God eftermiddag Sverige. Det är såhär dax jag brukar ha min grinigaste period på dagen. Idag är ingen skillnad,men nu när mamma håller på o lajjar med mig här i bilen så kan jag ju bjucka på ett leende. Men nu ska vi hem och då jäklar ska dom få veta att dom lever! 🙂

Idag har Milobebis fått sina allra första ordentliga skor!

Jaha…. då har vi vägt oss idag då! Det går sakta som faaaan…men åt rätt håll! Jag har slarvat lite under veckan men jag försöker hålla mig till naturdiet numera, mådde inte så bra av Cambridge tyvärr! Jag byter ut de flesta mål mot naturdiet och så äter jag ett LCHF mål på kvällen. Äter jag mer än det så äter jag alltid efter LCHF! I helgen gottade vi oss lite då vi var ensamma hemma…. mums, och då går man ju inte ner så mycket :(. Men man MÅSTE få göra det, det här kommer ju vara ett sätt att lvea sen när man nått sin målvikt och då måste väl gottandet ingå. Skillanden nu är jag inte äter så mycket av det goda…..

Jag har inte fått vidare värst ordning på min motion ännu. Det beror ju på den förbannade uttjatade tanden. Jag får värre värk av att motionera, då bultar det riktigt jäkligt i den och det vill jag försöka undvika till den är ute. Imorgon har jag tid hos tandis, 13.40 ska jag vara där. Jag trodde de var idag men hade tagit fel på dag.. såklart!

1,5 kilo minus sen förförra måndagen. Jag får vara nöjd med det lilla…. jag fortsätter kämpa på mot det magiska strecket 60!

Nu hämtar vi hem husbandet. Mamma kör, Milobebis sover och jag bara ÄR. Sitter bara o slötittar ut på vår fina natur. Att få sitta med i bilen när någon annan kör en lite längre bit är helt klart underskattat. Det är så skönt att bara sitta och inte kunna göra nånting annat än att sitta och bara vara. Ibland säger jag till husbandet att vi ska åka bil…o såklart så kör han! Tycker ni om att åka bil?

Mina joggingskor står på ett golv,inte på en tjejmil. Jag är jätteledsen för det men omständigheter kring min tand,min sömn och mina möjligheter gjorde att de inte var möjligt för mig att ställa upp. Det är ett rent fittskit och jag är riktigt ledsen för de…men de ville sig inte i år. Imorn är en annan dag,och jag hoppas att tandis hjälper mig att bli av med den "vidriga-jävla-tandvärken-och-den-här-jävla-kuk-tanden". Förlåt…men jag är inte människa idag. Ledsen,besviken,jättetrött,arg,deppig….

Guten morgen… som man säger i Tyskland! 🙂

Jaha, första natten är avverkad. Kan säga att mina stora grabbar är MEST påverkade av husbandets frånvaro. Igår kväll betedde sig båda som yra höns och kunde inte alls hitta sin ”roll” i ett husbandsfattigt hem. Dom ringde till sin pappa båda två…. självklart ringer dom sin pappa i vanlifa fall oxå men inte 10 en fredagkväll. Jag slumrade i soffan efter vi hade ätit, vaknade till och såg direkt på Thedde att OK, här var inte allt riktigt som det skulle!

”Vad är det?” frågade jag.

”Mmmm…. jo alltså, ja undrar lite hur det kommer gå inatt? Kommer Du vakna av Milo?” undrade han.

Okej…. här har nog mina grabbar missuppfattat hela grejen. Är det nån som vaknar av Milobebis så är det jag. Jag vaknar när han vrider på huvudet men förstod ändå att bakomliggande orsak till oron var avsaknaden av husbandet.

”Hjärtat, mamma vaknar ALLTID av Milo!” lugnade jag honom.

”Ja, alltså…det förstår jag väl men det känns som Tony liksom är som en nattvakt här hemma!” svarade Thedde.

Jag förstår PRECIS vad han menar. Jag är kvällstrött och somnar ofta tidigt i soffan när vi tittar på TV, ibland innan grabbarna går och lägger sig. Husbandet är alltid vaken sist av alla och liksom roddar ihop så att alla sover gott, han älskar att vara vaken länge på kvällarna. Och jag älskar att han är vaken och jag kan ligga tryggt i soffan och snuggla.

”Mamma brukar vakna först av Milo och jag tror inte det kommer vara nån skillnad nu heller. Du kan kan gå upp och lägga dig i lugn och ro….mamma fixar allt med Milo” sa jag.

”Behöver du ingen hjälp av mig alltså?” undrade han.

Men va? Jag tror att husbandets ord satte lite skruv i huvudet på honom. Det var nämligen såhär… Thedde sa lite på skämt sådär att ”Hur ska vi klara oss utan dig Tony?”
”Jo, nu får du vara karln i huset och hjälpa till lite.” svarade husbandet.

Han tog honom på orden!

Det här gör mig bara väldigt varm i själen. Förstår ni hur mycket mina barn (som inte är husbandets barn) respekterar och älskar honom. Jag har ju liksom levt alldeles själv med dessa barn en gång i tiden, men det är ett minne blott. På kvällarna är det husbandet som är tryggheten. Inte jag….

Vilka vanemänniskor dom är. Dom är vana att husbandet sköter kvällarna och jag morgnarna. Blir något annorlunda så är dom oroliga och tror att allt bara ska falla samman när vi inte gör som vi brukar! Att jag inte ska vakna av Milo på kvällen för att husbandet brukar ta Milo på kvällen när han är vaken. Dom är oxå väldigt oroliga om jag ska bort någon morgon, eller bara tar en promenad.

”Mamma, hur ska Tony vakna nu när du är borta?” undrar dom. ”Hur blir det med frukost och våra kläder?”

Ja ni hajjar… ganska roligt det där!

Uppdatering 5 minuters metoden:
Milobebis somnade som en stock klockan 7 igår kväll, vi behöver inte klappa på huvudet eller sjunga. Vi hinner knappt det för han somnar så fort. För oss har verkligen det där med att gå ner på 2 sovlurar funkat kanon. Inatt vaknade han 1, 3 och 5. Klockan 1 var det lite napp och täcke, klockan 3 var det lite välling o blöjbyte och klockan 5 var det lite välling igen. Han sover fortfarande och klockan är snart kvart i 7. Nätterna är bättre, men inte helt bra än. Vi ska flytta ut Milobebis till ett eget rum nu och hoppas att vi kanske slipper även dessa uppvak framöver.
Idag har vi fullt upp… Jag har en brudsminkning, sen fyller husabandets bror år så då ska vi dit. Sen vill mormor och morfar ha besök av grabbarna så WELL……vi kavlar upp ärmarna och tar tag i den här dagen.

När man är ensam hemma utan husband får man vara lat och köpa mat.

Någon mer än jag som älskar dessa skal?