….men jag gillar ju hösten nu huxflux! Är det oxå ett fucking tecken på att man blivit gammal tro?? 🙂 Hur kan det komma sig, jag som HATADE hösten förut? Det enda enda jag kanske skulle kunna klaga på är att det blir så HIMLA mörkt fort. Jag kanske hade föredragit att det blev mörkt liiiite senare när det är som värst. MEN, desto härligare är det när jag får tända ljus i hela huset. Det är förjäkla HÖG mysfaktor på det. Mitt i sommaren är det inte alls lika självklart med dessa ljus.
När jag har alla tända här i huset är det som en bastu. Vet ni att 1 värmeljus värmer som en hel människa. Så när jag tänder alla skulle det kunna vara som att vi är 30 pers här hemma. Inte konstigt att det blir lite varmt då kanske….
Aaaa, snart närmar sig kvällen och med den att tända ljusen. Först ska jag på föräldramöte sen blire MYS!
Ok, vägning idag…. den här veckan har gått mycket bättre. DELS så har jag promenerat igen, sedan har jag faktiskt varit lite hårdare mot mig själv. Känner att motivationen växer när jag ser att resulatet på vågen faktiskt visar lite mer resultat! Jag känner och ser mer på mig själv nu oxå. Min 5 månaders mage är faktiskt så liten som en 3 månaders mage stundtals. 🙂
I veckan kommer jag promenera som förra veckan, jag kommer fortsätta med Naturdieten som vanligt. Kanske att jag kör ren kur nån dag oxå, bara för att få ännu mer motivation.
Ja, det finns känsliga karlar och sen finns det stenhårda karlar. Jag har ALDRIG träffat nån som är däremellan, det har alltid varit antingen eller. Antingen är man en känslig typ som har lätt till gråt. En man som har lätt för att visa känslor och som det kanske rinner över lite lättare för. Eller så är man MR STONEHARD. Man släpper inte på tårar i första taget utan det ska förbannat mycket till för att man ska börja tjura.
Undrar dock om dessa stehårda karlar verkligen är det alltid? Ja, alltså stenhårda? Kan det vara så att de gömmer sig undan och släpper fram känslor när ingen annan ser eller hör?
Mitt husband är en hårding. Han gråter inte ofta, jag har själv sett det 2 ggr. Äkta gråt…. Första gången var för några år sedan när han förlorade sin morfar. Sen rann tårarna när Milobebis föddes. Han är hård, ja alltså med gråtandet. Ändå är han nog den mjukaste killen jag nånsin sprungit på för övrigt. Hmmm… ett litet mysterium det där.
Själv så tjurar jag nästan jämt, ibland varje dag. Sen har jag perioder när jag kommer på mig själv med att jag inte gråtit alls. Då känner jag riktigt hur jag behöver släppa på trycket, så då gråter jag en skvätt så blir jag genast lite lättad! Det fungerar lite som en slags uttömning på känslor tror jag… BRA skit!
…men idag är jag trött! Har en lite gnällig bebis som är mycket bättre men inte riktigt bra. Vi hade middagsgäster igår, så idag är man trött! MYCKET trött…
Kom på nåt jag ville ta upp här! Läste på min kompis Cians blogg om ett par gamla mammelucker.
Hur har NI det på trosfronten??
Är det här nåt som oxå går i trender? Eller är det ALLTID åldern som avgör?
Såhär har nog mitt trosliv sett ut.
NYFÖDD: Blöja
FLICKA: Disneytrosor när morsan o farsan hade råd, annars billiga från Variant (lågpris klädesvaruhus på 70 talet). Ni vet såna vanliga hederliga, inte smala..inte breda. Bara lagom söta flicktrosor.
TONÅRING: Fortsatte nog med Variant ibland men började åka till större städer och köpte snyggare trosor med lite spets på. Dom var nog fortfarande lagom breda.
STOR TONÅRING: Testade string för första gången! AJ och USCH, skulle dom verkligen sitta uppe i arselhålet sådär??? Ungefär som ett par stora trosor som arslet ätit upp…. MEN, eftersom det var DA SHIT så fortatte man använda dessa stringisar! Till slut vänjde sig arslet eller om det skavdes till det så var det plötsligt riktigt behagligt och ha dom. Kan ju vara så att det blev bättre och bättre stringisar oxå!
UNG VUXEN: Ok, jag fortsatte på stringlinjen. Ja vafan, man va ju liksom lite sexy i dom dära och det var väldigt viktigt i 20 årsåldern minns jag! Det var string i alla färger, alla former och alla märken.
VUXEN: Ok, här klev graviditetens glada dagar in i bilden. String blev ett minne blott och så använde man mammatrosor. Dom var större än svenska flaggan och var ALLT ANNAT än sexiga eller snygga. Dom var inte ens behagliga!
ÄLDRE VUXEN: Här klev min ”utan trosor helt och hållet” period in. Ja, alltså…. trosor tog bara onödig plats i alla tajta jeans och när man fött barn så var kanske inte magen så tajt längre. Så det bästa var helt enkelt att var utan trosor alldeles. Inget som spände eller tryckte in i sidorna så fläsket ens hade en chans att hänga utanför! Det blev mycket tvätta jeans kan jag meddela.
UNG MEDELÅLDERS: För det första! Är jag här nu?? Eller är jag medelålders? När är man medelålders? 40?? I DONT KNOW! I alla fall. Vi säger väl att jag är här nu! Nu är det mycket av det ena och mycket av det andra. Jag använder mycket hipsters trosor, knappt aldrig string men jag är fortfarande troslös av precis samma anledning som förut. Men numera är det dagsformen som avgör. Är det vanlig vardag så är det sköna braller och hipsters trosor. Är det ferreberre (vilket det nästan aldrig är) så är det nog tajta jeans o inga trosor. Är det vanlig dag med vanliga kläder kan jag nog använda stringisar. Jag har precis klivit ur mammatros träsket och THANK GOD FOR THAT! Det är inget roligt träsk att vara i. Dock så har jag blivit mer noga med lite kvalité sådär. Ska det va string så gärna HANKY PANKY, ska det vara hipsters så gärna några såna seamless och är jag utan så är det flööösch de lux pullan som vilar i jeansen! 🙂
Berätta? Vad använder ni för trosor? Sen skulle jag vilja veta vad killar (de killar som läser) diggar för trosor???
Sitter här med en jättegnällig sjuk bebis. Kom på att youtube måste va ett kanon sätt att få honom på andra tankar. Han älskar ju djur…. då sprang jag på det här klippet!! HAHAHAHAHA…..
1) Han rev sig själv i ögat så det blev en liten reva på hornhinnan. Akuten för check men inget man gör nåt åt tydligen. Barn läker bra som läkaren sa.
2) 39 graders feber, PANG BOM från ingenstans. Nu undrar man om det är svinis som kommit??
Det är första gången han är sjuk på riktigt, pappa husbandet gick och bar på honom nästan hela kvällen igår. Han är ju inte van. Han har aldrig haft ett sjukt barn, jag såg ritktigt hur han led med Milobebis. Jag förstår honom, jag fick den känslan för första gången för 13 år sen. Den ÄR och FÖRBLIR hemsk!
Som sig bör så har Milobebis knappt sovit inatt. Men men…. det blir väl bättre snart hoppas jag. Sen är febernedsättande en gudagåva såna här dagar!
Men han ser förvånansvärt pigg ut för att vara sjuk…….jag tror jag ser sjukare ut faktiskt!
