Livsresan
Livsresan

Så fick jag hjälp med min PMS och ångest

Lovade ju skriva om hur jag blivit hjälpt med den värsta PMS:en och min ångest. Min PMS gick så långt att jag till slut hade ca 2 veckor i månaden som jag var normal, resten stod jag inte ut med mig själv.

Allt kom liksom smygande inpå mig. Jag märkte det liksom inte själv utan plötsligt så kände jag bara att jag hade börjat må skit. Jag kopplade till en början inte det till menscykel, trodde det hade med min ångest och oro att göra.

Till slut sov jag inte på nätterna, var mest deppig, likgiltig, arg, ledsen, uppgiven och handlingsförlamad. Små projekt kändes omöjliga. Hade massor med ångest och oro och kände att jag verkligen mådde uruselt. Jag var trött, håglös, hade ont i lederna, mitt bäcken var helt bedrövligt och smärtade alltid av promenader. Sega utdragna inflammationer. Hade en axelinflammation i 10 månader, en till bakpå i knävecket. Massor av huvudvärk, stel i musklerna, ont i armhålorna (?) , extraslag på hjärtat, problem med magen, kort menscykel m.m.

Hade periodvis ont i mitt vänstra bröst som jag sökte för 2 ggr. Undersökningar och mammografi men inga fel hittades. Hade också sega långdragna ägglossningar. Kunde ha ont i flera veckor i en äggstock, en gång så ont så jag sökte akut.

Ja alltså, listan kan göras hur lång som helst. Jag mådde verkligen kasst! Hypokondriker som jag är oroade jag mig sönder och samman, sökte hos läkare till slut. Sköldkörtelprover och maaaassor av blodprover togs, magen kontrollerades. Ingenting hittades förutom dåliga järndepåer. Urusla depåer. Jag hade 4 i ferritinvärde och man ska helst ligga på 100. Läkaren undrade hur jag stod upp?Av järnet blev en del saker sedan bättre. Jag var inte lika trött och den där konstiga andfåddheten och stickningarna i händerna försvann. Dock så mådde jag fortfarande uruselt. Sov dessutom så otroligt dåligt så allt blev som en hemsk ond cirkel.

Hade ständig ångest och oro vid det här laget. Minns att jag skrev en del om det här på bloggen men långt ifrån om allt. Jag grät mycket på nätterna minns jag. Då hade vi precis flyttat till det lilla gula kråkslottet med gröna knutar. Ibland vaknade Tony av mina gråtattacker och höll mig sällskap.

Något i min kropp var så fel men jag kunde inte sätta fingret på vad för det var för många saker liksom. Hypokondrin rev mig sönder och samman vid det här laget.

En natt låg jag som vanligt och googlade. Hittade då massor med bra information på Mia Lundins sida (<- här skriver hon om förklimakteriet). Kände igen alla symtomen. För dig som inte vet är Mia Lundin författare till boken ”Kaos i kvinnohjärnan”. Jag blev i alla fall jättenyfiken och fortsatte läsa en massa, såpass nyfiken att jag bokade en konsultation.

Efter konsultation och blodprover konstaterades att jag led av förklimakteriet. En slags förberedelse för det riktiga klimakteriet, något som kan pågå i 10 år innan det riktiga klimakteriet. Jag hade progesteronbrist, något som i stort sett alla får brist på efter 40 årsålder. Hormonerna går bananas av obalansen, därav all kaos i kroppen. Läs på sidan jag länkar till häruppe, det står så jäkla bra om det där.

Fick tips på alla tillskott jag skulle inta, vågade såklart inte. Är ju nästan rädd att ta Ipren liksom. Skulle jag våga proppa mig full av tillskott?

Minns det så tydligt….sommaren 2016 var jag hemma med Milo. Tony jobbade och skulle komma hem efter sin sista arbetsdag innan semester. Kände att jag var på bristningsgränsen hela dagen, hade faktiskt känt så i flera veckor. När han sen klev innanför dörren bröt jag samman. Jag grät och berättade att jag trodde att jag höll på att bli galen eller att jag var allvarligt sjuk, något var så sjukt fel i min kropp.

Tony sa lugnt och stilla att jag ändå kanske skulle ge de där tillskotten en chans? Att han trodde att allt berodde på att mina hormoner var kaos, hon den där Mia har ju sagt det sa han. Sagt och gjort. I ett svep smällde jag i mig allt. Jag smörjde också in mig med krämen som Mia tipsat om.

2 veckor senare åkte vi på semester till Gotland. Några dagar in på semestern fick jag mens…. Ingen i familjen hade märkt av min pms. Jag sov. Jag skrattade. Jag kände lyckokänslor. För första gången på flera år kände jag någon slags lugn i kroppen.

Veckorna gick. Min inflammation i axeln sen 10 månader tillbaka började ge med sig. Kunde plötsligt gå promenader utan att få ont i mitt bäcken. Hade inte ens ont i ryggen längre. Ingen huvudvärk.

När någon månad gått så var jag på riktigt som en ny människa. Det där onda i bröstet och äggstockarna kom inte tillbaka mer. Kunde ta lååååånga promenader utan att få ont i bäcken och rygg. Jag började sova på nätterna. Började känna lugn. Inte alls lika orolig och ångestfylld. Ingen ledvärk alls, alltså inte en sekund. Jag som alltid hade det. Magen tog längst tid men numera så är den mer ok än den är dålig faktiskt. Sköter jag maten så har jag mer sällan problem.

Nu har jag tagit allt det som jag ska tipsa om här nedan i 2 år ganska precis. Vet ärligt inte var jag skulle varit om inte jag fått hjälp!!! Jag är Mia evigt tacksam, och utan att vara sponsrad eller något så tipsar jag dig som mår piss att läsa på hennes sidor. Jag kommer konsultera igen när jag hamnar i klimakteriet. Min mamma hade jättejobbigt med sitt klimakterie varför jag tror att jag också skulle få det om jag inte blir hjälpt.

Magnesium, mirakelmineralen! Min pappa som led av svår arytmi och som inte ens betablockerare hjälpte på har blivit av med arytmin helt med hjälpa av det här magnesiumet!

Den tar bort alla mina muskelryckningar, spänningar, yrsel, huvudvärk och kramper och så håller den magen i trim. Alla med förstoppning borde prova magnesium. Alla med migrän borde också prova Magnesium. Milo har inte haft barnmigrän sen jag började ge honom detta tillskott också. Har du högt blodtryck ska du ABSOLUT äta magnesium. Jag äter 3 tabletter varje dag då vi i min släkt lider av svår brist och läcker magnesium. Det gör min pappa också. Du kan överdosera magnesium, kroppen sköter överskott själv. Dock så har jag inget överskott fast jag äter så mycket.

Om pappa missar några tabletter så är arytmin tillbaka direkt. Det är verkligen helt fantastiskt hur mycket detta hjälpt. Googla på magnesium. Nästan alla i Skandinavien lider av brist på denna livsviktiga mineral.

Ni är många läsare som skrivit till mig om hur ni blivit hjälpta av magnesium efter att jag tipsat om det!

B-komplex. Hjälper upptaget av magnesium. Vattenlöslig vitamin som inte kan lagras i kroppen. Hjälper mot stress, utmattning och trötthet. Bidrar till nervsystemets normala funktion och immunsystem. Hjälper järnet i kroppen. Ja fördelarna är såå många!

Zink – bidrar till bra sårläkning, förhindrar upptag av tungmetaller (jag har överskott av koppar efter en kopparspiral), hjälper mot hudförändringar som acne och rosascea t ex, boostar immunförsvar, bygger benstomme m.m.

Magnesium HÄR // Omega 3 HÄR // B-komplex HÄR // Zink HÄR // Mjölksyrabakterier/Probiotika HÄR

Omega 3 – antiinflammatorisk, minskar blodtrycket, ger bättre blodfetter, ökar fettförbränningen. Jag äter den främst för att den hjälpt till att få bort långvariga inflammationer.

Probiotika – stärker immunförsvar, minskar infektioner, hjälper magen att vara gladare, minskar tandlossning och karies, minskad risk för inflammatoriska tarmsjukdomar, ger ett bättre näringsupptag. Hjälper mot urinvägsinfektion (har inte haft det sen jag började äta det), ger bra balans i underlivet (har inte haft slidkatarr sen jag började ta det), mindre stressymtom, ökar skydd mot stroke, förkortar sjukdomstid, förbättrar IBS ( AMEN på det, jättestor skillnad) + massa mer, läs HÄR!

D Vitamin – hjälper mot depression, hjälper blodtrycket att hålla lägre nivå, stärker muskler och leder, hjälper mot trötthet och dåligt humör, hjälper till med uthålligheten. Jag äter den året runt och så tar jag den en annan tidpunkt än Magnesium då de kan slå ut varandra litegrann.

Progesteronkräm – guds gåva till förklimakteriekvinnor. Smörjs in 2 ggr dagligen, jag börjar 2 dgr efter äggslossning och smörjer till jag får mens. Ingen ide att jag försöker återge alla fördelar, finns massor att läsa HÄR!

Sen äter jag också C-vitamin och järntillskott. C-vitaminet är verkligen en underskattad vitamin, läs på om den. Den har oootroliga fördelar i vår kropp. Jag började äta den då jag hade så mycket UVI, den och probiotika har gjort underverk. Järn äter jag för att jag har brist. Många kvinnor har det.

Jag äter dessa preparat varje dag! Har införskaffat mig en panchisdosa. Måste hålla ordning på alla piller jag måste stoppa i mig för att må bra men gissa om det är värt det? ALLA DAGAR I VECKAN! Jag märker skillnad direkt om jag inte tar allt som jag ska. Verkligen direkt! Så jag är stenhård med att sköta allt….jag vet ju hur bra jag mår av det.

Så, då vet ni! Hoppas att jag kanske kan hjälpa någon annan att må bra! Jag började ta många av preparaten utan att kolla om jag hade brist. Detta för att det mesta är vattenlösligt och något som är svårt att överdosera. Modigt för att vara jag, jag vet! 😅 Men Gud så det har hjälpt mig. Alltså verkligen! Så tacksam för att jag kunde då hjälp naturlig väg faktiskt!

Hepp, gotta go. Vi hörs senare!

Kommentera

  1. Marica

    Hej!
    Så fint att du delar med dig av allt detta. Jag har en fråga som kanske inte direkt berör pms utan mer ångesten. Jag tycker mig ha sett på ditt insta eller blogg om en bok som har hjälpt dig i din vardag vad det gäller ångest. Om det är hos dig så skulle jag gärna vilja veta vad boken heter och dess författare? Jag har en brorsdotter som tyr sig till mig och hon har det riktigt jobbigt med sin ångest. Tänker att det kunde va en bok som skulle vara intressant för henne.
    Tack än en gång för allt du delar med dig. ❤️

  2. Anna

    När jag läser ditt blogginlägg så känns det som det är mig du beskriver. Mår dåligt med mycket oro och ångest mm innan mens. Har inte fattat varför jag mår så dåligt.. och har ont här och där. Men det här kan ju vara en förklaring. Är 45 år idag så det kan ju vara förklimatkteriet som spökar. Ska absolut prova dina tips.. kan det vara så enkelt så är det ju toppen. Tack för tipsen och att du bjuder på dig själv. Gillar att följa din insta och blogg. ❤

  3. Åsali

    Tack för bra och nyttiga tips! Magnesium ska provas definitivt! När jag blev av med min järnbrist (ferritinvärde på 1) slapp jag både restless legs, öronsusningar och även många av de problem du beskriver ovan. Genomgick en värmebehandling av livmodern och har nu ingen mens alls vilket är så skönt! Innan styrde min rikliga mens hela mitt liv och jag var tvungen att planera helt utifrån den, SÅ jävla skönt att slippa 😁 tack för att du delar med dig av ditt liv Nina- din blogg har hjälpt mig så mycket ska du veta ❤️

Livsresan

Bucketlist – SPÅDD

Hej hörni!

Har fått lite kommentarer både här och på Instagram om att min blogg strular. Ni kommer till headern men sen går det inte att scrolla ned. Jag har skickat detta vidare till teknikerna så får vi se om det löser sig. Men bara så ni vet så har jag koll och har skickat vidare.

Ja igår var jag till finska ambassaden och beställde pass förstår ni. Som finsk pinne får man den stora äran att åka till storstaden och hälsa på ett så fantastiskt ställe som en ambassad när man ska förnya sitt pass. Väldigt smidigt men fruktansvärt dyrt. Har bara inte blivit av att jag blivit svensk medborgare ännu, har ju bara bott här sen jag föddes. Host host! 😅

Men en vacker dag ger jag upp mitt finska borgarskap och blir en svennebanan. Ska bara få ärslet ur.

Kommer ni ihåg min BUCKETLIST? Där var en av punkterna att jag skulle spå mig. Igår var det då äntligen dags!

Här satt jag vid brasan och värmde mig innan det var dags för vår telekonsultation. Jag hann inte ens bli nervös förstår ni. Kändes bara så jäkla spännande och kul. Carola har dessutom sagt att det är otroligt bra att gå till fler medium och sierskor, att det bara är utvecklande.

Hon jag kontaktade har jag hört så sjukt mycket gott om. Flera som jag känner till har gått hos henne och sagt att hon är grym. Det är liksom spot on hela tiden.

Jag kan inte annat än hålla med! Alltså WOOOOOOW! Jag är fortfarande helt tagen sen gårdagen och kan inte fatta hur exakt hon var? Om allt! Om saker hon inte har en aning om liksom. Man kan tro att det går att researcha mycket om mig då jag driver en stor blogg, men på riktigt….det här var liksom helt galet! Saker ingen vet något om kunde hon sätta spot on.

Inte sponsrad eller nåt, bara tipsar ifall du också är intresserad. Du hittar hennes hemsida HÄR! Jag kontaktade Ulrica då jag känt mig lite vilsen ett tag. Jag har haft svårt att veta vad jag ska satsa på. Om jag kanske rentav ska sadla om och sluta blogga och göra något annat? Mina närmaste vet dessa funderingar och jag har också haft många fina omkring mig som peppat och hjälpt.Det är som att man hamnar i ett vägskäl i sitt liv och inte kan välja väg. Vad är rätt? Vilken väg är rätt att ta?

Detta är inga direkta självklara saker liksom. Alla hamnar vi kanske här förr eller senare? Kanske har jag en 45 årskris? Jag vet inte, men det har känts oroligt liksom, vilset och lite frustrerande.<<<<<
n säga att nu vet jag exakt vad jag ska göra och vad jag ska satsa på. Jag frågade om bloggandet och det skulle jag definitivt fortsätta med.Även lite andra saker som jag redan pysslar med skulle jag fortsätta satsa på. Det kändes lite som att trycka på en ”reset” knappliksom. Börja om och sen kör du på utta helvete.

Dock så fanns det mycket ”Du måste ta det lugnt, du måste tacka nej” också. Jag ska sluta vara så självkritisk och istället vara stolt över mig själv och det jag gör. Det är jag inte alls…. Jag har också svårt att ta åt mig av beröm, jag glömmer av det fort. Jag vill också räcka till till så många så att jag glömmer bort mig själv i allt. Jag kan nog hålla med om allt faktiskt. Så nu ska jag nog bli lite mer snäll emot mig själv. Vad vill jag? Hur vill jag lägga upp min vecka? Hur vill jag koppla av? Så det ska jag verkligen ta till mig! Kanske ska jag ge mig en klapp på axeln lite då och då? Inte bara vara prestationsprinsessa liksom.

Jag fick också veta vilka som suger energi i min närhet, fick lite coachning i hur jag ska hantera det. Jag fick också ännu mer bekräftat hur medial jag är själv och otroligt känslig. Jag vet det, men jag blir vilsen av alla känslor bara….

Ja men herregud så intressant det var alltså! Känner du dig vilsen eller står still och inte vet varken ut eller in så kan jag varmt rekommendera dig att ha en telekonsultation med Ulrica!❤ Verkligen alltså! Sån jäkla självutveckling alltså!

Nä, nu måste jag rusa vidare. Ska springa över till min bästa Carola och dricka teinnan jag ska vidare på nästa möte.

Kram Nina

Kommentera

    1. niinis
      niinis

      Oj, vi pratade på rätt länge. Jag skulle rekommendera 60 min. Du vill nämligen bara höra mer och mer och en timma flyger fram. 😅

  1. Annica. B

    Så otroligt spännande och tack för tipset Nina 😍.
    Står själv inför några vägval så kände igen mig i en del du skrev. Nej det är inte lätt och du som bloggat så länge och även åkt med i hur den världen också förändrats.
    Jag är kass själv att hänga med kontinuerligt i din blogg och andras, hinns/prioriteras liksom inte in. Går så fort och bra med Instagram. Nu äntligen har jag fattat att jag kan prenumerera på när du lägger ut inlägg och så blir lättare påmind om när du lagt ut nåt nytt.. Tack för detta intressanta inlägg och Nina superbra att du börjar tänka och bli stoltare över dig själv❣️. Kramar och ha en fin dag

LivsresanTräning

Nu ska jag bygga mig stark!

Hörni, jag tänkte avsluta kvällen med att berätta lite mer om min hälsoguru som var hem till mig idag. Hon har valt att vara lite hemlig för bloggen så jag kan än så länge inte berätta så mycket om henne, men jag kan berätta vad jag ska göra och vad som nu ska hända.

Jo, hon är utbildad yogalärare, hälsocoach och coach i positivt tänk, dessutom är hon utbildad sjuksköterska. Ja, så här har vi liksom täckt upp allt. Dessutom är hon karatemästare och har (om jag inte minns helt fel) 5:e dan i svart bälte. Hon är snart 60 år, men man kan tro att vi är lika gamla. Ska vi kolla rörlighet och hur tränad man är så är hon hästlängder bättre och starkare än mig. GRYM är ordet. Vi började med att ha ett möte idag och så skulle hon göra några tester på mig.

Jag fick en pärm av henne.

img_3620 img_3623

Jag bara smälte när jag läste första sidan. Alltså, hur bra???

img_3625

När jag läste första sidan inne i pärmen så började jag gråta. Åh, det här tog rakt in i hjärtat. Så det är detta kontrakt jag skrivit på. I den här pärmen har jag sen en träningsdagbok och lite bilder på ett underliv. Haha… ja det låter lite konstigt men det är en bra skiss över hur mitt bäcken är uppbyggt och vad det är som gör ont där i mitt bäcken. Idag fick jag t ex lära mig att jag knipit helt fel…. nu har jag lärt mig hur jag ska knipa för att det ska vara effektivt. Så tacksam för det.

img_3622

Detta var det enda hon hade med sig i redskapsväg. Haha…. jag frågade om hon skulle slå mig med det om jag inte presterade bra? 😉 Men med denna har hon gjort lite tester med mig. Kollat min rörlighet och hur jag är sned och inte sned. Mitt bäcken är lite snett och min vänstra sida är lite ”låst” kan man säga. Men rörligheten var bra tyckte hon. Hahaha….jämfört med henne kunde man tro att jag stod i en gipsvagga. 😀 😀 😀

Så nu och 12 veckor framåt ska jag dedikerat följa detta program. Jag tränar 5 dagar i veckan, övningar som är anpassade för mig och min rörlighet och onda axel. Vi ska ses 1 gång/vecka denna första månad. Där ska allt regleras varefter jag tränar och blir starkare. Kosten till att börja med gör man ingenting åt mer än att jag ska skjuta lite på frukosten till lite senare och sen får jag inte äta något efter 18. Detta ska påverka blodsockret till att bli jämnare. Nästa vecka ska jag börja äta lite mindre… men inte ändra alls hur jag äter. Åh vad det är skönt. Bra att det är små förändringar och något som jag kan leva med.

Med detta program ska jag stärkas inifrån och ut. Min bål ska stärkas så att mitt bäcken och min rygg inte pajar hela tiden. Jag ska också få ordning på öm och ond nacke och axlar. Med detta följer också mer rörlighet. Nu till att börja med får jag inte ta emot mig när jag sätter mig eller ta spjärn när jag reser mig. Testa det får du se, det är faktiskt jobbigt och ett perfekt sätt att få in lite mer ”träning” i vardagen. Jag ska också lyfta upp foten och ta av mig skorna utan att stå lutad mot något eller sitta ned. Likadant när jag tar på mig skor. Testa det också vetja så får du se hur tufft det är?! Haha…

Sååå spännade! Du hänger ju självklart med här inne på bloggen. 🙂

Nu kvällsmys. Hoppas du mår bra och har haft en bra dag!

Kram Nina ♥

Kommentera

  1. Mia

    Men åh så kul! Yogan har verkligen hjälpt mig massor!!! Från att ha gått med kronisk smärta i höft/bäcken och ländrygg och ätit massa värktabletter dagligen, använt TENS, sjukgymnastik flera gånger i veckan och kurser i hur jag ska lära mig leva med smärta i 10års tid, till att efter ett år med yoga kunnat sluta med allt det andra och ändå är jag bra mycket mer smärtfri! Så nu har hoppet tänts om att en dag va helt smärtfri 🙂 och dessutom mår man ju så mycket bättre och känner sig gladare och starkare!

    Hoppas du får en fantastisk finfredag härliga du!

    Kram

  2. Berit

    Åh detta låter som en toppenbra ”hälsoguru” det är jätteviktigt att hitta varje enskild människas fel och brister och utgå därifrån!
    Vi är alla unika och våra kroppar reagerar olika på kost och träning 🙂

Visa alla 7 kommentarer
LivsresanOkategoriserade

Psykisk ohälsa – Hypokondri

Ett blottande inlägg om min hypokondriresa. Vill du inte läsa om det hoppar du bara över detta inlägg.


2 kommentarer som handlar om samma sak på en och samma dag fick mig att vilja skriva om det här på en gång. Ni är mina medsystrar, jag vet hur ni lider i det tysta och hur desperat jäkla dåligt ni kan må! Därför känner jag att jag måste skriva till er direkt! Om jag kan hjälpa en enda människa med min resa så är det värt att blotta sin egen hypokondri och sitt eget psykiska mående som varit. Jag kommer att svara er båda i samma inlägg och skriva lite om min egen resa. Det är många hypokondriker som hittat hit till min blogg genom att jag varit med i radio, varit med på Malou efter 10, skrivit här på bloggen och gjort några tidningsreportage.

Åh herregud. Ibland önskar jag att jag kunde skriva inlägg lika långa som en bok, det är svårt att sammanfatta år av ångest i ett enda inlägg men jag ska försöka.

För mig tog det MÅNGA år att inse att det var hypokondri jag led av och inte de sjukdomar jag var rädd för. Den dagen minns jag så tydligt, jag grät en hel dag. Läste och googlade på hypokondriker och så grät jag. ALLT stämde på mig. Hypokondriker, det som jag skämtsamt sagt att jag var – VAR jag nu på riktigt. Jag minns att Tony tittade på mig lite konstigt när jag grät över det här, som att han var förvånad att jag själv inte insett det. Han hade förstått det för längesen, men hur säger man det till någon?

”Du är hypokondriker – du har en psykisk åkomma”. 

Den dagen började resan kan man säga. När jag insåg att jag mådde psykiskt dåligt och inte fysiskt. Det är nämligen steg 1 i att vara hypokondriker. MEDVETENHET som min terapeut Tom säger. Det var till Tom jag kom, egentligen för min flygrädsla, den där dagen för drygt 3 år sedan. Tiden har gått så snabbt, jag kan inte förstå att det är så längesen.

Tom dök nog upp i mitt liv när jag som mest behövde honom. Mamma hade fyllt 60 och vi skulle åka till Kanarieöarna för att fira henne. Jag hade inte flugit på 9 år. Livrädd. Sakta började Tom nysta i mitt inre. Luckor och hål öppnades om vartannat och på 5 terapitimmar flög jag spiknykter dit och hem. Bra så. Det Tom hade gjort var att han börjat skrapa på ytan av en väldigt trasig själ. Jag fortsatte att gå i terapi hos Tom länge. Flygfobi och flygrädsla handlar nästan alltid om något annat där inne i själen som utlöst fobin. Han förberedde mig på att det skulle vara en jobbig resa, det var det också. En vidrig resa stundtals. Jag hade ju flytt från ångesten i hela mitt liv och plötsligt skulle jag möta den. Hur gör man det när man blivit så bra på att fly!?

Hypokondri är en annan form av ångest. Är vi tillräckligt duktiga på att fly från ångest så gör man det i många år, så många år tills den pyser ut i någon annan form – för mig i form av hypokondri. Jag projicerade alltså min ångest på att bli rädd för sjukdomar. Ångest kan handla om många saker. Min ångest handlade mycket om att försöka duga, känna mig älskad och vara alla till lags. Jag hade tystat ned så många känslor och så mycket oro i så många år så att ångesten till slut tog en annan väg. Att trycka ned sina känslor, eller sin egen person, mår INGEN bra av. Att aldrig våga vara sig själv, eller våga visa hur man mår, säga nej, säga stopp, kräva något…..gör att du sakta stänger av dig och din person. Till slut vet du inte vem du är?

När jag hade en period där jag låg med killar och festade mycket, så trodde jag att jag mådde som bäst. När Tom sa att det var min största flykt från ångest i livet fick jag mig en riktig tankeställare. Va? Där började min resa på riktigt.

Under samtalstimmarna med Tom så nystades mycket av mitt liv ut. Jag fick svar på mycket angående mig själv, jag lärde känna mig själv på ett plan jag aldrig tidigare gjort. Vi gick igenom barndom, skolgång, familj, relationer, vänner….ALLT! Sakta öppnades t ex minnesluckor upp som jag haft. Ju mer jag lärde känna mig själv, desto mer förstod jag varför jag blev en hypokondriker. År av instängd ångest hade gjort detta med mig.

Idag tar jag plats i mitt eget liv, idag vågar jag säga ifrån om jag tycker att jag blir orättvist eller felbehandlad, jag vågar säga NEJ, jag vågar visa om jag inte mår toppenbra. Jag klistrar inte på mig det där leendet längre. Jag vågar vara ledsen, sårbar och svag. Jag tar avstånd från det som jag inte mår bra av. Jag skiter i om inte precis alla tycker om mig, förr kunde jag ligga sömnlös för det. Jag KAN inte vara omtyckt av alla, förr slog jag knut på mig själv för att bli det.

Jag står upp för Nina som var 10 år och aldrig vågade stå upp för sig själv. Sakta möts vi där i själen. Nina 10 år och Nina 43 år. Hon växer hela tiden den där 10 åringen. Blir starkare, modigare och fin mot sig själv. Jag har sakta fått börja älskat mig själv så som jag är. Med hypokondri och hela patrasket. Jag har hatat mig själv….allt som jag varit har jag föraktat. Föraktar dig själv gör du när du försöker vara alla till lags. När du tystar ned dina känslor, inte våga säga nej eller stopp. När du tar skit, då föraktar du dig själv. Du älskar inte dig själv tillräckligt för att låta DIG ta plats.

Idag gör jag inte det längre. Nina 10 år behövde kärlek av sig själv och hon har börjat fått det. Den personen hon behövde det mest av.

Så hur har jag gjort för att bli bättre? Jag säger bättre för helt fri tror jag inte att jag kan bli, och det OK! Det är min person och kanske min lott i livet. Dessutom är jag en HSP (HIGHLY SENSITIVE person), jag tar in ALLT.

När jag frågar Tony hur och om jag blivit bättre säger han att det är ljusår ifrån för bara ett par år sedan. Då grottade jag ned mig i oron, det kunde pågå i dagar, veckor, månader. Läkarbesök på läkarbesök. Litade inte på dom. Nya läkarbesök. Oro, rädsla. Sömnlösa nätter. Googlande. Jag kunde vara helt övertygad om att jag hade cancer, hjärtsjukdom eller någon annan allvarlig åkomma. Trodde bara att de inte upptäckt det ännu. Alla i min familj har fått smaka på min hypokondri. Tony, barnen, min mamma….alla mina nära och kära har fått se mig panikslagen och livrädd. Livrädd för något som inte funnits, något som suttit psykiskt. Min mamma har varit med på min resa längst tid, hon har försökt att hjälpa mig sen jag var liten…jag var rädd för allt redan då. Hon har många ggr känt sig så maktlös, å jag förstår henne….för hur mår jag när mina barn mår dåligt. Det är hemskt. Tony har också mått dåligt för min skull….och tro mig, att få andra att må dåligt för sin egen hypokondri gör nästan bara saken värre. Det blir som en hemsk spiral som man inte kan ta sig ur. Det har funnits stunder som jag bara velat att allt ska bli svart. För att jag inte orkat. För att jag inte längre orkat vara rädd, rädd för den där sjukdomen och den där döden. När jag inte orkat vara glad hemma, när jag varit så svart inombords att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen….då har jag fått svarta tankar. Vem orkar leva livrädd hela tiden? Jag har känt det som jag svikit mina föräldrar, min Tony, mina barn…svikit dom för att jag mått så dåligt och inte orkat vara glad och stark. Men det är också här problemet blev ännu större, det är här det gick åt helvete. För plötsligt lät jag mig inte må dåligt heller. Förstår ni den onda cirkeln då som uppstår!? Tom lärde mig att det är ok. Man FÅR må dåligt. Det är ok! Där har jag haft jättesvårt, men jag blir bättre och bättre. Man måste älska HELA sig själv….inte bara det som är bra.

Idag är jag mer logisk. Jag kan väga sannolikhet mot mina hypokondriska tankar och förstå skillnaden. Visst oroar jag mig när jag får kroppsliga symtom, såklart….men inte alls i samma utsträckning eller i samma grottade och googlande. SLUTA GOOGLA är mitt bästa tips! Jag har slutat helt.

Dessutom har jag haft en jäkla massa brister i kroppen. Järnbrist, d-vitaminbrist, b-vitaminbrist. Magnesiumbrist, hormonbrist….allt detta har inte gjort oro, depression och ångest bättre. Idag har jag reglerat alla brister och känner en stor skillnad bara där.

Sakta började livet återvända. Jag har fortfarande långt kvar. Som att våga tillåta sig själv att vara lycklig. Inte alltid ha katastroftankar och oro i kroppen. Men i det stora hela är jag ute på andra sidan men med små diken här och där.

Fick en fråga om hypokondriförbundet. Sidan är igång men jag jobbar inte så mycket med den. Den finns där som en liten infosida. Kanske ska den utvecklas längre fram men just nu står den som den står. Planerade först forum, men rådfrågade proffs där de trodde att det kunde bli en sida där hypokondrin fick ett ännu större fäste. Börjar hypokondriker att jämföra symtom kan det bli riktigt illa. Det vill vi inte, vi har nog med dom symptomen vi redan har så att säga. Ett tag var jag inne på föreläsningar, men vill man gå och lyssna på en hypokondriker? Jag vet inte? Står lite still där som sagt.

Jag önskar jag kunde samla de uppskattade 100.000 tals som är hypokondriker i Sverige för en stor föreläsning. Ta med mig Tom och så snackar vi hypokondri. I en stor jäkla röd soffa skulle vi sitta och snacka om min resa och alla dom Tom behandlat! Jag ska åka och hälsa på Tom någon dag. Kanske börjar vi smida planer?

Vill du komma i kontakt med Tom så hittar du hans hemsida HÄR!

Du som lider av hypokondri har en egen resa som kanske måste göras. Jag säger SÖK HJÄLP. Prata med ett proffs. Få hjälp att bena ut var din hypokondri kommer ifrån. Det är en svår psykisk åkomma. Men det är inget vi ska skämmas för. Vi är intelligenta säger Tom. 🙂 Bara en sån sak. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa. Den finns där i allra högsta grad. Hos din granne, din bästa vän, jobbarkompisen, syrran, tränaren….de flesta syns det inget på utåt. Men inuti kan vi vara så trasiga och svaga. Jag har blivit en fena på att dölja hur jag mår genom åren. Men jag försöker sluta med det…gör det du också!

Tack för din tid, å du….känner du någon hypokondriker eller är en själv, hoppas min text hjälper. Å du, du är inte ensam och du….

…..DET ÄR OK! ❤️

Kommentera

  1. Helena

    Tusen tack för ditt inlägg. Jag gråter av dina ord. Det du beskriver är ju jag… Jag har varit ”döende” sedan jag var liten. Omkring 12 år tror jag att den lilla flickan var. Ständigt rädd och orolig, tyst och inåtvänd. Jag vågar stå upp för mig själv mer nu men oron har inte försvunnit. Det är som att jag bara måste oroa mig över nåt… för att liksom förbereda mig ifall det händer på riktigt. Helt sjukt egentligen, jag vet det. Tänk om det bli så att jag lever till jag blir 100, då har jag gått omkring och oroat mig helt i onödan… inte levt och njutit.
    Det värsta är att jag ser oron i min lilla 7-åring nu. Han har varit magsjuk och idag sa hans bleka lilla ansikte; ”Jag tror inte jag kommer dö mamma… kroppen lagar nog sig själv”. Han hade grubblat och varit ledsen för att han hade kräkts och inte kunnat äta.
    Tack igen för allt du skrev ❤!

  2. Carro

    Tack för dina ord! Storgråter just nu, för du satte ord på mina känslor som bara den!
    Jag HATAR att vara hypokondriker, alla omkring mig blir drabbade när jag är igång, jag kan inte sluta googla, försöker och försöker men jag ger mig ju aldrig.
    Nu har det gått så långt att min inre stress yttrat sig i en kraftigt tarminflammation som jag lidit av i ett halvår nu. Om två veckor ska jag göra en koloskopi och allt jag kan tänka är CANCER.
    Försöker vara extra snäll och fin mot mina barn ifall jag snart ska dö ifrån dom 3 jag älskar mest på denna jord. Och ibland kan jag tänka att det kanske är bättre om jag tar lite avstånd så dom inte saknar mig så mycket sen när jag är död?
    Inser ju själv när jag skriver detta att det är ju helt sjukt!
    Det jobbiga är att absolut ingen i min närhet förstår mig, alla tycker att jag är en larvig hypokondriker och bara borde ge mig. Jag måste söka hjälp men jag vet inte var, KBT?
    Tack för att du skriver om detta <3 Har följt din blogg i många år. Stor kram

Livet är fintLivsresan

Fokus på rätt saker! 


Alltså hur skönt kan det bli?

En varm gosig katt på magen, en man som kör fotpill medan jag vilar på soffan och TV kväll framför oss! Vi har dessutom haft en väldigt bra och mysig helg. Inte mycket som slår det. Att fokusera på det mysiga istället för att att fokusera på söndagsångest för att helgen är slut är kanske framgångskoceptet som till slut förändrar hela ens egna synsätt på livet.

När man fokuserar på de bra sakerna så falnar de dåliga eller när man fokuserar på det man har och INTE på det man INTE har….det tankegångssättet är verkligen ett vinnande koncept för ett rikare liv tror jag.

Man kan irritera sig på att man inte har vår ännu…..

….eller så fokuserar man på de härliga soliga dagarna som dyker upp mellan varven. Man kan också fokusera på att dagarna blir ljusare och längre. Vi är på väg åt rätt håll!

De bästa stunderna i livet handlar sällan om pengar eller framgång. De bästa stunderna i livet handlar oftast om familj, upplevelser och kärlek. Det är dom stunderna man ska tillvara på. Stanna upp, reflektera och andas in det du upplever just nu.

Just nu njuter jag för fulla muggar. Han jag älskar som tar på mina fötter i samma soffa. Han vill sitta i den här soffan och leva under detta tak lika mycket som jag. Vår söta katt liggandes på min mage. Han är trygg och kärleksfull och ser mig som sin ”mamma” (läs:flockledare). Milo sover tryggt i sin säng och har haft härliga upplevelser på sitt sportlov. Mina fina stora barn som vuxit upp till fina män och allt ser ut att gå bra och flyta på i deras liv. Vårt fina lilla söta kråkslott vi bor i med trädgården som bara väntar välkomnande på att det snart ska springa bara fötter där.

Fokus på rätt saker var det ja. Det är en konst att hitta gott i allt. Men när man lär sig den konsten tror jag man kommit långt på sin egen resa. Jag vill dit…

All kärlek till dig! ❤️

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers