Elliot
Elliot

Så stolt över dig!

Hej igen!

Jag måste ju bara berätta om gårdagen, alltså hur härligt var inte det jag fick uppleva? Sån jäkla revansch på något sätt. Jag växte 48 meter igår för hans skull. Att se honom stå där inför alla var sån jäkla power så det fanns inga gränser.

Jo men apropå det jag berättade om ”Mellans” uppväxt. Hur tufft han haft det, hur det påverkade honom varje dag så kändes detta som inget annat än revansch. Han har inte levt ett lätt liv. Att ha vuxit upp med att alltid känna sig utanför och inte alltid vara självklar i gänget är svårt när man är liten och ung. Det enda jag kunnat göra är att stå vid hans sida och skydda honom med allt jag förmår. Se till att andra gav honom respekt när allt bara var hemskt. Helt ärligt, att ha ett barn som är utsatt är inte bara jobbigt ur en aspekt. Att ha ett barn som är utsatt är också en fruktansvärd oro, en oro för hur länge han ska orka. Att ständigt vara på sin vakt så att han inte hamnade för djupt i sin sorg över att inte passa in, att bara få umgås med kompisar på deras villkor och att känna sig utstött gång på gång.

Min största fasa var när han inte berättade om det för mig. När han inte sa något. När han bara gick i sin egen värld och mådde dåligt och jag fick inte veta. Därför blev jag en jobbig mamma. Jag höll alltid extra koll på hans mående. Hur han betedde sig, vad han sa, vad han gjorde. Mina känselspröt var ständigt igång och uppmärksammade allt. Man får riktigt aldrig någon ro…. De gånger jag reagerade för kraftigt om någon varit dum så drog han sig tillbaka och berättade ingenting. Detta innebar att jag dessutom behövde hitta ett sätt att förhålla mig till allt. Det värsta som kunde hända var ju att han blev tyst om saken. Det var liksom att skrika i kudden om ni förstår vad jag menar? Långa promenader med gråt. Ligga vaken på nätterna och fundera. Nä fy farao vad jag är glad att det där är ett minne idag och inte vår vardag och verklighet.

Hemska minnen sitter dock kvar, hårt inne i själen. Jag kommer förmodligen aldrig att förlåta vissa personer. Jag kommer förmodligen aldrig att acceptera det som var, det kommer alltid ha en tagg i mitt hjärta. Men, jag kan inte låta det färga mig mer. Det färgade oss alldeles för länge. I så många år var det vår vardag…. ibland funderar jag hur han fixade allt? Hur han orkade med att fungera?

Det detta dock gjort är att det gett honom ett jäkla skinn alltså. Inte bara på näsan. Idag ”fuckar” man inte med honom utan vidare. Han har blivit så stark på att säga ifrån om något känns fel och om han blir orättvist behandlad. Något som var jäkligt bra kan jag känna, något gott förde det med sig liksom.

Jag minns när han var runt 12-13 år gammal och var lite ledsen över att han blivit retad i skolan den dagen. Den dagen handlade om att han hade ridning som sitt största intresse. Jag minns att vi satt i bilen. Då målade jag upp en bild för honom.

”Tänk framåt några år, tänk framåt 10 år. Tänk hur du står utanför Globen och ska gå in där och göra din första tävling på Stockholm Horse Show. Se framför dig hur du hoppar felfritt över varje hinder med din drömhäst. Se framför dig hur du hoppar över sista hindret och vinner hela skiten. Då ska du peka finger åt alla dom som retat dig. Du lyckas, inte dom!”

Detta blev en målbild för honom som han bar med sig länge. En målbild som räddade honom ur den djupa grottan han ibland befann sig i. Man hittar sina sätt att överleva, detta var ett av våra. Sen var det nog viktigt att få honom att prata när det var jobbigt, att släppa på känslor när det var tufft. Det hjälpte också.

Men, idag är detta över för oss. Det var många som skrev till mig när jag berättade om detta. Elliot är verkligen inte ensam om detta. Det finns så otroligt mycket barn där ute som mår dåligt i skolan varje dag och det är förjävligt. Det gör mig så oerhört ledsen. Barn måste få vara barn, barn måste få känna att dom passar in och duger som dom är. Att ständigt höra att man inte duger eller är den ena och det andra måste vara så förödande. Allt detta i den mest känsliga perioden i ens liv. Jag blir så arg när jag tänker på det…. Hur små gärningar som andra barn kanske inte tycker är så farliga kan vara fullständigt katastrofalt för den som är utsatt är så hemskt. Jag önskar bara att alla dessa utsatta barn har stöd av någon, vem som helst…. att dom hittar sätt att genomleva det för hur det än är så blir det bättre med tiden allt som oftast! När man växer upp så mognar alla och det brukar göra att allt detta skit slutar. Så var det för oss tack och lov.

Men nu ska jag berätta om igår. Alltså halleluja vilken jädra dans vi bjöds på! Han är så grymt duktig så jag tappade hakan. Dans har alltid varit ett stort intresse men inte varit något som han vågat börja på, vi försökte många gånger men han vägrade. Men så igår så rev han av sån jäkla show. Wow, nu bara måste han ju börja dansa känner jag!

 

Mamman fixade till sig lite innan och så brassade jag ned till Cinema. Jag agerade välkomstfotograf och mingelfotograf och lyckades ta bild på nästan alla som kom. Det var nästan 90 gäster som kom.

Haha, så kul att bilden på skärmen blev den där. Haha, vi kallar honom för hammarhajen för att han kan göra sådär med ögonen. 🙂

Det pågick en himlans massa förberedelser där nere när jag kom dit. Till sin hjälp har Elliot haft 2 tjejer som är proffsdansare, barndomsvän Wilma och en kompis till henne. Dom är sååå duktiga dessa tjejer så det är inte klokt. Så otroligt duktiga verkligen. Det är dom som hjälpt Elliot att koreografera dansen och dansa med honom också.

Jag agerade som sagt mingelfotograf och tog bilder på ALLA som kom, tog även lite bilder när alla stod och väntade in allt vid scenen.

Fick inte ihop så mycket bilder från dansen, däremot fick jag in hela dansen på min story så kolla den om du vill. Min instagram hittar du HÄR. 
Jublet visste inga gränser, åh vad roligt det var att höra. Sen fick han så mycket kärlek på vägen ner från scenen. Så fina vänner han har!

Presenter blev det också. Jag hann också krama på honom innan jag lämnade festen, även om det hade varit jättekul att vara med på ett hörn. Haha…. Gissar att det inte skulle vara så kul att ha sin mamma med.

Sååå härligt att se var det i alla fall, jag var så glad att jag fick vara med och se dansen. Han var verkligen grym! Thedde storebror hade tyvärr fullt upp med match precis men han åkte ned senare och firade brorsan. Dom brukar tydligen ha jäkligt kul ihop på krogen men här hemma ryker dom ihop mer än en gång. Haha….konstigt det där.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen väntar MOS besök för oss.

Vi hörs senare!

Kram Nina

Kommentera

  1. Malin

    Vilken fin son du har! ( Ja alla tre förstås!) Men blir så glad att höra att det vänt och blivit så bra för honom nu. 🙂 Kram!

  2. Gitta Json Selin

    Wow en sån snygging. Du kan även vara stolt över att ha en så fin kille, man ser i ögonen att han är det även inombords. Grattis till er båda.❤❤❤

  3. Sussie

    Min dotter, som nu är vuxen, var mobbad av en kille från ettan och framåt. När de kom till högstadiet så började han även tafsa på henne.
    Vi hade många samtal med skola och hans föräldrar och även honom själv. Inget hjälpte.
    När de hade tagit studenten och börjat jobba, träffades dom på disco och uteställen och han höll på likadant alltid.
    En dag stod hans dödsannons i tidningen, de var 20 då.
    Min första känsla var inte sorg, chock eller nåt sånt utan bara : Tack gode gud nu slipper vi honom!
    Livet för vår dotter blev mycket lättare efter detta.

    1. niinis
      niinis

      Men usch vilken tragisk historia, jag blir alldeles kall. Det är så hemskt när ens barn är utsatt, den sorgen och kampen är verkligen hemsk. 😓

Visa alla 7 kommentarer
Elliot

Överväldigad!

Godmorgon älsklingar!

På min >>Facebooksida<< har vi fått så galet mycket kärlek alltså, ja sen jag berättade lite om hans uppväxt igår. Jag är alldeles överväldigad så fina ni människor är alltså?! Tack! ❤️❤️❤️ Ska be Elliot gå in där och titta idag när han vaknar, han kommer bli minst lika överväldigad som jag.

Hörni, hoppas allt är bra med er. Igår blev en väldigt hektisk dag, så är det när man är två tidsoptimister i en och samma familj. Vi hann i alla fall precis klart när gästerna anlände vid kl 18 för att fira Elliots 21 årsdag.

Kl 15 igår hade jag tid hos min nageltjej för att fylla på mina utväxta naglar. Jag går hos en nageltjej på ”Mall of Scandinavia” som är grym. Skulle jag avbokat igår hade jag fått vänta i en hel evighet då hon är så uppbokad så det blev till att brassa dit och hoppas på det bästa, att vi skulle hinna hem i ok tid även om det skulle vara rusningstrafik från Sthlm…. en fredag. Jag hade som tur var förberett mycket innan jag åkte så det inte skulle bli katastrof om vi inte hann hem i tid. Dessutom var Magnus och Elliot här för att ta emot gästerna om vi skulle kommit sent. Vi hann, med 45 min tillgodo. Wieeee ropar tidsoptimisterna! ❤️

Supernöjd med naglarna när jag kom ifrån henne! Hon är noggrann och snabb. Hon pratar ingenting heller så jag får sitta och liksom ”mental-sova” när jag sitter där.

”Mental-sova” är när man bara får vara. Det finns ingenting jag kan göra när jag sitter där. Inte svara på mejl, uppdatera något eller ens behöva tänka. Man får låta tankarna vandra fritt och liksom bara pausa livet en stund. Det kan vara så oerhört skönt. Ibland önskar jag man fick sova när man satt sådär!

Hur är du när du går på olika behandlingar? Föredrar du att sitta och prata eller att sitta tyst och ”mental-sova”?

Igår firade vi ”Mellan” med hela tjocka bullriga släkten. När stora pojkarna fyller år är det ”max de luxe” firande då alla i stjärnfamiljen ses. Det är alltså alla från exet Magnus familj, alla från min familj och alla från Tonys familj. Elliot och Thedde kallar ju även Tonys föräldrar för farmor och farfar!

Att det står såhär i hans födelsedagskort kan få mig att gråta. När Tony och jag träffades var barnen små. Tidigt frågade Thedde & Elliot ifall dom fick kalla Tonys föräldrar för ”Farmor & Farfar”. Jag tyckte att dom skulle fråga dom själva vilket dom gjorde, dom fick ett ”självklart” till svar och sedan den dagen har dom varit farmor & farfar dom också. Hur fint? Mitt hjärta blir så stort och varmt av det här! ❤️

Mamma och mina fd. svärföräldrar. (Jag kallar dom så även om vi inte var gifta jag och Magnus). Så glad att dom finns kvar i mitt liv.

Stora barnens kusin Lina och min fd svägerska Lotta. ❤️ Glad att ha dom också, vi ska bara försöka ses oftare.

Fd svåger Magnus och exet Magnus.

Ja familjerna brukar inte sitta såhär åtskilda….. hahaha. Ser nästan så ut ju. Konstellationen såg nog ut såhär just när bilderna togs bara, vi sitter i en salig blandning annars.

Förstår ni så lyckligt lottad jag är? I oktober på Elliots födelsedag och i mars på Theddes födelsedag fylls huset till bredden och jag bara älskar’t!

Elliot var nog väldigt nöjd över presenterna! Kuvert fyllda med pengar och presentkort och lite gött att dricka. Det var ju perfekt när man var i hans ålder!

Nu ska jag gå upp och fixa lite med det som vi inte orkade plocka undan igår. Sen står Lördagen öppen. Älskar Lördagar! Hela nästa vecka har dessutom Milo höstlov så nu får vi vila från stressiga morgnar en stund. Ska bli såå skönt hörni.

Vi hörs sen igen!

Kram Nina

Kommentera

Elliot

Elliot 21 år

Idag är det min ”Mellans” födelsedag! ❤️🎉🎁🎈

Tänk att redan efter bara några minuter efter han fötts förstod jag att han var speciell. Hans blick, den var så skarp och genomborrande redan då. Jag minns att jag sa till hans pappa att det var något speciellt över honom.

Jag fick nämligen en känsla av att vi följts åt tidigare. Långt innan vår tid här. Enligt medium är han en väldigt gammal man i en ung mans kropp. Han sägs också ha den mediala gåvan även om han själv helst inte vill veta av den. Jag har dock märkt att han bär den. Helst när vi bott på platser där han inte kunnat sova i sitt eget rum för att det ”känts obehagligt”.

När han låg i min mage så kräktes jag inälvorna ur mig. Jag har aldrig mått så dåligt, någonsin. Det slutade aldrig. Jo, när han kom ut. Han föddes på 2 timmar. Stark, klar blick och lyfte sitt huvud så sjukt tidigt.

Han ville inte lära sig cykla förrän han var mogen för det. Istället sprang han efter kompisarna. Han blev retad hela sin uppväxt, för att han inte var som alla andra killar. Fyfan som mitt hjärta gått itu för hans skull, många ggr. Jag har varit så maktlös och förtvivlad. Jag minns när jag frustrerad på ett möte med skolan drog näven i bordet och skrek. Då hade han suttit och gråtit på toaletten 5 ggr den veckan.

Jag tog ur honom ur skolan. Sa att jag sköter hemskola tills dom har en plan B för hur mitt barn ska kunna vistas på skolan utan att bli retad. Det blev en plan B – den dagen började det bli bättre. Lättare. I gymnasiet vände det helt.

I hela hans liv har han visat mig hur man står upp för sig själv, hur man inte ger efter även om det inte är inom normen och för vad som förväntas. Han lär mig hur man vågar vara sig själv. Hur man kommer längst med att inte spela något spel, utan ge andra sitt riktiga jag.

Jag är glad för den här ”undervisningen” jag fått som mamma. Även om det gjort ont och jag förstått hur genomelaka människor kan vara, så är jag glad för den här resan.

Grattis älskade Elliot! Tack för att jag får vara med och se din utveckling på den här resan som kallas livet. Jag är stolt över dig varje dag och jag älskar dig mer än ord kan förklara!

Kram Mamma ❤️

Kommentera

  1. Maklarmaria

    Å som detta berör ❤️
    Varenda mamma kan känna igen sig i känslan. Och som du skriver, den blicken!
    Han kommer att gå långt den killen 🙏

  2. Marie

    Vilken fantastisk kille! Att gå sin egen väg är inte många som klarar/gör och det är en stark egenskap <3 Stort grattis <3 Men det gör mig ont och mitt hjärta går sönder när jag läser hur elaka barn/människor kan vara! Att du funnits där måste gjort att ni fått ett speciellt " band" till varann! Var rädda om varann <3

  3. Susanne

    Detta rörde mig till tårar. Jag känner igen oron, kärleken och hoppet om att ens barn ska få vara som de är och bli älskade och accepterade för det. Grattis till både dig och din son, det är märkligt att man ska behöva ta fajter som borde vara så självklara, men ni lyckades bra!

  4. Norpan

    Stort grattis 🎉
    Vilka ögon och vilken blick…..han kommer få många modellagenturer efter sig, om han inte redan har det😊💕

  5. Irene

    Jag blir rörd till tårar över elaka barn, elaka vuxna, slapp skolpersonal som inte gör vad dom ska. Fy för den lede helt enkelt. Du har en jättefin kille där, hoppas han mår bra idag även om det finns ärr kvar.

Visa alla 10 kommentarer
ElliotVardagen

Så berörd av minnena

Go’kväll i stugorna!

Precis satt mig i soffan och har tvättat av mig sminket och kört min kvällsrutin för huden. Om du vill veta hur min kvällsrutin är får du gärna klicka i hjärtat längst ned i detta inlägg.

Hörni, vilken mysig morgon det blev när jag och ”Mellan” var ute och gick.

Finaste trollskogen som finns i vår lilla småstad.

Älskar mina egenstunder med stora barnen. När vi får vara bara vi och småprata om ditten och datten. Idag mindes vi tillbaka till hans barndom och hans uppväxt i det området som vi passerade på vår promenad.

När han bara var 2 månader hade vi äntligen, efter 4,5 månaders byggande, byggt färdigt vårt hus. Det hade varit riktigt tufft att vara höggravid, bo hemma hos mamma och pappa, stress med bygget och sen nyförlöst med en liten minibebis och samtidigt bara vilja bli klar med huset. Piuh, blir helt slut bara jag tänker på det. Det var så jäkla tufft. Men till slut så blev vi klara och med två små barn flyttade vi in vårt lilla drömhus.

Inte stort och inte flådigt, men vårt första alldeles nybyggda egna hus. Jag var så lycklig minns jag, jag kunde knappt tro att det var sant. Att få vakna där varje dag var lycka!

Mina små barn fick växa upp där, ett område som knappt hade några hus till en början men som sedan växte i raketfart och till slut var fullt av massa hus med andra barn i.

”Mellan” ville inte lära sig cykla, han sprang istället. Han sprang som en långdistanslöpare efter dom andra som cyklade. Haha…. vi skrattade gott åt det minnet. Han och hans bror hade en lycklig uppväxt där i området. Fullt med ungar. Ute med kompisar från man kom hem till man skulle sova. En liten paus för mat bara. Det känns så fint i hjärtat att de minns lycka därifrån.

Som sagt en mysig morgon!

Efter morgonens promenad åkte jag hem och jobbade. Hade lite recept som skulle bakas och lagas.

Den här röran jag gjorde blev så galet god. Min lunch bestod bara av sötpotatis och denna avokadoröra som dip. Såååå gott!

Packade en bricka med godsaker med mig. Var såå fin himmel på väg ut till svärisarna.

Jag bakade dessa magiska kolasnittar med kärleksmumsglasyr uppepå. Tog med mig nästan allt till svärföräldrarna. Vi var där och fikade lite ikväll. Kände att jag saknade dom, var längesen vi sågs. Vi är ju himla tajta med våra föräldrar och känner av om vi inte ses på länge.

Kakorna uppskattades i alla fall, här hemma hade dem en rykande åtgång. ”Mellan” som inte ens gillar godsaker som bakverk åt flera stycken. Sjukt bra betyg för dom kakorna ska jag säga er!

Hörni, nu klipper mina ögon här. Dags att gå och lägga sig. Natti natti!

Kram Nina

Kommentera

ElliotFinfredagGodmorgon

He is home! ❤️

Godmorgon!

Vi hämtade upp honom mitt i natten. Min älskade pojk. Så glad över att se honom och äntligen få krama om honom. Sist vi kramades så var det ju så mycket gråt, nu var det helt annat. Dock så saknar han nu sina nyfunna vänner på Mallis så vilket håll man än åker åt blir det sorg. Så är det.

Han har blivit långhårig sen sist vi sågs, det har ju gått en månad.

Detta var dagen innan han åkte. Så glad och se honom sitta i det där sätet igen.

Vaknade upp med helt annat mindset i morse. Lugn och ro i hjärtat. Att ha ett barn utomlands är för mig upphov till oro. Varje morgon vaknar man och tänker på honom och att man hoppas att allt är ok.

Jag kickar igång denna FINFREDAG med morgonfrillan på skaft och är så lättad att han äntligen är hemma i Sverige igen. Piiiiuh!

Idag är Milo hemma, han är lite hängig med halsont och magont. Skulle det ta bara 2 veckor att insjukna efter man börjat skolan igen? Får hoppas att det bara är något snabbt övergående.

Hörs sen hörni, ha en härlig fredag om du inte kikar in mer idag.

Kram Nina

Kommentera

  1. al 68

    Förstår exakt din känsla. Min stora kille åkte till Australien för några år sedan och skulle vara iväg ett år, vilken hemsk tanke. Nu blev det bara ett halv år så det kändes ok. Skönt att de provar sina vingar men det är jobbigt för oss på hemmaplan. Nu bor han i Stockholm så det är rätt långt mellan oss fortfarande, men ändå rimligt <3. Ha en fin dag 🙂

    1. niinis
      niinis

      Ja exakt så. Är de på ett rimligt avstånd har man en helt annan känsla. Vaknade upp med ett helt annat lugn i morse vilket var otroligt härligt. Hoppas han håller sig hemma ett litet tag nu i alla fall. 😀

      Fin dag till dig med! ❤️

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers