvudet nånstans. Den man ska plocka fram när man sitter där i snöslaskiga blöta skor och fryser ända in i märgen. Då ska jag blunda och tänka på när vi satt här.

Igår fick jag ett mess från fina Maggan. ”Kom och lyssna på pudlarna, Julien har magishow också”.

Maggan och hela postkodgänget är här på Mallis och bor på det hotell vi bodde på för 11 år sen. Detta är en resa som flera av deras vinnare vunnit, de har dessutom fått ta med sig 4 vänner/familjemedlemmar. Allt är betalt med all inclusive och t.o.m lite fickpengar. Så himla generöst! Postkodlotteriet hade chartrat 2 fulla plan med bara postkodsvinnare. 700 stycken! Helt otroligt ju! Måste verkligen börja köpa dom där lotterna, tänkt tanken 100 ggr men det har aldrig blivit av.

Vi kvistade till deras hotell. Lyssnade lite på Poodles akustiska show vid poolen och hängde en stund vid stranden. Här har vi hela poodles gänget och en postkodsvinnare i mitten. Han fyllde visst 49 år idag.

Efter strandhäng åkte vi och åt och sedan for vi vidare hemåt för att byta om och fixa oss lite.

Väl tillbaka på Postkodhotellet kollade vi in den världskände magikern Juliens magishow. Milo blev mäkta impad när han fick ta en cool bild med den tokkända youtubestjärnan. Du hittar hans gigantiska Youtubekanal här! Jag har suttit och kollat hans klipp här och skrattat. Han kör mycket pranks på folk!

Vi avslutade kvällen med att kolla hotellets rockshow och sen tog vi en taxi hem. Skittrevligt!

Ja så att här sitter vi nu. Dricker lite fanta och käkar chips. I’m going to roll….. alltså det finns inga gränser på hur man äter när man är på semester. Jag har släppt på alla tyglar. Det hör väl kanske semester till att få leva lite wild n crazy men fy bövelen vad jag ska äta nyttigt när jag kommer hem. Känner mig inte bra och magen hamnar i olag ju…..så det är illa på mer än ett sätt liksom.

Såhär såg det ut när vi kom till stranden igår. Så otroligt vackert som vanligt. Man blir liksom helt tagen…. ska också läggas på näthinnan och i minnesbanken.

Igår vågade jag äntligen ta massage. Var ute och gick på morgonen och drog av ett träningspass på vårt rum efteråt. Ska visa dig sen men jag körde värsta bästa passet med en handduk endast. Kände mig så fasligt stel efteråt så gissa hur skönt det var att bli knådad på under en halvtimma?

Jag är så jäkla stolt över mig själv att jag vågade. Ni vet ju hur rädd jag är för en för hård massage. Men jag lät henne köra på även om det gjorde ont stundtals men hon hittade alla mina punkter så att säga. Såå skönt! Ska ta massage imorgon igen!

Hörni, bästa lifehacket! Spara dessa pringlesburkar och fyll med vilka snacks du vill när du ska nånstans. Det kan vara nötter, frön eller musli. Eller som här, mina älskade majs-snacks. 😀

Nähä, nu ska vi ha lite siesta på rummet här. Sedan väntar lite käk, sen får vi se om vi kvistar över till Maggans och postkodlotteriets hotell för lite show ikväll. Ska säga det också, det är helt ok för utomstående att se på showerna så ni inte tror att vi smitit in. 😀

Hoppas ni får en mysig lördagkväll, vi hörs lite senare!

Kram Nina

Kommentera

GodmorgonSemester

Gigantisk marknad

Godmorgon FINFREDAG!

Ja våra dagar fortsätter här i värmen. Vi har lyckats få en riktigt bra vecka rent vädermässigt.

Sånt här väder lovar det resten av vår vistelse! ❤️🙏🏻☀️

Många har frågat hur det är här i Oktober månad och jag skulle säga att det är fantastiskt! Nätterna och morgnarna är lite kyliga, då har vi en långbyxa och en kofta. Men dagarna är riktigt varma och kvällarna härliga. Igår kväll hade vi 21 grader varmt vid 21 på kvällen. Säsongen slutar här om lite mindre än 2 veckor men det märks verkligen inte. Toppentid att åka om du frågar mig!

Hörni, igår åkte vi till den berömda Inca-marknaden. Vi tog bussen som tog ungefär 45 min. Har en del såna här bilder i min lur. 😀 Busstidtabell.

Dock så är det lite si och så med hur vi läser dessa tidtabeller. Haha….igår fick vi vänta i nästan en timma på bussen. Men fram kom vi till slut.

Så otroligt mycket väskor alltså! Jag köpte en jättefin som jag ska visa sen. Det var en enorm marknad med det mesta du kan tänka dig. Väldigt mycket fina kläder som jag hade velat köpa. Så himla fina ponchos och sånt härligt stickat. Men jag får inte med mig hem….får inte plats med mer. 😞 Men en väska fick plats. 😀👍🏼

Djurmarknaderna tittade vi inte på. Mest för Milos skull. Det skulle vara svårt och jobbigt att förklara.

Här satt vi och väntade på att få plats på en restaurang.

Vi lyckades till slut. Jag käkade en sallad, Milo käkade nuggets och Tony en pasta.

Visst ser den fräsch ut? Den var god förutom att de hade vräkt på sallad, hade varit godare med lite mer avokado, tomater och mozzarella.

Vi avslutade sen kvällen hemma med middag och en liten promenad på stranden. Jag bara älskar palmerna! 💕🌴

Vi tittade också på denna oerhört begåvade konstnär. Vi tittade nästan på hela detta konstverk. Han är så otroligt duktig och det var en fröjd att få se honom jobba med sina kolkritor. Idag ska vi göra en sån här på Milo. 😀

Hörni!

Jag har glömt hur hösten var. Blev tvungen att googla lite på om jag knäppt av några bilder på hösten.

Hittade dessa, hade nästan glömt hur vacker hösten kan vara. Dessa bilder är tagna för exakt 4 år sedan!

Men jag ska vara helt ärlig, jag längtar INTE tillbaka hem och till hösten. Jag skulle kunna leva med det här klimatet alltid. Bara åka hem över julen och åka lite skida, sen till det här klimatet igen.

Dock så saknar jag mina stora barn så det gör ont. Igår skickade också en av dem att han saknar oss också. Har kört lite Facetime med de båda för att bara få se dem. ❤️ Har aldrig varit ifrån dem såhär länge, tänk att det skulle ta 21 respektive 19 år att vara det. 😀 Saknar vår Majlis också. Hon har det bra därhemma med stora pojkarna så henne är det inget synd om.

Nu ska vi göra oss klara för frukosten! Vi hörs sen igen finisar! Ha en härlig FINFREDAG önskar jag dig från landet ”lördag hela veckan”. ❤️

Kram Nina

Kommentera

SemesterVlogg

Följ med på en dag på Mallorca

Goodmorning!

Ja herreminjee, vaknade redan 03,20 och har fortfarande inte somnat om. Jag min nöt började kolla på Tarzan på Netflix. Lätt att somna när man kollar på den. Tyckte den var skitbra! Har du sett den? Har för mig att den fått dålig kritik…..

Här är lite bilder från när vi kom till stranden igår.

Milos lilla fot. ♥

Spelade in en liten vlogg härifrån igår ifall du vill kolla. Den hittar du här i inlägget längst ned. Nu ska vi strax bege oss till frukosten, idag är det en tidig dag då vi ska iväg på marknad. Jag uppdaterar på min >>Instastory<< under hela dagen ifall du vill hänga med.

Min >>youtubekanal<< kan du också följa så du inte missar när det dyker upp nya klipp där.

Vi hörs senare igen!

Kram Nina ♥

Kommentera

  1. Erica

    Hej Nina!
    Roligt att läsa om er semester,blir också sugen på att åka till Mallorca var jag aldrig varit. Det ser fint ut på ert hotell och stranden men oj så mycket folk!! Kul för Milo förstås med nya kompisar men skulle du rekommendera detta hotell ifall man har barn i tonåren? Ār det ett hotell du skulle åka till igen?
    Njut av värmen nu för här i Norden bara regnar det och regnar det….

    1. niinis
      niinis

      Jag vill absolut åka tillbaka hit! Kan varmt rekommendera både stället och hotellet. Fantastiskt på alla sätt. Det finns att göra för både små barn, barn i Milos ålder och tonåringar.

      Så ja, detta rekommenderas varmt!

      Kram och hoppas solen skiner på er också snart! ♥

  2. Carina

    Jag måste bara få ge dig en eloge, att fast du är på semester så har du inlägg, oftast flera, varje dag<3. Jag personligen skulle förstå om du tog någon dag bloggfri. Jag tycker det är toppen att läsa dina inlägg, och blir lite ledsen om du någon gång inte har uppdaterat,fast det händer nästan aldrig.Jag vet att du älskar det här, men skulle det inte vara skönt att bara vara, en semesterdag? I alla fall så har du en av dom bästa bloggarna<3 Kramar från en mormor i Piteå.

    1. niinis
      niinis

      Fina Carina! Vad gullig du är! ❤️

      Jo så är det ju. Men många av mina inlägg nu är förinställda. Dock så sitter jag i lugn och ro en stund varje morgon innan familjen vaknar och jobbar lite. Det är faktiskt skönt, skulle jag inte göra det så skulle DET inte heller kännas bra.

      Detta är ju mitt jobb och vissa av inläggen är ”måsten” liksom. Har hittat en rätt bra rutin här nere ändå och försummar ingenting av semestern tack och lov….men det betyder nog inte att jag lovar att det är lika bra varje dag. 😀

      Dock så är det lite ”lättbloggat” just nu då vi är här och jag hela tiden har något att visa och berätta. Även om det är samma saker så är det ändå kul att återge och visa er. Ni är ju min lilla ”cyberfamilj”.

      Tror att jag bloggat aaaaaalldeles för länge också! Haha….. 15 år snart! 😂

      Tack för fina ord och din omtanke!

      Stor kram! ❤️

      Det är en vana så jag vet knappt något annat. 😀

  3. Annika K

    Jag blir också skittrött när jag är iväg på solsemester. Hemma somnar jag inte förrän efter 23. Medan under semester utomlands så somnar jag kring 21 haha 😝. Vet inte om kroppen får spatt. Eller så är det så att solen liksom suger liksom.
    Hur som är det sååååååå skönt att bara vara 🙂

Visa alla 10 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers