PMS
PMSVerkligheten

Så dålig dag….

Morrn….

….inte god utan bara morrn. Huuu, har en riktigt dålig dag idag, det har jag känt sen jag vaknade sådär vid 2 tiden inatt eller faktiskt redan sen igår. Ångesten river i bröstet och jag känner mig totalt handfallen. Att vara en HSP person med alla dessa upp och nedgångar i känslolivet är fan ingen lek, helst inte när det är PMS inblandat också. När jag landar i ett sånt här ”hål” som jag kallar det så kan vissa dagar kännas övermäktiga. Efter att jag skrev mitt inlägg igår så är jag glad att Milo bara ville sitta vid sin dator så jag kunde ligga på sängen och stirra i taket och sen dumpa över ansvaret här hemma och bara bädda ned mig och somna. Gråtklump i halsen, vidrigt jobbiga existentiella frågor i huvudet och en känsla av att inte vara tillräckligt bra på något åt upp mig. Ibland är jag så otroligt dålig på att älska mig själv. Tvärtom så kan jag nästan se på mig själv med förakt. Med ögon som kräver så mycket mer än jag någonsin skulle klara av.

Den logiska människan i mig vet att jag har för höga krav. Den logiska personen vet hur jag jobbar med saker, hela tiden… alltså hela tiden. Inge rast och ingen ro. Den logiska personen i mig ger mig en klapp på axeln, säger att jag är bra och har gjort så gott jag kunnat. Men den logiska människan i mig får sällan plats när det är såhär. Det är hon den där bitchen i mig som ställer orimliga krav och får mig att känna mig som en loser som hörs. Hon är högljudd den fan. Hon skriker nästan. När jag är i det mörka hålet är hon som mest högljudd.

Ni förstår metaforerna här hoppas jag…..

Det är obeskrivligt jobbigt och frustrerande i hålet och jag vet att jag inte kan rå över det. Det är ju inte jag. Det är mina hormoner. Eller kanske avsaknaden av dem, det vet man inte så noga i min ålder. Hålet kommer ju en gång per månad i olika stark omfattning, den här månaden är ingen lek. Det känner jag. Jag är totalt däckad känslomässigt och jag har mina aningar om varför det blev så vidrigt denna månad. Jag har inte rört mig ALLS. Jag har varit sjuk i en månad och bara legat. Noll motion för mig är katastrof. Då kommer den jäveln och slukar mig hel. Saker som känns normalt jobbiga när man inte har PMS blir 3000 gånger värre med. Saker jag redan klurar på i mitt ”vanliga” liv slår i taket i omfattning och känsla när jag hamnar i mitt PMS hål.

Är jag ensam om det här? Snälla, säg att det finns någon där ute som känner igen detta? Jag behöver dig idag….

Nu vet jag vilka kommentarer som brukar komma vid såna här inlägg. En del tycker att jag kanske borde börja medicinera, en del säger hormonspiral osv. Medicin kommer jag inte börja med….jag fixar inte det. Hormonspiral går inte då min extra ledningsbana i hjärtat inte fixar det, jag får hopphjärta och då kan vi snacka ångest big time.

Jag tror att jag måste börja ta mer av min progesteronkräm men då jag gjorde det för något år sen så fick jag sån jäkla speed i kroppen. Jag tog alltså för mycket…. å jag är rädd för alla kroppsliga fenomen, tycker dom är jobbig, allra helst nu när jag är som svagast. Den logiska i min säger ” TA MER, det är flera år sen du tog 2 pumpar, nu behöver du och din kropp mer.” Grejen är att det står 1/2 – 1 pump 2 ggr dagligen på flaskan så jag fattar inte varför jag inte bara gör det?

Men när man har PMS på det sättet som jag har det så kan det vara f***ing omöjligt. När att bestämma vad man ska äta kan kännas övermäktigt, hur ska då inte en sån sak göra det? När jag kommit ut på andra sidan detta så kommer det kännas som den självklaraste grejen i världen. Det är därför detta är så sjukt på så många olika sätt.

Att jag är glad att jag sprang på min guru Mia Lundin säger jag bara. Hade jag inte gjort det så hade jag nog inte klarat det här. Det är ändå, mitt i allt det jobbiga, skönt att veta vad det beror på. Att veta att det finns naturliga förklaringar till varför jag typ inte fungerar som människa stundtals, ja det underlättar ju.

Såhär står det:

Perioden runt 40 år är för många kvinnor en mycket intensiv tid i livet – balanserande mellan yrkeskarriär och familjeliv, inte sällan med fortfarande ganska små barn. Att problem som sömnlöshet, irritation, oro och depression kan bero på att man är på väg in i övergångsåldern kan vara svårt att inse. Särskilt när man fortfarande får sin mens.
Mia Lundin, som är barnmorska med specialistutbildningar inom gynekologi och obstetrik, kallar denna fas förklimakteriet – när man fortfarande har mens men börjar uppleva olika hormonella problem i samband med övergångsåldern. Mia bor i USA och har där i över 20 års tid arbetat med att behandla hormonella rubbningar hos kvinnor.
I åldern 35–40 år börjar ägglossningen bli alltmer oregelbunden, vissa månader uteblir den helt, det känner nog många till. Men att det redan då sker hormonell påverkan som kan ge rejält kännbara besvär hos vissa kvinnor är det inte lika många som känner till.

Så hur ska man vet om det är förklimakteriet eller pms:

Hur ska man veta om besvären beror på ökad pms eller om man är på väg in i klimakteriet? Om du lider av pms är mensen ofta regelbunden och symtomen tilltar strax före menstruationen. När den väl har börjat försvinner symtomen och du känner dig normal igen. Om du däremot befinner sig i förklimakteriet så kommer mensen mer oregelbundet, antingen tätare eller mer sällan, samtidigt som symtomen ofta kvarstår en vecka under menstruationen.

Hur kan det lindras:

• Se över vad som stressar dig mest och dra ner på det så mycket du kan.
• Gör avslappningsövningar.
• Sluta vara perfektionist!

• Utöva motion i en form du gillar.
• Akupunktur kan hjälpa.
• Likaså yoga.

Det som inte står är alla tillskott och progesteronkrämen som jag tar.

Well well…nu har jag fått skriva av mig lite hos dig. Ibland kan det också hjälpa. Som att man får ner känslor på pränt och då får man kanske ur sig lite ur sitt system. Jag har som tur är en person i min närhet som är precis som mig så där kan jag hämta lite kraft när det känns som idag, när det är övermäktigt.

Tack för att du orkade läsa och för att du finns här inne. ♥

Kram Nina

Kommentera

  1. Sarah

    Nämen fina fina Nina! Du är inte ensam. Här har du en av säkert hundra tusen tal som sliter med samma sak och ja precis som du skriver ibland slår pms till med kraft och vid nåt eller några tillfällen blir man förvånad över hur lindrig den är,obs, händer sällan…men men…var snäll mot dig själv. Lägg ner kraven de dagarna och fokusera på att andas, det är tillräckligt. Jag upplever själv att pmsen blir lite värre nu i sommartid då man har lite den där förväntans krav känslan inför sommaren i sig. Det blir bra och man behöver inte prestera nåt varje dag. Och framför allt du är inte ensam. Kram ❤️

  2. madde

    hej snubblade över din blogg då jag sökte på klimakterie besvär har läst en hel del av dina inlägg och häpnar över att det känns som om du beskriver mig. skönt att veta att man inte är ensam. för mig började det förra sommaren precis fyllt 46 och nu ett år senare känns det bara förjävligt. har läst kaos i kvinnohjärnan varit på mia lundins hemsida äter kosttisllskotten samt har progesteronkrämen men känns inte som den hjälper då jag ändå har ångest ochfår gråtattacker…. ska till gyn mottagning som också söker licens för bioidentiskt proegesteron ifall man skulle behöva östrogen också.. men tack iallafall för att du delar med dig

  3. Sarah

    Fina Nina!
    Jag känner igen mig så i det du beskriver. Den där obehagliga känslan som bombarderar en. Inte stressa, avslappningsövningar, sova bra och acceptera brukar lindra.
    Jag har köpt krämen från Mia men undrar hur jag ska dosera den. Hur gör man?
    Kram, det blir bättre! ❤️

  4. Jeanette

    Hej Nina , jag lider av hypokondri och pmds och är 40. Hittade din blogg efter att ha tömt internet på denna jäkla hormonsjukdom. Kämpar mig genom månad efter månad . Precis som du drabbas jag extra när jag inte rört på mig . Har en tonåring och en 5 åring hemmaboende och livet är inte lätt dessa dagar. Kämpar mot existentiell ångest varje månad. Vägrar premalex o annan medicin. Då jag är sjukligt rädd för biverkningar . Äter dock hög dis magnesium som jag fått för mig hjälper, även min gynekog säger att nya medicinska studier pekar på goda resultat .
    Även går jag på kbt sen ett år.
    Min stackars sambo har Levy med mina hormoner i 20 år… stor eloge till han😍 vet hur du känner, vi är fler som befinner oss i detta vakuum då och då. Du är inte ensam!

  5. Sarah

    Ja fyfan för dessa besvär! Tycker dock du ska prova att ta den rekommenderade dosen progesteronkräm, tar man för lite så kan man nämligen få ökad ångest. Jag gjorde det en gång för att jag var trög och skulle spara på krämen, aldrig mer!! Smörjer nu med p-kräm och äter tillskott av 5-htp, magnesium, B- vitamin och tycker att det hjälper bra! Har dock blivit nojig nu då jag läst om ”experter” som påstår att p-krämen kan framkalla bla livmoderhalscancer! Man ska väl inte exprimentera själv med dessa saker så det bästa är ju att söka hjälp. Men då får man välja mellan alternativen hormonspiral el premalex? Blir helt förvirrad och vet varken ut eller in…hur tänker du kring det här?

    1. niinis
      niinis

      Om du har en bioidentisk progesteronkräm så ska den inte framkalla någon sjukdom då den ju är just bioidentisk. Hur de är med krämer som inte är det vet jag inte. Så skulle jag vara du skulle jag fortsätta med kräm. Kram

  6. Norpan

    Ibland suger livet hästballe och det finns inget man kan göra åt det, bara gilla läget liksom 🤦🤷.
    Men jag tokvägrar. Är också HSP:are och har humörsvängningar som skulle få vilken muskelknutte som helst att önska de befann sig på en annan planet 🙈.
    Mitt tips är att sätta sig i ensamhet, med lugnande musik i öronen. Äta mörk choklad utan dåligt samvete och gråta så tårarna sprutar 😭.
    Bästa ventilen är just att gråta, ofta är det tillbaka hållandet av tårar, som bygger upp mer ångest och häxhumör.
    Hoppas det känns bättre snart 💕

  7. Skatan

    Orka läsa? !
    Det här är precis vad jag själv har gått/går igenom.
    Enda kruxet är att jag har ingen mens – på grund av hormonspiral så jag har inte haft/har inte så bra koll på mina cykler..
    Helt plötsligt blev jag bara så jävla låg. Det började sakta men säkert för kanske redan ett par år sedan. Å inte låg som om man är ” nere i källaren” en sväng.. oh noo.. jag har typ varit under självaste källaren, och tyckt att det är det enda stället som passar ” en sån som mig” .. En bottenlös ledsamhet som har varit skitsvår att hantera.
    Speciellt då man ibland klistrar på sig ett ” nämen jorå det är bra” om någon i ens närhet frågar hur man mår. Dels för att man själv I N T E fattar varför man mår som man gör.. dels för att inte förstöra stämningen hemma eller på jobbet.. om du förstår vad jag menar.. Man pallar ju inte om man ska behöva ha dåligt samvete eller att den andre blir sur och att förklara för någon annan att tårarna bränner bakom ögonlocken eller att rösten stockar sig när man själv inte vet varför man reagerar så starkt.. utan att allt och man själv bara känns så jävla fel.
    Jag tyckte liksom att stjärnstoffet i livet bara försvann. TJOFF!
    Å den där bitchen som du pratar om- ja du henne har jag tyvärr själv haft en ganska lång bekantskap med. I hennes ögon – är ju hela jag fel. Tjock. Fula knän. Rynkig panna. Fult hår. Tråkig. Fula tänder. Äckliga naglar. Osmart. Osmidig.. hon är bra elak – den där jävla bitchen.

    Så klart pågår ju ”livet” mitt i allt det här.. så det är ju inte så att jag har suttit och grubblat på saker som på något sätt och frammanat det, närå det har skött sig själv, utan att jag behövt gå in i någon vägg.
    Men nä livet är ju tufft ibland. Så är det. Relationer är jobbiga ibland. Livet händer <3 Man grubblar.
    Jag har haft så dålig sömn- jag har vissa nätter inte kommit till ro alls. För att till slut ge upp och sen gå upp och " möta dagen" runt 03:00-04:00.. jag har varit så urlakad vissa dagar att jag skulle kunna somna stående.. för att sen gå och lägga mig på kvällen och inte kunnat komma till ro.
    Det har krupit i min kropp .. Jag har inte haft vallningar men varmt/kallt varmt/kallt.. täcke av /täcke på ,, ja det skriver jag under på.
    Men det jag har märkt är att jag tidigare " när jag var normal" har kunnat hantera livets bergochdalbana .. eller mer jag har åtminstone haft säkerhetsklaffen nerfälld när det har rullat på av bara helskotta… när jag mått som jag har mått känns det som man suttit helt utan säkerhet i livets bergochdalbana, ja och då flyger man uppenbarligen ut och slår sig så att det gör ont ändå ini själen.. eller blir hängandes endast i anklarna när allt är upp och ner.. helt handlingsförlamad och bara hängt där och gråtit och snorat.
    Det ÄR skit jobbigt. .
    Något som jag också tyckt har varit jobbigt är svängningarna. Må bra- swosch- må ledset- swosch- må toppen- swosch- blivt arg..-swosch- haft askul- swosch- må osäkert..

    Ja så väldigt ledsen har jag varit men sen har jag varit arg. Jag menar absolut inte lite så där irriterad över en odiskad matlåda i mitt nyputsade kök.. eller lite sur över att någon inte svara när jag frågar något utan är heeeelt inne i sin mobil..eller att någon svarar lite för ointresserat eller surt när jag sagt eller berättat något.. nä inte har jag heller blivit lite irriterad över sura tonfall och uttråkade blickar, jag har heller inte blivit irriterad över avsaknad av bekräftelse., jag har inte blivit irriterad när någon har kritiserat mig.. . nerå inte alls…. NÄ jag har blivit så ARG! Så jävla URLACK- totalt vulkanutbrott.. så att håren på min kropp har rest ragg- seriöst alltså!
    Jag har från ingenstans stampat i golvet med hela min kraft ( inget jag rekommenderar- faaan vad ont det gör – inte bara i fotsulan.. det tjongar ända upp till axlarna) samtidigt som jag har avgrundsvrålat .. Jag har slängt saker- ibland rätt ner i golvet. Ibland rätt ner i soporna. Mat har jag slängt ner rätt i vasken.. Jag har bitit ihop käkarna så att jag trott att tänderna ska explodera…Jag har stuckit hemifrån med promenadskorna på och på riktigt trott att med den stunsen i steget och den hastighet jag har mörsat fram i tänkt att mina höftkulor måste se ut som två ärtor vid det här laget… ja jäklar vad jag har trampat på. Jag har drämt handflator i diskbänken så pass hårt.. att det har ömmat i handen flera dagar efteråt.. Min ilska har skapat mycket tjafs. Och olust och osäkerhet.
    Det ÄR skitjobbigt!

    MEN.. jag vete tusan .. men jag tycker att livet har blivit bättre! Jag har blivit bättre. Gladare! Ser ljusare.. på allt.
    Skatans livsfilosofi " jajamän foten i kläm" är tillbaka lite grand…
    Jag, som jag berättade förut, flinar ju åt mig själv varje morgon. Och där står hon faktiskt – en brutta som jag tycker om! Inte en tillstymmelse till att släppa fram bitchen. Hon är inte välkommen. Jag är gulligt tjock. Jag har fint hår, Jag har fantastiska ögon. Och min humor.. jag är en jäkel på att laga mat. Och pyssla om. Och att visa uppskattning.. !
    Att känna så ÄR underbart!

    Jag har som sagt haft hormonspiral och tänkte nu när det hade gått 5 år + att .. jamen då tar man väl ut den och sen kommer klimakteriet på riktigt. För nu har jag väl inga ägg kvar- jag var bombis på det alltså ..
    Min man hade varit lite orolig över att jag fortfarande hade en massa ägg som längtade efter att bli befruktade.. jag skrattade gott åt den skräck som visade i hans ögon " men Skatan..- va fan gör vi om vi skulle bli gravida.. " Då satte jag skrattet i halsen – några bebisar ville jag ju INTE ha.. phuii.. jag blir matt bara jag tänker på det. ÄLSKAR bebisar och barn. Men .. nää " been there -done that" verkligen alltså ..
    Så jag beställde ganska snabbt en tid hos gynekologen.
    Så väl där – så försökte jag prata lite om klimakteriet.. men kände mig lite avsnoppad " ja men du vet klimakteriet är ett normalt tillstånd- man gör ingenting" ,, nehepp..men jag tänkte jag börjar bli gammal.. Han spände ögonen i mig och sa " du är INTE gammal" ( jag är strax 48 år ) .. Och jag menar.. ärligt.. inte rullatorgammal men ändå.. sen när är det fult att bli gammal. Men tydligen tyckte min gynekolog att klimakteriet det var inget vi behövde " snacka om" .

    Tydligen var mina äggstockar " alive and kickning" så jag fick en ny spiral utskriven . ( jorå jag fick höra ett " vad var det jag sa?! när jag kom hem heheh)

    Nu har den "nya" suttit i ca 2 månader .Och det är nog det som jag tror har påverkat mig..eller? !
    Jag vete fasen om det är placebo .. jag menar en hormonspiral verkar väl lokalt i livmodern.. ? Men du menar att den kanske kan hjälpa till att göra klimakteriet lite .. enklare? Jag äter sen kanske ett år magnesium som och D-vitamin .. men funderar skarpt på att börja äta Ashwagandha, någon som läser här som redan gör det- och kan berätta om det påverkat dig?

    Men livet HAR faktiskt återvänt . Jag känner igen mig själv! Åh SOM jag har saknat mig!
    Hundratjugosju kramar till dig!
    Och en fet sopkvast – som du kan drämma till bitchen med- smacka 'na långt bort !
    Du är en toppen brutta <3

    Jag har ju inte bara skrämt min närhet med det här främmande raseriet.. jag har skrämt mig själv.. Jag har INTE tyckt om det alls. Jag kan inte ta på mig det här humöret helt själv- så klart har jag blivit triggad ibland. Men jag har liksom inte kunnat kontrollera min ilska- överhuvudtaget. Om någon snackar om kort stubin – och att det är jobbigt. Då kan jag tala om att det är fruktansvärt att inte ha någon stubin alls. Att på något sätt självantända.

    1. niinis
      niinis

      Skatan! Vad skulle jag göra utan dina underbara texter! I love them! 😍😍😍 Så befriande att få läsa och förstå att vi ju alla för en sån jäkla kamp. Nåväl, din är ju ingen kamp just nu då du verkar må toppen! Flinandet måste jag börja med ASAP, det verkar fasen göra underverk!

      Love you skatan! ❤️

  8. Ann

    Mitt förklimakterie började i din ålder och eskalerade när jag var 48 år med störtblödningar. Tog cyklo-F mot det en period. Nu är jag i Klimakteriet och det är inte så farligt.Härligt att slippa mens. Har blivit mycket modigare och bryr mig inte om vad folk tycker om mig. Enligt gubben är mitt humör mycket bättre och ångesten är mindre. Mina största problem är ledvärk som kommer och går. Mår bra av mina promenader och äter minimalt med socker. Kämpa på, många kramar

    1. niinis
      niinis

      Oj, ok. Ja mina blödningar är otroligt regelbundna men olika i mängd från månad till månad. Du får faktiskt klimakteriet att låta härligt på något sätt.

      Måste fråga om du äter D-vitamin? När jag äter för lite så har jag sån jäkla ledvärk som kommer och går. Sockret är nog också en jäkla bov alltså. Tack för din kommentar Ann! ❤️

      1. Ann

        Äter D och magnesium och någon multivitamintablett ibland. Ledvärken kommer nog från minskad östrogen i kroppen. Magnesium var det du som tipsade mig om och den hjälpte verkligen när hjärtat började fladdra och hoppa för något år sedan. Detta är ju tydligen också ett klimakteriesymtom, men det höll bara på några månader. Jättebra att du skriver om detta, ibland kan man ju bli orolig när man inte vet vad som händer med sin kropp och så är det helt normalt.

  9. Åsali

    Vet så väl hur du har det och för att du ska känna dig mindre ensam i det kan jag säga att jag är i just samma känsla just nu! Alla kroppsliga symptom förstoras upp, hela tillvaron känns som ett hot och allt är bara skit. Jag brukar känna att jag ändå inte skulle vilja vara utan eländet för jag uppskattar livet så jäkla mycket när jag mår bättre igen. Det verkar du också göra och det är nog så man överlever alla känslomässiga svängningar, man vet att det snart är bättre igen. MEN det är skit att må såhär varje månad! Tur att man har sin lilla själavårdare till katt 🙂 Kram till dig!

    1. niinis
      niinis

      Ja så är det ju! Jag älskar ju att leva, när jag har bra period så älskar jag ju allt som har med livet att göra! Det vill jag heller inte vara utan. Att känna mycket, både högt och lågt. Men just den här gången fanns verkligen ingen pardon, shit vad kasst det var nu.

      Kram till dig och tack för din kommentar! ❤️

  10. Kristin

    Hej!
    Åh, vad jag känner med dig och även jag behövde höra detta idag. ❤️
    Jag vet hur det är att kämpa. Jag har kämpat så länge nu, man vill bara att det ska vända. Att man kan få må bra igen. Det är hemsk det där svarta hålet. Ingen logik eller acceptans finns i det där hålet.
    Mia har ju öppnat ett klinik i Stockholm nu, HerCare, kanske ett besök där för dig? Få lite mer hjälp och bli lite lugnare?
    Så komiskt att jag idag googlade på osteopat och känslor/ symtom efter behandlingen och såg att du under en period gått till en osteopat.
    Jag ger det en chans just nu. Jag är som du hsp, klarar inte mediciner. Tampas med migrän, spänningar i nacke, axlar, spänningshuvudvärk, oro, ångest och nedstämdhet.
    Var det länge sedan du var hos osteopaten?
    Stor kram❤️

    1. niinis
      niinis

      Så skönt att jag inte är ensam, förlåt….låter säkert konstigt men jag blir glad på något sätt. Inte för att du mår dåligt men för att det finns fler.

      Ja, men du. Tack för påminnelsen! Jag måste boka en tid till honom igen. Man kan må jättedåligt efteråt, det gjorde jag. Men mycket av det som jag hade så har inte kommit tillbaka. Kan varmt rekommendera det! ❤️🙏🏻 kram och kämpa på fina du!

  11. Marie

    Massor av kramar!! Ta extra hand om dig och släpp måsten till de bra dagarna. För mig brukar det kännas extra tomt dagen eller dagarna efter en semester..Allt förstärks och en tomhet uppstår. Om du orkar så ta en promenad, brukar lätta lite. Kramar

  12. Berit

    Jepp jag är med dig i helvetet denna månad!! Just haft en dispyt med min arbetskollega och läget är spänt. Man vill som inte bara säga ”hej jag har PMS kan du tänka dig att va extra snäll mot mig” Vill bara gå hem och bädda ner mig och storböla!!
    Tänk att det kan vara så olika från månad till månad? Måste bero på mer än motionen för den håller jag igång jämt..kanske vad man ätit hur det är runt omkring med krav och förväntningar på den (både från mig själv och andra)
    Kram på dig..vi vet att det kommer ett liv efter detta!!

    1. niinis
      niinis

      Känner så igen mig! Precis så är det! Man vill säga att folk ska försöka förstå…. usch, det här är inte kul. Vet inte men motionen hjälper dör mig i alla fall, men kanske inte art det blir bra! Tror nog att det är just månad till månad som avgör… om man haft ägglossning och sånt. Kram till dig med fina! Kämpa! ❤️

Visa alla 30 kommentarer
PMS

Hjälp mot PMS

Mornings! ❣️

Usch hörni, jag har en riktigt kass dag idag. Ångesten river i mitt bröst, magen är paj efter alldeles för mycket slarv i helgen och så har jag pms igen. Har djupandats på morgonen för att snabbläka magen. Den blir lite bättre av djupandning, testa om du har samma problem som mig.

Har kokat mig 2 ägg här som jag lagt på en lite finare tallrik för att försöka pigga upp mig själv.

För er som inte vet så lider jag av IBS. Är ganska bra när jag sköter mig, men så fort jag slarvar betalar jag dyrt med mycket smärta och uppblåsthet. Jag har dessutom magmunsbråck och magkatarr. Tjihooooo liksom. Inget mer? 😅

Men nu tänkte jag skriva lite mer om en läsarfråga jag fick.

Kära Sarah!

Lider så med dig medsyster, det här med pms är verkligen fördjävligt på alla sätt. Jag unnar inte ens min värsta fiende detta lilla helvete.

För att dra en lång historia kort så har inte min pms alltid varit jättejobbig, visst..jag har haft pms men aldrig på det sättet som de senaste 4 åren. Till en början trodde jag att det var en massa fel på min kropp. Detta var nog såhär med facit i hand en kombo av pms och en kropp som led av herrans massa brister.

Hade t ex sjukt ont i vänster bröst ett par veckor i månaden, huvudvärk, tung ångest, sömnproblem långdragna ägglossningar med smärtor som jag sökte för akut till slut, ont i leder, segdragna inflammationer (bl a i en axel och baksidan av knät), ständig UVI, extraslag på hjärtat, ont i armhålorna, magen var paj, ont i bäckenet m.m. Sen var det de här med humöret – eller jag skulle vilja säga hela min personlighet.

Jag förbyttes helt. Alltså, den personen jag i vanliga fall är och var försvann helt. Min person blev istället djupt deprimerad, håglös, bitter, ledsen, hjälplös, helt utan förmågan att fatta beslut, trött, svårt hypokondrisk, rädd och katastroftankarna skenade.

Jag sprang hos läkaren stup i kvarten och trodde jag var allvarligt sjuk.

Det gick såklart ut över familjen, t.o.m katten märkte nog när jag hade pms. Många är gångerna som jag verkligen önskade det fanns en stuga någonstans långt borta som jag kunde bo i när det var som värst. Avpolletterad från människor och vardag. Än idag tänker jag att jag ska ställa husvagnen någonstans och åka dit när det är som värst.

Jag fick till slut hjälp naturlig väg. Alltså genom tillskott och progesteron. Jag är idag mycket bättre men märker att det är olika från gång till gång. Ibland inte så farligt, ibland är den bittra rädda människan tillbaka.

Den här månaden är hon det med besked, det värsta är nog att jag inte riktigt har Tony med mig i det. Han blir vresig tillbaka vilket såklart förvärrar hela situationen. Självklart förstår jag att man kanske blir det men det blir inte bättre, det är väl det enda jag har att säga om det.

Tipsade om en app till honom som heter ”Female forecaster for men” och du hittar den HÄR. Den ska hjälpa honom att förstå varför jag beter mig som jag gör i månadens alla dagar. Man registrerar sin cykel och sen så räknar den och fixar, men framförallt förklarar var i den där cykeln man kan vara och lite tips på hur man kan hantera situationen. Den förklarar det lite humoristiskt så jag kan absolut rekommendera den. Han här hemma verkar bara ha läst den lite dåligt den här månaden tror jag för det har varit vresigt hela helgen kan jag lova! 😖😅

Jag vet tyvärr varför det är så illa denna månad för min del och det är för att jag inte tränat något alls. Jag har varken skött mina regelbundna promenader eller styrketränat. Jag tror också att jag ska börja ta mer av progesteronkrämen, tar bara 1 pump per dag fast man ska ta 2. Måste gå upp i mängd nu, men hittills har 1 pump hjälpt så himla bra.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här skiten – på riktigt alltså. För den är verkligen inge kul alls. Usch. Onödiga konflikter löser av varandra och man känner sig bara jätteledsen, ful, värdelös, rädd och så missförstådd på det. Härligt va?

Men som sagt, nu ska jag gå upp i mängd på progesteronet och se om det hjälper mig? Jag fick alla tips på hur man kan förbättra sin pms och ångest genom Mia Lundin som skrivit boken ”Kaos i kvinnohjärnan.”

Jag fick en lista med tillskott som jag skulle ta varje dag. Den dagen jag började med tillskotten så fick jag tillbaka mitt liv. Det är dagens sanning! Tillskotten hjälpte nämligen också mot min svåra ångest och oro, samt sömnproblemen.

Här nedan listar jag allt som jag äter. Obs, jag är ingen läkare eller proffs på tillskott men jag har gått efter rekommendation för var kvinnor i min ålder som lider av pms och ångest ska äta och det har fungerat toppen för mig.

Magnesium HÄR

Magnesium, mirakelmineralen som den också kallas! Min pappa led av svår arytmi som inte ens betablockerare hjälpte emot, numera har han blivit av med arytmin helt med hjälp av det här magnesiumet!

Den tar bort alla mina muskelryckningar, spänningar, yrsel, huvudvärk och kramper och så håller den magen i trim. Alla med förstoppning borde prova magnesium. Alla med migrän borde också prova Magnesium. Milo har inte haft barnmigrän sen jag började ge honom detta tillskott också. Har du högt blodtryck ska du ABSOLUT äta magnesium.

Jag äter 3 tabletter varje dag då vi i min släkt lider av svår brist och läcker magnesium. Det gör min pappa också. Du kan överdosera magnesium, kroppen sköter överskott själv. Dock så har jag inget överskott fast jag äter så mycket.

Om pappa missar några tabletter så är arytmin tillbaka direkt. Det är verkligen helt fantastiskt hur mycket detta hjälpt. Googla på magnesium. Nästan alla i Skandinavien lider av brist på denna livsviktiga mineral.

Ni är många läsare som skrivit till mig om hur ni blivit hjälpta av magnesium efter att jag tipsat om det!

B-komplex HÄR

Vattenlöslig vitamin som inte kan lagras i kroppen. Hjälper mot stress, utmattning och trötthet. Bidrar till nervsystemets normala funktion och immunsystem. Hjälper järnet i kroppen. Ja fördelarna är såå många! Tar 1 om dagen, gärna tillsammans med magnesium då de hjälper upptaget.

Zink HÄR

Bidrar till bra sårläkning, förhindrar upptag av tungmetaller (jag har överskott av koppar efter en kopparspiral), hjälper mot hudförändringar som acne och rosascea t ex, boostar immunförsvar, bygger benstomme m.m. Märkte skillnad när jag slutade ett tag på huden och immunförsvaret. Tar 1 om dagen.

D-vitamin HÄR

Hjälper mot depression, hjälper blodtrycket att hålla lägre nivå, stärker muskler och leder, hjälper mot trötthet och dåligt humör, hjälper till med uthålligheten. Jag äter den året runt och så tar jag den en annan tidpunkt än Magnesium då de kan slå ut varandra litegrann. Ledvärken och mitt stora problem med bäckenet blev bra efter 2 veckor med D-vitamin! Tar 1 om dagen.

Omega 3 HÄR

Antiinflammatorisk, minskar blodtrycket, ger bättre blodfetter, ökar fettförbränningen. När jag började med omega så försvann min 10 månader långa inflammation jag haft i axeln! Den här sorten har ingen fisksmak och är en ren form av omega. Jag tar 1 om dagen.

Probiotika (mjölksyrabakterier) HÄR

Stärker immunförsvar, minskar infektioner, hjälper magen att vara gladare, minskar tandlossning och karies, minskad risk för inflammatoriska tarmsjukdomar, ger ett bättre näringsupptag. Hjälper mot urinvägsinfektion (har inte haft det sen jag började äta det), ger bra balans i underlivet (har inte haft slidkatarr sen jag började ta det), mindre stressymtom, ökar skydd mot stroke, förkortar sjukdomstid, förbättrar IBS ( AMEN på det, jättestor skillnad) + massa mer, läs HÄR! Jag tar 1 om dagen.

Progesteronkräm HÄR

Guds gåva till förklimakteriekvinnor. Smörjs in 2 ggr dagligen, jag börjar 2 dgr efter äggslossning och smörjer till jag får mens. Ingen ide att jag försöker återge alla fördelar, finns massor att läsa HÄR!

Sen äter jag också C-vitamin och järntillskott. C-vitaminet är verkligen en underskattad vitamin, läs på om den. Den har oootroliga fördelar i vår kropp. Jag började äta den då jag hade så mycket UVI, den och probiotika har gjort underverk. Järn äter jag för att jag har brist. Många kvinnor har det.

Ja såhär har jag fått hjälp mot min PMS. Sköter jag träningen dessutom och har en förstående gubbe ( 😝 ) så är inte pms:en ett bekymmer. Så är det verkligen! Jag valde att få hjälp naturligt och är glad att det hjälpt mig så mycket som det gjort, vet inte vad jag hade gjort annars!?

Hoppas Sarah att du också ska hitta ett sätt som hjälper dig, jag ver exakt vad du går igenom!

Nu ska jag klä på mig ordentligt och gå ut och ta en lång promenad. Någon härlig podd i öronen så släpper förhoppningsvis den värsta känslan. Ska smörja mig också redan nu på morgonen så får jag se om jag sjunger som en lärka till kvällen? 🙏🏻😂

Kram Nina

Kommentera

  1. Mali

    Har fått tips att man ska äta Q10 något som minskar med åldern. Gör så man blir piggare, tar det alltid på morgonen ihop med D vitamin.

  2. Linda B

    Jag har också kopparöverskott efter kopparspiral och jag blev görsjuk av det. Gjorde hårmineralanalys för att se nivåer i kroppen, jätteintressant! Äter också magnesium och mår såå gott av det. Fått maken att äta också.
    Blev påmind nu om att köpa pribiotika igen – tack!
    Må gott
    //Linda

  3. Anna

    Progesteron is da shit!! Skit samma om det är naturligt eller inte säger ju jag då…bara det hjälper. Gå till en gynekolog och KRÄV hjälp! Det krävs en hel del insats (tid/ork/pengar) för att komma rätt i djungeln av tillskott som Nina har gjort. Det är inga billiga grejer direkt.

    Hade det varit en ”mans-grej” hade det väl funnits nått mirakelpiller och så hade de fått betald ledighet varje månad…….

  4. Th

    Intressant inlägg, men du, när tar du dina kosttillskott? Olika tider på dygnet? För när jag försökt ta flera tillskott blir jag dålig i magen! Så just nu äter jag bara magnesium (väääärldens bästa mineral,tack för tips förresten) men tänker att man kanske ska ta dom olika så kanske det går bättre med magen? Hoppas du orkar svara! Kraam Therese ❤

    1. niinis
      niinis

      Såhär tar jag mina tillskott.

      Magmedicin på morgonen.
      1 magnesium vid lunch.
      D-vitamin, probiotika, omega, zink på eftermiddagen.
      Järn och c-vitamin vid middagen.
      2 magnesium och b-komplex till natten.

      Kram kram ❤️

  5. Susanne

    Hej Nina!
    Vad intressant med magnesium och Milos huvudvärk.
    Min son lider nämligen av barnmigrän.
    Finns det magnesium som är anpassat för barn?
    Väldigt tacksam för tips!
    Ha en bra dag!
    Kram

    1. niinis
      niinis

      Jag ger honom en halv av den som jag äter, den som du också har på bild länkad här i inlägget. Ge honom, Milo har verkligen inte haft ett anfall sen han började och vi är så glada för det. Kram ❤️

  6. Carro R

    Tack för att du delar med dig om detta. Du har ju skrivit om det förut och jag vill bara tala om att tack vare att du berättar om det så har det hjälpt mig att förstå det som min man tjatat om i 10 år nu, att jag blir jättepåverkad när jag har PMS. Så jag har äntligen sökt hjälp och ska få träffa en läkare på gyn 1 oktober, och det är tack vare att du varit så öppen med detta Nina!
    Hade du inte det så hade jag fortfarande gått runt och trött att jag lider av en psykisk störning som uppträder en gång i månaden, haha! Stor kram och tack för det ❤

    1. niinis
      niinis

      Åh, du anar inte hur många mail jag fått från människor med liknande historia som du. Så glad att du tagit tag i det! Kramar ❤️

  7. Berit

    Tipsar om appen Maya som är på svenska och gratis. Inte direkt skrivet till män men många bra tips och skönt att lägga in hur man mår och humör. Bara man vet varför man mår dåligt gör det lättare att handskas med tycker jag. Att öppet prata om det i familjen och vara snäll mot sig själv. Inte boka in möten på banken eller något där man kanske inte ska böla och skrika är ju praktiskt 🙂

  8. Anna

    Hej Nina!
    Så kul med dina läsarönskemål!
    Minns att du för längesedan skrev om ditt urinläckage och att du skulle börja med knipövningar o knipkulor, hur har det gått för dig? Är det värt att ”investera” i kulor?
    Ha en fin dag!

Visa alla 14 kommentarer
PMS

PMS – och hur jag blivit hjälpt

Godmorgon finisar!

Nypromenerad och hemkommen från lite trädgårdsfix.

Alltså, idag har jag känt mig som ett ösregn. Jag vet att det återigen beror på PMS så det är inga konstigheter. Det är bara det att det alltid liksom överrumplar en. Man är inte beredd att bara en morgon vakna och känna så sjukt annorlunda inför allt.

Jag tackar ändå gudarna att jag fick kontakt med Mia Lundin och all hjälp jag fått genom henne. Kan säga att från att ha haft PMS som totalt däckade mig som människa och gjorde mig till en person jag inte längre kände igen till att ändå ha det i någon form av kontroll har varit värt allt för mig.

Jag får hemskt många frågor om hur jag balanserat mina hormoner så jag tänkte att jag skulle skriva om det. Kanske hjälper det fler därute?

Såhär var det för mig….

Min PMS har bara eskalerat från jag var 35 ungefär. Den har drabbat mig som en kägla en gång i månaden. Jag har blivit hemskt elak, inget tålamod, arg, uppgiven, trögtänkt, ännu mer hypokondrisk bitter och sur för att nämna några härliga egenskaper den fört med sig. Kroppsligt så har jag varit galet svullen, trött, ont i lederna, svårt att tänka klart, svårt att ta beslut, problem med magen, huvudvärk, svårt att sova. Ja hade också genomgått 2 extra mammografier då mitt vänstra bröst gjorde så vansinnigt ont. Jag hade också besökt gynakuten då min ägglossning aldrig ville gå över och bara gjorde onda hela tiden. Inga konstigheter hittades förutom att man såg att jag haft ägglossning.

Man kan säga att allt liksom bara rämnade vid PMS. Hade läskiga känslor som att jag var på väg att bryta samman, som att jag ville separera från Tony och bosätta mig i skogen. Så totalt uppgiven och ”fucked up”. Förrförra sommaren så rämnade det fullständigt. Jag bröt ihop samma dag som Tony gick på semester. Bara grät hysteriskt och kände mig såååå lost i min egen kropp.

Jag hade den våren haft konsultation med Mia Lundin och hon hade ordinerat mig en herrans massa tillskott som jag då inte ännu vågat ta. Men efter denna meltdown så kände jag att jag behövde göra det. Jag behövde våga för såhär kunde ingen av oss längre leva.

Efter 2 dagar fick jag den första känslan av att något förändrades. Efter 2 veckor kunde jag känna lite lycka igen. Men den största förändringen kom när det var dags för nästa pms. Det var mitt i vår semester och vi märkte INGENTING! Ingen av oss! Det var en chock faktiskt….för oss alla. För plötsligt var jag inte sådär lost längre. Visst kände jag att kroppen förberedde sig för mens, men alltså….inte ens i närheten av vad det varit.

Det onda i bröstet försvann, de långdragna ägglossningarna likaså. Jag kunde kontrollera känslor och tankar på ett helt annat sätt. Sömnen fungerade igen och jag kände mig så annorlunda. Jag hade t ex haft en inflammation i en axel som aldrig ville gå över. Den släppte efter 3 veckor efter att jag haft det i 6 månader. Ja men helt bisarrt alltså!

Jag stopper i mig samma saker idag och kommer fortsätta. Jag använder också en progesteronkräm så fort ägglossningen går över. Utan den krämen – Nämen det går inte. Den hjälper mig med allt!

Enligt Mia Lundin så led jag av något som heter förklimakterie. Det är när kroppen förbereder sig för klimakteriet. Detta kan pågå i flera år, vi pratar tiotals år. Mina blodprover jag tog visade detta vilket gjorde det enkelt att bestämma vad jag skulle ta.

Idag äter jag Omega 3, magnesium, d-vitamin, b-komplex, zink, magbakterier och sen tar jag krämen två dagar efter ägglossning fram till mens. Å jag säger såhär – hur hade jag överlevt annars? Visst, man kan ju ta tabletter som jag vet att mänga gynekologer skriver ut idag som liknar lyckopiller, men jag vägrade. Jag ville inte, jag är rädd och ta det och jag vill så gärna hjälpa kroppen på naturlig väg. Alla gör som dom vill med det men detta var mitt val.

Ni som har hormonspiral eller äter p-piller har inte detta problem på samma sätt då dessa grejer ger kroppen hormoner. Men jag tål inte den sortens hormon. Jag blev knäpp och mådde hemskt dåligt. Så detta fick bli min väg.

Mia Lundins metoder kommer kunna hjälpa mig när jag hamnar i klimakteriet också vilket gör mig lättad, detta för att jag vet hur mycket min mamma led av klimakteriet.

Kan varmt rekommendera dig att kontakta Mia Lundin, finns massa matnyttigt att läsa på hennes sida. Den hittar du här!

Har som sagt städat lite på utsidan. Vi får fortsätta i helgen sen. Det är mycket lull lull man har framme på sommaren som måste ställas undan över vintern. Önskar man bodde i ett medelhavsland, där behöver man inte ställa undan ett jota! 😀

Blev lite nagelhaverier dock! Funderar på att bygga naglar igen….hmm svårt val då jag också trivs med mina egna naglar.

Kommentera

  1. Skatan

    Tack för att du delar med dig ❤👍
    Ahaa ….?! känner jag, och tänker ” är jag i föris-klimis…Ahaaaaa!
    Ska läsa inlägget ett par gånger till faktiskt. Läsa och lära.
    Tack och kram!

  2. anneli

    Vad bra att du fått hjälp med PMS. Jag har kommit i klimakteriet. Jag höll på att bli tokig av alla värmevallningar jag hade dygnet runt. Skitkonstig vakna flera gånger varje natt helt genom svettig.
    Jag hittade ett naturläkemedel på apoteket som har hjälpt mej. Det står på förpackningen att det hjälper ungefär efter 3 månaders användning. Jag kände skillnad redan efter 1 månad. Jag tänker inte äta hormoner som doktorn skriver ut. Skönt slippa vallningarna och skönt slippa PMS och mensen också.

  3. Nina L

    Åh! Är där också. Magnesium o d-vitamin har hjälpt mig också.
    Klickade på hennes sida ovh hon tar tydligen inte mot nya kunder… tråkigt…. annars hade jag nog bokat. Men, får kika vidare.

    Kramix fina du o ha en fin helg

  4. Marie

    Tack för att du berättar om detta och delar med dig! Var även inne och läste på Mia Lundins sida. Mkt intressant läsning om pms-klimakteriet. Bra och viktig information!

PMSVerkligheten

PMS/PMDS HELVETET

  
Hallå från bilen!

Roadtripen är startad. Vi lyckades hitta stuga på Böda Sand. Helt fantastisk. Så nu har vi packat bilen full och dragit. Kommer landa ikväll nångång. Lagom till vi packat bilen sprack himlen upp. Snark! Men imorn ska det regna ändå så. 

  
Vet inte jag, hur smart det är att ta dagen innan mens och sätta sig i bilen och åka långt? Med all den fetångest jag har just idag. Sitter och är livrädd för varje omkörning jag ser. Idag läste jag lite mer om PMDS. Allt, precis allt tyder på att det är det jag har. Jag gjorde också testet för PMDS, du hittar den här. PMDS är alltså den svåra formen av PMS. Med den galopperar nämligen hypokondrin in också. Every fucking month. Tony och jag låg just och pratade om det i morse. Hur alla tillstånd liksom försämras. 

  
Jag sväller, flera kilo faktiskt. Kommer inte i min jeans. Jag är så sugen på allt, och kan verkligen inte låta bli att äta. Jag kan komma från en middag men ändå äta en tallrik med yoghurt och godis på det. Jag har en enorm ångest – ångest som också ger hypokondri. Jag känner mig uppgiven. Hopplöshetskänslor. Arg och kort stubin. Fräser åt barnen för ingenting, Tony ska vi inte ens prata om. ALLT irriterar mig. Om han säger VA när jag pratar blir jag irriterad för att han inte hörde första gången. QUE liksom, hur sjukt? Jag är lättskrämd. Svårt och jobbigt att koncentrera sig. Rädd. Så otroligt ledsen. Huvudvärk. Orkar inte med mig själv. Extraslag. Spänd i musklerna. Känslig. Katastroftankar. Skygg, vill knappt träffa folk men tvingar mig. Ämen listan kan göras lång, jag har CHECK på allt för PMDS. Allt. Den här månaden trodde jag Magnesiumet hjälpt (som tur är hjälper det mot massa annat), men så sa det bara PANG och jag blev ett ångestmonster. Magnesium kanske inte rår på den svåra formen av PMS?

  
När semestern är över så ska jag söka hjälp! Jag lider med min familj. Jag vill inte vara såhär, å jag kan inte göra ett skit åt det. Jag vill bara bli kramad på samtidigt som jag hatar allt o alla. Allt har bara förvärrats sen jag fyllde 40. Efter att jag läste på mer idag insåg jag att jagmåste få hjälp. Jag måste ju inte må såhär varje månad liksom. 

  
Det finns en medicin på marknaden som heter Premalex. En vän till mig blev som en ny människa. Hennes man märkte jättestor skillnad. Jag är ju livrädd för att ta preparat av nästan alla de slag så jag kommer behöva lite pepp för att våga ta dom sen. Men på nåt sätt tänker jag att jag kanske slipper det här helt? Tänk om? En vecka (ibland mer) var tredje/fjärde vecka är jag som förbytt! 

  
Man känner sig som en pyrande häxa. Sitter liksom och biter ihop tänderna och knyter näven. Man tycker bara att alla vill nånting hel tiden. Kan inte alla bara hålla käften och låta mig va? Måste man ens tilltala mig när jag för helvete inte står ut inne i mitt eget skinn. Att läsa en positiv uppdatering på FB kan få mig att vilja dra telefon i väggen. En klämkäck person kan få mig att vilja slå skallen i en sten. Inget är ju bra inne i min PMDS grotta.

  
Som sagt – som förbytt. Jag älskar klämkäcka människor och positiva statusuppdateringar annars. Så vafan är det frågan om? Det handlar ju om hormoner som påverkar oss, som vi inte kan rå över. Man kan liksom inte skärpa sig hur mycket man än vill. Viktigt är kanske att bli förstådd på nåt sätt. Att man har en man som vet att ok, nu har hon ett helvete. Kanske inte ta fighten, mer gå därifrån. Fast då skulle man väl tugga fragda för det också. 🙂 

  
Nä, man är inte direkt ”Ta mig hårt på köksbordet” kind of girl. Man är mer ”FUCK yourself” kind of girl. När sen mensen kommer igång tar det en dag eller två så är man sig själv igen. Samma visa varje månad. Men som sagt, nu räcker det! Det räcker! Inte må så om man inte måste. Absolut inte. 

Vad har du för erfarenheter av PMS? Känner du igen dig? Dela gärna mitt inlägg, kanske är det fler som undrar vad som pågår egentligen….. Vi kan få hjälp! 

Kommentera

  1. Sara

    Jag började med premalex men kunde inte äta dem för att det var som att skjuta upp pms:en ( man ska ju bara ta premalexen dagar innan mens och sen ska man ha uppehåll)
    Idag äter jag citalopram, en liten dos varje dag och jag mår såååååå BRA!!
    Det är det bästa jag har gjort och Jag är så glad att jag inte väntade ännu längre med att börja äta dem.
    Jag har åxå varit skeptiskt mot att ät tabletter och har velat fixa det på naturlig väg, men för mig har inte det fungerat.
    Som sagt det har förändra mitt och min mans liv samt våra barns.
    Bara det är en anledning att ta hjälp så fort som möjligt. Lycka till!!

  2. Jessie

    Allt satte igång efter 40 hos mig oxå. Tänker efter varje gång att nästa gång ska jag ta det med en klackspark o tänka på att det är bara PMS som spökar, jo tjena: som att trilla ner i ett jävla hål:( Känner på sin höjd för att duscha, eftersom jag är så ful o äcklig är det inte lönt att raka benen, locka håret o sminka sig mm…..o relationen ska vi bara inte prata om! Styrkekram till oss alla!

  3. Ewa

    Hej Åhhh vad härligt att åka till öland hoppas i får det bra.Det du beskriver skulle jag ha kunnat skriva själv. Känner igen allt. Mina barn och min man får verkligen bo med ett monster då jag har PMS. Ha det bra nu på öland och jag hoppas att du finner mod till att pröva något mot din PMDS
    kram Ewa

  4. Nina

    Fy 17 för pms!! Har detta nu : ( vill separera, less på barnen, blir irro när maken tuggar mat, muckar med kollegor.. Ja du fattar!
    Har funderat på att ” söka hjälp” men det stannar där… Men ska för allas skull..maken förstår ” sådär” tycker jag gnäller.. Vilket jag iofs gör : )

  5. Mia

    Hoppas du hittar en lösning för det låter verkligen jobbigt. Däremot väldigt skönt med ett ärligt blogginlägg där allt inte är perfekt! Din o Maggans blogg är bäst!

  6. Svahnholmen

    Åh inser när jag läser ditt inlägg och alla kommentarer att jag verkligen är lyckligt lottad som inte har ngn direkt PMS! Det låter verkligen skitjobbigt! Styrkekram till alla er kvinnor därute (och deras familjer) som kämpar med PMS!

  7. Jessica

    Hej!
    Vi är verkligen inte ensamma om att ha det såhär varje månad vi är jättemånga kvinnor som lider av detta. Jag är liksom du helt hysteriskt livrädd för att stoppa i mig medicin. Men för två månader sen fick jag nog av mig själv. Jag började med Femal Balans forte, finns på hälsokostaffärer och apotek. Och jag har börjar känna mig jämnare i humöret och inte blir inte så otroligt arg för minsta lilla. Värt för dig att pröva innan man tar läkarhjälp.
    Kramis

  8. Anna

    Känner igen mig så väl, jag är hemsk mot min omgivning 🙁 det kryper i kroppen jag vill typ slå ihjäl mina närmaste åka härifrån & lämna allt & alla. Värst är ångesten man får efteråt fruktansvärt :(. Jag provade ett preparat receptfritt från apoteket men det hjälpte inte mig. Men har tydligen hjälpt många andra, kanske kan vara värt att prova.

  9. Lena - Gott för själen

    Hahaha. Förlåt, men jag måste skratta lite åt eländet. Det blir ju så absurt och så jobbigt på samma gång. Känner igen så mycket. Älskar den där bilden med el-stängslet och ”KAN DU VARA SNÄLL OCH SLUTA ANDAS!!!”. Men det är ju verkligen så. Man blir galen på allt och ingenting. Usch, stackars omgivning.

    Kram Lena

  10. Linda

    Jag har mått lika men för mig var det kopparförgiftning. En oskyldig liten spiral hade fått hela min kropp ur balans. Googla kopparförgiftning och läs symtomen. Det kan man även få utan att ha haft kopparspiral. Och symtomen kommer extra starkt vid ägglossning och mens pga östrogen som ökar då.
    Det kanske inte alls är det som du har men eftersom vården inte pratar om detta så vill jag ändå nämna det för det kan ju hjälpa någon där ute som fortfarande famlar i mörkret
    Kram Nina

  11. Kina

    Kämpa! Snart är du i klimakteriet och efter några år där så är allt över! No more pms! No more mens! Men några år blir jobbiga innan klimakteriet är över. Kämpa!

  12. Anne

    Fick själv våldsamma pms-besvär efter att ha fött barn, likt de du beskriver. När det var som allra värst låg jag och storgrät dagar i sträck från morgon till kväll. Förstod ingenting! Som tur var gick det över av sig självt efter nästan två år.
    Så tyvärr kan jag inte ge råd över vad du ska göra. Men jag ville bara säga att jag förstår hur extremt det känns, för få har upplevt såna pms-besvär och läkare tar oftast inte sånt på allvar, ”alla kvinnor har ju mens”.

Visa alla 14 kommentarer
PMSVerkligheten

Thank’s

IMG_5561.JPG

TACK-OCH-LOV-FÖR-BULLAR-I-FRYSEN-NÄR-MAN-HAR-PMS!

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers