Niiinis Tyck & Tänk
Niiinis Tyck & Tänk

Är det ok att barn har tråkigt?

Vi är mitt i vår sommarsemester och roadtrip på västkusten. En trip vi planerat in i minsta detalj och längtat och väntat efter. Att återvända till sina sommar-smultronställen, njuta och tanka energi för att orka den långa vintern, en resa i energitankandets tecken helt enkelt. Ligga på en vit kilometerlång strand, höra måsarna skria, barnen kikna av skratt efter att någons pappa kastat dom högt ovanför vattnet. Att äta en glass som rinner av värmen och vara långt ifrån hemmets alla måsten. Barnen går i solblekta badbyxor och har ryggar bruna som pepparkakor. Man tar sin lilla kickbike till lekplatsen med alla nya kompisar eller så badar man sig skrynklig i det salta vattnet. Grilldoften sprider sig på kvällen och en och annan frostigt kyld flaska rosevin öppnas. En skön sval sommarklänning svalkar skönt den brunbrända kroppen och D-vitaminet är insprängt i varendaste cell. Man ler med hela kroppen och njuter av enkelheten. Allt är så enkelt med sol och bad.

Men plötsligt blir det inte riktigt så som man hade tänkt sig den där energitankar-resan. Vädret suger hästballe och plötsligt begränsas valmöjligheterna att njuta av just sommar och semester. Själva sitter vi i en, för all del, stor husbil på en av Sveriges vackraste campingplatser. Men vad hjälper det när solen envist gömmer sig bakom ett tjockt täcke av gråmulna moln. Himlen öppnar sig gång på gång och släpper ned decenniets största regnskurar så vi alla tappar hakorna av förvåning. Den kilometerlånga stranden ser ut som direkt hämtad ur en skräckfilm med höga förbannade vågor som piskar in mot land. Varje dag har vi tittat mot himlen och hoppats att alla förbannade väderappar och TV-väder ska ha haft fel. Men inte fan har dom fel när det är åt det här hållet….

Så, vad händer då med den där sexåringen man har med sig när det bara erbjuds regn och rusk på den förväntade energitankar- resan? När det inte blir sol och salta bad, kickbike till lekplatsen med nya kompisar, knackigt WiFi eller rinnande glassar i en solstol?

Jo, det blir tråkigt!

Vi har varit på resande fot i 4 dagar. Solen har lyst, men endast med sin frånvaro. Första dagen på campingen såg vi åtminstone solen och den kilometerlånga stranden. Men sen har det varit ”gynatt” på den fronten kan man säga. Bokstavligen.

Det jag märkt är att våra barn knappt behöver ha tråkigt längre om ni förstår vad jag menar? Alltså, våra hem och vårt leverne erbjuder konstanta händelser. Är det inte sol och bad är det nåt spel, en iPad, iPhone eller nån kickbikesmojäng som kan köras. När det blir stiltje, när det regnar och det inte finns WiFi eller något spel tillgängligt blir det tråkigt. Vi som manna och pappa försöker vända in och ut på oss själva för att vår sexåring ska ha något att göra. Plötsligt slog det mig, hur var det när jag var liten?

Fanns det tråkigt när jag var liten på 70 talet? Inte som jag minns det. Inte minns jag heller att mamma och pappa vände ut och in på sig själva för att underhålla mig, eller hitta på saker åt mig att göra. Jag minns det som att jag tog cykeln och cyklade runt runt på gården tills det dök upp någon som hade lust att leka. Dök det inte upp någon cyklade jag ändå. Regnade det ritade jag Barbiedockor eller lekte affär på mitt gröna skrivbord. TV tittade man inte på för det fanns inte barnprogram i samma utsträckning som idag. iPhone iPad….. QUE? Det första TV spelet lanserades någongång i min barndom och då var det två gröna streck och en prick. Som tennis typ. Jag minns att det var sjukt kul i alla fall. En wow upplevelse på den tiden.

Ibland får jag höra av den äldre generationen att vi gör så mycket för våra barn nuförtiden. Vi är närvarande på ett annat sätt och daltar. Det har fått mig vid ett flertal tillfällen att fundera. Gör vi för mycket? Är vi föööör närvarande? Borde dom själva underhålla sig mer och vi som föräldrar bara låta dom ha tråkigt? Förmodligen. Säkert skulle det vara bra för våra små individer, säkert skulle det vara bra i deras utveckling och säkert i någon psykisk aspekt bra för framtida självkänsla och självutveckling.

Men så plötsligt dyker det upp en film i mitt Facebook flöde, en film om den otroliga pojken Bailey Matthews. Han är 8 år. En pojke som blivit hjärnskadad någonstans i utvecklingen i sin mammas mage vilket gjort att han till viss del är förlamad. Hans pappa är med honom hela vägen när han klarar ett triathlon. Han har simmat 100 m, han har cyklat 4 km och han har sprungit 1,3 km. Filmklippet är ifrån hans målgång, när mamman filmar honom

Jag kan erkänna att jag gråtit floder till detta klipp, jag har tittat på det om och om igen. Jag är så glad för lille Bailey och tycker att han är en sann hjälte och någon att se upp till. Jag känner mig tagen och lycklig över att den här pojken har så fantastiska föräldrar som stöttar honom i det här. Att han verkar ha närvarande föräldrar som gör allt för honom. Jag slås också av att vi ju ska vara närvarande, även om våra barn säkert mår bra av att ha lite tråkigt ibland. Men vi ska nog sno åt oss lite av tiden som barnen tillbringar t ex vid sina iPads och iPhones. Vi ska ta den tiden att använda varsamt och rätt. Att vi ska njuta av våra små. Självklart sitter även vår lilla sexåring vid sin iPad lika gärna som han kollar TV och spelar TV-spel. Jag tampas också med ett dåligt samete över att han kanske haft sin iPad för mycket vissa dagar. Men jag tror att vi alla borde sno lite av den tiden och inte begränsas av att sommarsemestern blir regnig och tråkig. Vi kan ha tråkigt tillsammans, vad man nu menar med att ha tråkigt. Är yatzy tråkigt så ”so be it”.

Idag har jag två stora barn som är 19 och 16 år. Det gick oerhört fort. Alldeles för fort. Plötsligt stod dom inte längre i lekparken och skrek ”Kom mamma, kom och titta hur högt jag gungar!” Nä, plötsligt skämdes dom över mig. Plötsligt blev det inte längre någon puss när man släppte av dom vid skolan. Plötsligt var inte mammas ögon där på lekplatsen alls viktiga längre. Dom ville klara sig själva, hänga med kompisar och vara med allt annat än mamma och pappa. När jag fick chansen att bli mamma ytterligare en gång åt en liten sladdis så lovade jag att jag skulle försöka andas in detta barn på riktigt. Vara närvarande, umgås, lyssna på honom, ta vara på de små stunderna när vi är själva och inte gör någonting alls. Jag säger inte att jag är någon ”Mom of the year”, absolut inte….det är absolut inte det jag vill med detta inlägg. Men jag fick chansen en gång till att verkligen försöka stanna upp i mitt moderskap och ta in allt min lilla sexåring hittills bringat in i mitt liv. Å jag tänker låta honom fortsätta ha tråkigt, jag tänker fortsätta slåss om tiden med iPad/iPhones och TV spel för det är inte länge kvar tills jag blir pinsam……igen!

Dela gärna, alla behöver vi kanske lite föräldraboost. 

Kommentera

  1. Svmm

    Fast jag undrar, har dom egentligen så tråkigt då??! En kort stund kanske, men ganska snart så tycker jag (enligt min erfarenhet i a f) att den där fantastiska fantasin som barn har kickar in. Det leks det mest ”konstiga” lekar, pratas med sig själv om det ena och det andra, det cyklas, klättras i träd, läses böcker osv. Jag tror att det är vi som tror att dom har tråkigt. Och visst, kanske en kort stund. Men säg det barn som bara sitter still och inte gör något alls en hel dag…eller en halv dag för den delen. Barn behöver inte (ska inte i min mening) aktiveras hela tiden. Barn ska vara barn, och dom är kreativa, fantasirika, lekfulla och alldeles underbara. Hur ska dom kunna vara det och kunna utvecklas om dom får allt serverat hela tiden? Nej, jag tror däremot på mer tristess för nöjdare barn i slutändan 🙂

  2. Carola

    Ja för fan, låt barnen ha tråkigt! Jag är född -70 och inte minns jag att någon försökte aktivera mig på dagarna. Jag minns bad i baljor, kompis i gungan bredvid, hand i hand med en vän på väg till kyrkans barntimmar, kurragömma med grannbarn utomhus, gunga i timmar….överhuvudtaget så minns jag mest utomhusaktiviteter, som att ”göra parfym” av mammas blommor genom att krossa dom med en sten…mot en annan sten 🙂 Leka indianer och cowboys i skogen… Kanske är det helt uppåt väggarna idag, att tro att det skulle vara möjligt att uppleva för mina barnbarn, vilka är tre st i åldrarna 1, 3och 5 år. Kan verkligen tycka att det är sorgligt om dom skulle missa det!

  3. Mia

    Hur ska man kunna veta när man har roligt om man aldrig har tråkigt ? 😉
    Hoppas ni får se lite sol snart! Om inte på västra sidan så får ni komma över hit på sydöstra 😉 här har den varit i stort sett hela dagen 🙂 kram

  4. Anette

    Tror inte att barnen nu har tråkigt. Dom har ju sina telefoner, paddor och netflix. Våran dotter som är 19 år nu hade säkert tråkigt någon gång men då ringde hon en kompis och umgicks med. När jag var lite så var det som du beskrev, man gick ut och cyklade och alltid hittade man någon att leka med. Jag kan nästa må illa av att barnfamiljer inte kan göra något med sina barn utan att dom har någon teknisk pryl att ”tysta” dom med.

  5. Jenny

    Så jäkla bra skrivit, Har själv också blivit välsignad med tre pojkar:-))
    Känner igen mig av mycket du skriver. Hoppas vädret vänder snart!!
    Kram Jenny

  6. Veronica

    Googla geocaching och gå på skattjakt! Kul för både barn och vuxna. Gör inget om det är mulet och lite regn.

  7. J

    Hej!
    Mycket kloka tankar. Jag tror att alla behöver ha ”tråkigt ” ibland. Man behöver bearbeta alla sina intryck man får via aktiviteter eller media. Jag upplever barn så stressade idag o att de faktiskt inte kan sysselsätta sig själva för de blir matade hela tiden från alla möjliga håll. Att vara närvarande förälder tror jag också betyder att man finns där fast det är tråkigt. Så häng i Ninni jag tycker du tänker så klokt!! Kram

  8. Berit

    Oh så fantastiskt bra skrivet! De små pumpas med aktiviteter hela tiden och att ha tråkigt är så sällsynt. Ja tänk vad gjorde vi 🙂 oj vad många timmar man har då fantasin flödade i skogen och man var en indian och hovarna klapprade av låtsas hästar! Ja pinsam är man verkligen:) kämpa på!

  9. Irene Löthegård

    Så på pricken beskrivet! Jag kan trösta dig med att det är bara några år som man är helt ute och pinsam, när dom flyttat ihop men någon kommer dom tillbaks i olika doser å vips är man farmor och mormor och bonusmormor etc etc

Visa alla 9 kommentarer
Milo 6-8 årNiiinis Tyck & Tänk

Har du fött barn klart?

 

Häromdagen fick jag träffa bebisen med denna lilla foten.

Bebisfötter är något jag alltid kommer vara som svagast för. Något händer i mig när jag ser bebisfötter. Jag vill typ börja gråta så jag hulkar för att det är så vackert och underbart. Så litet och perfekt. Dessa små hjälplösa varelser som vänder upp och ner på vår värld fullständigt. 

Tony och jag har ju ett gemensamt barn tillsammans, det vet ju ni som läst här. Men det ramlar in nya läsare hela tiden så för er kan jag ju berätta det dåra. Sen har jag ju två sen tidigare som nästan är vuxna båda två.  19 och 16 (snart 17) år gamla. Jag är sååå nöjd med tre barn, det var fler än jag kunnat drömma om. Att få tre friska barn är en välsignelse. 

Länge velade vi om vi ändå skulle försöka oss på ett barn till, jag och Tony alltså. Ja, i början när Milo var väldigt liten gick dessa tankar. Jag ville egentligen inte men märkte att Tony gärna hade kunnat tänka sig en till. Jag kände mig dum och egoistisk så visst kunde jag tänka mig att ”ställa upp” på en till. Till saken hör att jag faktiskt var klar med två barn också men hade inte kunnat leva med mig själv om Tony inte fått några barn pga vad jag bestämt. Sen blir jag ju så sjuuuuk. Jag bara kräks. Halva tiden kräks jag, resten mår jag illa som en magsjuk. Kroppen går sönder och allt är piss, typ så. 
  
När det visade sig att Milo var en bebis som inte diggade att sova kom Tony på andra tankar. Efter ett stort antal nätter utan sömn kändes det som ett skämt att vi ens funderat på saken. De 6 första månaderna hade vi allt mellan 10-16 uppvak per natt. Sen fortsatte det bara…. Hålögda, smått knäckta och efter att ha testat alla metoder som finns på marknaden gav vi bara upp och levde med dessa röriga nätter. Vid 4,5 års ålder sov Milo sin första hela natt. HALLELUJA! 

  
Ångrar jag idag att vi inte försökte skaffa ett barn till? Nej faktiskt inte. Jag är såå nöjd och det är Tony med. Vi insåg att vi nog inte skulle klara en till resa. Vi genomgick en missfallsresa innan Milo och risken fanns ju att det skulle bli samma igen. Länge bultade dock ”plommonpullan” när jag såg en nyfödd bebis. Varje cell i min kropp ville gå hem och fortplanta sig och avla en till bebis. Men nu, äntligen, så har ”plommonpullan” slutat bulta. 😉

 

Vår lilla solstråle! Glada är vi att vi till slut fick en härlig bebis med söta bebisfötter. Jag fick den stora äran att bli sladdismamma, så stort och härligt. Jag fick liksom en chans till att vara mamma när jag lugnat mig och verkligen stannade till och njöt av de där bebisfötterna. Stora barnen avgudade den lilla bebisen från första början och det var otroligt fint att få ge dom en lillebror. Hela familjen liksom sken upp av lycka över den lilla bebisen i familjen. 
Det är en härlig känsla att vara ”klar”. När suget efter bebis liksom släpper taget och man ser fram emot att få följa de man har på sin resa fram i livet. Småbarnsåren är förbi och plötsligt har man ett barn som klarar mer och mer på egen hand. 

Hur är det med dig? Har du barn? Är du ”klar”? Hur ser planen ut? Berätta gärna…. 

Nu blir det fotpill framför TV:n här. Ha en fin kväll fina. ❤️

Kommentera

  1. Marie

    Är 43 och har 4 barn med samma man. Först kom det 3 gossar (-97,-00,-04) och sen kom det en liten prinsessa (-12). Är diabetiker och har under graviditeterna varit mer diabetiker än gravid, tyvärr så det är. Första barnet vart det igångsättning och de andra är snitt. Jag är sååå klar med att vara gravid faktiskt. Älskar din härlig blogg och brukar försöka hålla mig från att läsa bloggen så att jag har mycket att läsa igen! Kram kram på dig vännen

  2. Cecilia L

    Har 2 barn, 15 och 19 år. Den sista graviditeten så kräktes jag i 6 månader och ut kom en liten kille med kolik…. Hade det inte varit en så jobbig tid så kunde vi tänkt oss en tredje. Nu vid 40-årsålder så har vi blivit familjehem till en 10-åring så det tredje barnet kom ju ändå på sätt och vis 🙂

  3. Cecilia L

    Har 2 barn, 15 och 19 år. Den sista graviditeten så kräktes jag i 6 månader och ut kom en liten kille med kolik…. Hade det inte varit en så jobbig tid så kunde vi tänkt oss en tredje. Nu vid 40-årsålder så har vi blivit familjehem till en 10-åring så det tredje barnet kom ju ändå på sätt och vis 🙂

  4. ÅsaJ

    Jag har inga egna och saknar inte heller egna barn. Men jag har underbara syskonbarn som jag umgås mycket med och som gärna hänger med sin moster. Nu när man passerat 40 verkar omgivningen ha accepterat läget, så nu slipper jag tjatet om ”är du inte sugen” eller ”är det inte dags snart”!

  5. ÅsaJ

    Jag har inga egna och saknar inte heller egna barn. Men jag har underbara syskonbarn som jag umgås mycket med och som gärna hänger med sin moster. Nu när man passerat 40 verkar omgivningen ha accepterat läget, så nu slipper jag tjatet om ”är du inte sugen” eller ”är det inte dags snart”!

  6. Vickis

    Har tre fina prinsessor i åldrarna 11, 5 och snart 4 som ibland driver sin mamma till vansinne. 😉
    Min kropp är inte gjord för att vara gravid, foglossning från helvetet så jag blev omracead av Agda 97 med rullatorn och med sista ett illamående utan dess like så jag fick stanna o spy i buskarna påväg till skolan med den äldsta.. Som tur är försvann foglossningen nästan direkt ungen kommit ut och jag kunde nästan skutta hem från BB!
    Har blivit snittad med alla tre, första urakut som det så fint heter, och sen planerat med de två yngsta så när jag ändå låg på operationsbordet för snart fyra år sen passade jag på att sterilisera mig. Har inte ångrat mig en sekund. Vi har tre fina friska flickor och är så nöjda! ❤
    Nu går jag och väntar på Jennys sjätte bebis så jag kan gosa och köra mina ”tre L”. Låna, Lukta & Lämna tillbaka! 😉

  7. Vickis

    Har tre fina prinsessor i åldrarna 11, 5 och snart 4 som ibland driver sin mamma till vansinne. 😉
    Min kropp är inte gjord för att vara gravid, foglossning från helvetet så jag blev omracead av Agda 97 med rullatorn och med sista ett illamående utan dess like så jag fick stanna o spy i buskarna påväg till skolan med den äldsta.. Som tur är försvann foglossningen nästan direkt ungen kommit ut och jag kunde nästan skutta hem från BB!
    Har blivit snittad med alla tre, första urakut som det så fint heter, och sen planerat med de två yngsta så när jag ändå låg på operationsbordet för snart fyra år sen passade jag på att sterilisera mig. Har inte ångrat mig en sekund. Vi har tre fina friska flickor och är så nöjda! ❤
    Nu går jag och väntar på Jennys sjätte bebis så jag kan gosa och köra mina ”tre L”. Låna, Lukta & Lämna tillbaka! 😉

  8. Skatan

    Jag är slut som artist. Är nu 44 år och mamma till två underbara tjejer som är 25 & 18 år. Jag hade tänkt att jag inte skulle ha några barn alls. …ödet ville annorlunda. trots att jag var ung mamma så var jag världens lyckligaste. Nu skulle den här lilla människan få hela min uppmärksamhet. Jag ville kunna ge henne allt och gärna lite till. Kom själv från en stor syskonskara…..och visst det var roligt. Men också jobbigt….Hade absolut inga som helst tankar på att skaffa ett syskon. Skulle byta preventivmedel och då passade hon på att ”glida in” hehe. Så jävla tacksam för det. Nu när jag tittar tillbaka kan jag önska att vi skaffade många barn. Varför inte fyra? Eller fem…….men kommer genast på att vi inte skulle vara ihop då……tyvärr innebar småbarnsåren mkt slit. mest gör mig. …..mycket för att jag utan att behövde vände ut och in på mig själv. Nu har jag den stora stora lyckan att få vara mormor. DET är den mest fantastiska upplevelse jag hittills fått vara med om. Känner mig stenrik och blir alldeles varm när jag tänker på mitt barnbarn. Jösses vilken lycka. I slutet på sommaren kommer barnbarn nummer två. ….Då ska jag få gnussa med en sån där liten igen. ……..Lycka!

  9. Skatan

    Jag är slut som artist. Är nu 44 år och mamma till två underbara tjejer som är 25 & 18 år. Jag hade tänkt att jag inte skulle ha några barn alls. …ödet ville annorlunda. trots att jag var ung mamma så var jag världens lyckligaste. Nu skulle den här lilla människan få hela min uppmärksamhet. Jag ville kunna ge henne allt och gärna lite till. Kom själv från en stor syskonskara…..och visst det var roligt. Men också jobbigt….Hade absolut inga som helst tankar på att skaffa ett syskon. Skulle byta preventivmedel och då passade hon på att ”glida in” hehe. Så jävla tacksam för det. Nu när jag tittar tillbaka kan jag önska att vi skaffade många barn. Varför inte fyra? Eller fem…….men kommer genast på att vi inte skulle vara ihop då……tyvärr innebar småbarnsåren mkt slit. mest gör mig. …..mycket för att jag utan att behövde vände ut och in på mig själv. Nu har jag den stora stora lyckan att få vara mormor. DET är den mest fantastiska upplevelse jag hittills fått vara med om. Känner mig stenrik och blir alldeles varm när jag tänker på mitt barnbarn. Jösses vilken lycka. I slutet på sommaren kommer barnbarn nummer två. ….Då ska jag få gnussa med en sån där liten igen. ……..Lycka!

  10. Berit

    Åh visst är det mysigt med bebisar men jag är också definitivt klar. Har två flickor 13,15 år och fyller 43 i år så det tåget är kört. Har egentligen aldrig ens funderat på en sladdis men rent arbetsmässigt hade det ju varit smart då man får fler föräldradagar att ta ut.
    Nåja just nu har vi det så jobbigt med tonårsproblem så vi har häcken full med det.

  11. Berit

    Åh visst är det mysigt med bebisar men jag är också definitivt klar. Har två flickor 13,15 år och fyller 43 i år så det tåget är kört. Har egentligen aldrig ens funderat på en sladdis men rent arbetsmässigt hade det ju varit smart då man får fler föräldradagar att ta ut.
    Nåja just nu har vi det så jobbigt med tonårsproblem så vi har häcken full med det.

  12. Linda

    hej Nina!
    Ja när vet man att man är klar? Jag visste jag var klar 97 när jag fick min andra pojk, sååååå nöjd!! MEN. … Så flyttade jag och träffade mig en yngre man och som inte har några barn och helt plötsligt finns bäbis i tankarna igen… Men mitt förnuft säger att jag är klar jag har stoooooora barn (21,18) ska jag dra detta lasset igen? Vågar jag? Ärlig inte för gammal? Skulle jag inte leva mitt liv nu? Men ändå kommer de där småtankarna på fina rosiga sovkinder,bäbiskramar, titta när dom sover, fötterna, snusa dom i nacken, bli fjantig, få bebismage, SA JAG ATT JAG VAR KLAR??? Fy faaaaan för att vara velig…ödet får visa vart jag ska ta vägen;)

    Ha en fantastisk dag och jag är inne och läser varje dag hos dig!! Åh vad jag vill fika med dig!!!

    Bamsekram

  13. Linda

    hej Nina!
    Ja när vet man att man är klar? Jag visste jag var klar 97 när jag fick min andra pojk, sååååå nöjd!! MEN. … Så flyttade jag och träffade mig en yngre man och som inte har några barn och helt plötsligt finns bäbis i tankarna igen… Men mitt förnuft säger att jag är klar jag har stoooooora barn (21,18) ska jag dra detta lasset igen? Vågar jag? Ärlig inte för gammal? Skulle jag inte leva mitt liv nu? Men ändå kommer de där småtankarna på fina rosiga sovkinder,bäbiskramar, titta när dom sover, fötterna, snusa dom i nacken, bli fjantig, få bebismage, SA JAG ATT JAG VAR KLAR??? Fy faaaaan för att vara velig…ödet får visa vart jag ska ta vägen;)

    Ha en fantastisk dag och jag är inne och läser varje dag hos dig!! Åh vad jag vill fika med dig!!!

    Bamsekram

  14. Camilla

    Jag har två barn i åldrarna 4 och 6 (snart 7) år. Jag är nöjd med mina fantastiska barn men skulle kunna tänka mig en tredje. Men, liksom din son Milo, så har vi haft ett h-vete med lillebror och hans sömnlösa nätter. Mellan 4 månader och 14 månader skrek han oavbrutet mellan 01.00-4.00, varje natt. Jag menar alltså öppna spjäll och fullt utblås. Nätterna lugnade sig successivt men han har fortfarande inte sovit en hel natt i sin säng. Jag tror att vi, främst min man, som är rädd att genomgå samma resa för det vi hade höll på att knäcka oss totalt.
    Nu när vi gjort oss av med alla bebisgrejer så inser att vi har lämnat bebisstadiet för gott och på nått sätt så är jag faktiskt tillfreds med det. På riktigt 🙂 Fast, det klart, skulle maken ändra sig så är jag flexibel 😉
    Må så gott!

  15. Camilla

    Jag har två barn i åldrarna 4 och 6 (snart 7) år. Jag är nöjd med mina fantastiska barn men skulle kunna tänka mig en tredje. Men, liksom din son Milo, så har vi haft ett h-vete med lillebror och hans sömnlösa nätter. Mellan 4 månader och 14 månader skrek han oavbrutet mellan 01.00-4.00, varje natt. Jag menar alltså öppna spjäll och fullt utblås. Nätterna lugnade sig successivt men han har fortfarande inte sovit en hel natt i sin säng. Jag tror att vi, främst min man, som är rädd att genomgå samma resa för det vi hade höll på att knäcka oss totalt.
    Nu när vi gjort oss av med alla bebisgrejer så inser att vi har lämnat bebisstadiet för gott och på nått sätt så är jag faktiskt tillfreds med det. På riktigt 🙂 Fast, det klart, skulle maken ändra sig så är jag flexibel 😉
    Må så gott!

  16. al68

    JAAA, jag är färdig, nu väntar jag bara på barnbarn ; ). Har tre underbara killar 25, 23 och 11 år. Vi hade likt er väldigt svårt att få vår lillkille, många missfall och en graviditet som inte gick vägen. Är sååå tacksam för att vi fick han till slut. Min man har bara han så det är extra mysigt att få han tillsammans. Ha en underbar dag, kram kram <3

  17. al68

    JAAA, jag är färdig, nu väntar jag bara på barnbarn ; ). Har tre underbara killar 25, 23 och 11 år. Vi hade likt er väldigt svårt att få vår lillkille, många missfall och en graviditet som inte gick vägen. Är sååå tacksam för att vi fick han till slut. Min man har bara han så det är extra mysigt att få han tillsammans. Ha en underbar dag, kram kram <3

  18. Marie

    Spontant, ja, jag är klar. Har en pojke och en flicka. Sex och tre år gamla.
    Men sen kan suget ändå sätta in. Ska vi inte…..
    Sen tänker jag på min foglossning som fortfarande inte gått över. Min kropp skulle nog inte klara en graviditet till. Och eftersom vi fortfarande inte får sova ordentligt säger jag nej, det blir inga fler. Även om det hugger lite i hjärtat när jag säger det.

  19. Marie

    Spontant, ja, jag är klar. Har en pojke och en flicka. Sex och tre år gamla.
    Men sen kan suget ändå sätta in. Ska vi inte…..
    Sen tänker jag på min foglossning som fortfarande inte gått över. Min kropp skulle nog inte klara en graviditet till. Och eftersom vi fortfarande inte får sova ordentligt säger jag nej, det blir inga fler. Även om det hugger lite i hjärtat när jag säger det.

  20. Marre

    Är 32 och längtar ihjäl mig efter barn! Har precis blivit klar med utbildning och nu ska förhoppningsvis sambon plugga till hösten.
    Men skulle gärna vilja bli gravid nästa år.
    Vill gärna ha 2 eller 3, blir kanske bara 2 eftersom tiden drar iväg. Man är ju inte purfärsk längre 😉
    Underbart att följa din blogg! Tack för att du delar med dig ❤
    Kramis

  21. Marre

    Är 32 och längtar ihjäl mig efter barn! Har precis blivit klar med utbildning och nu ska förhoppningsvis sambon plugga till hösten.
    Men skulle gärna vilja bli gravid nästa år.
    Vill gärna ha 2 eller 3, blir kanske bara 2 eftersom tiden drar iväg. Man är ju inte purfärsk längre 😉
    Underbart att följa din blogg! Tack för att du delar med dig ❤
    Kramis

  22. Svahnholmen

    Är 40 år och har två flickor på 11 och 5 år! Känner precis som du att bebissuget är över och att det är skönt att småbarnstiden är över. Men kände efter första att jag ville ha ett barn till.

  23. Svahnholmen

    Är 40 år och har två flickor på 11 och 5 år! Känner precis som du att bebissuget är över och att det är skönt att småbarnstiden är över. Men kände efter första att jag ville ha ett barn till.

  24. Rebecca

    Jag och min man drömde om tre barn. Vi fick två tjejer ganska tätt. De är nu 9 och 7. Men efter två jobbiga graviditeter med olika ”tillstånd” kände vi att det räckte med dessa två. Tills längtan efter den där tredje kom förra året och vi till slut vågade oss på att försöka. Så nu sitter vi här med en lillebror på 15 veckor och är jätteklara. Ännu en tuff graviditet men ännu jobbigare förlossning, vill inte gå igenom det igen men hade inte gjort det ändå. Familjen känns liksom helt komplett nu!

  25. Rebecca

    Jag och min man drömde om tre barn. Vi fick två tjejer ganska tätt. De är nu 9 och 7. Men efter två jobbiga graviditeter med olika ”tillstånd” kände vi att det räckte med dessa två. Tills längtan efter den där tredje kom förra året och vi till slut vågade oss på att försöka. Så nu sitter vi här med en lillebror på 15 veckor och är jätteklara. Ännu en tuff graviditet men ännu jobbigare förlossning, vill inte gå igenom det igen men hade inte gjort det ändå. Familjen känns liksom helt komplett nu!

  26. Eva

    Jag tror inte att min kropp klarar av fler graviditeter, jag har förlossningsskador som jag kämpat med i många år och det senaste året har jag diagnostiserats med endometrios och tagit bort en äggledare. Jag är 38 år och så tacksam för mina två friska barn som nu är 14 och 7 år gamla och känner mig mer än nöjd men det är ju hur mysigt som helst med småbebisar! Hittade till din blogg för några månader sedan men har aldrig kommenterat tidigare så jag vill bara säga stort tack för en suverän blogg och för allt du delar med dig av i ditt liv! Kram

  27. Eva

    Jag tror inte att min kropp klarar av fler graviditeter, jag har förlossningsskador som jag kämpat med i många år och det senaste året har jag diagnostiserats med endometrios och tagit bort en äggledare. Jag är 38 år och så tacksam för mina två friska barn som nu är 14 och 7 år gamla och känner mig mer än nöjd men det är ju hur mysigt som helst med småbebisar! Hittade till din blogg för några månader sedan men har aldrig kommenterat tidigare så jag vill bara säga stort tack för en suverän blogg och för allt du delar med dig av i ditt liv! Kram

  28. Emelie Babunovic

    Jag är heeelt klar! Steriliserade mig för snart 3 årsen och är så glad över det och har inte ångrat beslutet en enda gång. Det tog lång tid då socialtjänsten var tvungen att godkänna det hela då jag var under 25, suck!

    Kram

  29. Emelie Babunovic

    Jag är heeelt klar! Steriliserade mig för snart 3 årsen och är så glad över det och har inte ångrat beslutet en enda gång. Det tog lång tid då socialtjänsten var tvungen att godkänna det hela då jag var under 25, suck!

    Kram

  30. Frida

    Jag är 32 år. Har en son på 8 månader. Min man och jag vill gärna ha 2 st barn till (om man får önska). Tre känns bra på nått vis:). Jag har två syskon och jag har alltid drömt om att ha en stor familj!

  31. Frida

    Jag är 32 år. Har en son på 8 månader. Min man och jag vill gärna ha 2 st barn till (om man får önska). Tre känns bra på nått vis:). Jag har två syskon och jag har alltid drömt om att ha en stor familj!

  32. Åsa

    Jag trodde jag var klar. Har två tjejer på 11 och 14 och var så nöjd med det. Jag fick pilla i mig många hormontabletter för att de skulle bli till och det var en av anledningarna till att vi redan tidigt gav upp tanken på en trea. I slutet av förra sommaren fick jag så hemskt ont i brösten under en period och tog ett gravtest för att utesluta den anledningen och ”hjälp” det var positivt. Idag ligger världens finaste lillebror, 10 veckor gammal, bredvid mig och sover. Han hade helt enkelt bestämt sig för att flytta in hos oss. Helt underbart, hade jag förstått hur mysigt det är med en sladdis hade vi nog försökt aktivt lite tidigare. Men nu får det räcka, nu är bi helt klara!

  33. Åsa

    Jag trodde jag var klar. Har två tjejer på 11 och 14 och var så nöjd med det. Jag fick pilla i mig många hormontabletter för att de skulle bli till och det var en av anledningarna till att vi redan tidigt gav upp tanken på en trea. I slutet av förra sommaren fick jag så hemskt ont i brösten under en period och tog ett gravtest för att utesluta den anledningen och ”hjälp” det var positivt. Idag ligger världens finaste lillebror, 10 veckor gammal, bredvid mig och sover. Han hade helt enkelt bestämt sig för att flytta in hos oss. Helt underbart, hade jag förstått hur mysigt det är med en sladdis hade vi nog försökt aktivt lite tidigare. Men nu får det räcka, nu är bi helt klara!

  34. H

    27 år och längtar efter att få ett litet mirakel. Börjat med ivf då vi haft problem att bli gravida på naturlig väg. Så om allt går som vi vill så har jag förhoppningsvis en liten bebis i magen till hösten. *Håller tummar och tår* Samtidigt som det känns helt fantastiskt om det skulle gå vägen så är det också fruktansvärt skrämmande. Nåt helt nytt som man aldrig har varit med om och som man inte har en aning om hur det känns. Att få allt ansvar för en liten människa. Kram

  35. H

    27 år och längtar efter att få ett litet mirakel. Börjat med ivf då vi haft problem att bli gravida på naturlig väg. Så om allt går som vi vill så har jag förhoppningsvis en liten bebis i magen till hösten. *Håller tummar och tår* Samtidigt som det känns helt fantastiskt om det skulle gå vägen så är det också fruktansvärt skrämmande. Nåt helt nytt som man aldrig har varit med om och som man inte har en aning om hur det känns. Att få allt ansvar för en liten människa. Kram

  36. Evelina

    Är 27 och har en liten fis på 10månader precis idag. Är inte klar, vill ha en till ganska snart- men hur snart? Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde under min graviditet och därför längtar jag tills jag är gravid igen samtidigt som jag vill spara lite på den karamellen eftersom att jag bara vill ha två och blir jag gravid snart igen så har jag ju förbrukat det mysiga så att säga. Luddigt men jaa, du fattar. 🙂

  37. Evelina

    Är 27 och har en liten fis på 10månader precis idag. Är inte klar, vill ha en till ganska snart- men hur snart? Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde under min graviditet och därför längtar jag tills jag är gravid igen samtidigt som jag vill spara lite på den karamellen eftersom att jag bara vill ha två och blir jag gravid snart igen så har jag ju förbrukat det mysiga så att säga. Luddigt men jaa, du fattar. 🙂

  38. Annika K

    Jag är klar med barnafödande. Är 46 o barnen är stora. Döttrar på 21, 25 o 27
    Kommer sakna gravidmage, buffande fötter mm 🙁

    Men får njuta av bebis i form av barnbarn istället. Blir mormor snart <3

  39. Annika K

    Jag är klar med barnafödande. Är 46 o barnen är stora. Döttrar på 21, 25 o 27
    Kommer sakna gravidmage, buffande fötter mm 🙁

    Men får njuta av bebis i form av barnbarn istället. Blir mormor snart <3

  40. Linda

    Jo vi känner oss klara, vi har två barn som kom tätt o sambon har en pojk sen innan med. Å tur i oturen att vi kände att familjen var komplett för efter att ha dragits med envis infektion i en äggledare fick jag opera bort båda (plus lite annat) så är steril nu. Är tacksam att ja inte råka ut för det när jag var yngre å inte hunnit skaffa barn!
    Nu hoppas ja på att nån av mina bröder skaffar smått <3 så kan man få gosa å snusa å ha det där bästa med bebisar men slippa vaknätter o annat jobbigt som följer med bsrnlivet ;-)))

  41. Linda

    Jo vi känner oss klara, vi har två barn som kom tätt o sambon har en pojk sen innan med. Å tur i oturen att vi kände att familjen var komplett för efter att ha dragits med envis infektion i en äggledare fick jag opera bort båda (plus lite annat) så är steril nu. Är tacksam att ja inte råka ut för det när jag var yngre å inte hunnit skaffa barn!
    Nu hoppas ja på att nån av mina bröder skaffar smått <3 så kan man få gosa å snusa å ha det där bästa med bebisar men slippa vaknätter o annat jobbigt som följer med bsrnlivet ;-)))

  42. Cecilia

    Hej.
    Vi har 4 döttrar & 3 är med min man, 1 från tidigare relation. Ålder: 16,13,12 & 6! Är nöjd & färdig. De två i mitten hade svår kolik, det var tufft.
    Tycker som du, nu ska man både njuta & orka resten av vägen med barnen också.
    Kram & tack för en fin blogg med många uppdateringar.

  43. Cecilia

    Hej.
    Vi har 4 döttrar & 3 är med min man, 1 från tidigare relation. Ålder: 16,13,12 & 6! Är nöjd & färdig. De två i mitten hade svår kolik, det var tufft.
    Tycker som du, nu ska man både njuta & orka resten av vägen med barnen också.
    Kram & tack för en fin blogg med många uppdateringar.

  44. Nina

    Jag fyllde nyss 35 och fick min dotter precis innan jag skulle fylla 24. Separerade från hennes pappa ganska snabbt och cirka tre år senare träffade jag min nuvarande man. Han tog till sig min dotter på ett alldeles fantastiskt sätt, och i slutet av 2009 fick vi en son ihop. Både jag och min man har velat fram och tillbaka om vi skulle ha ett barn till, men det var nog mest jag som satte ner foten och tyckte att det räckte med två;-) Jag har ju varit mamma nästan hela mitt vuxna liv och känner att jag orkar nog inte börja om på nytt en gång till. Men åh så man kan bli sugen på en till när man ser alla små söta bebisar!

  45. Nina

    Jag fyllde nyss 35 och fick min dotter precis innan jag skulle fylla 24. Separerade från hennes pappa ganska snabbt och cirka tre år senare träffade jag min nuvarande man. Han tog till sig min dotter på ett alldeles fantastiskt sätt, och i slutet av 2009 fick vi en son ihop. Både jag och min man har velat fram och tillbaka om vi skulle ha ett barn till, men det var nog mest jag som satte ner foten och tyckte att det räckte med två;-) Jag har ju varit mamma nästan hela mitt vuxna liv och känner att jag orkar nog inte börja om på nytt en gång till. Men åh så man kan bli sugen på en till när man ser alla små söta bebisar!

Visa alla 49 kommentarer
Niiinis Tyck & TänkVerkligheten

Vad är viktigt?

Tack för att ni är ni!

Jag visste ju redan att ni är bra, det visste jag. Men ni är kloka också. Ber mig ta upp sååå viktiga ämnen. Jag blir så glad när någon faktiskt kan inspireras utav mig. Nina, från lilla Enköping, kan ha en positiv inverkan på människor. Det mina damer och herrar, det är jag otroligt hedrad och glad över. Lyllos mig! ❤️ Jag är er bloggslav idag och skriver om det ni ber mig om. Jag kickar igång direkt här.

.

IMG_8467.PNG
Hur blir man nöjd med det man har?

Ett utav ämnena handlade om hur man blir nöjd med sig själv, som man ser ut? Med sin vikt? Med sin kropp? Med hur och vad man äter? Kan man behärska sig och bara äta en bit choklad? Ja men ni hajjar….

…ni vet ju att jag själv kämpar med vikten. Eller fel. Nej, jag kämpar inte med vikten längre. Jag försöker att må bra och äta bra och med det hitta någon slags gyllene medelväg. Jag har bantat bort alldeles för mycket av mitt liv så det får vara slut med det nu. Jag gick ner fint fi vikt för ett tag sen, ni minns min utmaning som jag körde? Nästan 10 kilo bort. Så länge jag höll i mina promenader och hade koll på maten så gick det fint neråt. Då säger ja koll. Man lever hälsosamt men inte fantatiskt. Bäckenet pajjade, hypokondrin började svaja igen och så fick jag kristallsjukan. Hur motiverad orkade jag hålla mig då? Inga promenader, ingenting. Jag var en människa, inte en maskin. Såklart att jag inte orkade. Visst var det jobbigt att gå upp i vikt igen, för det gör jag när jag inte har koll och inte får promenera. Så är det, sån är min kropp. Men jag vägrar klandra mig själv för det. Du ska orka leva också. Slicka såren när du inte mår bra utan att alltid tänka att du MÅSTE nåt eller att det handlar om PRESTATION. Ibland är det nog att bara leva sig igenom dagarna, det är PRESTATION nog. Ska du då samtidigt klandra dig själv för att du äter en bulle och inte orkar träna så blir det ju ohållbart.

.

Men, när man orkar igen. Ja då kan man tänka hälsosamt och att orka ta tag i diverse promenader. För det gör gott för en. Det är det man ska tänka, att träningen eller promenaden faktiskt gör en gott, på många sätt. Det kan vara värt att ge sin kropp den där promenaden och den där träningen för den kommer betala tillbaka till dig med positivet i ditt liv. I form av en starkare, kanske smalare och piggare kropp och knopp. Men att vara ledsen en hel dag för att man ätit en chokladkaka. Ät den, njut av den, men sitt inte och ha dåligt samvete över den. Varje dag är en ny dag.

.

Jag försöker leva lite hälsosamt nu, men långt ifrån vad jag gjort. Igår åt jag en lussebulle och 3 st tomteskum. Skitgott! Idag åt jag en liten kaka. Ja försöker läka lite nu för att komma igång med träning när det går. Så ungefär tänker jag. Jag har fortfarande övervikt om jag tänker på vad jag skulle vilja väga. Jag är inte jätteglad när jag ser mig själv i spegeln men det är heller ingen katastrof. Jag är 42 bast och har tre ungar med ett trasigt bäcken och ganska stora lite hängiga lökar på det. Celluliter både på lår och rumpa. Hängmage och ryggfläsk har jag också. Men det får vara så nu.

.

När allt kommer omkring så har vi ju ingen aning om vad vi håller på med egentligen. När vi dör så spelar ingenting längre någon roll, mer än att vi blivit älskade och att vi fått älska någon. ❤️

Kommentera

  1. Madde

    Åååå tack för det du skrivit, bra svar =)
    Egentligen vet man ju svaren på detta mesta inom vikt och hälsa men det är inte lätt när det kommer till verkligheten,(livet).
    Man får inte glömma att njuta av det man har =)
    Ha en fin fredag!
    Stor kram

  2. Madde

    Åååå tack för det du skrivit, bra svar =)
    Egentligen vet man ju svaren på detta mesta inom vikt och hälsa men det är inte lätt när det kommer till verkligheten,(livet).
    Man får inte glömma att njuta av det man har =)
    Ha en fin fredag!
    Stor kram

GodnattNiiinis Tyck & TänkVardagen

Det är HÄR det händer!

Sitter på nåt så sexigt som ICA parkeringen…..

…..och väntar på min man som är inne och handlar. Eftersom jag nästan alltid handlar så njuter jag så av att han går ibland. Då kan jag sitta här och filosofera. T ex om det här:

.

IMG_7243.PNG

Någonstans i Sverige, minns inte var just nu, så har de satt upp en sån här skylt vid familjeparkeringen. Jag är ingen ”nazi-regelrättare” utan brukar oftast tycka och tänka att ”Äsch vafasen då, det är väl inte hela världen” om det mesta. Skulle t ex aldrig få för mig att rätta någon som parkerat fel, det är varje persons business anser jag.

.

Men, något som kommit att bli en nagel i mitt öga är vilka som faktiskt parkerar på dessa familjeparkeringar. Jag har alltför många ggr sett pensionärspar, unga par, ensamma män och kvinnor klivit ur sina bilar på dessa parkeringar. Inte en unge så långt ögat kan nå! Grejen med dessa parkeringar är ju att man ska ha plats. T ex när barnen öppnar dörren, man är alltid livrädd att dom ska smälla upp den på bilen bredvid. Sen kan de kliva ur och stå och tänka Skylanders eller på vad de vill ha för lördagsgodis så dom kanske är lite överallt där på parkeringen innan man själv hinner ur för att kolla dom. Man ska sen också få plats att sätta fast sina barn i diverse barnstolar och packa in diverse åkdon i form av barnvagnar i alla dess former samtidigt som kassar också ska packas in. Kanske är det någon näsa som rinner som man måste putsa eller nån blöja som måste panikbytas där i bilen. Det är liksom suuuuuuper med all den extraplats man faktiskt får.
Vad är grejen med det? Det vore verkligen kanon om detta respekterades…..ju. Därför gillade jag den här skylten som har en liten extra ”reminder” längst ner. När dom ändå höll på så hade dom kunnat göra streckgubbar av alltihopa och inte så påtagligt man och kvinna med barn. Idag är familjekonstellationerna i regnbågens alla färger så det vore ju fiffigt om det bara var neutralt så….. Men, man kanske inte kan få allt här i livet?!

.

IMG_7327.JPG

Nåt annat spännande då! Min mamma har äntligen gått i deltidspension och är numera hemma en hel del. Idag åkte vi därför ut till henne efter skolan. Det blev ju spännande värre. Min farbror (som äger en elfirma och är stans bästa elektriker) var och fixade med deras belysning i grillkåtan dom har på gården. När de skulle åka iväg så körde dom fast i den hala snön.

.

IMG_7331.JPG

Här stod Milo på första parkett och såg showen. När hans pappa tog den fyrhjulsdrivna bilen och liksom drog loss minibussen.

.

IMG_7332.JPG

Wohoooooo….. Här kom han loss och kunde fara vidare. Ja tänk? Såna häftiga händelser pågår i vår lilla småstad. Inte klokt ju…. 🙂 Det är liksom här det händer.

.

Imorgon kommer ett nytt avsnitt ut på podden. Vi får väldans fin feedback nu. Det gör oss glada verkligen. Kul kul! Det är så kul att podda då. Det här avsnittet tappade vi det lite igen och asflabbade hejvilt. 🙂 Ska bli kul och höra vad ni tycker. Nu är det soffan för mig här. Trött och sliten som en gnu… ❤️

Kommentera

  1. Född i Norge

    Tyvärr så tror jag inte det är så lätt att få ett sånt tillstånd, eftersom jag inte har några större problem sen, bara jag kommer i och ur bilen.
    Hälsningar Skåne.

  2. Född i Norge

    Tyvärr så tror jag inte det är så lätt att få ett sånt tillstånd, eftersom jag inte har några större problem sen, bara jag kommer i och ur bilen.
    Hälsningar Skåne.

  3. Född i Norge

    Jag har problem med mina höfter….och måste kunna öppna dörren till 100 % för att kunna ”svänga” mig ut.
    Därför ställer jag mig OFTA på de platserna, för om jag ställer mig avsides på nån annan plats så nog fasiken är det någon ”kärvänlig” typ som ställt sig kloss intill mig, fastän det finns 50 andra att välja på.
    Hälsningar Skåne.

    1. niinis
      niiinis

      Men borde inte du då få stå på en handikapp-plats? Alltså borde du inte ha rätt till det? Detta borde ju vara skäl nog?

  4. Född i Norge

    Jag har problem med mina höfter….och måste kunna öppna dörren till 100 % för att kunna ”svänga” mig ut.
    Därför ställer jag mig OFTA på de platserna, för om jag ställer mig avsides på nån annan plats så nog fasiken är det någon ”kärvänlig” typ som ställt sig kloss intill mig, fastän det finns 50 andra att välja på.
    Hälsningar Skåne.

    1. niinis
      niiinis

      Men borde inte du då få stå på en handikapp-plats? Alltså borde du inte ha rätt till det? Detta borde ju vara skäl nog?

  5. Susanne

    Det där kan jag också bli så irriterad på!!
    Och handikappsparkering ska vi inte prata om!!!
    Hur svårt är det att ställa sig på rätt parkering!
    Har aldrig lyssnat på er podcast tror att jag ska göra
    det imorgon

  6. Susanne

    Det där kan jag också bli så irriterad på!!
    Och handikappsparkering ska vi inte prata om!!!
    Hur svårt är det att ställa sig på rätt parkering!
    Har aldrig lyssnat på er podcast tror att jag ska göra
    det imorgon

  7. Cia

    Jag blir gaaaaaalen när det står någon på familjeparkeringen som inte borde stå där. Får 300 i puls av det och ger onda ögat direkt. Haha.

  8. Cia

    Jag blir gaaaaaalen när det står någon på familjeparkeringen som inte borde stå där. Får 300 i puls av det och ger onda ögat direkt. Haha.

Visa alla 14 kommentarer
Niiinis Tyck & TänkVerkligheten

”I would like to fuck you really hard”

IMG_7246.PNG

Please fuck me Please i would like to fuck you, i would like to fuck you really hard.

Ja, så kan man alltså skriva på instagram. En kvinna visar upp sina tatueringar, kontot är ett instagram konto för tatuerade människor. Jag kan hålla med om att bilden i sig säkert kan uppfattas som sexig. Det kan jag. Men vad jag däremot inte kan förstå är att pojken som skrivit detta ser ut att vara 12 år. Jag går nämligen in på pojken som skrivit i feeden och kikar hans bilder. Vet den här pojken ens vad ”FUCK you really hard” betyder? Jag vet att jag reagerat när jag sett att vuxnare män skrivit liknande. Alltså, jag har svårt att förstå den här formen av hets. Knull-hets! Att man verkligen skriver såna här saker på en instagram feed, på en person som man förmodligen aldrig kommer att träffa. Man skriver att man vill knulla nån, bara rakt ut, på en feed som läses av miljontals – varje dag.

VAD ÄR GREJEN?

Kommer den här personen som skrivit detta att FÅ knulla den personen? Förmodligen ALDRIG I HELVETET! Förmodligen ingen annan heller med tanke på den övergripande patetiska kåtheten som avspeglas i den här personen genom vad den faktiskt sitter och skriver på instagram.

NU när jag fick se att detta verkar vara en väldigt ung pojke så blir jag mörkrädd på riktigt! Vart fan är vi på väg? Ska 12 åringar nu sitta och skriva ut sin tonårskåthet för allmän beskådan? Tonårskåthet är inget fult i sig. Det är som det ska vara, antar jag. Men vart har han lärt sig att såhär kan man sitta och skriva på bilder på kvinnor? Respektlöst och rakt ut i cyber? Vart tog cykla på BMX:en med polarna vägen? Vart tog fotbollsträningen vägen? Vart tog en oskyldig första kyss vägen? Vart tog mamma och pappa vägen? Vart tog sunda värderingar och allmänt hyfs vägen?

.

Jag blir illamående på riktigt….. Vart gick det såhär fel!? Är det de sociala mediernas fel? Är det föräldrarnas fel? Eller vems fel är det? För det här mina damer och herrar…..

DET ÄR ÅT HELVETE FEL!!!

Kommentera

  1. Berit

    Men så galet!! Detta är så klart inte okej och nätet är en gräslig plats. De verkar kunna skriva va fan som helst till varandra. Är inne på tonåringarnas ASK och läser ibland och det är gräsligt men hur ska man agera som förälder? Borde finnas riktlinjer och utbildning hur vi ska skydda våra barn och lära dom ett korrekt uppförande på nätet, tycker faktiskt att skolan måste ta sitt ansvar också för detta är något man ska lära sig . Likväl som de pluggar gånger tabell och rättstavning så är detta något som de måste lära sig!! Näthyffs kan det väl heta 🙂

  2. Berit

    Men så galet!! Detta är så klart inte okej och nätet är en gräslig plats. De verkar kunna skriva va fan som helst till varandra. Är inne på tonåringarnas ASK och läser ibland och det är gräsligt men hur ska man agera som förälder? Borde finnas riktlinjer och utbildning hur vi ska skydda våra barn och lära dom ett korrekt uppförande på nätet, tycker faktiskt att skolan måste ta sitt ansvar också för detta är något man ska lära sig . Likväl som de pluggar gånger tabell och rättstavning så är detta något som de måste lära sig!! Näthyffs kan det väl heta 🙂

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers