Godmorgon mina vänner, efter att precis klurat lite på det här med att vara 3 barnsmamma har jag lite berättelser ur min vanliga vardag!

DUSCH:
Har precis tagit en snabbdusch. Ja den blev snabb eftersom stora grabbarna fortfarande sover och Milobebis hemskt gärna ville sova så han gasta på rätt rejält när jag duschade. Snacka om att man drar alla låtar man har på lager vad gäller barnlåtar medan man tokschamponerar håret, samtidigt som man använder tårna för att raka benen, armbågarna till att reglera värmen på vattnet och ögonlocken för att öppna duschcremesflaskan och slutligen knäna för att skrubba sig själv. 🙂 Det är inte lätt när man inte är ifred i duschen. Ser ni det framför er? Hur  man liksom slår en knut på sig själv där i duschen så man tillslutt ramlar omkull och typ bryter sig för att man måste SKYNDA sig som en blådåre till sin bebis för att inte väcka de andra 2. Dom har ju sommarlov…..

Är man morsa eller är man morsa?

STRANDBESÖK:
Milobebis är oftast trött när det är dax att bege sig till stranden. Vi har ju besökt den nu några dagar. Svetten lackar i min panna medan jag packar skötväska med blöjor, tork, gröt, välling, frukt, salva, efterrätt, burkmat m.m. m.m. Sen måste vi ju ha en kylväska med så vi klarar oss, det blir bredda mackor, saft, kakor, frukt, vatten, läsk , nutrilett m.m. Jag mosar i grejer medan Elliot sitter i sin egna värld och finurlar framför TV:n fast jag för 100:de gången sagt att han ska leta upp sina badshorts och handduk. Thedde letar efter Billabong byxorna, han är galen för det bara GÅR inte att bada i nåt annat. Milobebis attackerar mig med sin gåstol gång på gång medan han står och drar i min klänning. Fotknölarna blöder och en tå har för längesedan gått ur  led av den attackerande gåstolen! Jag har gjort en chokladsufflétårta som jag snabbkyler i frysen för att senare märka att jag ju gjort fel, det smälta chokladhelvetet skulle vara ovanpå tårtan inte i den så det blir ingen jävla tårta till stranden!

PACKA IN SIG I BILEN:
När man väl packat vagnen full så börjar man packa på sig själv. Båda mina axlar brinner av den hårda packningen jag lastat på mig själv…..sen beger man sig till den skollheta bilen! Dörrar öppnas, och så ska packningen in i bilen! Milobebis i sin bilstol, vagn i bakluckan,väskorna på hög på Thedde och Elliot som knappt syns där i bak! FLÅSAR på med iskall AC i bilen.

HANDLA:
"Mamma, jag skulle ju få nya foppisar idag" säger Elliot. Just JÄVLAR, jag hade ju lovat honom det. Förbi butiken, Milobebis väger 15 kilo känns det som, han korvar och vill ur famnen och känna på allt i butiken, Elliot kan inte bestämma sig, gråa, svarta eller gröna? Ingen aircondition i butiken. Svetten lackar, jag märker att jag glömt ta på mig trosorna! SKITSAMMA hinner jag tänka. Det blir svarta foppisar.

PACKA UR SIG UR BILEN:
Väl framme så hittar vi en parkering i skuggan, vilken tur! Vi mosar ur vagnar, filtar, termosar, ungar, solstolar, väskor. Och så packar jag på mig som den packåsna jag är och så beger vi oss ner på stranden. Det är vingligt stundtals då vangen är överlastad och man försöker ta genvägar!
"Där vill inte jag ligga" säger Elliot. Hans föredetta fritids är där och där vill han inte ligga. MÄH, där är den enda skuggan. Han blir sur. Thedde drar iväg med sina polare och honom ser man inte röken av sen!
Elliot lägger sig på filten medan jag packar ur leksaker, Milobebis, väskor och brer ut filtar och riggar vagnen så den ger ännu mer skugga. "Elliot ta på dig dina badshorts" säger jag. "Jag har inte dom med mig" svarar han. Fast jag sagt åt honom sådär en 200 gånger vid den här tipunkten har ungen fortfarande inte fått med sig sina badbraller! han ringer en kompis och vill ha skjuts in till stan igen! Han får inte och blir argg som ett bi och gråter.
Här borde de ju brista liksom! Här borde man ju typ tappa förståndet och dra ut i plurret och simma över till Finland! Men det gör man inte, för jag är en typisk 3 barnsmorsa. Vi har det såhär….

STRANDEN:
Är ingen avslappnad session för oss med timmar i solen och  skön läsning. NEJ, man tar hand om sin bebis i skuggan, man matar, man nattar, man smörjer, man matar igen, man ger lite vatten och så matar man lite igen. Elliot vill ha glass, Thedde ringer och vill ha sin handduk. Elliot vill låna telefonen, elliot vill bada med Milobebis. Ja ni hajjar, jag solar ju inte direkt. Men ungarna får ha kul och Milobebis får ha det svalare än det skulle vara hemma. Sen hade ju inte jag några trosor nä… fan då blire klänningen hela dagen…. mig själv får man liksom glömma!
 
HEM IGEN:
Prceduren är den liknande från tidigare. Men man ska handla på hemvägen så man kan laga mat.Ungarna är trötta och tjuriga. Thedde och Elliot småbråkar, Milobebis gnyr, själv så svettas jag fortfarande och har fortfarande inga trosor på mig. Undra o klänningen är genomskinlig hinner jag tänka men lägger ingen energi på det! Handla, packa i och in i bilen! Ur bilen och packa sig själv full igen! Hemmet ser ut som ett sprängt skithus i vanlig ordning, fixa lite, dona lite, mata diskmaskin och Milobebis som är vrålhungrig just nu! Thedde och Elliot är tomma på energi och på ödmjukhet mot varandra. Dom slåss…. Jag lagar mat medan jag matar Milo medan jag försöker få thedde och elliot sams. 

Oj det blev långt…. men såhär har jag det ungefär! Oftast…. 

Sen förväntas man vara smal, snygg, på tipp topp humör, snygg i håret och se ung ut!

GIVE ME A FUCKING BRAKE!!!! 

PS: Men vet ni…. jag skulle inte vilja byta med nån! Jag älskar det…. fast det kan va lite kämpigt emellanåt! MEN, du som kan ta en dusch i lugn och ro, åka till stranden med en skön bok, handla lite, laga lite god mat och låta det ta den tid det tar…. NJUT!!!
 

Under en period i mitt liv så genomgick jag en herrans jäkla massa förändringar. Vi kan kalla det 30 årskris! Om jag säger såhär, det är nog en underdrift. Jag krisa värre än den värsta krisarn ni kan tänka er! Jag förstod nog inte vad som pågick i mitt huvud och i själen men det var något jäkligt starkt. En drift som var svår att göra nånting åt! Den drev mig framåt i många beslut….

Inom loppet av 3 månader så förändrades mitt liv TOTALT! Vi snackar upp och ner vända världen.

* Jag slutade med min innebandy, mitt allt i livet blev tillslut ett måste. Ett nödvändigt ont. Ryggen värkte ständigt och jag blev insmord med hästliniment inför varje träning och match! Matcherna var runt hela mellansverige och alla helger gick åt till uppladdning, resor, match och planering.

* Jag/vi valde att separera. Magnus, barnens pappa och jag. Efter många års kämpande så bara gick det inte längre. Vi hade för längesedan blivit mera vänner än ett älskande par. Typiskt för småbarnsföräldrar. Jag gjorde nog alla generalfel man kan göra. Ville ALDRIG lämna bort barnen för att göra nånting ensamma, gick ALLTID ut på egen hand, vi gjorde sällan något ihop bara vi i familjen. Det var alltid en hel konkarong med. Magnus blev bitter och arg, en surgubbe som aldrig var medgörlig. En ond cirkel blev ett faktum, till slut tittade vi på varandra och insåg att det inte fanns något kvar att göra. Vi hade gjort ALLT, bott särbo, gått på familjerådgivning, pratat sönder oss. Lågan hade dött, Magnus och jag var över.

* Jag slutade på mitt jobb som platschef. Efter 2 års slit och uppförsbacke sa jag upp mig och började min sminkutbildning. Jag var totalt slutkörd av mitt jobb, det förföljde mig var jag än var och vad jag än gjorde. Jag minns speciellt en vecka då jag åkte bort från allt, till Spanien, till min tjejkompis hus. Vi åt, solade, pratade och bara njöt av en lugn semester. Jag behövde samla tankarna. Halva veckan stod jag på en stekhet strand och pratade i telefonen, en utav mina ansvariga hade sagt upp sig under veckan jag var borta! Allt höll på att haverera…. då bestämde jag mig för att det inte längre var värt det!

Som alla vet så lugnade sig mitt liv, jag hittade kärleken igen och oxå ett lugn i själen som är svår att beskriva. Den bara infinner sig, allt känns helt plötsligt OK och något säger en att såhär, SÅHÄR kan jag leva i resten av mitt liv.

Nu har jag börjat krisa lite igen. Jag fick höra av en mycket klok kvinna att det kan vara värre att närma sig 37 är att fylla 40! Jag tror att jag är där nu. Åldern har plötsligt kommit ifatt mig. Och nu, för första gången känner jag av att jag är gift med en 8 år yngre man. Jag kan inte skratta åt hans nya rynkor, vi kan bara skratta åt mina. För husbandet har inga rynkor, husbandet har inte ens fyllt 30! En jämnårig man och jag hade kunnat skratta åt hur skruttiga vi faktiskt blivit. Så för första gången känns det som att ha en gubbe som var 60 nu hade suttit fint. 🙂 Han hade ju tyckt att jag var en kalaspingla! MEN, jag är gift med en ödmjuk och väldigt kärleksfull man ska jag säga, han gör ALLT han kan för att jag ska känna mig OK i den här lilla krisen jag har nu.

Dock så är det just en liten kris som pågår nu, saker kommer ifatt en i en rasande fart. Jag tror oxå att en graviditet sätter en i ett slags "väntläge". Man går ju där och väntar och väntar på att bebis ska bakas färdigt och livet liksom passerar vid sidan av utan att man egentligen märker det. Sen när alllt är över, när man kommit in i en slags ny fas med sin bebis och fått in lite rutiner och grejer så vaknar man till och hajjar att här står man nu. Kroppen ser ut som skit, ett och ett halvt år har gått av ens liv utan att man hann tänka och dessutom börjar man närma sig 40 i ett rasande tempo! Dessutom står gubben bredvid och är snyggare än nånsin!

Voine voine, this sucks!

DOCK ska jag säga, så känns inte denna kris riktigt likadan som den vid 30! Den var värre än värst som sagt, den här…. är inte ens en piss i Missisippi jämförelsevis!

Nån som känner igen sig i det jag skriver eller är alla som läser den här bloggen yngre än mig?? Typiskt i så fall 😉