Niiinis Tyck & Tänk
FamiljLivsresanNiiinis Tyck & TänkVerkligheten

Bättre SJÄLVKÄNSLA!

20140209-173020.jpg

Idag knåpade jag ihop den här bilden. Den är sååå sann. Efter att ha gått i terapi i ett års tid så har jag faktiskt lärt mig otroligt mycket om mig själv. Jag är långt ifrån klar men jag är på god väg.

Jag har haft väldigt dålig självkänsla genom åren. Ni vet väl vad självkänsla är va?

Det här är självkänsla:

Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. Dålig självkänsla kan både vara att under- och överskatta sin person eller kapacitet, och behöver hållas isär från begreppet självförtroende som har med prestationer att göra. God självkänsla är att veta vad man faktiskt går för. Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller självförkastelse, vilket är mycket destruktivt för personen i livet.

Typ så! Min självkänsla handlande väldigt mycket om att vara omtyckt av alla. Att vara alla till lags. Att göra så som jag trodde att alla andra ville att jag skulle göra eller vara som jag trodde alla ville jag skulle vara. Det som händer då är att man sakta bryter ner sin självkänsla. Till slut vet man inte längre vem man är. Eller vad man tycker om. Eller vad man står för. Man bara är en produkt av något som andra förväntar sig. Att länge trycka ner sin självkänsla gör att man blir vilsen och till slut tampas med en herrans massa ångesttillstånd. Där har ni mig.

Förra året tog jag tag i det här. Det har varit en jäkla resa hittills. Otroligt jobbig men jag har äntligen börjat lära känna mig själv. Vem jag är. Vad jag står för. Jag är långt ifrån i mål, kanske kommer man aldrig i mål men jag har lärt mig otroligt mycket om att tro på mig och min själ. Det jag känner, det känner JAG. Det jag kan, det kan JAG. Det jag tycker, det tycker JAG. Sedan måste man bara lita på sig själv. För precis som Marilyn sa…… Vem ska tro på dig om du själv inte tror på dig. Med detta följer också respekt. Respekterar du inte dig själv, dina tankar och dina värderingar så gör ingen annan det heller.

20140209-175019.jpg

1) DU ÄR BRA!

Att ha dålig självkänsla innebär ofta en känsla av att inte duga. Då suktar man istället efter beröm, bekräftelse och att bli sedd. Man överpresterar gärna och söker efter någons gunst. Ställ dig framför en spegel och säg: ”Du är bra precis som du är, du duger precis som du är. Du är värdefull för många.” Att dagligen säga det här till sig själv hjälper faktiskt.

20140209-175554.jpg

Själv har jag faktiskt denna tavlan vid min spegel och tittar på den varje dag.

2) TÄNK POSITIVT OM DIG SJÄLV!

Att ständigt ha tankar som att man är ful, tjock, inte kan något eller att man är värdelös gör till slut att man känner det så. Här måste man försöka bryta spiralen av onda tankar om sig själv. Du kan faktiskt styra dina tankar om dig själv. Det du ska göra är att ställa dig frågan ”Stämmer det verkligen att jag är helt värdelös?” och sedan om det verkligen hjälper dig att tänka så? Hjälper det dig på något sätt att tänka nedlåtande om dig själv? Man måste alltså rannsaka det helt ärligt, alla gånger så kommer du inse att du inte alls är så dålig som du faktiskt tänker om dig själv.

3) TA EMOT KOMPLIMANGER!

Om och när någon säger något snällt till dig, TA ÅT DIG! Tänk att den personen säger det för att den personen tycker det, varför säger man annars en komplimang? Lär dig suga in allt som är bra om dig själv. Säg TACK!

4) GÖR SLUT MED ENERGISUGARE!

Om du har någon i ditt liv som suger din energi. , som sällan ger dig något alls i energiväg så ska du få bort det ur ditt liv. Även om det handlar om släktingar och liknande. Det kan vara svårt att göra slut om det är en nära anhörig men man kan kanske tidsbegränsa umgänget eller säga rakt ut hur det känns. Livet är för kort för att låta någon suga ur dig det viktigaste du har, din energi (din självkänsla). Så länge du fortsätter låta någon suga ur dig så kommer du aldrig hitta en harmoni med dig själv. Ingen tackar dig för att du låter din energi lämna dig. Var hellre ärlig och försök lösa situationen, går inte det så ska du försöka vara så lite som möjligt med vederbörande person. Det är ditt liv, din energi och alla tar ansvar för sitt eget flow.

5) DU KLARAR DET!

Om du som mig är väldigt rädd för många saker kan man försöka pressa sig själv. När man väl gör något som skrämt en en längre tid växer du otroligt mycket av det. Om du t ex är
livrädd för att tala inför andra ska du utsätta dig för det i någon form.
Det är fantastiskt hur känslan efteråt känns och den kommer garanterat att bygga på din självkänsla.

Sist men inte minst får man inte ha bråttom med självkänsla. Känn dig inte misslyckad om det kommer bakslag eller om det tar tid. Att bygga upp sin självkänsla tar tid. Det handlar så mycket om hur du väljer att tänka och agera. Jag är i alla fall på väg och det känns fantastiskt! ❤️

Kommentera

  1. Ulrica

    Vilka fina peppingtips! Om du vill, berätta gärna lite mer om din personliga utveckling. Tycker det är jättespännande. Jag brukar försöka gå på föreläsningar för att få inspiration och läsa lite böcker. Har tänkte flera gånger ta tag i att gå på en personlig utveckling med en coach, men drar mig lite för att ta tag i det… Kostar en del och kanske är jag också rädd för vad som ska komma fram?!

    Vore jätteintressant att höra lite mer om din väg och hur du fattade beslutet. Tar gärna emot dina goda råd.

    Fortsätt blogga i samma anda – du inspirerar oss på alla vis!

  2. Marie

    Tack!
    Precis vad jag behövde höra. Vet att min självkänsla är usel och att jag måste jobba med det. Påminn mig gärna fler gånger. 😉

  3. Linn

    Precis vad jag behövde höra just nu, så TACK!
    Tack också för en jättebra blogg i övrigt! 🙂
    Kram

    PS: Tycker du är otroligt duktig på att sminka ögon också, så dig hade jag gärna haft som min personliga sminkös;)

Visa alla 7 kommentarer
FamiljNiiinis Tyck & TänkVerkligheten

Läsarönskemål på BLOGGÄMNE 5 [HÅLLA KÄRLEK VID LIV ]

ÖNSKEMÅL:


Har du tips hur man ska hålla kärleken i liv? Vi har 3 barn på 2, 4 och 11 år. Och mannen jobbar borta på veckorna. Hur ska man hitta tiden? Min sambo är 6 år yngre än mig.
Kram

INLÄGG

20140103-173134.jpg
HUMOR

Att garva åt varann eller med varann, att våga bjuda på sig själv i sin relation osv…sånt tror jag är viktigt! Att sitta som två torrnuckor blir det ju inte så mycket hoola baloo av. Jag tror på en relation där humorn får spela en stor roll. Sluta inte skratta tillsammans om ni tidigare gjort det. Hitta saker att skratta åt tillsammans i värsta fall….men tappa inte bort humorn.

20140103-173709.jpg
GÅ PÅ FEST

Att då och då klä upp sig för varann och gå på fest eller bara en sväng på stan för att äta tillsammans är viktigt. Att bara få vara dom vi var innan barnen för en stund, det gör mycket i en relation. Det behöver inte handla om att ni går ut och super skallen i bitar, även fast det också kan vara härligt nångång. Men du hajjar principen här va? Just biten med att göra sig i ordning och få titta på varann när vi är riktigt snygga, det tänder en relation. Alltså, jag tror nog att Tony kan ledsna på min teskedsgummeknut uppe på skallen once in a while och tycker om att titta på sin fru när hon är fixad till tänderna. Sedan är det ju tvärtom också såklart…det bör kanske inte bli too mutch åt nåt håll. 🙂 Även om teskedsgummeknuten är hardcore här hemma nuförtiden.

20140103-174255.jpg
ÅK BORT

Det testade ju vi nu och det gjorde massa gott för oss som par. Vi hade nästan glömt hur mycket vi gillade att lyssna på musik ihop t ex. När har man tid för sånt annars liksom? Vi hade en helt fantastisk vistelse i Sälen under 3 dagar och vår relation fördjupades ytterligare. (Å så får man ligga lite extra och sånt också…. Host host!) 😉

20140103-174812.jpg
SLÄPP EN BRAKSKIT

Närå…men det här med att vara öppen inför varann är det ju så olika med. En del vill absolut inte fisa inför varann medan den ena brottar ner den andra under täcket och drar en brakare där som värsta atombomben. Det sistnämnda är nog mer vi i vår relation. Alltså, det är ju svinjobbigt och inte få fisa tycker jag, ont i magen, svullen och inte kunna koncentrera sig på annat. Tänk hur sånt där är i början när man precis träffats? När man fasen knappt vågar gå och kissa för rädslan att det ska låta. Då klarade man bara ett par dagar i sträck tillsammans. Sen behövde man dra hem och skita liksom. 🙂 🙂 🙂 Tack & lov så matchar vi varann bra där, det gäller kanske att hitta sin ”fis-matchning”. Inte kul om du dundrar på värsta brakarna och hon/han är av den känsliga sorten och tycker du är en riktig pain in the ass med dina uttömningar av diverse låtande odörer.

20140103-175619.jpg
GLÖM INTE BORT VARANN

Det här med småbarn, alla vet ju hur det är i början? Småbarnsträsket! När allt är kaos med sömn och anpassning efter den där lilla människan. Man vet knappt vem man är och ändå vet man att han/hon på andra sidan sängen känner likadant. Lagom till det är lite balans med barn nr 1 är det dags att skaffa barn nr2. Kaoset blir om än ännu värre och till slut är irritationen på ytan vad man än tar sig för. Man får låta det vara så, ett tag…. Men sen kommer en tid när allt det där lugnar sig. När det är dags att hitta tillbaka till varann. Det är här jag tror att många par liksom glömt bort varann på vägen och inte hittar tillbaka… Jag har själv varit där och det slutade med en separation. Det är assvårt. Verkligen. Men jag tror man måste hitta de små korta stunderna även i perioden när det är som tyngst. Att ge varandra uppskattning, små överraskningar, skratta ihop, se till att få tid för sex….vill man inte så måste man prata om det också och inte tiga ut en sån sak. Jag vet många relationer som slutat i att man inte haft sex på månader…t.o.m år. Que? Alla vet att det inte är en sund relation? Inte om man är någorlunda unga människor. Någon kommer då att leta efter sexet någon annanstans, därför måste man ta den hets potatisen och den stora rosa elefanten i rummet och PRATA OM DET! Kanske finns det lösningar? Kanske kan man söka sig till professionell hjälp? Parterapi? Familjerådgivning? Vad som helst…men tig inte ut problemen. Dom måste upp till ytan. Annars har man snart tillverkat en stor jätteballong av känslor och frustrationer. Blir den för stor kan det vara försent att ”laga”.

Jag är ingen expert! Jag säger inte att allt är såhär. Men av egen erfarenhet har jag lärt mig lite på vägen. Detta är hur jag uppfattat det och som det sett ut för mig och många andra.

Var rädda om varann och er kärlek! Det växer inte på trän och är alldeles för unik och fantastisk för att bara glömma bort på vägen.

Kärlek ❤️

Kommentera

  1. Nina

    Kloka råd! Håller med till 100%. Man får nog inse att livet o relationen går upp o ner. Det viktiga är ju att grundkärleken finns där och att man pratar med varandra. En resa på tu man hand är verkligen härligt.

  2. Nina Green

    Tack snälla för ditt svar. Jag har tagit till mig detta och ska visa min sambo. Man måste börja nånstans. Tack! Kram

  3. Titti

    Alltså nu måste jag bara kommentera…
    Har läst din blogg i över ett år nu och aldrig kommenterat. (Däremot röstat varje dag så att du skulle få din säng :))

    Men nu måste jag. Du är verkligen en underbar person, du ger så fina råd och ärliga svar på alla frågor idag.
    Inte för att jag är förvånad, tycker verkligen att du verkar vara en toppentjej.
    Som sagt, inte den som kommenterar, men ibland måste man bara…
    Kram till dig och tack för en toppenblogg 🙂

    1. niinis
      Niiinis

      Hej Titti! ❤️

      Tack för din kommentar, fortsätt gärna. Det gör mig så glad!

      Tack också för alla snälla fina ord, verkligen…. TACK! ❤️

      KRAM

Visa alla 7 kommentarer
FamiljGodnattHappeningsJulen 2013Niiinis Tyck & Tänk

Släpp sargen för f-n!

20131225-194422.jpg

Nu var det ju tänkt att det skulle bjuckas på lite bilder ifrån kalaset. Men jag glömde kameran där så det blir lite svårt att få till det. Så länge bjuds du på denna ack så upplyftande bild ifrån vårt torg här i småstaden. 😉

Vi håller på och packar för fullt. Jag nattade Milo nyss. Pussade extra mycket på honom då jag vet att vi lämnar honom till sin farmor och farfar imorn bitti. Usch, den där jobbiga känslan har infunnit sig i magen. Att jag ska lämna bort honom under flera dagar (3). Jag har fått massa pepp från svärisarna som ska ha honom, mina föräldrar också och mina vänner. De stora barnen åkte till sin farmor och farfar och firade jul idag så då kom första klumpen. Att dom åkte redan och att jag inte kommer hinna träffa dom innan vi åker. Är man inte van att vara ifrån sina barn så är det jobbigt, jag kan tyckas sjåpig men jag är såhär. Det tar emot att lämna, jag kan inte rå över det. Dock så är Milo eld och lågor. Thedde och Elliot bryr sig inte ett skvatt. Vi har varit och handlat godis till Milo som han ska få äta hos farmor och farfar. Han ska också få åka och köpa leksaker för sina julklappspengar han fått. Han längtar och frågar efter när han ska få åka. Så jag borde egentligen hoppa jämfota av lycka, men det är ju jag som har problemet, inte mina barn. Det känns skönt ändå.

Jag ska ändå njuta av den här resan. Jag ska njuta av mig och Tony som ett par. Vi ska mysa massor, åka skidor, prata, äta gott, vila, lyssna högt på musik, sova (förhoppningsvis) och så ska jag verkligen försöka att inte längta sönder mig själv och inte oroa mig. Bara ta dagarna dom dom kommer och inte försöka påverka så mycket. Nu när jag läser lite här ovan så låter det som jag ska åka till Sri Lanka i 4 månader liksom…. Fan, jag är rätt larvig va? Måste skärpa mig lite faktiskt. Såhär kan man ju inte hålla på. Släpp sargen Nina! Slapp sargen!

Nu ska jag lägga ner packningen för ikväll och kolla ”Så mycket bättre” special eller vad det är. Ska borsta tänderna och göra mig klar för natten så jag kan somna lite också. Ska snosa på min minsting inatt också. Släppa sargen var det ja…. 😉

Kommentera

  1. jenny

    Njut av tiden tillsammans, men kan verkligen relatera till den där klumpen i magen.. lämnar bort mina småbarn varannan vecka till deras monster till far.. snyft.. Då är man en halv människa i 7 dagar 🙁

  2. Karriärkvinna

    Jag vet hur det är för jag tycker också det är jobbigt att lämna bort barnen. Men det brukar släppa lite när man väl har lämnat dem. Det är dagarna precis innan som är jobbigast tycker jag. Hoppas att allt går bra så du kan njuta av resan. Må så gott!

  3. Piccolecose

    Jag kan förstå den där känslan till fullo! Men jag tror att man blir såååå mycket bättre som förälder när man tillåter sig lite tid på tu man hand. Och tänk vad underbart att få längta lite! Jag har inte varit ifrån Bruno alls, lite svårt då vi bor i annat land men jag längtar liksom efter att få längta:)
    Ha det så mysigt!
    Kram
    Rebecca

FamiljNiiinis Tyck & Tänk

Karma is a bitch if you are!

Såhär….

….jag har ett gott hjärta, det vet jag. Jag vill ingen illa och jag försöker se något gott i alla. Även dom som kanske inte ens förtjänar det. Jag är inte felfri men jag är aldrig elak, mot någon, någonsin. Jag har vissa människor omkring mig som beter sig som idioter, är arga utan anledning och gör nog allt i sin makt för att jag ska må dåligt.

Om du nu råkar ha någon sån i din närhet så tänkte jag att vi tillsammans ska se till att såna här människor inte tar vår energi. Först och främst är det inte värt det. Vet du att du inte gjort något fel och personen i fråga ändå vill dig illa så är det liksom den andra personen som är idioten. Förstår du? Man måste bara landa i den känslan och tänka att alla personer kan inte tycka om mig. När jag var yngre slog jag knut på mig själv för att alla skulle tycka om mig. Det enda jag då gjort är att jag inte älskat mig själv.

Det finns stunder när jag vill tala dessa personer till rätta, förklara och sluta fred. Men i det här fallet finns ingen sån lust längre. Jag har helt enkelt vuxit upp, lärt känna mig själv och tar ingen skit. Därför får det vara, det är inte värt det. Den personen är inte värd det. Så hoppas jag att du också kan känna. Det är en skön känsla och något som är rättvis mot en själv. Det är liksom inte viktigt att bevisa nåt för någon som är för långt ifrån sanningen och väljer att lägga energi på att tycka illa… Jag tycker helt ärligt synd om en sån person, när det finns så mycket energi vi kan lägga på våra barn, våra riktiga vänner, våra släktingar vi tycker om, mammor och pappor.

Jag tycker det är så jäkla härligt att jag kommit såhär långt med mig själv. Förr hade jag nog legat sömnlös, eller i alla fall mått dåligt. Men nu när jag liksom fejsar hela grejen, är ärlig mot mig själv…så ser jag bara sanningen och var jag själv står. Vilken grej! Nästan så jag rider på det, ger mig själv än mer kärlek och styrka liksom. Berätta, hur tacklar du såna här situationer? (Ja om du nu varit i en liknande situation).

20131204-110831.jpg

Kommentera

  1. AL

    Hej! Den är klockren. Känner igen mig själv i din historia. Har en sådan person i min omgivning oxå, men har valt att inte låta det påverka mig så att jag mår dåligt. Men av någon konstig anledning så biter sig en del elakheter fast ändå, men det betyder ju att man har känslor i alla fall, för jag tror att människor som är elaka i grund och botten har väldigt dåligt självförtoende själva och har inga känslor och bryr sig inte om dom sårar andra människor. Så det är egentligen dom det är synd om. Klappar mig själv på axeln varje dag och säger att jag är f…..n så mycket bättre än dom. Ha de gott. Kramis

  2. Anu

    Håhååå jajaaaa…
    Du vet ju lite granna ”varifrån jag kommer”…?
    Det här med släkten är värst – bokstavligt talat…
    Jag bestämde mig för längesen. Bli inte inblandad i dramatiken. I skiten. I gyttjan. I skitsnacket.
    Det är inte värt det. Och det intresserar mig inte.
    De som nu vill HA drama, kommer skapa det ändå. Oavsett om jag så står på öronen för att försöka vara alla till lags.
    Jag har bestämt mig för att inte delta.
    Jag försöker vara den bästa Anu jag kan vara, och hoppas att goda saker kommer av det. Sktisnack och annat kan dra åt helskotta,
    Kram på dig!

  3. annanina76

    Kan tipsa om bra primers, MakeupStore har en bra och jag gillar även den från MAC.
    Skuggorna sitter riktigt bra. Pigmentet från skuggorna kommer fram fint med dessa primers.
    Den från lumene är inte så bra…
    Ut och shoppa : )

  4. Anna

    Bra skrivet 🙂 Jag är fortfarande sån (trots att jag är 30+) som lätt trycks ner av vad andra säger och tycker, men jag har blivit bättre på att skaka av mig och jobbar på det fortfarande! Dina tankar gav mig ytterligare en boost – man behöver bli påmind ibland. Tack för det 🙂

    Ett heeeeelt off-topic-fråga: Har du tips på bra ögonskuggsprimer. Har senast använt Lumenes (har även testat E.L.F) som många skryter över, men den passar mig inte alls. Har nog ganska fet hy på ögonlocken, för skuggan lägger sig i veck efter bara några få timmar.

    / Anna

Visa alla 6 kommentarer
FamiljNiiinis Tyck & TänkVerkligheten

En fantastisk förlossning?

Sorry! Nu följer ett långt inlägg. Vill du inte läsa om Blondinbellas förlossning och hur det fått många att känna kan du hoppa vidare. Annars fortsätter du läsa….

20131124-073940.jpg
Fredagspodden med Amanda och Hannah.

I morse när jag var ute och gick på min läskiga morgonpromenad hade jag Fredagspodden i öronen. Där tog de upp Blondinbellas förlossning, eller rättare sagt Blondinbellas skönmålning av en förlossning.

20131124-074126.jpg

Som några av er säkert vet blev hon och Odd föräldrar i dagarna. Enligt Blndinbella eller Isabella som hon heter var förlossningen super, på alla sätt. Här nedan kan ni läsa lite av det hon förklarade, HÄR kan ni läsa hela förlossningsberättelsen.

20131124-074234.jpg

Detta fick Hannah och Amanda att bli lite uppretade. Ja att hon förklarar sin förlossning som bara något fantastiskt. Att hon läst spaltmeter och skrämts av det som skrivits om smärtan kring en förlossning men att det inte alls gjorde så ont. Det är väl klart att det gör ont menar Hannah och Amanda. Jag är benägen att hålla med.

Detta är väldigt intressant. Jag förstår nämligen båda parter, på sitt sätt. Jag hajjar att man kan få en fantastisk förlossning på många sätt, men jag förstår också att det kan vara jäkligt irriterande att höra. Helst om man till hälften dog under sin/a egen/na förlossning/ar. Man MÅSTE komma ihåg att det som känns på ett sätt i Blondinbellas muttski – livmoder – maggrop, känns HELT annorlunda i någon annans. Det handlar säker till en viss del om inställning och förberedelse, dock så tror jag att det mesta handlar om individualism rent kroppsligt. Min svärmor har aldrig känt en förlossningsvärk i hela sitt liv. Inte med någon av sina 4 barn. Grattis svärmor, du har nämligen en av vad få kvinnor har, en egenskap att genetiskt inte känna samma smärta som andra. Jag är superfascinerad av svärmors historier kring sina förlossningar. När barnen nästintill fötts i toaletten då hon inte känt en tillstymmelse till värkar osv. Men också ”normala” förlossningar där hon varit på sjukhus, haft ett värkarbete och krystvärkar och sedan fött. Men det har knappt känts.

Jag själv har varit nära döden med dom alla. Med Thedde fick jag en chock när den första värken startade, med Elliot gick allt så fort och jag hade en 2 timmar lång värk utan någon bedövning och sen var han ute, Milo är den värsta av dom alla….jag ville bara bli sövd och efter 21 timmar var han äntligen ute. Jag var riktigt omskakad för att inte tala om Tony. Stackars man. Ändå var det mitt tredje barn. Vi hade gått profylax och jag var väl förberedd och hade sett fram emot denna förlossning. Ändå blev det katastrofont.

Jag citerar ifrån Blondinbellas blogg:

Och sanningen om smärtan då? Det är ju så individuellt. Det gör ont. Ett huvud ska ju ut. Men jag upplever en otrolig överdrift i alla smärtböcker jag plöjt innan det var dags. Överallt stod det att det känns som kroppen slits i tur eller att man vill dö. Jag var aldrig i närheten av att känna så. När det gjorde som allra ondast (när huvudet skulle ut) så tittade Odd och jag på varandra och trots att man vill vråla så bestämde jag mig för att andas tyst ännu djupare och vara ännu mer avslappnad. Det kändes som om jag vann över smärtan, jag lyckades lura den till något positivt.

Hur som helst, jag säger bara wow! Det har stärkt mig och Odd ännu mer som par och jag har bevisat för mig själv hur starkt inställningen kan påverka. Varenda gång en jobbig tanke dök upp (det gör ont, jag står inte ut, det går inte) så tog jag bort den och tänkte ”Jag kan ju det här”.

Det jag tror att många kan känna när man läser det här är att man känner sig lite lite sämre när man gett sig hän och vrålat, att man tydligen inte haft rätt inställning inför sin förlossning eftersom man inte alls kunde hantera de jobbiga tankarna som dök upp. Jag själv skrek i hela rummet: Sööööööv miiiiiiiiig medan jag bet på Tonys tatuerade armar. Jag kände inte alls att ”jag kan det här” fast det var mitt tredje barn jag födde. Smärtan var alldeles för stark och förändrade hela mig som person. Milo vägde 5 kilo och det var full beredskap i rummet när han skulle ut. Jag fick inte alls föda som jag hade planerat då det rådde stor beredskap när man förstod att det var ett stort barn som skulle ut.

Jag säger Grattis till Blondinbella som verkar vara en kvinna som kanske är gjord för att föda barn. Till er som inte är det säger jag, känn er inte sämre för att ni förvandlats till monster och vrålat er smärta rakt ut när ni fött era barn. Inga sätt är de rätta sätten att föda sina barn på. Det enda som är viktigt är att få ut sitt barn levande. Jag förstår att många kan ta illa vid sig när någon berättar om sin fantastiska förlossning, men det gäller att ta det på rätt sätt. Tur för den som får en fantastisk förlossning, det är nämligen ganska få förunnat. Om nu jag inte hade det så fantastiskt så blev det bra till slut, och när han väl kom ut var det så fantastiskt det bara kan bli.

Kommentera

  1. Charlotte

    Jag hör till dom som beskriver min förlossning som helt fantastisk och underbar för att den var det för mig och då tog den 15tim och jag hade nonstop värkar från att mitt vatten gick ala Hollywoodstyle fram till ryggbedövningen (9tim senare), körde mitt eget race när han skulle ut och då utan ryggbedövning, fick sys litegrann men sa ändå dagen efter att jag skulle göra om det vilken dag som helst och det är en av de bästa dagarna i mitt liv! (Hade inte ryggbedövningen tagit så bra hade jag nog haft en helt annan åsikt, men jag hade tur och smärtan försvann och jag kunde fika och knalla omkring)
    Min sambo var helt underbar och förlossningspersonalen lika så, det gör helt klart jätteont och det tar mycket energi. Jag har endometrios och andra smärtor så att värkarna och förlossningen kändes ordentligt, men just upplevelsen och att jag fick träffa vårt barn gjorde att det hela bara upplevdes fantastiskt och ja, till och med roligt (utan att försöka provocera någon).
    Ingen förlossning är den andra lik, inte ens för samma kvinna.Tycker att allas historier är lika viktiga att lyftas fram, såväl solsken som svårare för allas är olika både mentalt och fysiskt!

  2. Tommy

    Ja förlossningar kan vara otroligt jobbiga. Att stå upp vid sångkanten och få handen sönder kramad, och lyssna på ett skrikande fruntimmer. Näee fram med bekväma stolar så man kan sitta vid sängkanten. Lurar med juste musik och kaffe under tiden och inte efter som det är nu. Puh
    Nä skämt åsido så beundrar jag er tjejer som klara av det. Men tanken som slog mej är att det är ju de jobbigaste förlossningar man skrattar mest åt i efterhand. Där tjejen har skrikit ut både det ena och det andra. kallat barnmorskan för hemsheter och kanske även lyckats få en örfil 🙂 Berättelser där man får höra att det hände ingenting allt var klart på en kvart. Är visserligen sköna för föräldrarna inte minst mammorna. men lite tråkiga för åhörarna. 🙂

  3. Helene

    Positiva tankar ger oftare en positiv upplevelse. Jag har haft tre fantastiska förlossningar , kanske provocerande att säga men det var så. 2-4 timmar per gäng och inte så värst mycket smärta och behövde aldrig sys. Det är olika och framförallt olika hur man väljer att se på det. Inte fel att skriva att det var fantastiskt om HON faktiskt upplevde det! svenska jante tycker jag detta inlägg är.

    1. niinis
      Niiinis

      Men det var väl faktiskt det jag skrev! Jag lyfte hennes uppfattning om hennes egen förlossning, och berättade om hur provocerade människor kan bli av detsamma.

      Så jante vettifan när båda uppfattningar lyfts fram. Provokationen i sig är något helt annat och något jag faktiskt försökte råda bot på genom att man själv inte behöver känna sig dålig eller sämre om man inte fått samma upplevelse.

      Läs i lägget ordentligt nästa gång!

  4. Agneta

    Men ryggbedövning kan ta bort smärtan, jag hade en helvetisk smärta tills jag fick epidural. Efter den försvann all min känsel från midjan och neråt.

  5. annanina76

    Jag hade önskat att jag hade läst om någons förlossning som var fantastisk inför min egen förlossning.
    Jag fick endast höra ” det ena hemska efter det andra” så jag var rätt skraj. Men trots att det blev sugklocka o sydd på Op i 2 h efter så upplevde jag min första förlossning som fantastisk. Fick eda i rätt tid så jag kände knappt värkarna under flera timmar.
    Men min andra förlossning kan knappast sammanfattas som fantastisk. Igångsatt med värkar non stopp i 5 h. En snedstucken Eda i ryggen vilket gjorde mig så dåligt i flera veckor efter. Fy sjutton! Tacksam att min första blev toppen annars så hade jag nog nöjt mig med ett barn.!

    Jag tror att i blondinbellas fall så spelar nog åldern in också. Det sägs väl att yngre mammor har lättar förlossningar…
    Sedan inställningen till det också, mental inställning , smärtkänslighet osv.

    En sak vet vi till 100% och det är att vi alla upplever våran förlossning olika. och att jämföra sig med någon annan som fött ska man inte göra.
    Föda barn är det häftigaste som jag har gjort…men glad över att jag har gjort mitt på den fronten : )

  6. Marie

    Jag förstår att det kan vara provocerande med fantastiska förlossningsberättelser när man själv gått igenom en svår.
    Men jag tycker också att det är viktigt att de kommer fram. Jag var livrädd när jag väntade mitt första barn då folk bara berättade hemska historier för mig. Jä**a skrämselpropaganda folk omkring mig höll på med.
    Nu tillhör jag ju dem som faktiskt fick fina och lätta förlossningar. Andades fram mina bebisar utan nån smärtlindring, inte ens lustgas, på tre timmar vardera. Men gud vad rädd jag var innan min första!

    Tänk om folk, som jag inte ens bett om att berätta sina historier, kunde låtit bli att berätta. då kanske jag hade kunnat njuta lite mer av min första förlossning.

    Förlåt, men förstår ni hur jag menar? Om alla, även jag, dämpar sig lite så kanske gravida inte behöver lida av förlossningsrädsla innan de ens har upplevt en förlossning.

    1. niinis
      Niiinis

      Vet du hur jag tänkte? Jag tänkte att det var bra att alla berättade hur hemskt det var. Då kunde jag förbereda mig på det värsta och kanske känna att allt var lättare när det inte var så hemskt som alla hade sagt. 🙂 Konstig va? 😉

  7. Svahnholmen

    Grattis till sängen förresten!! Älskar dina långa inlägg!! Tycker du skriver bra och reflekterande! Åh vad förlossningshistorier kan provocera. Läste också Blondinbellas berättelse och kände att vilken lycka för henne att hon fick en så fin förlossning! En sådan som jag tror alla önskar sig! Sedan är det nog så som du skriver att alla är olika. Min farmor fick 7 barn och sa att hon hade kunnat tänka sig att föda barn till hela byn! Förlossningen var ingenting för henne. Min första förlossningen var en segdragen historia som tog 12 timmar med massor av smärta och all tänkbar bedövning och dåliga hjärtljud hos bebisen. Min andra gick på några timmar med endast lustgas och det var nästa så att bebisen ”pluppade ut”. Men för min del var jag mer mentalt förberedd andra gången, hade gått på gravidyoga och vattengympa för gravida som gav mig många fysiska och mentala hjälpmedel att hantera förlossningen andra gången. Första gången motarbetade jag min kropp, hjälpte den inte på vägen. Men det är nog viktigt att komma ihåg att alla är olika och hanterar smärta på olika sätt. Ingen förlossning är ju bättre eller finare än någon annans, det viktigaste är ju att man får ut en levande bebis!!

  8. sofia208

    Jag tycker det bara är att gratulera henne om hon har haft en sådan fantastisk förlossning och som du skriver måste upplevelserna vara väldigt individuella. Jag har inte fött barn så jag har inget att jämföra med, men alla förlossningar verkar vara väldigt olika så om en kvinna får en fantastisk förlossning tycker jag att man kan vara glad för hennes skull 🙂

  9. JH Orka

    Kanske Blondinbella kunde användt orden: ”min upplevelse” och ”jag” lite mer istället för att generalisera förlossningar. Själv har jag fött med kejsarsnitt första gången efter ett dygn med stormvärka, i ett morfinrus. Förlossning nummer två tog fyra dagar. Nope, jag överdriver inte! Onsdag eftermiddag till lördag kväll. Jag är definitivt inte gjord för att föda barn, men dom är nu i efterhand värd all smärta. Även om jag inte vill göra om det då det var mycket jobbiga upplevelser i förlossningsrummet.
    Som sagt….lite mer ödmjukhet inför allas upplevelser o känslor vore väl att föreslå.
    Ha en fin spadag! 🙂

  10. Anonym

    Jag har oxå reagerat på att hon använde sig av ordet fantastikt. Då jag inte heller tycker förlossningar är såå fantastiska. Men denna tjej verkar ju ha ett jävla fokus och motivation. Och de är kanske fokus vi andra ”vanliga” människor ska inrikta oss på. Vad vet jag…

Visa alla 14 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers