Livsresan
LivsresanVerkligheten

Var det verkligen så roligt Berg & Meltzer?

Hej igen alla! 

Det är FINFREDAG och jag har ansträngt mig lite extra, har t.o.m satt upp håret med en liten tofs.

 

Hörrni!? Jag vill bolla en sak med er? På tisdag ska jag vara med i P4, radio Sthlm. Det är direktsändning så jag kommer kunna lyssna på det själv i efterhand. Ämnet är hypokondri och jag skulle så gärna vilja ta upp en grej där. Men, jag är rädd att jag kommer bli Sveriges hela tråkmutta och jag ÄR inte det så det skulle vara fel bild av mig. Eller är jag feg då?

Låt mig få förklara!

Jo, jag tittade på Christin Meltzer och Carina Bergs program Berg & Meltzers show på Oscar. Älskade verkligen programmet fullständigt. I ärlighetens namn så är både Christine och Carina mina favvisar i TV överhuvudtaget. Älskar deras humor och deras sätt att bjuda på sig själva! Precis min humor från början till slut. Det avsnittet jag såg var David Hellenius med och han fick bl a berätta om sin hypokondri. Jag kände igen allt och kände också en samhörighet med en person som utåt sett ser ut att må finemang, har utstrålning, härlig humor och glädje men inombords är det KAOS!

Det som jag reagerade på i efterhand var att de skulle få David att känna sig trygg och tillfreds inför intervjun. För att få det så hade de bl a tagit dit en läkare (vet inte om det var en riktig) som höll honom i handen. När jag just sett det reagerade jag inte utan efter när jag började tänka på vad som egentligen hände där…..

Alltså, fan…måste återigen ursäkta mig med att jag inte är en tråkmutta så. Men allvarligt? Skulle man gjort likadant med en schizofren person, ja eftersom ju schizofreni också är en psykisk åkomma. Skulle man ha ställt upp 12 personer bakom och undrat vem av personerna bakom han/hon idag var? Eller en manodepressiv skulle haft en manisk och en deprimerad person bakom sig. Skulle det varit lika skoj? Nu får Christine och Carinas program stå i skottlinjen för hela tankegången kring att det skrattad åt hypokondri men det var ett så klockrent exempel!

Är det ok att skämta så om en persons psykiska åkomma? Alltså David går det nog att skämta med en hel del, mig med….men jag pratar egentligen inte om oss. Jag generaliserar nu, jag pratar om alla som lider av det. Det sägs att över 100.000 människor lider av hypokondri/hälsoångest. Då har vi inte pratat om mörkertalet. Hur många vet inte ännu att de inte lider av det? Som bara är rädd för sjukdomar men inte insett att de egentligen lider av en psykisk åkomma? 300.000, 1 miljon? Det vet man inte?

Men så länge det skämtas om det så kommer det fortsätta vara mörkertal. Man kommer inte våga se sin psykiska åkomma för vad den är! Man kommer fortsätta skratta bort det och leva ett liv som är kantat av svår ångest och oro.

Det var som den reaktionen jag fick när jag var med i Metro. Det kan du läsa om här. Ska vi 2015 behöva upplysa folk? Varför är psykiska åkommor så förbannat nedtystade i Sverige? Vad är vi rädda för? Vad?  Det är sjukt mycket människor som lider i tysthet pga detta. Hur många skäms inte att prata om att man dagligen googlat på sjukdomar och att ens vakna tid går åt att vara rädd för att bli sjuk? När man möts av skratt, bortviftande och anklagelser är det inte konstigt att man håller sin käft.

Ska lilla jag bli Sveriges hypokondriker och gå i spetsen för oss som lidit/lider av det? Är det så? Det känns som jag är den enda personen att reagera. Det är därför jag vacklar! Tänker jag klart!? Tar jag illa upp för att jag själv är hypokondrisk? Förstår du?

Kan du vara mitt bollplank här?!

Ps: Jag älskar Cristine & Carina. Det kommer jag aldrig sluta med……

——————————-

Uppdaterat!

Ni har nog rätt, jag är nog lättkränkt! Ska läsa vidare vad ni skriver sen. Bra med ett bollplank!

Kommentera

  1. Veronika

    Jag såg också det avsnittet och jag som inte själv lider av hypokondri tog också väldigt illa upp av läkaren. Det var otroligt okänsligt gjort av dem, gillar dom dock i övrigt! 😉

  2. Irene Löthegård

    Du har ju bloggat om din hypokondri och varit med i Efter tio, du kan lugnt fortsätta, det är väl bra att någon som vet vad det innebär talar om problemet. Håller med om att skoja om olika åkommor eller lyten är inte OK särskilt inte om någon person med problemet är närvarande och inte godkänt det. En del människor klarar ju av att sätta humor på sig själv, alla klarar inte det. Du har däremot så mycket självinsikt så du pallar nog lite skoj om hypokondrin.

    1. niinis
      Niiinis

      DU är klok du Irene och känner ju mig lite på riktigt också. Ja du vet ju att jag kan driva med mig själv, men det är också då det känns mer ok på nåt sätt. 🙂

      KRAM

  3. Liza

    Älskar också Berg och Meltzer och delar av deras nya program. Tycker att det kan bli lite väl flamsigt och David kändes inte helt bekväm med att sitta där och hålla handen. Men det är ju hur jag upplevde det och jag kan till viss del hålla med dig men det beror nog på att jag med oroar mig och är rädd för mycket.

    Försökte kommentera igår när jag var på väg till Ullared men det verkar inte som att det funkar från mobilen.
    Ha en härlig finfredag!

    1. niinis
      Niiinis

      Ja men då VAAAR det inte bara jag som uppfattade det som att David inte tyckte att det var bekvämt. Skönt, jag har svårt att se på det på ett klart sätt då jag själv skulle kunnat sitta där och garva åt det hela.

      Hoppas Ullared var toppen!

      KRAM

  4. Berit

    Håller nog med Ann här att man tänker på det om man ”dras” med det. Missförstå mig inte men jag tänkte inte ett dugg på de så utan tänkte att det var bra att de skämtade om det. Sedan måste man ju se utifrån var i sina besvär gästerna/medmänniskorna är.
    Tror och hoppas att de går igenom om vad de ska prata med sina gäster och att de då säger stop om det inte passar att prata om det.
    Härligt med finfredag och älskar att du svarar på kommentarerna då är det roligt att skriva 🙂

    1. niinis
      Niiinis

      Ja, jag förstår. Så är det nog, är man inte drabbad så kanske man inte ens tänker på det. Antar att jag som själv haft och har det kände att det liksom skämtades omm hypokondriker överlag….. men det är nog just för att jag säkerligen är mer lättkränkt.Dock så är det nog så att jag är lite less på skämtandet om det…. så är det nog. Lättkränkt eller ej liksom.

      Kram

  5. Sickan

    Hej fina Nina!
    Till och börja med så vill jag hylla dig för att du synliggör psykisk ohälsa. För bara att lyfta ämnet gör att kunskapen ökar och att förhoppningsvis fördommarna minskar.
    Det är bara en liten sak som jag reflekterade över i det här inlägget och i det förra som du skrev om manodeprisivitet och scizofreni.
    Det som kan vara bra att tänka på när man beskriver ohälsa är att man inte ÄR tex scizofren eller någon annan psykisk sjukdom. Utan man har en sjukdom, ex man har diabetes, har hypokondri, har annorexi, har hjärtfel, har dyslexi osv…….. man är aldrig sin sjukdomsdiagnos.
    Sen brukar numera manodeprisivitet betecknas bipolär sjukdom.
    Det var bara något som jag också tror att många i allmänhet tänker när man pratar om personer som lider av ohälsa och de är en kunskap som jag hoppas ändras.
    Att ingen är sin diagnos utan man har en diagnos.

    För att återkoppla till ditt inlägg så reagerade jag på exakt samma sätt som du när de hade med hålla handen doktorn till David. Så återigen det du gör när du lyfter ämnet så ökar kunskapen och kanske sånna ”skämt” tänks igenom en extra gång.

    Sen vill jag avsluta med att tacka för din härliga blogg som faktiskt är en av mina tröstelinor varje dag i mitt liv. Du får mig att le för det mesta, ibland gråter jag och många gånger gapskrattar jag, men framförallt ger du mig hopp i livet. TUSEN TACK för det

    Önskar dig en härlig helg

    1. niinis
      Niiinis

      Förlåt, är inte tillräckligt upplyst själv heller mer än när det kommer till mitt eget psyke och ohälsan där. Ska tänka på det i fortsättningen.

      Tack för att du läser och och för att jag får dig att känna alla dom där sakerna!

      TACK! ❤️

  6. Ann

    Tror att man blir mer känslig om man lider själv av något, jag är lätt överviktig och jag tycker inte om Beijer Byggs reklam med sumobrottarna, tycker inte den är rolig men gissar att det beror på min syn på min vikt. Håller med om att skoja om saker gör att det lyfts fram på ett lättare sätt, dessutom tror jag alla överlag i samhället blir lättare kränkta idag än mot förr i tiden 🙂

    Kram

    1. niinis
      Niiinis

      Fast den reklamen tycker inte jag heller om, tycker den känns långsökt och konstig på nåt sätt!

      Sant, vi är nog känsligare när man själv är drabbad!

      KRAM

  7. swemalina

    Men du har väl inga problem att skoja om dina sjukdomar o nojjor som du har? Om man inte kan skratta åt eländet så är det ju illa o det lättade bara upp stämningen för David tror jag, han hade nog inte gått med på något som skulle vara kränkande. På tal om kränkande så undrar jag ofta vad din familj, man och barn tycker om när du lämnar ut dig själv o dem titt som tätt? Take care – diagnos Aspbergers här 🙂

    1. niinis
      Niiinis

      Lämnar ut var ett annorlunda sätt att se det på. Jag är 43 år, har en man och tre barn som jag känner bäst av alla. Inget här skrivs som skulle kunna kränka…. Ett beslut som jag och min man och de stora barnen tagit tillsammans. Milo kommer älska min blogg när han blir större, det är jag säker på.

      Kram

  8. Agneta

    Kanske det är en bra början att lyfta ett ämne på genom humor? Jag personligen tycker man kan skämta om det mesta, men inte pedofiler utan att bli kränkt. Om det leder till att man öppnar upp om laddade ämnen ,kanske många mår bättre genom det?Med det sagt menar jag inte att hypokondri ska viftas bort som något lättvindigt,det verkar ju påverka mångas vardag. Men i Metro var det väl bara en negativ kommentar,det får man kanske räkna med. Ha en fin finfredag fina du .Kram

    1. Nina

      Sant sant, en kommentar men tyvärr en som jag tog åt mig av. Synd att man alltid minns dom…. 🙁 Blev nog mest irriterad över att han kändes så JÄKLA oupplyst men ändå tänkte och tyckte och anklagade.

      Well well…. tack för din input! ♥

      Trevlig kväll! Kram

Visa alla 20 kommentarer
Livsresan

Jag är med i Metro

 

Godmorgon!

Ja, som jag redan fått en kommentar om så är jag med i Metro. Fick en förfrågan om att vara med på en intervju om hypokondri. Till en början tvekade jag men sen kände jag att jag givetvis skulle göra det. Jag vill ju hjälpa andra. Jag tycker att artikeln blev helt ok.

Du hittar den HÄR!

Där har de även länkat hit till min blogg och även till Hypokondriförbundet. Till dig som kommer in som ny besökare vill jag berätta att jag skrivit väldigt mycket om min egen hypokondri under kategorin Livsresan (<-länk). Jag ställer upp i dessa intervjuer för att kunna hjälpa och upplysa andra. Jag själv levde med hypokondri under såå många år utan att förstå att det var just hypokondri jag led av, inte alla de sjukdomar jag var rädd för. Kan jag upplysa eller hjälpa en endaste människa är det värt ALLT! 

Nu ska jag sätta igång morgonbestyren här, men vi hörs snart igen! ❤️

Ps: Till dig som är hypokondriker och kommer in här via Metro, du är inte ensam. Världen är full av intressanta hypokondriker och glöm inte att det finns hjälp att få, jag har gått på den här mottagningen. 

Kommentera

  1. Annika

    Missade att skriva att artikeln är väldigt bra – jag har en dotter som lider av detta men inte så extremt som tur är. Men hon är bl a också så´n som inte tror på vad läkarna säger.

    Kram igen!

LivsresanVerkligheten

Livsresan

Iiiiih nu börjar kockarnas kamp och jag vill ju så gärna se det….

….men man måste ju blogga för bövelen. Så då tar man sig tid till det, så är det ju. Idag har varit en lite sådär ”tröttdag”. Jag känner mig lite sliten sen igår faktiskt. Så typiskt mig efter en tuff dag. Men det är bra om man då lyssnar på kropp och själ och bara tar det lugnt.

IMG_2771

Nu har mina produkter kommit, ja de från Mia Lundin! Nu ska mina binjurar sakta väckas. Magen ska få enzymer som försvunnit och jag ska hitta lugn och harmoni. Detta pga att min kropp levt med långvarig inre stress alldeles för länge. Jag känner mig lite nervig men upprymd inför detta.

Jag har ju delgett er mycket ur mitt liv  under kategorin som jag valt att kalla ”livsresan”. Där kan man läsa om högt, lågt, peppigt, deppigt osv. Det är i dom inläggen jag varit som mest öppen och ärlig, som mest naken….. berättat om mina innersta demoner och mitt verkliga mående. Det är såna saker som jag länge döljde här på bloggen, men till slut undrade jag varför? Plötsligt kände jag bara att jag måste berätta. Jag måste berätta om min svarta demon som tynger mig och gör mig svart inombords periodvis. Det inlägget fick jag så mycket cred för, så mycket kärlek och uppskattning ifrån er läsare. Det är mitt naknaste inlägg här någonsin. Det tog mig en halv dag att skriva det. Jag tvekade ända in i det sista. När jag frågade Tony om jag skulle publicera det så sa han ”självklart, det är dags att berätta – knske hjälper du andra”! Så på min pappas födelsedag för 1,5 år sen berättade jag det på min blogg. HÄR kan du läsa inlägget.  Det var så skönt att berätta. Att få delge något så svårt är otroligt tufft, men skönt när man äntligen kunde berätta varför jag ibland var så ”svart” på bloggen.

IMG_2775 IMG_2777

Den här fågeln med vimpeln tatuerade jag in på min arm när jag mådde som sämst. När jag insåg att jag måste söka hjälp. Att jag måste göra något. Bara något som gjorde något åt rätt håll. Jag kände mig så under isen så jag kände att det inte gick längre. Botten var nådd. Jag ville ha ett hopp och ett mål, något att sträva efter. Fågeln fick symbolisera hoppet med vimpeln. Texten ”I shall find a way” fick bli ledstjärnan. Det var då det fick börja heta ”livsresan”.

Nu kanske det också är så att min obalans i kroppen gjort att det förvärrat mitt tillstånd. Gjort bl a hypokondrin svårare pga av att jag inte haft något serotonin i kroppen (kroppens naturliga lugnande hormon), att jag haft en hormonell obalans som försvårat och gjort mitt mående ännu sämre. Kanske finns det också fysiska förklaringar? Tänk om jag nu dessutom får fysisk hjälp? Jag ska klargöra att jag numera mår mycket bättre! Hypokondrihålen är färre och inte så djupa som tidigare. Det har varit en kämpig väg men äntligen mår jag bättre. Frågan är bara hur mycket bättre jag ändå kan bli med hjälp av fysisk hjälp? Det är det som är så intressant mitt i allt detta! Sen är det ju inte bara hypokondri och ångest det ska hjälpa emot. Kroppen har tagit hårt med stryk av obalansen, jag har stressat sönder min kropp under alldeles för lång tid. Då talar jag om inre stress.

Ja, det blev ett ”livresan” inlägg igen då. Ibland vet man inte riktigt var inläggen tar vägen. Ibland så skriver man bara av sig och så får det landa där det landar. Idag blev det detta inlägg…. Det har tagit mig en stund att skriva detta. Har slötittat på kockarnas kamp (där Leila åkte ur) och nu är jag på Heja Sverige. VÄRLDENS härligaste program!

Sov så gott min bloggvän! ♥

Kommentera

  1. Susanne

    Känner igen mig så i din beskrivning… Har mått bättre ett tag. Men nu börjar hypokondriska tankar att snurra igen, reagerar på varje liten signal från kroppen som om det är livsfara. Vet ju att det bara tar en massa onödig energi från mig. Tankar som ”borde jag kolla upp det här? ” Är det cancer?, kommer ständigt och det blir en ond cirkel med ångest. Att kolla upp symtom med läkare gör mig oftast bara lugnare för ett tag, sedan blir det något nytt! Det är inte det livet jag vill ha, har det förövrigt så oförskämt bra! Vill att du ska veta att det betyder massor för mig att du skriver om hur du har det! Tack! <3

  2. Maria M

    Tack för en fin, ärlig och öppen hjärtlig blogg. Du skriver underhållande och och du berör med dina inlägg.
    Ha nu en underbar Tisdag.
    Stor kram Maria

GodmorgonLivsresan

Mia Lundin – Hormonobalans

Godmorgon!

Hoppas att du sovit gott, själv sov jag ok. Har sjuklingar här hemma och mitt möte i Sthlm blev inställt så nu blir det hemmahäng för oss alla idag. Tänkte baka lite och kl 13 ska jag sätta i fransar igen. Dom har jag också saknat mig blå efter. Jag hade kris att hitta någon innan måndag, vill ju så gärna vara lite Kajsa Anka innan vår TV inspelning då. 🙂  Tack och lov så hittade jag ett ställe här i stan.

mia_lundin

Igår hade jag äntligen min konsultation med Mia. Klilcka på bilden ovan så kommer du in på hennes hemsida. Åh vad hon var trevlig och härlig. Kändes så tryggt med henne och det kändes otroligt skönt att bli förstådd. När jag sökt för mina symtom tidigare så har allt som jag har verkat vara ett mysterium. Man har kollat sköldkörtel, man har kollat reumatiska sjukdomar osv. Men inga direkta fel har hittats. Igår när vi satt och pratade var det som att bli trodd och förstådd. Att hon säger att jag har klassiska symtom för det hon sa att jag hade var som den största lättnaden på år! Verkligen alltså! Att inte vara konstig och missförstådd till att vara ett klassiskt exempel var fantastiskt! Alla mina symtom tyder på samtliga punkter nedan.

Jag har serotonin brist pga långvarig stress/oro.
PMS/Förklimakteriet
Binjureutmattning pga av långvarig stress/oro
IBS
Kronisk inflammation i urinvägarna

Jag har nu fått en ordination på vad jag ska ta, helt bioidentiskt och sen är det kosttillskott. Vi ska börja med att lugna mina binjurar och få upp mitt serotonin, vi ska också hjälpa min mage med magsmältningen och så ska jag få sova bättre. Nästa cycel ska vi tillföra hormoner. Förhoppningsvis kommer jag bli kvitt mitt omeprazolintag så småmingom. Typ så ska vi gå tillväga för att få mig att må bra igen. Jag törs knappt tänka tanken att jag kanske ska få ha ett liv så småningom med mindre oro, att jag kanske kommer ha ett annat filter än jag har idag. Att min kropp inte ska göra ont och att jag ska kunna sova. Jag är tydligen filter-lös vilket gör att jag är livrädd och oroar mig för ALLT. Det finns liksom en fysisk förklaring till allt detta. Jag är dessutom ett klassiskt exempel. Jag har ju typ noll stresstålighet numera och kan bli stressad av att Milo står och pratar med mig samtidigt som jag bloggar. Eller att Elliot sitter bredvid och pratar medan jag kollar TV. Hittar jag inte nycklarna på morgonen går topplocket direkt och jag kan inte tänka klart.  Jag kan känna en stor stress i bröstet av att Milo är ute och leker, att jag inte har kontoll på honom. Tänk om nåt händer. Sånt har inte ens rört mig i ryggen tidigare medan det idag känns nästan övermäktigt. Jag lärde mig så mycket igår när jag och Mia pratade. Att först och främst förstå mig på mig själv. När hon t ex förklarade att hypofysen som är dirigenten för alla hormoner numera somnat och att det nu är kaos bland hormonerna förklarar en hel del. Mycket av mina känslor handlar om denna stora obalans i kroppen. I detta inlägg om hormonobalans kan du läsa om alla mina symtom.

Nu väntar en lugn månad. Jag ska stressa så lite som möjligt. Vila mycket. Inte utsätta mig för sådant som drar min energi. Leva normalt såklart. Men försöka att inte göra det stressigt. Inte dricka kaffe eller alkohol. Inte träna hårt, jag är för utbränd för att klara träning vilket förklarar min sjuka träningsvärk jag fått. En träningsvärk som mer påmint om inflammationer. Kroppen klarar inte mer stress vilket ju träning är. Jag får promenera, det är det jag klarar, men inget mer. Inte än. Vi ska försiktigt väcka mina utmattade binjurar, få upp min serotonin och försiktigt få mig att komma ned i varv få ro och harmoni. Börjar nästan gråta när jag skriver den meningen för det har jag inte känt på väldigt länge.

Det finns spaltmeter att läsa på Mia Lundins sida. Om utmattade binjurar och serotoninbrist (<-länk) kan du läsa. Du kan också läsa om förklimakteriet. Här nedan har du lite av vad Mia Lundin behandlar. 

 

Klimakterie- och övergångsbesvär (vi behandlar enbart med bioidentiska hormoner)
Depression
Oro och panikångest
Sömnlöshet
Hypotyreos (slö sköldkörtel)
Binjuretrötthet
Kroniskt trötthetssyndrom
IBS (överkänslig tarm)
Andropaus (manligt klimakterium)

Jag känner att jag verkligen vill hjälpa andra med såna här besvär! Enligt Mia är detta problem i sverige SJUKT utbrett. Många kvinnor blir inte trodda eller tagna på allvar för sina hormonella problem. Det viftas bort eller så får man antidepressivt utskrivet. Dessutom skrivs det ut preparat som är  Jag har aldrig ätit antidepressiva för det har känts som att problemet är något annat. Jag har blivit erbjuden det ett antal gånger men jag har tackat nej. På både gott och ont. Kanske hade jag fått lite lugnt och ro nångång men jag har verkligen inte velat. Med det menar jag inte att det är nåt fel på det, jag har bara inte velat.

Japp, så ni kommer självklart att få följa med på min resa. Jag kommer att ha återbesök (samtal) med Mia om ca 2 månader för att se vad som hänt under dessa två månader. Så till advent kanske jag mår bättre? Det skulle vara fatnastiskt på så många sätt.

Kommentera

  1. Lena

    Jag slutade sova , hade ångest och blev sönderstressad, sov knappt på 3 månade då menar jag mellan 1-3 timmar natten var för jävligt . Jag trodde jag gått in i väggen och läkarna ville bara skriva ut lyckopiller och sömntabletter men jag vägrade utan googlade och försökte hitta en orsak och hittade Female balance progesteron och på 2 dagar sov jag , hittade mitt lugn, fick fantastisk hud m.m. Det bästa jag gjort. Började nog någonstans vid 34 tänk om jag vetat om det här då istället för över 10 år senare hade besparat mig mycket besvär och undrar hur många kvinnor som går in i väggen pga hormonerna, synd att det inte finns någon som tar det här på allvar i Sverige. Kom ihåg att tänka på kosten oxå läs Mias bok om du inte gjort det. Jag slutade med gluten och dissar för det mesta socker borde ta tag i mjölkprodukter oxå, när jag äter bra minskar det rejält jag struntar i kosttillskotten fick tipset att äta fröer ist så pumpa och solroskärnor är toppen hjärtklappningen och ångesten blev bättre på en fyra dagar måste vara magnesiumet i dem.

  2. Mia

    Åh vad spännande Nina ! Jag försökte själv rätta till mina binjurar och hormonbalanser för några år sedan . När det var som värst . Tog aldrig salivtestet som rekommenderas …Jag önskar att jag hade fattat att man kunde prata med Mia Lundin . Det var svårt att läsa sig till själv vad man skulle ta och hur . Berätta gärna MASSOR! Hur kontaktar man henne förresten ?

    Kram Mia

    1. niinis
      Niiinis

      Du hittar all info på sidan. Du ska boka konsultation med Mia, det är det bästa. Då kommer du att få genomgå prover och fylla i formulär, sedan kommer du få göra en kosultation med Mia.

      Kram ♥

  3. Marie

    I ett inlägg vill du hålla dig borta från hormoner som t ex p-piller. I nästa tänker du börja med big identiska hormoner. Det är faktiskt HORMONER det också????

    1. niinis
      Niiinis

      Ja Marie, men ett bioidentiskt hormon som man har brist på gör att man mår dåligt. Skulle jag välja att äta p-piller skulle jag fylla på med hormoner som jag inte har brist på, dessutom ICKE bioidentiska. Vet du och känner du till skillnaden? Det verkar inte så? Det är en enorm skillnad.
      Dessutom regleras mängden så den passar min brist.

Visa alla 6 kommentarer
LivsresanVerkligheten

Hormonobalans

Godmorgon!

Har ni sovit gott? Jag har sovit ok….dock lite oroligt. Jag vet att några av er inte gillar att läsa när jag skriver om ångest. Gör du inte det så kan du hoppa över detta inlägg.

Milo hade en fästing på sig igår och det innebär ångest upphöjt i 100 för min del. Vi stod på Erikslund och väntade på Tony igår eftermiddag när jag smekte honom över ryggen innanför hans tröja och märkte en liten miniprick. Trodde först det var en liten leverfläck tills jag fick tag i den. Iiiiih, fick såklart panik att få bort den och den var dessutom miniliten. Vi kollar honom varje kväll som tur är och Tony nattade honom natten innan och är 100% säker på att den inte satt då. Så den hade som tur är inte hunnit sitta så länge, vilket är bra för att eliminera risken för borrelia. TBE skiten är han inte vaccinerad för ännu då vi skulle göra det inför nästa sommar bestämde vi efter att jag fick en fästing. Trodde helt ärligt att fästingtiden var förbi men fan heller. 🙁

För dig som inte lider av ångest och hypokondri kanske detta kan vara galet svårt att förstå, men för mig blir det ångest och oro direkt, har ju dessutom precis gått igenom den skiten själv. Jag har läst allt om fästingar och även träffat en läkare och pratat om det så jag är alldeles för bra påläst. Det är också väldigt vanligt bland hypkondriker, är du en själv vet du vad jag talar om! :/ Så nu får vi avvakta och se hur det blir med fästingbettet.

Jag och Tony är så otroligt olika när det kommer till sånt här. Tony tänker aldrig att något hemskt ska hända, han skulle t ex aldrig tänka att Milo skulle drabbas av något av detta fästingbett, aldrig. Han skulle ta det sen om det nu skulle bli så. Tänk om jag fick vara så? Tänk om min oro kunde komma sen istället om det nu skulle bli nåt. Så som majoriteten av er som läser min blogg säkerligen skulle reagera? Är så trött på oro så ni anar inte, ibland vill jag kräkas på mig själv och min hjärna helt ärligt. Typ stänga av mig själv med en stor slägga som tog bort alla tankar och oro som faktiskt huserar runt där i skallen. Fifan alltså!

ångest

Jag har ju nyligen också fått veta att jag lider av en ganska svår brist av östrogen, det fick jag veta när jag besökte gyn senast. Att lida av brist på ett så viktigt hormon är ödeläggande för en oroligt lagd människa som jag är. Östrogenbrist ger nämligen oro, rädslor, och depression för att nämna några symtom. Jag ska den 1:a oktober få en konsultation med Mia Lundin. Hon som skrivit ”Kaos i kvinnohjärnan” och som föreläser massor om just kvinnor och deras hormoner. Hon driver klinik i Kalifornien sedan 17 år tillbaka och har hjälpt en enorm mängd kvinnor att få tillbaka sig själva igen. Jag har nu varit och tagit prover som Mia ordinerat mig att ta och svaren har också kommit. Vad jag kan utläsa av dessa provsvar så är mina hormoner i en grav obalans vilket kan förklara mitt mående de senaste 8 åren faktiskt, också den tiden som jag mått som sämst i min hypokondri. Anledningen till att jag kontaktade Mia var för att jag fick östrogen utskrivet av min läkare. Men som många av er säkert vet kan östrogen vara cancerframkallande. HELL NO tänkte jag. Det måste finnas nåt annat? Mia Lundin jobbar med helt rena produkter, alltså…. bioidentiska hormoner som man tillför kroppen. Sagt och gjort. Jag mejlade ett tårdrypande mejl till Mia om mina bekymmer. Jag skrev allt till henne. Om hur det varit de senaste åren, hur jag mått, vilka symtom jag hela tiden lider av osv. Man kan säga att 2007 var året då allt började. Hennes svar var bland det bästa man kan få. ”Hej Nina, jag tror att jag kan hjälpa dig till ett bättre mående”. Jag ville bara gråta…. kunde det vara så att allt skit de senaste åren faktiskt berott på nånting? Eller…. Anledningen till att jag inte skrivit till dig om detta förrän nu är att jag själv inte vågar hoppas för mycket. Men samtidigt har ett litet hopp tänts inom mig. Den 1:a oktober har jag min konsultation med Mia, då får jag också veta vad jag ska ta för att hjälpa min kropp. Jag är alltså inte i klimakteriet utan har mens regelbundet.

Mina symtom de senaste åren:

Sömnsvårigheter (sovit som en stock tidigare)
Pirrningar och domningar i kroppen.
Massor med ångest, rädsla och oro
Mag/tarm besvär, reflux och magkatarr, IBS (alltid haft plåtmage tidigare)
Urnivägsinfektioner
Järnbrist, magnesiumbrist
Ont i äggledarna
Bäcken och ryggproblem
Torr och fnöskig hud
Torra slemhinnor
Torra ögon
Spänningshuvudvärk
Oförklarlig värk i kroppen
Stora spänningar i nacke, axlar, rygg
Ont i lederna
Konstiga allergier som poppat upp
Torr och tunn hud
Hjärtklappning
Trötthet
Orkeslöshet
Sämre minne
Östrogenbrist
Galen PMS
Muskelryckningar
Sus i öronen
Muffinsmage
Svårt att gå ned i vikt

Detta är en del av mina besvär. Anledningen till att jag vill skriva om detta är att upplysa andra. OM du är som mig och känner igen dig så kanske det finns en naturlig förklaring till det. Jag har ju sökt hjälp för en del av mina besvär, långt ifrån alla dock. Det finns inget som tyder på nåt har jag fått till svar. Men ni vet, man bara känner sig helt av banan och det finns ingen förklaring känsla. Det har varit oerhört jobbigt detta mellan varven och min hypokondri har skenat all världens väg.

Jag kommer självklart skriva mer om detta för er när jag vet mer. Just nu är jag helt novis känns det som. Det ska bli väldigt spännande med konsultationen med Mia och någonstans hoppas jag såklart att mitt liv kanske kommer att bli annorlunda om jag får balans på mina hormoner.

Nu ska jag skriva ett inlägg om begravningen vi var på igår. ♥

Kommentera

  1. Nina Green

    Jag känner igen mig. Jag har 20 av dina symtomen. Har inte gått till läkare. Kanske borde göra det för just nu orkar man inget alls. Förra året var jag taggad och gick ner i vikt. Men nu efter fjärde barnet så har jag bara gått upp och orkar inget. Hoppas du får den hjälp du behöver. Skönt att det finns en väg ut. Kram

  2. Annica. B

    Å nej den ångesten över fästingen skulle jag också känna!!! Kom på vi glömt kolla vår dotter ikväll…. försökte precis nu därför kolla henne fast hon sover… tvär besviken på mig själv… hur kunde jag glömma kolla! !! Min man skulle resonera precis som din… !!!

  3. Erica

    Läser din lista på symptom och tycker precis att det låter som du har underproduktion i skördkörteln! Du har kanske redan kollat dina värden,men annars så borde du nog ta och kolla upp den grejen också!

  4. Niniz

    Känner igen mig i mkt av det du känner. Har många av de symptom du skriver om. Har själv järnbrist. Får hjärtklappning o blir andfådd emellanåt pga det. Tror jag? Har på senare tid grottat ner mig i allt jag kan komma över av hypertyreos. Tycker det stämmer in på mig. Har tagit mig i kragen o gått till doktorn för nu ska här banne mig gås till botten med vad som är fel på mig! Vill vara lika normal som andra! Orkar inte vara orolig för allt och sova dåligt. Det kanske hör ihop? Vette tusan. Har förstått att det inte alltid visar rätt på blodprover. Har man symptom som ändå stämmer in ska man gå vidare.

  5. Å

    Å vad jag förstår vad du menar!! Att aldrig kunna ta saker som de kommer utan att alltid känna den där iskalla kylan dom drar in över en när man plötligt inser att en katastrof kan vara på gång. Sen den malande oron som inte släpper, den ständiga ångesten och den stora ledsenheten över att inte kunna få vara lugn och harmonisk. Så många år av mitt liv har jag förstört genom denna jävla hypokondri och ångest-jag förstår verkligen hur du menar! Har även en hel drös av de symtom du listade- hoppas att konsultationen går bra! Håller oxå tummarna för att Milo är helt ok trots fästingbettet- kram ❤️

  6. angelicasandberg

    Jag förstår dina känslor med ångesten, ovisshet är ju verkligen det jobbigaste .:/ håller tummarna att du får ordning på hormonerna <3 kram

Visa alla 12 kommentarer
×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers