Niiinis Tyck & Tänk
GodmorgonNiiinis Tyck & Tänk

Att återhämta sig! 

Godmorgon!

Något knackig natt med en karl som snarkar så taket vibrerar, telefoner som gått sönder samt borttappade telefoner som gör att man inte får tag på sina barn. Jag hade önskat att jag kunde slängt in ett riktigt positivt och starkt första inlägg denna första vardag på det nya året. (Nåväl, jag och Milo är lediga 1 vecka till så vardag på riktigt är det inte ännu, Tony började jobba idag dock.) Som sagt, det hade varit härligt att få starta starkt, men kanske återhämtar sig inlägget ju längre fram i det vi kommer? 😅 Vi är ju inte mer än människor, inga positivitets-maskiner som bara levererar. 😆

Dock så tror jag så mycket på det här med tankens kraft. Att vi sänder ut mycket positivt bara genom att tänka annorlunda kring saker. Jag vet att det kan vara oerhört svårt, men man kan inte annat än försöka? Jag har blivit mycket bättre på det men det har tagit tid. Någon nämnde t ex att hon inte orkade vara positiv kring att gästerna blev sjuka på nyårsafton (precis som för oss). Där har jag utvecklats massor, jag låter mig sällan falla sönder och samman av motgångar eller av saker som inte blir som man tänkt. Förr kunde det vara hela världen för mig. Ledsen kan man bli, men inte rota runt i hålet för länge. Man kan försöka se det positiva kring det och sedan blicka framåt.

Jag tror också på att ha uppsatta mål. Något att sträva emot, något att sikta på. Undermedvetet gör det att du med tankens kraft kommer dit snabbare, för att ditt fokus och dina tankar cirkulerar kring målet. Här har jag en hel del kvar att jobba med, för detta är relativt nytt för mig. Men detta året ska jag sätta några mål, jag ska t.o.m köpa ett fint block och skriva ned målen. Varje kväll innan sängdags ska man kika i sitt block, påminna sig om målen och med tankens kraft komma närmare det. Det sägs att det funkar och att det funkar skitbra! Samtidigt i det här blocket ska man också skriva ned lite tankar om saker man är tacksam för, allt från enkla saker som att kaffet man drack på morgonen smakade gott till tacksamheten att ens barn är friska. Detta är en kioskvältare i positivism enligt de kunniga! Värt att prova tänker jag.


Jag inhandlade också en kalender av grannens jänta som sålde jultidningar. En familjekalender. En positiv kalender med lite härliga ord på vägen liksom. Den ska jag spika upp idag. Här ska antecknas i! 😅

Jo men tammetusan, det återhämtade sig väl lite det här inlägget också. 😂 Positiv får vara dagens ledord. Även ett ”shitty” inlägg kan återhämta sig och bli lite pepp det också.

Ha nu en fin första vardag så hörs vi lite senare!

Kram Nina ❤️

Kommentera

  1. Therese

    Nyårsafton blev finfin kan jag meddela. Vi blev mätta, jag drog på mig en fin klänning och innan vi somnade ett tag innan det nya året firades in hann vi umgås med några av de bästa jag vet ❤
    Så dramatiskt det lät när du nämnde det i ett inlägg. Men jag har hopp om att även jag ska kunna bli bättre på att ta när saker inte blir som planerat ☺

    1. niinis
      Niiinis

      Nej för tusan. Inget dramatiskt alls…. 😅 Bara att du nämnde att jag tog det med ro, men att jag inte alltid varit sån. Låter som ni fick de toppen! Tycker du gjorde det skitbra med klänning och allt ju. ❤️

  2. Kina

    Har en sån dag idag. Känner mej trött sur och irriterad. Men man kan inte vara på topp varje dag. Solen strålar här och blev en härlig långis med jycken. Nu tänkte jag pigga upp mej med en kopp kaffe och en bit tiramisu 😀

  3. Sara

    Håller med Åsa. Livet är ju inte bara toppen. Vissa dagar känns det mest som skit och man längtar bara tills man får krypa ner i sängen igen. Lätt att tro att alla har det så där mysigt o perfekt hela tiden. Lätt att man slår knut på sig själv till slut. Försöker att uppskatta de där små guldkornen i vardagen ex dricka en kopp kaffe njuta av tystnaden i skogen mm. Men som sagt vissa dagar är tuffare än andra. Skönt att veta att man troligtvis inte är ensam att känna så ibland. Kram på er därute i landet.

  4. Åsa

    Förlåt men rätt skönt med ett shitty-inlägg hos nån och inte bara rosa gull som hos en del. Känns ung så här också. Men visst kan man påverka med sina tankar, svårt bara… Hoppas du får en fin dag, kram!

Visa alla 8 kommentarer
Milo 6-8 årNiiinis Tyck & Tänk

Att ha bebissug

Go`kväll hemma i stugorna!

Hoppas att ni haft en bra dag, har solen skinit där du bor får du gärna berätta om den. För här skiner den då rakt inte. 🙂 Dagen har handlat om jobb nästintill hela dagen, med undantag för en promenad med mamma i morse och att jag hämtade Milo på skolan. Så idag har det inte varit direkt något fancy här inte. Har släpat runt i myskläder hela dagen och det har varit riktigt skönt en dag som denna.

Hittade bilder i kameran från när Milo fick hålla i lilla kusin Edward för första gången. Han har inte velat men så för några dagar sedan ville han prova. ♥

img_4012 img_4017 img_4018 img_4020 img_4023 img_4025

Vi andra satt med tårar i ögonen bredvid. Det var så fint på nåt sätt. Milo var så till sig och lite fascinerad av honom, han tycker så mycket om sin lille kusin. Det roliga är att kusin börjar förstå mer och mer och är så otroligt nyfiken på sin stora kusin. Edward kikar efter Milo hela tiden och har gärna honom bredvid sig och blir gärna underhållen av honom. Då ler han med hela ansiktet. Åhhh myyyys…

I helgen när vi var på dopet kom vi in på det här med att vilja ha mer barn. När jag och Tony bestämde oss för att försöka få Milo så bestämde vi att det bara skulle bli ett barn tillsammans, men sånt säger man ju bara. När vi väl blev gravida efter alla missfall så var det inte alls självklart att det skulle vara lätt att skaffa fler barn tillsammans heller. När sen graviditeten blev så jobbig som den var och förlossningen också så fanns det inte på kartan att vi skulle försöka få fler barn. Dock så har man en biologisk klocka i sig som tickar lite hela tiden….än värre tickar den när man börjar närma sig åldern där det blir svårare att bli gravid osv. Det sägs ju att det blir något av ett hormonellt kaos. Att hypofysen skriker NEJ men äggstockarna JA. När man börjar närma sig en ålder där det inte är det lättaste att bli gravid tvingas man till ett beslut, ett beslut om att försöka igen eller inte, för snart är det försent.

Jag är glad att vi aldrig kände att vi behövde ta ett sånt beslut. Det måste vara jättejobbigt. Jag var mer än nöjd med mina 3 friska barn, och Tony var i ärlighetens namn lite förskräckt efter min graviditet och förlossning. Så vi har aldrig behövt. Det har bara varit så självklart att det blev Milo och inga fler. Det är rätt skönt när man är ”klar”. När inte suget finns längre.

Jag kan se tillbaka på tiden med riktigt små barn som rätt tuff. Som en period i livet då det var sömnlöst, mycket sjukdomar och vab, jaga en liten ettåring som inte förstod hur farligt allt kunde vara, klä på tjocka overaller, bära och kånka. 🙂 Nu är vi i en period då vi tycker att det är så skönt med att Milo klarar sig mer och mer själv. Han hämtar mjölk ifrån kylen när han vill ha det. Han kan breda en smörgås när han blir sugen. Han klär på sig själv. Kan hjälpa till med enklare hushållssysslor. Ja men sådär….när det underlättar. Att börja om nu….oh herreminjee…NÄE. Jag är klar och det är en så skön känsla. Det är som att man får lite ro. Jag har vänner som har sug fortfarande. Som funderar på en till, ska vi? Ska vi inte? Vad gör vi? Det suger i livmodern och man överväger och funderar. Det är en liten stress det där för många.

Nu njuter vi av lille Edward. Jag tycker syrran kan skaffa 2 till lite snabbt, hehe…. 🙂 Det är så fasligt mysigt att gosa med honom och få pussa på hans lena hud och dofta på hans underbara bebisdoft. Klämma på hans runda lår och bära och kånka på honom, sen när vi gosat färdigt dumpar jag över honom på syrran. 🙂 ♥

Om du har barn, är du klar? Är barnfabriken stängd eller går du och hyser en längtan efter en liten till? Vill kanske inte din sambo eller är ni inte överens? Berätta gärna.

Nu ska jag inta soffan hörni! Ha en fin kväll!

Kram Nina ♥

Kommentera

  1. Linda

    Ja vad säger man, jag trodde jag var klar innan jag träffade min sambo som är 9 år yngre och inga barn…..jag har två grabbar på 22 och 19, jag själv är 42 och kan tala om att vi jobbar satan för att få till en lillebror/syster!! Jag var väldigt noga med att förklara för min sambo när vi träffades att några ungar till blir det inte, få fick han se sig om efter någon annan! Sen råkade min bästa kompis och hennes man bli gravida med nr 2 och de var rörande överens att de bara skulle ha 1! Så när vi stötte och blötte ja eller nej till nu världens bästa och finaste lillasyster så började jag vackla rejält i mitt beslut. När vi sen träffade både storebror och den nya fina lillasystern och jag såg hans blick på barnen hans omsorg och var där och bar och kånka innan någon av oss andra ens hade en chans:) jag då insåg jag att jag inte kunde göra så mot han, att han inte skulle få bli pappa, i just den stunden började projekt bäbis!!! Som tyvärr inte funkar alls, 🙁 min kropp verkar inta alls vilja samma som mig!! Men vi försöker väl lite till, annars får vi väl tänka på IVF!
    Finns en mening för allt!!

    Puss och kram till dig Nina!

  2. Åsa

    Jag ville länge inte fler barn och det var så skönt!! Nu vill jag men åren sprang ifrån mig, vi hade svårt att bli gravida i trettioårsåldern så det tåget lär ha gått för nu är jag över 40 and then some ;-))

  3. anneli

    Ja..fabriken är stängd. Dels är jag för gammal och med 3 vuxna barn så känns det skönt ha tid för egna hobbys och aktiviteter.
    Men i Januari ska jag bli mormor då dottern blir mamma till första barnbarnet. Det känns himla roligt ♥

  4. Skatan

    Jag är 45 år. Är mamma till två vuxna tjejer, den äldsta är 26 år och den yngsta är 19 år. Så jag är ju med tanke på min ålder, over and done 😉 Fabriken får gärna hållas i trim och testköras med jämna mellanrum- men produktionen är verkligen för länge sedan nedlagd.
    Fast jag har aldrig riktigt känt den där dragningen i livmodern efter bebis- men jag ÄLSKAR barn/bebisar/småfolk. Har alltid gjort. Vi kommer väldigt bra överens.

    Jag var ju en ung mamma när vi fick vårt första barn ( ja-pappan var ju inte direkt lastgammal han heller, några år äldre än mig) och det var omvälvande. Väldigt läskigt och stressande, men fullkomligen underbart. Den där ungen alltså- hon var ”min” så var det bara, vi var menade för varandra. Visst fick vi frågor om syskon till henne- men nä jag kunde inte, jag var så stressad över att inte kunna vara en riktig familjeförsörjare till den här personen som jag älskade över allt annat. Det var ganska knapert- men Jag ville ge henne allt som jag bara kunde. Så ”vi” bestämde oss för att vi skulle nog vara en trio. Det var så det skulle se ut.
    Men .. så kom jag på att det här med hormonspiral låter ju som en supersmidigt p-medel. Slippa komma ihåg piller och med en stor förhoppning om att slippa mensen beslutade jag mig för att prova spiralen och var då tvungen att sluta med p-piller för att kunna sätta in spiralen vid första riktiga mensen. Under tiden körde vi faktiskt skyddat- men jag blev gravid.
    Åh! Som jag är glad över det . Jag kan fortfarande än idag bli lite blödigt tårögd när jag tänker på att hon ”såg till att komma ” på något vis. Som sin syster- var hon menad att komma till mig, speciell och älskad från allra första stund. Jag hade ju envist planerat att vi skulle vara en ”trio” men min första hade ju hunnit blivit 6 år och ekonomi och tron på framtiden såg både ljusare och lugnare ut.
    När tvåan kom – då var vi komplett då var vi en kvartett!!
    När jag ser tillbaka kan jag faktiskt tänka ibland- faaan att vi ( jag) inte vågade skaffa flera barn.. 1 eller 2 till åtminstone. Med facit i hand -vet jag ju att vi hade klarat det. Men då-mitt i livet , vågade jag inte ta steget. Jag är ju själv skilsmässobarn och var ganska orolig över att vi inte skulle palla trycket, ekonomi och kärleken till varandra med många barn och det slit som det faktiskt är under småbarnsåren.
    Men jag är SÅ så otroligt tacksam över mina tjejer. Att jag fick bli deras mamma! Allt jag har lärt mig från dem under åren. All denna kärlek. Den stolthet jag känner i hela kroppen när jag tänker på dem. Obetalbart!

    Idag har det plussats på ytterligare : jag är mormor!! <3 Till två barn pöjken är 5 år och tösen är 1 år.. och ÅhÅh ÅH!! säger jag bara.
    Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så HÄR underbart att få vara mormor. Jag älskar det. Jag älskar dem!! Två helt underbara individer- som är en del av mig och min man, som ser till att vårt familjeträd grenar sig (<— hahaha undrar om jag har PMS eller nåt för jag blir ju nästan tårögd när jag skriver det här.) Men nä, det ÄR magiskt. Att jag dessutom är "ung" mormor- jaaa åh vad det är härligt, jag kan vara med och springa och cykla, jag orkar ligga och krypa på golvet och göra bilbanor under matbord och bensinstationer under stolar. Jag har tid att låta pöjken bada i timmar ( bara fylla på med nytt varmvatten), vi kan baka och han får göra allt själv -skvätta med mjöl och knäcka ägg som hamnar på golvet- det gööör liksom ingenting, jag kan sitta och sjunga och busa med tösen tills hon somnar- jag har tiden och ron, när de är hos oss, deras mormor och morfar. <3

    Jag är en mycket RIK människa!

  5. Fraidy

    Jag är 33 år. Har en pojke på precis 2 år och en dotter på 3 mån. Jag/vi är inte klara ännu känner vi. Önskar gärna en 3:a om kanske 4 år ungefär.

  6. Finurliga fröken

    Jag är 32 år och har en son på 10. Har längtat i 8 år efter ett barn till men har ingen att skaffa barn med. Kommer närmare och närmare beslutet att skaffa en ensam. Barnet skulle få världens bästa storebror och vi skulle bli kompletta. Men jag vet hur tufft de var när han var liten och att de är tufft dom första åren. Att dessutom vara själv då…. Men valet mellan inga fler barn eller att skaffa en själv är inte svårt. Kram

  7. Vickis

    Så klar!! Haha!
    Har tre underbara tjejer på 12, 6 & 5 år.
    Kroppen klarade inte av att vara gravid, när man blir omsprungen av Agda 97 med rullator på stan som 27 åring blir man lite lätt deprimerad.. 😉
    Så jag valade att sterilisera mig när jag ändå blev snittad. Ångrar mig inte och har vänner med småttingar så jag får gosa ändå. ❤

  8. Nina

    Hej! Jag är 38 år o har två barn, 14 och 12. Ångrar att vi inte skaffat en trea, och hoppas ibland att man ska råka bli gravid😉. Älskar att ha barn i huset o får faktiskt lite panik när jag tänker på att mina är så stora, vad ska jag göra sen liksom?? Jaja får se vad som händer!
    Stor kram till dig!

  9. Annika W

    Jag är nu 34 år och mamma till tre pojkar, 10, 8 och 6 år. Jag känner mig inte färdig men tycker som du att det är såå skönt att de klarar mer och mer själva.
    Men tror heller aldrig att jag skulle komma till det stadiet att jag känner mig klar. Skulle nog kunna ha 100 bebisar! Dock vill jag intala mig själv att pengar och tid ska räcka till dem jag har.
    Sen har vi ett problem och det är att min sambo valde att sterilisera sig strax efter våran yngsta föddes. Min sambo är lika gammal som mig. Ett val som jag nog aldrig kommer att acceptera, med honom är det liksom nu för alltid stopp 😑
    Så jag är kluven..mitt förstånd kan inte önska mer än det jag har men mitt hjärta skulle kunna älska 1000 barn till!
    Såå…nu ser jag fram emot en massa barnbarn istället för att skaffa egna små😀😉
    Kramar ❤

  10. Elin

    Hej! Jag har bebis-sug men tyvärr ingen kille så har faktiskt ställt mig i kö för att skaffa barn själv… Känns väldigt rätt, men vissa dagar tvekar jag och önskar jag träffar min Mr Right och inte bara en Mr Right Now… Vill och drömmer om man o barn men då det inte verkar bli så är jag inte beredd att offra att bli mamma! Kan ju träffa en härlig karl senare i livet, men barn finns ju en begränsning i hur länge man kan få.

  11. havrefras

    Jag har tvillinggrabbar på 11 år och min man en dotter på 14 år – och vi är nöjda. 😊 Har så svårt att tänka mig att börja om. Herregud, blöjor, nappar, barnmat, kräks, vaccinationer, dagis…. Alltså neeee, orkar inte. Och inte tal om graviditeten! Hade en plättlätt tvillinggraviditet, ”helt normaaaal förlossning” enligt journalen (i min värld fruktansvärd), och levde dessutom ensam med grabbarna i 5 år – busenkla barn. Men neee, jag kan/orkar inte börja om! Inte ens fast jag har världens bästa man vid min sida. 😄 Jag är säker på att ”nån där uppe” bestämde att jag skulle få två biologiska. Sen var det klart. Meeeen! Jag drömmer om att adoptera ett barn, som inte har någon familj. Tänker på de stackars barn som hamnar på barnhem, oönskade och dumpade. Dom vill jag rädda!

  12. Anna

    Snart 41 år och sååå fäääärdiiig!!! Haha, kan inte tänka mig nått värre än att ha bebis igen! Nu är mina ungar 13, 11 och 8. Så jag fick dem med knappt 2,5 år emellan – helt galet nu efteråt men då var det inget jag tänkte på. Det rullade liksom på…men känns som en evighet sedan. Och att min yngsta snart blir 9 är skitkonstigt, det är ju min bebis liksom?? Nä, inget sug alls här och finns inte på kartan.

Visa alla 12 kommentarer
Niiinis Tyck & Tänk

Lite känslor på bloggen idag…..

Godmorgon alla raringar! ♥

Jag har just kommit hem från min morgonrunda. Innan rundan for jag iväg till Helena på Helenas Kök, ni vet grannen. Tänkte hjälpa henne med hennes skyltar. Dock så får jag åka tillbaka lite senare då jag behövde måla om skylten, den släppte lite i färg när jag gjorde rent den. Har du inte hälsat på hos Helenas Kök tycker jag du kan ta en avstickare dit, riktigt härlig atmosfär och mysigt på alla sätt. God mat har dom också. Testa att äta Hälsosalladen om du besöker dom, den är grymt god!

Så fräscht och gott! ♥

Jahapp, nu ska jag väl kika hur det ser ut i tävlingen. Har inte tittat så mycket då den andre som jag fajtas emot gick om mig igår. Han får fin hjälp han också och susade förbi i en rackarns fart. Nu är det snart bara 24 timmar kvar av tävlingen. Många av er skriver så fint…. typ att även om du inte skulle vinna så värdesätter jag din blogg massor ändå. Varje sån kommentar är så otroligt värmande, verkligen! ♥ Det är ju liksom därför man håller på…. för att ni ska gilla.

Denna tävling är viktig för mig för att den på något sätt skulle ge mig ett genombrott. En stor bekräftelse och andra möjligheter. Jag är en av de som bloggat längst i Hela Sverige med mina 13 år i branschen. Många år har gått. Stora barnen var liksom 5 och 7 år gamla. Nyseparerad började jag skriva om livet. Recepten har färgat bloggen i många år, inte så konstigt då jag bakat sen jag var en lite skit liksom. Haft min bakning som terapi. Min fina blogg, så kan jag känna. Min kompis. Den som fått tagit all skit när det varit skit. Den där jag fått lufta ur mig när livet varit jobbigt och svårt. när hypokondrin och ångesten hängt över mig som ett stort svart moln. Å så ni, alla fina läsare…. ♥ Jag har så fina känslor för min blogg, vet ni det? Vad jag skapat. Alla minnen jag plitat ned. Hur barnen vuxit upp i den här bloggen. Hur svårt det var att bi gravid och alla missfallen. Men sen gick det bra…. och jag spydde lungorna ur mig i bloggen när jag var gravid. Magen växte i bloggen. Sen kom ha…. den stora bebisen på 5 kg, ja han föddes liksom i den här bloggen. Jag har också gift mig i den här bloggen. Mmm….fina vackra känslor.

Ja, lite PMS snack såhär på en tisdag. Jag är känslosam idag. Gråten sitter i halsen. Huvudet är trött. Kroppen gör ont. Jag har misshandlat min kropp i några dagar nu då jag varit så stressad. Jag ser fram emot att tävlingen slutar och att jag får lite lugn. Ska boka in lite behandlingar hos Carola så hon får läka mig lite. Jag är nog en ALLDELES för känslosam person för att fixa den här formen av tävling tror jag. Jag bryts sönder lite. För svag liksom. Men…snart är det över.

Jag vill med detta långa inlägg tacka dig som röstat. Som trott på mig och som fortfarande tror på mig. Imorgon natt är det över. Skulle du vilja rösta på mig gör du det enkelt genom att klicka dig in på den HÄR länken och kicka gilla på bilden du ser så har du gjort det.

Tack fina ni!  Kram Nina ♥

Reklamen där uppe ni ser är inte sponsrad, bara rakt ifrån hjärtat. 

Kommentera

  1. Carro

    Jag håller med dem som säger att du ändå är en vinnare, om det inte skulle räcka hela vägen. Mat- och nakinspo vet man att man får. Likaså ta del av en ärlig vardag hos dig. Uppskattar ditt arbete massor! Kram
    PS. Kom att tänka på att du t o m har gift dig två gånger i den här bloggen! 🙂

  2. Lotta

    Självklart röstat på dig!!Hoppas av hela mitt hjärta att du tar hem detta pris, din blogg är fantastisk!!♡Kramar/Lotta

Visa alla 7 kommentarer
GodnattNiiinis Tyck & Tänk

HATLISTAN

Gokväll finisar! 💕

Haha…sitter och skrattar åt mig själv nu när jag tittar på ”Halv 8 hos mig”. Jag sitter här och irriterar mig över att dom klagar över något i maten. Jag veeeet att programmet är uppbyggt så, man SKA ju kritisera osv….men jag får liksom ont i hjärtat när någon stått och jobbat som en ”crazy person” för att gästerna ska få njuta av god mat, å så gnäller man. 😂 Jag skulle inte kunna vara med i det där programmet, jag skulle säga att allt var jättegott och sen betygsatt med en 10:a. Jag skulle ätit allt också, även om jag var allergisk och fick ballongmage, rallykacka och fjärtattacker av den. 😂😵


Har ni sett att det florerat en HATLISTA bland bloggar. Jag har sprungit förbi flera stycken. Så eftersom jag satt här och irriterade mig på gnällspikar på TV:n så tänkte jag att jag skulle göra en sån lista också. 🙉 Jag gillar ju inte sånt som hat, men det här kan nog bli lite skoj med igenkänningsfaktor osv.

1) Det äckligaste jag vet!

Snor och snorhosta. Jag får kväljningar när jag ser en snorloska på marken, eller om det rinner mycket snor på barn (inte mina egna tack och lov). När jag hör att någon hostar slemmigt och spottar ut det, då kräks jag rätt av.

2) Mat jag hatar!

Oj, jag gillar ju mat så mycket. Men jag skulle hellre hoppa bungyjump än att äta sniglar och bläckfisk!

3) Fika jag ej gillar!

Åh, hur kan man inte gilla fika? 😂😋 Jo men jag gillar ju en hel del fika så detta var lite svårt – Jo, nu kom jag på. Sån sockerkaka med små gummiaktiga fruktbitar i. 😵😖😷💩 UÄK!

4) TV-program jag aldrig skulle titta på!

Hmm…..tunga dokumentärer. Jag säger såhär, det kan absolut vara intressant….men jag har valt att titta på lättsmält TV, filmer och program. Jag blir så ko-ko annars. 🤓😉

5) Det här vädret avskyr jag!

Ja, jag avskyr snöslask. När det är varken eller liksom. När det är sådär blygrått och tungt. Hellre lite regn och med hopp om finare väder inom kort än flera dagar med blygrått väder.

6) Då tappar jag det fullständigt!

När någon är elak mot mina barn eller om jag själv blir orättvist behandlad eller anklagad för något som inte är sant.

7) Värsta tiden på dygnet!

Vargtimmen. Så många ggr som jag legat vaken med massor av ångest har varit under vargtimmen. Den startar typ 03.30-04.00 på natten. Viiiidrigt!

8) Sämsta musiken jag vet!

Åh, jag vet precis. Alltså – Tony lyssnar på det då och så (inte så ofta tack och lov). Det är typ sån galen hårdrock med trummor som bara slår utan melodi och rytm och sången är tokskrik liksom. Asså – jag får håååår på ryggen av sånt! Fullständigt avskyvärt!

9) Hemskaste dofterna jag vet!

Oj, har ni tid till imorgon. 😂 Alltså, jag har ett galet bra luktsinne. Har tydligen haft det sen jag var liten enligt mamma o pappa. Jag känner dofter mycket tidigare än andra och antagligen också mer intensivt. Illaluktande andedräkt – sån som kommer från en rutten tand eller rutten mage du vet. Hade lärare i småskolan som jag än idag minns andedräkten på och ryser. Sen kan jag bli sur på riktigt om Tony fiser riktigt ruttet. 😂😂

10) Sämsta köpet jag gjort!

När jag var 20 år tog jag ett lån och köpte en stereo för över 10.000 kr. Med typ högsta räntan. Det var liksom 1992 och 10.000 kr då var galet mycket pengar och räntan låg väl på 12 %. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Nåväl, sålde den till min pappa för 4.000 kr så jag fick ju tillbaka lite av pengarna. En Technics var det i alla fall, bästa märket på den tiden. Haha…. 😂😂😂

Nu ska jag kolla IDOL, kl 21 börjar ”I huvudet på Gunde” också. Ser sååå fram emot det!

Ha en mysig kväll nu!

Kram Nina 💕

Kommentera

Niiinis Tyck & Tänk

Hur lever man här och nu? 

Lite söndagstankar!

Idag är det söndag, det är dessutom söndagen innan Tony återgår till jobb och vår vardag plötsligt är här igen. Med vardag efter semester kommer också hösten så småningom. Jag är helt ”terrified” för hösten. Känslan av höst och mörker ger mig kalla kårar längs ryggraden. En av de mest deppigaste och ångestfyllda perioder i mitt liv……. Ja det är sakta men säkert på väg. Men hur är det nu? Ska jag verkligen sitta här och tänka på det redan nu? 

  
Just nu läser jag en bok. Den ska jag berätta mer om för dig sedan för jag tycker verkligen att ni ALLA ska läsa den. Jag har kommit till sidan 50 och är helt fast. Den här boken ska lära mig att leva i nuet. Inte förut och inte där framme, utan NU! 

ÄKTA LYCKA KAN BARA UPPLEVAS I NUET! 

Micael Dahlén är en författare som skrivit en bok som handlar om ”förväntningssamhället” (inte den boken jag läser nu dock). 

  


Han menar att många människor sällan lever här och nu utan är rastlösa och vill hellre vara någon annanstans. Deras HÄR och NU duger sällan eller aldrig. Här kan jag känna igen mig själv. Att uppdatera sitt Instagramflöde och se folks underbara bilder från utlandsresan när man själv sitter på en regnig camping i en husbil, nä då är jag inte så bra på att leva och njuta av och leva i nuet. Jag får också dåligt samvete för att jag ibland har den stora förmånen att kunna gå på härliga events och bo på fina hotell som en del i att driva en stor blogg. Jag visar er bilder här och så får jag nu dåligt samvete för att jag kanske får dig att känna samma sak. 

Detta är ju en del i att vara som besatt av framtiden för att man är så otillfredsställd i nuet. Men låt säga att man skulle vinna nån miljon då. Skulle allt lösa sig då? När pengar finns på kontot, är allt löst då? Har man inte tränat sig i att leva i nuet så lär man hamna i samma rastlösa otillfredsställda liv i alla fall så småningom. 

 
 Jag är helt urusel på att leva i nuet. Jag är också en svår hypokondriker som i stort sett hela mitt vuxna liv ägnat mig  åt att vara rädd för det som kan komma i framtiden. Alltså hela tiden långt framme, långt bort ifrån vad som är här och nu. Ofta får man höra att man ska vara här och nu. Men hur fan gör man det? Det känns som här och nu fått en smutsig stämpel som en klyscha, men det är nog det finaste man kan göra för sig själv. Det är att lära sig leva så, för livets mest njutningsfullt ögonblick är de stunder då vi är som mest fokuserade och närvarande i nuet. Som när jag nyper Milo hårt i låret för att jag älskar honom så mycket. Då är känslorna på ytan, jag är helt fokuserad på honom och mina känslor för honom just där och då. Det är en så njutningsfull stund som jag gärna vill ha oftare i mitt liv, och längre stunder! 

  

Att lära sig vara mer närvarande kommer leda till att man känner mer inre frid och en vakenhet, glädje och livfullhet som man förmodligen väldigt sällan eller aldrig tidigare upplevt. Jag vill dit! Jag vet nu att man kan träna sig att göra det och det är den boken jag nu håller på att läsa. 

Jag ska dela med mig av vilken det är imorgon. För nu måste jag fortsätta läsa. Jag ligger i soffan hemma, solen skiner utanför. Milo är ute och leker och Tony sitter i solen. Bästa tänkbara stunden att läsa alltså. 

Bilderna är tagna av min vän Maria Björnsdotter McVarnock. Henne ska jag också berätta mer om sedan. ❤️

Kommentera

  1. pezze

    vet att jag e lite ytlig nu..
    men..
    det e en jävlig vacker bild på dig när du tittar ner medan du sitter på trästubben!!!! 😀
    undrar hur det skulle se ut i svart vit eller sepiafärgande foto!!! 🙂

    o kan oxå känna igen mig lite med oro inför framtiden o tycka att andra har det bättre än mig o så!
    !!… det e svårt o bli av med oron ibland när man e lite down under emellanåt!!!

  2. Lina

    Ja, man ska verkligen leva här och nu och uppskatta livet 🙂 Efter att ha varit ledig nästan 1 månad, så jobbar jag igen……JULI var en fantastisk månad, men tänk om jag reste alla månader då skulle man ju inte uppskatta det lika mkt 🙂 Man mpste ju jobba också. Hoppas vi ses nåt framöver, kram kram L

  3. Helena

    Härligt att du tar upp detta Nina! Jag kämpar varenda dag med att inte låta skallen fara iväg in i morgondagen, eller nästa vecka. Så svårt att lära om när man gjort så i några år utan att ens vetat om det. Jag anar lite vilken bok du skriver om, men är inte säker. To be continued som dom säger ;). Sov sött bönan och jag längtar efter ditt nästa blogginlägg 🙂

  4. Ann

    Jag är en person som verkligen lever i nuet. Tycker att många människor gnäller över väldigt bagatellartade saker i Sverige. Brukar säga till mina barn att jag är överlycklig som har hamnat i ett land som inte krigar och inte behöver vi svälta heller. Vädret bryr jag mig inte om, utan tar dagen som den kommer. Något som jag helt har slutat med är att jämföra mig med andra eller hur de har det. Tycker jag har det toppen med min gubbe och mina idag nästan vuxna barn.

  5. Lena - Gott för själen

    Så sant! Jobbar ständigt på att vara i nuet och hitta de där njutningsfulla stunderna. Det var en av anledningarna till att jag började blogga. Och funkar det då? Japp, faktiskt. Jag är mycket bättre på att fånga de små tillfällena och se det vackra i det lilla. Men det finns mycket kvar att jobba på.

    Hypokondriker? Nä, inte det minsta. Jag är nog mera tvärt om. ”Eeehh, ont? Äsch, det är naturligt att ha ont ibland. Det går över.” Typ.

    Kram Lena

  6. Josefin

    Tack! Gillar verkligen när du tar upp detta ämne! Allt är så sant! Jag är också hypokondriker och får nästan jämt jobba med mina tankar. Sällan man bara ”får vara” i tanken.
    Anmälde mig till din hypokondrikergrupp för längesen. Ska det bli något av det? 🙂

  7. Berit

    Jättefina bilder 🙂 jag håller helt med dig att det är svårt att se det bra man har här och nu! Bra att du tar upp det och ser fram emot mer i det ämnet! Jag börjar också om att arbeta i morgon och hösten kommer vare sig man vill det eller inte!

  8. Lisoball

    Jag är ju då också så så dålig på att njuta av stunden å leva i nuet å just nu känner jag verkligen att det är dags att ta tag i det där på allvar då det enda min sjuåring gör numera är att längta efter något som ska komma…
    Han är så lik mej det barnet å jag tänker göra allt jag kan för att mina positiva egenskaper ska bli dem han bär med sej när han blir äldre.
    Ser med spänning fram emot boktipset!
    Kram

Visa alla 8 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers