Milo 18 – 24 mån
Milo 18 - 24 mån

Milobebis 2 år

Jaaaaaaaa må han leeeeeeeeeeeva!!! Ja må han leeeeva!

För 2 år sen hade äntligen den dagen vi väntat på så länge kommit. Husbandet hade längtat, hoppats och trott att ”Nu är det nog dax” ett antal gånger. Dock alltid för att bli lite besviken när det inte blev så! Kl 4 (som igår) satte värkarna igång och kl halv 2 på  natten åkte vi in för att äntligen få föda fram vår lilla Milobebis som vi så länge längtat efter.

Exakt den här tiden höll epiduralen som bäst på att värka. Jag hade bett personalen om ursäkt ett antal gånger och låg och återhämtade mig efter att ha haft värkar i 19 timmar och äntligen fått den där epiduralen som funkade. Då visste jag inte att snart skulle det det riktiga arbetet börja. När det skulle kännas som att jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst för att trycket neråt var så enormt. Jag hade precis fått veta att vi troligtvis väntade en väldigt stor pojke och att jag därför inte skulle få stå och föda som jag ville! Jag var nervös men sååå förväntansfull att äntligen få göra kärleken i livet till pappa.

Klockan kvart över 12 såg barnsmorskan att NU är hon öppen 10 cm, det är dax att föda barn på riktigt. Jag gav upp många gånger på vägen när jag av trötthet inte längre orkade pressa. Men serru, där fanns en barnmorska som visste hur man skulle pumpa ur det sista krafterna på en arg finska som låg och var på väg att kapitulera totalt!

När jag för 100:de gången säger att jag inte vill längre, att jag inte kan, att jag inte orkar så tittar hon på mig och säger:

”Så vad vill du vi ska göra? Ska vi packa ihop hela skiten och gå hem hela högen eller ska du ta i för kung och fosterland och trycka fram den här pojken som nu måste komma ut?” sa hon med bestämd röst.

Jag blev stum och pep fram ett:

”Ok, jag försöker väl ett tag till då!”

Sen tröck på jag på utta helvete….. herregud, jag har aldrig i hela mitt liv tagit i så mycket och jag trodde på riktigt att mitt huvud skulle spricka men jag sket i det. Bara han kommer ut. Och det gjorde han.

Kl 12.45 kommer en flämtande, pipande, stor, lite blå pojke på nästan 5 kilo. Han var så tagen av sin färd och sitt dygn i min mage. Han låg där länge och väl och betraktade oss, och den här kalla världen han hamnat i. Hans pappa grät floder och kunde inte tro att det var sant, jag grät floder och kunde heller inte tro att det var sant. Vår lilla gosse, en alldeles perfekt pojke med kolsvart kräftspa luktande hår. Ja, hans hår luktade kräftor, vi vet inte varför!? Haha… konstigt va?!

Idag fyller han 2 år! Han har fått massor av presenter under hela dagen och vi har tagit bilder på allt. Han leker med sina saker för glatta livet och förstår nog att idag är en allldeles speciell dag!

Vi älskar dig lilla hjärtat ♥. Tack för du kom till oss! Grattis på din stora dag!

// Mamma, Pappa, Thedde & Elliot

Kommentera

Milo 18 - 24 mån

Välling byte

När man hoppar från fullkorn till vanlig havre kan det se ut såhär. Den milda havrevällingen har Milo ätit från han var ett halvår, men var efter han vuxit så har oxå vällinge hängt med. Nu har vi bytt ner oss, ja i åldrarna alltså!

Vill ju såklart uppdatera er vad gäller Milo läget. Inatt har varit en hyfsad natt, inte som den natten med 10 timmar (drömmer mig bort) utan ett hyfsad om än inte BRA!

NATTNING:

Hur:          Helt utan krusiduller, trött bebis som vill sova i sin egen säng!
Välling:     2 flaskor á 275 ml
Magen:     Inga konstigheter, inga brontofisar bara lugn och vi slipper gasmask.

UPPVAK:

Kl:            24.00, gnyr. Vill ha välling men inga utbrott eller gapskrik och svår att få lugn. Äter välling somnar om.
Välling:    1 flaska 275 ml
Magen:     Inga brontofisar, inget hålla sig på magen, inget sträcka sig raklång. Fortfarande inga gasmasker. 

Kl:            04.00, gnyr. Inte skriker. Gnyr
Välling:    INGEN, bärs istället över av okonsekventa husbandet till vår säng. Jag kliver upp.
Magen:     NADA, INGET, NOTHING. Somnar om helt lugnt! 

Facit, vi byter nu till havrevälling efter att ha blivit påläst på nätet igår och fått en hyfsad natt direkt. Mååååånga föräldrar berättar om barn som sovit väldigt oroligt, haft lite magknip, ätit flera flaskor välling nattetid och framförallt hållit sig mätta hela dagen på fullkornsvälling. Summa sumarum blir att Milobebis skiter i att äta sig mätt på riktig mat på dagen eftersom han fyller sin kvot nattetid. Den onda cirkeln är ett faktum. Nu kör vi såhär. Sen läste jag om att göra vällingen mer och mer blaskig nattetid så att det liksom inte tjänar nåt till att äta den mer. Det är nästa steg.

UPP TILL KAMP NU INNAN JAG FÅR FNATT
NU SKA MILOBEBIS SOVA EN HEL NATT!

UPP TILL KAMP NU INNAN JAG FÅR FNATT
NU SKA MILOBEBIS SOVA EN HEL NATT!

Låt ropen skalla bloggvänner……..

UPPDATERING:

Husbandet kom upp nu och gör i ordning en flaska välling. Men, kl är 05.46…. fortfarande en hyfsad natt…

Kommentera

Milo 18 - 24 mån

Den morgonen….



Den där morgonen…. ni vet den där morgonen. Den där morgonen
som vi sitter och minns i detta nu. Den morgonen…. mmmm!

Nej, jag har inte blivit puckad. Sitter bara och minns tillbaka till morgonen då Milo sovit 11 timmar i ett bräde. Såhär glad var han och jag fick föreviga det, för att minnas, för att hoppas, för att fortsätta tro att snart…. SNAAAART kanske det inträffar igen! Han var så glad min lilla lärka där i sin säng, det första han sa var ”Boken”. SÅ då läste vi även en godmorgon saga.

Kom snart igen ”sova i ett bräde” natt.

Kommentera

Milo 18 - 24 mån

Milo bökar



Min lilla TUSSE vad glad han var över att få besöka härliga öppna
förskolan igår. Det var säkert över ett halvår sen vi var på besök.
Nu var det i nya lokaler och massa härliga bilar. Själv satt jag bara
bredvid och njöt över hans glädje!

Igår gjorde vi nåt vi inte gjort på väääääldigt länge! Vi var till öppna förskolan. Milobebis har ju börjat på dagis, och när han inte är på dagis är han ju sjuk. Eller så har han bara en glömsk morsa som helt glömt bort det där med öppna förskolan. Jag har det….men så igår när vi var där så kom jag ju på hur mysigt vi haft under dessa förmiddagar! Milobebis stortrivs, nu kommer detta att bli en stående syssla på måndagar.

Hörrni, vilken natt vi haft!!!!! Det går SÅDÄR för oss med Milo på nätterna! Nu har det varit flera nätter i rad när han runt kl 12 på natten blir så himla ledsen. Vad vi än gör så hjälper det inte, vi flyttar honom INTE ur sin säng utan försöker trösta i hans säng. Han sätter sig upp och bara gråter, vi lägger honom ner och så fortsätter det bara. Det känns dock inte som om han är medveten om allt detta. Inatt pågick det över en timme!!! Har försökt googla på det och kommer inte fram till nåt som låter som Milobebis, det var allt från nattskräck till protest. Ok det sistnämnda låter lite som han men ni hajjar? Inatt bar vi över honom i vår säng i alla fall och där somnade han lugnt till slut.

Nu har jag precis varit inne hos honom och lugnat honom igen. Nu försökte han låtsas tappert att han vaknat för dagen men serru det skiner igenom rätt snabbt. Lyckades få honom lugn och somna om i alla fall.

Vad är detta?? Det är återigen nåt nytt! Vi klurar på om det är magen som spökar? Men det borde vi märka mer tydligt. Dock så ska jag försöka undvika mjölkprodukter i för stor omfattning ett tag, hans välling ska bytas ut mot laktosfri. Jag måste prova med nåt för oftast börjar detta efter vällingen är urdrucken, så det sambandet provar vi med först.

Har ni hört talas om sånt här? Här har man 3 barn och står nästan helt handfallen när nåt nytt dyker upp, men så är det ju, inget barn är den andre lik. Alla är unika vad gäller allt, sömnmönster, matvanor, personlighet…allt! Nu känner jag mig lite förtvivlad över dessa nya vanor, det sliter på honom, det sliter på oss och hela familjen hålls mer eller mindre vaken av det. Lilla lilla Milobebis, vill sååå gärna att han ska få sova lugnt!

Kommentera

Milo 18 - 24 mån

En vädjan till er som har barn som sover…

Godmorgon LÖRDAG! Jag är i chocktillstånd, det som så sällan
inträffat i vår familj har inträffat. Jag har varit uppe halv 3, halv 4,
halv 5 och nu sist halv 6. Lever han? Andas han?

Snacka om att jag är en mamma med så söndertrasat sömnmönster. Milo har ju varit så kinkig nattetid iom blåsor och svid i stjärten. Igår kväll, strax efter IDOL börjat, var det dags att sova. KÄndes som det skulle bli en till sån kämpig natt och jag kände hur påsarna under ögonen förvandlades till sopsäckar bara genom tanken.

Nåväl, han ville ligga i vagen. Han har fått göra det nu när han ska sova eftersom det varit så jobbigt med allting och det har varit det enda som fungerat. Vi la honom i vagnen men det var inte heller bra. ”NEJ VAFASEN” tänkte jag. Nån jäkla ordning får det väl ändå bli!? Är det vi eller Milo som bestämmer? Jag tog mig i kragen, blåste upp mig, sparde ut lite skägg och så gick jag med honom till hans säng. Vi läste ur sagoboken och tittade och kommenterade varje bild som vi brukar. Avslutade sagan, la ner honom, och Milo skrek som en stucken åsna. Rakt ut bara. Men serru, jag genomskådade vår lintott till bebis ganska snabbt. Han ville bara protestera. Han har ju flamsat runt på nätterna nu och jag och husbandet har betett oss som yra höns som inte vet var vi ska lägga av alla äggen. Han KÖR ju med oss!!! Han har ju liksom fortsatt på den banan efter att han varit sjuk. Jag visste att han inte hade ont i magen, rumpa och snopp var insmorda och mycket bättre, vällingen var i magen… allt var fris och fröjd. Lugnt och fint lade jag bara tillbaka honom i sängen och sa att han skulle sova. Han reste sig och skrek, jag upprepade proceduren. För varje gång blev han tröttare och tröttare och till slut gav han bara upp. Det var över på en kvart.

Nu till det som hållt mig vaken inatt! Han har sovit OAVBRUTET sedan dess, han sover fortfarande!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag kan inte riktigt ta på den här känslan som infinner sig när det händer. Jag tror att det hänt typ 5 ggr sen Milobebis föddes. Just SÅHÄR LÄNGE (än så länge drygt 10 timmar) har han aldrig sovit oavbrutet.

Så vad göra man? Man sover oroligt, som att nåt är fel. Jag går upp 4 ggr inatt för att höra att han andas, nåt stämmer inte! Varför sover han? Ja ni hajjar tankegången. Jag är så skadad så ni anar inte. Samtidigt blir jag lite förbannad. Finns det föräldrar där ute som har ungar som ALLTID sover såhär bra? Ja, jag vet att det finns. Då känner jag nästan att jag skulle vilja bitchslappa den som har en sån unge och som nånsin gnäller! För herre min gud, vilken WALK IN THE PARK om det skulle få vara såhär alltid. Herregud, vad skulle man göra åt all den tid som man inte springer inne hos sin unge som aldrig vill sova?! VA VA VA VA???

Du som har ett barn som sover bra, som Milo nu gjort inatt. Från halv 9 och sover fortfarande. Du som har en sån unge, VARJE NATT….. Lova mig att vara tacksam för det! Varje varje dag. Lova mig att du once in a while tittar uppåt skyarna och säger TACK! Ni anar inte vilken välsignelse det är, att få ett barn som tycker om att sova. Hur mycket energi ni sparar, hur mycket mer än jag du orkar vara en god fru, hur mycket mer Du orkar tänka tankar klart, hur mycket mer du orkar glädjas åt allt i livet. Sååå mycket mer. Sömnbrist är ett gissel och jag drömmer & längtar till de nätter jag kommer kunna sova ostört, utan oro, utan att behöva fundera på hur många gånger jag ska behöva vakna inatt. Jag har svårt att tro att Milo fortsätter sova såhär nåt mer, för det har vi trott så många gånger under dessa år så det har vi slutat med. Men jag ska fortsätta drömma om det. *DRÖMMER* En vacker dag….. en vacker dag….

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers