Milo 8-10 år
Milo 8-10 årThedde & Elliot

Härligaste stunderna

Heeeej på er!

Innan Ernst börjar tänkte jag blogga lite om vår dag.

Alltså, jag är tacksam ända in i hjärtat att vi fick ihop det idag. Som jag kan sakna de stunder vi alla satt i bilen på väg på något äventyr. Eller när alla bara var hemma under samma tak. När de ville vara med oss….

Nu ska jag vara väldigt utelämnande. Men min största utmaning som mamma hittills visade sig bli när barnen blev stora. Shit vad svårt det var. Plötsligt, känns som på bara någon vecka, så valde de bort mig för vänner. Jag tog de personligt till en början. Trodde jag gjorde något fel, var för jobbig, för tjatig, ställde för höga krav…ja men you name it.

Men allt var i sin ordning. De hade bara blivit stora, livet gick som det skulle. Det var dags att ta de där första stapplande stegen ut i vuxenlivet. Klara sig utan mamma och pappa. Då när allt annat utom mamma och pappa var intressantare och roligare.

Jag hängde inte med bara. Det gick så fort. Från att ha varit barnens allt till att stå bredvid och se på. Någon som fanns i periferin liksom, för nu var livet framför det som var viktigare. Det var svårt, det gjorde ont och jag ville att allt skull vara som det var förut. Vi, tillsammans, alltid. Kändes som jag blev blåst på något. Någon kom och tog mina barn ifrån mig utan att fråga först. Jag var ju inte beredd. Inte än. Jag är inte klar med att uppleva saker med mina barn och så sa det POFF.

Sakta så gick det ju upp för mig att det var såhär det skulle se ut och att det var såhär man var mamma. Man lånade dom bara en stund. Sen kom livet och slukade dom med hull och hår, kvar stod man alldeles tom och ville dra tillbaka klockan.

Till slut hittade man ett förhållningssätt till att bli en person som stod bredvid. Jag insåg att den personen fortfarande var väldigt viktig i deras liv, men den personens roll hade tagit en annan form. Motvilligt släppte jag taget, nåväl – helt kommer jag aldrig släppa taget, så är det, men när jag gjorde det blev det lättare. Det var som att separationen till slut gick igenom och att man kom ut på andra sidan och kunde andas fräsch krispig höstluft igen.

Jag såg klart och insåg hur livet nu skulle vara och det var ok, allt var ok. Det var som det skulle vara. Jag skulle vara glad över att jag uppfostrat självständiga individer med sug på vad livet hade att erbjuda. Då kunde jag äntligen känna mig fri och ändå förstå min viktiga roll som mamma. För det är den. Viktig alltså. Jag har behövts många gånger och när det verkligen gäller så kommer dom, och jag finns ALLTID där. Som en fågelmamma som plåstrar om, ger vingarna kraft igen för att våga lyfta ur boet igen.

Jag hjälper dom att lyfta, för nu är det mitt jobb som deras mamma. Att ge dom de starkaste vingarna som orkar stå emot alla hinder de har framför sig. Det kommer jag fortsätta göra. Alltid. Så länge jag andas.

Usch, nu gråter jag så mascaran rinner. Det blev känslosamt det här. Men att ha pms och att få ha haft en underbar dag med alla mina fågelungar samlade placerar sig bland alla toppdagar man haft. Idag var en sån dag. ❤️ Om dom bara visste vilken glädje dom skänker en bara av att finnas till och vara i min närhet.

Samlade! ❤️❤️❤️ De 3 största hjärtana i livet. De kan reta gallfeber på mig så jag spottar och fräser och de är nog alla delaktiga till min djupa bekymmersrynka, men fasen vad jag älskar livet ur som alltså!

Vi började med en lunch på Kryddhyllan. Hunger är inte bra för karusellåkande magar så vi behövde fylla på.

Det åktes karuseller för glatta livet. En del är med på min Instastory!

Lite sitta och titta ut över vattnet hann vi också med.

Livet, tack för bästa dagen på länge! Föer såna tack, jag tar gärna emot dom.

Dags att torka tårarna och kolla på min husgud Ernst. Honom älskar jag också, fast inte lika mycket som jag älskar Tony.

Kram Nina

Kommentera

  1. Helen

    åh vad jag känner igen! Min äldsta är snart 14 och jag är inte längre universums medelpunkt för henne. Tar lite tid att vänja sig vid att inte ha full koll…
    Nästa fas i livet – here I come!

  2. Linda

    Åh, som jag känner igen det! Min äldsta flyttade dessutom hemifrån för ett par månader sen och jag har knappt sett till honom sen dess, ”trots” en väldigt tight relation sen han föddes. Det tar hårt i mammahjärtat, men jag inser också att det är sunt. F.ö. stod jag och mina små bredvid er i kön till biljettdisken på Gröna lund idag och jag ville så gärna hälsa, men blev för blyg och ville inte störa er. Ni var så fina, hela familjen!

  3. Chatarina

    Jag förstår dig o känner likadant nu när mina 3 söner är vuxna. Bäst mår jag när de kommer hem och ibland när vi reser bort tillsammans! En gång mamma, alltid mamma!

Milo 8-10 år

Bråken om TV-spel och skärmtid

Godmorgon hjärtana! ❤

Fått så många frågor om skärmtiden som vi äntligen verkar fått bukt på, kan vara för tidigt att uttala sig men än så länge går det vansinnigt bra!

Jo, men som sagt, det här med TV-spel och skärmtid verkar vara ett stort problem i många hem. Eller det är en stor bidragande faktor till en massa bråk och tjafs. Så har det i alla fall varit hemma hos oss.

Både jag och Tony tycker att det är ok med att man får spela TV-spel och sitta och kika i sin telefon, men vi båda tycker att det inte får bli för mycket. Det måste finnas plats och tid för utelek och tillfällen att använda sin kreativitet på.

När sommarlovet började fanns det plötsligt massor med tid över för just TV-spel och skärmtid. När det inte längre var skola och fritids så var plötsligt speltimmarna obegränsade. Visst, vi har ändå krävt att allt man äter gör man tillsammans och inte vid nåt spel eller en skärm. Vi har också bestämt att mitt på dagen fick man lov att ha några timmars brake. Men när Milo inte gjorde annat än tjatade om att åka hem när vi var någonstans (för att han ville hem och spela) så kände vi att nu MÅSTE vi dra hårt i handbromsen.

Vi började med ett långt snack. Förklarade för honom att livet måste innehålla andra saker också, inte bara spel. Att vi inte ville att hans sommarlov bara skulle ha spenderats inne. Vi pratade också om att vi ville hans eget bästa och att vi som mamma och pappa måste sätta regler och nya bestämmelser när något inte fungerade, detta var en sån sak. Självklart så protesterade han, men vi förklarade att detta endast var för hans eget bästa.

Sedan gjorde vi det som jag tror var avgörande för att det går så bra. Han fick vara med och bestämma. Vi har gett honom 3 timmar per dag att fördela som han vill. Han blev överlycklig att han själv fick bestämma när han får använda dessa 3 timmar på en dag. Psykologiskt bra då han själv fick vara med och sätta reglerna.

Detta gör att han själv får planera sina dagar. Ska vi t ex bort på kvällen så ser han till att få sina 3 timmar innan vi åker. Vilket i sig medför ett barn som inte tjatar om att åka hem för den dagens timmar är redan förbrukade.

Skärmtid med luren osv har en egen tidsram. Han måste också alltid fråga först innan han sätter sig med telefonen, detta för att vi ska ha ett begrepp om när han använder den och inte.

Det krävs såklart att vi båda har koll på tiden. Att vi vet när han startade och hur länge han haft den.

Vi har inte mutat honom med något, bara sagt att detta är nya regler. Första dagen hade vi så mycket tid tillsammans, det var en stor förändring. Dessutom hade han väldigt kul! Det pratade vi om innan läggdags sen, hur kul vi haft och hur mycket han hunnit på en dag. Han höll med och detta var nog väldigt avgörande.

Jag och Tony har bestämt att vi har ett ess i rockärmen för sämre dagar, ja om det skulle bli något tjafs eller stort missnöje. Det är att vi, om det skulle bli väldigt jobbigt eller att han protesterar mycket, skulle höja hans veckopeng.

Såhär: Säg att dessa tre timmar per dag inte skulle funka till slut. Att det skulle bli för mycket bråk och tjafs om det. Ja då skulle vi säga att om dessa 3 timmar som han fått använda på en dag inte följs av tjat och bråk så får han xx kr i veckan, skulle det inte funka så får han sitt gamla vanliga belopp.

Man kan ju också gå åt andra hållet, skulle det inte fungera och bli en massa tjat och bråk så sänker vi veckopengen den veckan. Det gör man som man vill. Men att det blir konsekvenser av bråk, tjat och tjafs. Att han lär sig att det absolut inte lönar sig att ställa till med jobbigheter liksom.

Här måste man också som förälder vara konsekvent! Vi är STENHÅRDA med skärmtiden. Vi hjälper honom att planera dagarna så att det blir bra för oss alla. Ska vi t ex göra något som kräver oss båda hör hemma, som nu när vi jobbat så mycket med baksidan, ja då försöker vi se till att han tar sin spelande då. En win-win situation, vi får tiden att göra det vi behöver och kan sen vara engagerade tillsammans när TV-spelstiden är över.

Hur har han opponerat sig då? Jo men självklart har han sagt att han har tråkigt när speltiden är slut och han inte kommer på något att göra. Men det är här man behöver väcka sitt inrutade barn. Det är här den där kreativiteten ska komma tillbaka tänker vi. Han vill inte ha tråkigt och vi kan inte alltid komma på något åt honom.

Jag tror att barn idag ofta tar till telefonen när de har tråkigt, det är ju bara att gå till sig själv liksom. Har man tråkigt eller lugnt kollar man ofta i telefonen. Men här är vi också stenhårda. Nu har det gått en vecka och så smått märker vi att kreativiteten vaknar, han vill ju inte ha tråkigt så då försöker han komma på saker att göra. Vi får hjälpa honom på traven och nu när vi är lediga så är ju allt lite enklare.

En stor skillnad nu är också glädjen i att få ha skärmtiden. Häromdagen så frågade han om han fick ha telefonen en stund när han trodde tiden var förbrukad och den inte var det, han blev så jäkla glad när jag sa ja och berättade att det fanns tid kvar.

Förstår ni? Det har helt plötsligt blivit roligt igen. Inte bara ett tidsfördriv om ni förstår vad jag menar?

Som sagt, detta funkar toppen för oss just nu! Inga bråk, inga tjafs. Bara lite mer planering. Vi får hoppas att det fortsätter så. Hoppas ni hittar något som fungerar eller att ni kanske fick lite inspiration och tips. Gör ni på annorlunda sätt får ni gärna tipsa om det här i kommentarsfältet.

Nu ska jag jobba, vi hörs lite senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. Lotta

    Hej Nina, min man har installerat en app som han kan styra vår 10-åriga dotters telefon med. Hon har två timmar per dag, sen är tiden förbrukad. Hur bra som helst, och hon har blivit lugn i det och bråken är slut. Kram♡

  2. Mamma till 3

    Och här sitter en mamma med tvärtomproblem. Mina grabbar 14 och 11 älskar att träna, cykla, vara ute och umgås med kompisar.

    Tyvärr så är ju de flesta inne och spelar och inte alls intresserade av att umgås som man gjorde förr.

    Vi är glada de gånger våra barn har lite skärmtid. När det varit så hett om dagarna så är det bättre om de är inne än ute och flänger i 30 graders hetta.

    1. niinis
      niinis

      Men wow! Är det sant? Man hör nästan bara tvärtom. Man har nästan svårt att tänka att det kan vara ett problem. Men jag förstår ju nu att det faktiskt kan det.

      Hoppas du får in ungarna lite mer! ❤️ Dom kanske kan flytta hem till oss ett tag? Haha! 😂

  3. Husvagnsprinsessan

    Tack, vilket bra tips. Vi har haft jättemycket tjafs här hemma med vår nioåring om spelande och telefon. Vi har provat att begränsa speltiden, men han tar allt sådant som straff och tycker att vi tvingar honom att ha tråkigt. Svårt att stå emot då. Men nu när vi åkte till Öland fick jag bara nog. Då förbjöd jag allt spelande och telefonande i bilen. Han blev jättesur men efter tio minuter frågade han om vi kunde spela resebingo. Sen hade vi hur trevligt som helst resten av bilresan. Ibland tror jag man måste ha lite tråkigt för att få fart på fantasin.
    Tak för en trevlig blogg!
    /Husvagnsprinsessan

    1. niinis
      niinis

      Jaaaa, det där känner jag verkligen igen! Innan vi började med det här så blev det sådär för oss också. Jag förbjöd allt till slut, det kändes som man fick panik av alla jäkla maskiner ungen satt med! Å samma här, han haaaaar ju liksom haft hur trevligt som helst när vi umgås och gör saker tillsammans.

      Ja, visst får dom tråkigare. Men jag brukar tänka att det inte är något de dör av. Tvärtom så väcker de sina digitala hjärnor ett tag. 😅 Jag tror att tar man fighten nu så kommer det lätta sen….allt är ju en vana till slut!

      Tack för du läser! Kram 💕

  4. Elinor

    Bra där👍🏻 Men tänkte på en sak gällande konsekvenser, att konsekvenser bör vara kopplade till händelsen dvs att mindre veckopeng har egentligen inget med spelandet att göra, varför inte dra ner speltiden i stället?! Det är ju spelandet som är problemet, inte veckopengen, kan ibland vara svårt för barn att förstå kopplingen… Oj lite luddigt kanske men jag tror du fattar😊
    Lycka till och ha en fortsatt fin sommar☀️☀️ Kram

    1. niinis
      niinis

      Jag förstår vad du menar och du har nog rätt i mycket av det du skriver. Dock så känner vi att mindre speltid för honom inte slår lika hårt – alltså rent reaktionsmässigt. Det är hårdare för honom att förlora veckopeng än att få mindre speltid. Så resonerade vi.

      Tack snälla och detsamma!

      Kram ❤️

  5. Pernilla

    Hej, tack för tipset med tidsram. Det börjar bli dags för det här hemma. Har en son som också gillar att spela mycket. Undrar bara om mobilen är inräknad i de 3 timmarna, eller är det 3 h tv spel och ytterligare tid för mobilen?

    Tack för en bra blogg !

    1. niinis
      niinis

      Telefonen är utöver Tv-spelandet. Att spela TV-spel gör så tiden går rasande fort, det vet jag som hade nojjan på formel 1 när barnen var små. 😀

      Tack för du läser! ❤️

  6. Camilla

    Åååå samma problem med mina två, känner så väl igen det du beskriver! När speltiden är slut ligger de på golvet o ojar sig över att det är tråkigt och att det inte finns något att göra 😂

    Vi införde två timmars speltid på vardagar efter att vi också haft massor av tjafs. De får fördela de två timmarna precis som de vill.
    Då jag spelar själv så vet jag hur snabbt två timmar går så jag förstår deras protester då och då dock..

    Iaf, på helger är det fri speltid, men där är det max två tim i sträck med paus på minst lika länge emellan gångerna.
    Åka hem och spela-tjat har vi inte, snarare har vi haft och har stundtals ’vill inte åka hemifrån alls-gnäll’. Till och med sånt som Liseberg har vi inte kunnat locka med tidigare 🙈

    Barnen tar sina två timmar bra, även om det är en del suck o stön ibland. vi är flexibla om det ösregnar dock eller om vi måste jobba båda två med annat.

    Överlag så sätter båda två en timer varje gång de tar en spelstund och håller koll på sin tid, jätteskönt! Nu på sommarlovet räknas ju varje dag som helg nästan, men iom att jag är hemma nästan hela tiden nu så kan jag påpeka när det skall lekas med annat eller umgås med kompisar.

    Så vanligt problem i familjer, detta, tror jag. Tiderna förändras och barnen är inte i skogen o leker och cyklar runt, som man gjorde när man själv var liten.
    Tiderna förändras, som sagt, och detta får jag påpeka för min sambo heeeela tiden, att man får tänka i lite andra banor numer.
    Ett plus med spel är ju att de blir snabba i reaktionsförmågan och lär sig tonvis med engelska snabbare än andra 😉

    Kram på dig fina ❤️ Ni är inte ensamma 😉

    1. niinis
      niinis

      Håller med dig om allt! 👍🏼

      Det är annorlunda idag såklart och hade det inte varit för youtube och tv-spel hade inte Milo pratat klockren amerikansk engelska som är tjugor resor bättre än vår! 👍🏼👍🏼👍🏼

      Ni har ju gjort det toppen känner jag. Vi kommer också ge bonustid on det regnar en hel dag men med heads up om att det bara är denna gången och att det är bonus. Så försöker vi jobba.

      Heja oss för att vi kämpar på med att vara moderna mammor o pappor i denna nya digitala värld! ❤️❤️❤️

Visa alla 11 kommentarer
Milo 8-10 årVardagen

Bragden

Hallihallå älsklingar! ❤

Påbörjade mitt inlägg igår kväll men somnade som en stock. Vaknade av att min telefon var på säsong 2 av solsidan. Jag som var på säsong 1 när jag somnade. Oops!

Har precis kollat mina instastorys från igår. Ojoj, där hamnar verkligen oftast livet som det ser ut just nu. Igår t ex, ja ni kan väl ta på er hörselkåpor om ni går in och kollar. Jag skriker som en galen struts på mitt barn. Heja hit och dit liksom. 🙈 Förlåt om någon blev lomhörd efter gårdagens storys.

Jag tog med dessa godingar på Donken lunch igår, ja den här mamman hade som vanligt lekt tidsoptimist och tänkt att vi ju skulle hinna med mat hemma innan fotbollen.

Huxflux var den förbannade klockan långt över lunchtid och vi som skulle hinna handla innan. Det blev snabbt till Donken och lösa det på så vis. Barnen grät ju inte direkt.

Såg ni fotbollen igår? Åh herreminjee så spännande det var alltså! Efter att Sverige gjorde 1-0 vågade jag knappt titta längre. Dom vann i alla fall, skönt det! Nu ska det bli spännande att se vad som händer på lördag när de spelar mot Tyskland.

På kvällen sen samlades vi fotbollsföräldrar i spåret. Barnen skulle springa Midsommarlunken. Milo var lite nervös då han förra året gick ut som ett jehu och kroknade med norra Europas värsta håll.

Igår gick det asbra! Han sprang t.o.m 2 varv och gjorde det med bravur. Vilken kille! Så oerhört stolt mammi. ❤ Vilken bragd liksom…..

Deras lag vann 1000 kr till lagkassan dessutom! Va? Vilken grej. ❤

Underbar sommarbild med de gröna fältet i bakgrunden. ❤🌿🍀🌱

Nä, nu ska jag jobba lite här. Har en sån – ”Inte komma till skott” dag idag men har massor att göra. Fick omboka min nageltid för jag får verkligen inte ihop det idag på förmiddagen.

Hepp – nu ska jag fortsätta här. Vi hörs av lite senare!

Kram Nina

Kommentera

Milo 8-10 år

Sommarlov!

Hej på er!

Det blev en väldigt stressig morgon för oss när vi skulle åka till avslutningen. Hua! Så är det när tidsoptimisterna är i farten. 😅

Alltså jag planerar så jädra bra kvällen innan. Tänker vilken tid jag behöver gå upp för att tvätta håret och fixa mig och allt annat, tänker hur vi ska hinna äta frukost i lugn och ro och sen är det som allt bara rämnar. Jag rusar omkring flåsande i panik med rattarna flängande och undrar var fasen min klänning är? Får åka med halvblött hår utan trosor typ…. fan, samma visa varje gång och aldrig lär jag mig liksom.

Vi kom i alla fall i tid till avslutningen. Thank god! 🙏🏻 Här har vi världens bästa fröken Petronella och hjälplärare Mattias. Så omtyckta och kommer bli såååå saknade! 😔❤ Milo har pratat en hel del om att de inte kommer att ha kvar dem nästa år. Som tur är kommer de ju ändå att ses i skolan i höst igen även om de inte är Milos lärare.

Sen blev det den traditionella lilla fikastunden efteråt. Bilden är tagen utanför fiket. Det är mysigt att landa lite sådär efteråt. Det är ju en smånervös dag för dom när de ska sjunga för en himla massa föräldrar.

Sången gick så bra så. Man bli alltid rörd liksom…. att han övat i massor med dagar inför det där. Sett fram emot den där dagen och allt. Lilla hjärtat! ❤

Så fin dagen till ära. ❤ Bara äääälskar hans röda skor. Han syntes verkligen idag bland de andra barnen!

Där stod han med nedkavlade ärmar. Förmodligen nedkavlade av nervositet. Haha…. han är som sin mamma, sådär skulle jag också kunna göra. 😅

Nu ska vi åka vidare på kalas. Hörs senare!

KramNina

Kommentera

GodmorgonMilo 8-10 år

Övervinna rädslan

Morning!

Alltså, dessa lata dagar i solen…..det är livet på en pinne. Idag ska vi få 26 grader varmt. Hiiiiiooooo…. Dock så är det måndag idag och jobb väntar men jag tänkte köra en effektiv förmiddag.

Igår var Milo på kalas efter sin fotbollsmatch. Roligt nog så stod go-cart på schemat. Milo har aldrig testat det varför vi stannade kvar på kalaset, detta fick man ju inte missa!

Det gick iväg små människor med jättehuvuden. Haha….såg så roligt ut. Så söta! ❤

Milo var så himla rädd innan. Jag förstår honom. Innan deras kalas var 8-9 åringarna och tränade på sina go-carts och man kan säga att det gick snabbt. Hallegooo….

Han ville knappt åka, så rädd var han. Men efter att vi peppat honom så vågade han sig iväg i alla fall. Den känslan, när han vågade och puttrade iväg…..alltså, åh vad stolt och glad jag blev för hans skull. Tårarna brann innanför locken. När han sen körde och vågade trycka plattan i mattan kändes det som en seger. Så ofantligt duktigt och modigt gjort. Jag älskar att följa honom och stå vid hans sida när han övervinner rädslor och utmanar sig själv. ❤🙏🏻

Sen fick alla barn sina medaljer och det om något var ju en vinst. Modiga Milo! ❤

Kvällen tillbringades på altanen med en härlig halloumisallad. Du ska få receptet sen. Jag gick och la mig jättetidigt igår. Värmen tar verkligen kål på en alltså! Haha… jag hanterar värmen som en tant, orkar inte riktigt. 😅

Vi hörs sen, nu ska jag skjutsa Milo till skolan sen tar jag en promenad.

Kram Nina

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers