Milo 13 – 18 mån
Milo 13 - 18 månMilo 6-8 år

Nostalgitripp

Just hemkommen från en promenad med Milo. Det blev en ”walk down the memorylane”. Vi gick förbi huset som vi bodde i när Milo föddes. Jag visade honom lekparken och gungan han brukade gunga i.


Då såg det ut såhär! En liten knubbig bebis med ”vilja klämma riktigt hårt” lår och bulliga kinder. Han ÄÄÄÄLSKADE den här bebisgungan.


Exakt samma ställe, dock är gungan utbytt från då. Dock så är bebis inte längre bebis. Idag är det en fotbollskille med hål i örat och sommarben som sitter i gungan. 7 år har gått! Fick klump i magen. Jag och det förflutna från när barnen var små ligger mig så varmt om hjärtat så när jag minns tillbaka blir jag sådär nostalgisk och sorgsen över att tiden går så fort.


Vi testade den ”nya” gungan också. Milo tjoade att ”Det kyttlas i pungen”. Ja det är så han säger, kyttlas. 😂


Jag är ju rädd för det mesta och jag jobbar hårt för att inte överföra det på mina barn. Det är ASTRÅKIGT att vara rädd för allt. Därför peppade jag Milo att klättra högst upp och lägga sig i nätet. Han var så rädd. Men han vågade! Jag stod under som stöd. Viktigt steg för honom!


Nu ligger han här och gosar med katten. Vi ska strax hämta upp Elliot och bara hänga tillsammans. Vi får se vad vi hittar på?

Vi hörs sen igen! ❤️

Kommentera

Milo 13 - 18 mån

Vaccination!

En lite äldre bild på mig och Milobebis, gud vad han har vuxit när
man ser honom såhär. Helt otroligt…..

Usch idag är en sån där dag som man bara vill ha överstökad. Milobebis ska ta vaccination idag, 18 månaders vaccinationen. Det ska oxå göras kontroll, 18 månaders kontroll. Även om inte jag ska närvara så kommer jag känna det i hela kroppen. Han hatar och ta spruta… vem gillar det kan man undra? Sen kommer han att bli sjuk oxå, han kommer få feber och bli riktigt hängig ett par dagar. Det blir han alltid. Vi har redan förberett oss här hemma. Men man kan ju alltid hoppas att det är annorlunda denna gång.

Husbandet sköter vaccinationen idag. Jag gjorde dom första 18 månaderna så nu får han ta över! 😉 På nåt sätt är man glad att slippa vara med men sen säger ju mammahjärtat något helt annat. Man vill ju finnas där när det gör ont och man blir ledsen. Men husbandet fixar det där galant, han är ju en superpappa och då fixar man allt ju!

Nu hör jag hur Milo börjar snacka pippi i sovrummet. Han slår upp ögonen och börjar snacka pippi det första han gör liksom. Kan ju bero på att vi har fiskmåsar stora som flygplan utanför fönstrena… 🙂

Ha en bra dag hörni!

Puss ♥

Kommentera

Milo 13 - 18 mån

Milos öga!

Hemma igen efter ögondoktorn. Bilden ovan är tagen för några
dagar sen. Om man säger såhär…. pupillerna är väääääldigt mycket
större på den övre bilden! Milo liknar en katt för tillfället!

Usch, sitter här med pannknack efter dagen som gått. Det är ju självklart nervöst att fara iväg på sånt här med sitt lilla barn. Man är nervös för vad dom ska göra och så tänker man ju på hur han ska reagera med allt. När sen allt släpper och man kommer hem slappnar man av och pannknacken är ett faktum. Väl där så  fick han droppar det första han fick. Milo är rädd för alla vitklädda läkarmänniskor. Han har väl blivit det av alla öronkoller och allt han genomgått. Så allt började ju såklart med gråt och pupillvidgande droppar. Sen fick vi vänta för att det skulle ge effekt. Efter många om och men kollade dom tillslut hans ögon. Han har helt klart ett vänster öga som inte riktigt ”hänger” med. Jo, det gör det… men det rör sig inte ut till vänster tillräckligt. Det liksom låser sig mitt i ögat och funkar inåt. Detta beror troligtvis på att ögat (när han blev till i magen) på något sätt ”felkopplat” nervtrådar till muskeln så att centrum på det ögat är längre in än på ett normalt öga. När hon sedan börjar prata om bernneurolog så höll jag på att flippa och börja gråta. Det är ofta man gör en sådan utredning oxå när det handlar om ögon för att utesluta andra orsaker som gör detta. Jag blev såklart jätteorolig och fick ont i magen och allt det där men hon lugnade mig bra med att förklara att detta är en rutin. Hon trodde absolut inte att det var nåt annat ”fel” på Milo men ni hajjar ju hur man blir?!

Så nu ska vi gå på ganska täta koller för att se vilket håll allt går åt. Är det så att det ökar på hela tiden så kan det vara att Milo börjar se dåligt med sitt vänstra öga. Och det kan gå fort för barn har en förmåga att helt koppla bort det ”dåliga” ögat för att bara titta med det andra. Synen försämras då fort och detta får inte hända helst. Det går att förbättra synen upp till 10 års ålder i form av lapp för ögat och sånt men det är bra att hinna på det INNAN det blir sämre. Då snackar vi lapp för ögat och om synen förändrats snackar vi glasögon. 3 månader får man vänta på neurologen där det ska kollas utveckling och sånt. I sommar blir vi kallade till nästa ögonkoll.

Jag hade så ont i magen efteråt och kände mig alldeles orolig. Men jag måste försöka koppla bort att det är nåt allvarligt. Att det bara är samma som husbandet hade när han var liten. Hon lugnade mig bra, det gjorde hon men samtidigt så börjar man ju tänka hemska tankar. Jag är ju en katastrof tänkare…. jag bara är sån. VIDRIGT är det att vara det men sån är jag. Jag jobbar på´t om man säger så!

Ja… nu ska vi träna vänsteröga här hemma! 🙂

PUSS

Kommentera

Milo 13 - 18 mån

Vattkoppor in da house!

Godmorgon världen…..Ja var börjar man? Vilken natt vi haft. Ibland vill det sig inte helt enkelt och man får såna här perioder. Nu är en sån period…

MILO = Vattkoppor. Det har härjat likt en löpeld på dagis och nu har turen landat hos honom. Såg redan i söndags att där var några konstiga prickar, men eftersom myggen anlänt tänkte vi inte så mycket mer på det. Förrän efter dagis igår….. eeeh, nä inga myggbett. Det är vattkoppor. Jag fick det när jag var 17 år. Jag hade vattkoppor i halsen, i ögonen, i underlivet…. ÖVERALLT. Herregud så sjuk jag var, var borta från skolan i en månad. Det blir ju som tur är inte lika allvarligt för de små. Milo kliar lite och är lite gnällig sen har han härjat lite inatt men mycket mer än så är det inte. Dock så VABBAR jag idag, husbandet kan inte på hela veckan då en ur styrkan åkt utomlands. Sen ska ju barn med vattkoppor helst inte vara på dagis.

KATTEN = Ja, miljöbytet för katten har väl gått sådär ska jag säga. Han har jamat från klockan 2 inatt, och det var då han brukade gå ut när vi bodde i huset. Vi har släppt ut honom lite på balkongen men där får han inte vara själv då vi inte köpt något nät till balkongräcket ännu. VI bor 2 våningar upp så ett fall skulle kanske inte vara så bra. Så när katten tystnat för en stund så har Milo satt igång. ZZZZzzzzZZZZZzzzz…..

JAG = Som vanligt och det slår aldrig fel…. jag får inflammation i muskelfästet i bröstet så fort vi renoverar eller flyttar. Det har vart såhär de senaste fem åren och jag vet inte vad det beror på. Det gör vansinnigt ont och man vet knappt hur man ska vara för att det inte ska kännas. Det blir IPREN tuggande, det är ju ganska skönt att kunna göra något när man precis flyttat in menar jag och så är jag halvt invalidiserad. :(((  

TAKET = Ni vet ju att vi hade ett smärre problem i huset med takläcka. Både jag och husbandet ryser på kroppen då vi hör att det överhuvudtaget droppar någonstans. I morse vid frukost hör jag det bekanta ljudet. (((DRIPP DROPP))). Drabbas av panik och letar febrilt efter läckan. Ja men se på fan. En liten takläcka i köket har vi här i hya bostaden. Ämen vafan, förföljer det oss nu eller vad? Det som är skillnad nu är att man lyfter luren och så ringer man bara. TJOPP TJOPP…. rör er hitåt taket läcker och så kan man lägga ner det både mentalt ochj ekonomiskt. I ett hus är man ganska ansvarig… inte så ganska utan helt faktiskt. Det känns skönt… men utan läcka vore ju ännu skönare.

Nähä, nu ska jag ta hand om min prickiga son…. hörs sen!

Puss ♥

Kommentera

Milo 13 - 18 mån

I NATT HÄNDE DET!!!!

Jag vet nästan inte hur jag ska säga det här. Det känns smått
fantastiskt faktiskt….

MILO SOV HEEEEEEEEEEEEEEEELA NATTEN!!!!

Alltså, jag ryser när jag skriver raderna. Förr kallade jag sova hela natten från 12 till 5. Men det här är HELA NATTEN!!! Det tog exakt 1 år, 4 månader och 18 dagar för vår Milobebis att slagga sin första natt. Från han blev nattad till kl 5 i morse. Jag är i chock och precis som väntat så kunde inte JAG sova. Somnade 11 och vaknade tvärt kl 4 av att ingen Milo låtit! Låg sen klarvaken…

Men vad säger ni???? Fantastiskt va??? Detta måste ju nästan firas?!

Ps: glöm inte smakrådet nedan! 🙂

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers