Då står man på julmarknad igen! Tjihoo… Lite dålig känsla när man är i en gympasal..men men,på landet är de inte så noga!
Kommentera
Då står man på julmarknad igen! Tjihoo… Lite dålig känsla när man är i en gympasal..men men,på landet är de inte så noga!
Ja må han leeeeeeeeeva ja må han leeeeeeeeeeeeeeeeeeeva…… vårt lilla hjärta fyller 1 helt år idag! Sitt första år! GRATTIIIIIIS vår älskade älskade bebis. Finns inte ord för hur mycket vi älskar dig! Hoppas du får en fiiin dag!
VI ÄLSKAR DIG!!
// Thedde, Elliot, Mamma & Pappa
Nu har vi fått oss ett gott skratt här hemma!!! Hahahaha, guuuud vilken bra t-shirt. Det finns ingen unge denna passar bättre på än Milo!!!
Vi kunde inte hålla oss från att öppna paketet tills imorn då Milo fyller men jag tror jag vet vad han ska ha på sig på sitt kalas imorn!!!
TACK SNÄLLA UNDERBARA ÄLSKADE Alexandra för den helt underbara presenten, det värmer massor!!! Jag blir så glad så det är inte klokt, det kommer Milo oxå bli när man han blir stor och jag berättar om mammas bloggkompisar! 🙂
TACK!!!
Idag kom det här jättefina paketet till Milo. Det är en underbar bloggvän som är så gullig så hon får mig att gråta varje gång. Nu ska vi öppna upp paketet o kika vad det är i…
Huset längst till höger bodde jag i från jag va 12 till jag var 15 år. Huset längst till vänster bodde jag i från jag var 15 till jag flyttade hemifrån. Lång flytt va?
Idag för ett år sen vaknade jag och var som vanligt så jäkla less. Magen var kvar och ingenting hade hänt….. MEN, under morgonen fick jag en konstig känsla som alltid är så svårt att förklara. Man bara känner sig konstig, förvärkarna tar i lite mer och svider lite, man har en konstig oro i kroppen. JAG VÅGADE dock inte hoppas eftersom jag trott att det var på gång så himla länge.
Såhär såg mitt inlägg ut för exakt (bara nån timmes skillnad) 1 år sedan.
Ni anar inte vad varm jag blir när jag läser det här. Alltså, jag vet hur less jag var och allt men det var så liten tid kvar till vi skulle få träffa vår bebis. Jag ryyyser i hela kroppen idag. Idag är en stor dag för det var idag för ett år sen mina värkar satt igång på riktigt….. idag för ett år sen startade Milo sin väg ut från mamma för att möta världen!
*snyft*
Kalas hos mamma igår. Jag lyckades med mina presenter och då blir jag så CHOKLAAAAAAD! Det är det bästa jag vet, när jag lyckas få någon att bli glad av en present. Jag är alltid nervös innan paketet öppnas… just för att jag har sånt behov av att lyckas.
Igår var en sån kväll, en lyckad paket kväll.
Vi moffla smörgåstårta, vi njöt av lussebullar och gott kaffe. En typisk mamma-födelsedag blev det. Kärlek, värme, skratt och massa gott att äta och fika.
Här bjuckas det på bilder….
Lite roligt angående detta porträtt som mamma fick i 50 årspresent. Varje gång mamma åker bort så tar hon en bild på det här porträttet. EN ny varje gång…. så att hon har nåt att titta på när hon saknar oss. Det är mamma det….
Det var det…..
Idag jäklar i min lilla låda har jag att stå i! Samtal med Elliot kl 14. All tid däremellan ska jag baka och fixa med mina alster, inte många dagar kvar till nästa julmarknad nu!
Jag går i träningstankar. Ja… alltså på riktigt. Jag vill börja träna på riktigt. Då menar jag springa på ett löpband, styrketräna och verkligen få fason på kroppen. Ungefär som en bloggvän, FruP. Hon har oxå fött 3 barn och är numera toktränad. Så blir det när man bestämmer sig…
I början på 90 talet kunde jag knappt andas om inte jag fick styrketräna minst 6 dagar i veckan. På den tiden tränade man på ett riktigt knuttegym, alltså killar som var biffiga som helvetet själv, dom skreeeek när dom löft sina tyngder och så gick dom på omänskliga dieter för att komma i form till sina tävlingar.
Det var tider det…..då var fru Hermansen riktigt tränad i kroppen. Det var t.o.m så att jag vid ett tillfälle fick höra att det ryktades om att jag tog anabola steroider. Jag själv ser en bild framför mig nu på en sån där hemsk brutta som tränat så det börjat växa ut en kuk på henne… och att hakan tagit form av en manlig haka. Det var inte riktigt så, dock så syntes det att jag tränade…. mm det gjorde det. Men inget annat.
Om jag såg ut sådär så tror jag husbandet skulle vara rädd, riktigt rädd…….
Aja, nu är det i alla fall dax att ta tag i den här trebarnsmorsekroppen. Jag riktigt längtar och jag hoppas VERKLIGEN att jag kommer att orka kämpa. Det handlar ju så mycket om prioriteringar när man ska rodda ihop det med tre ungar och allt annat man har att göra. Det handlar om att sätta träningen ganska så högt upp på priolistan. Grejen är att husbandet oxå börjar bli sugen…. då är frågan hur vi löser det hela? Men som sagt, prioriterar man det så löser man det. Så jäkla enkelt är det ju faktiskt!
Jag har kikat runt på ställen här i byn och fastnade faktiskt för ett gemytligt litet ställe. Klientelet är lite vad jag skulle vilja beblanda mig med just nu. Inget hippt, inga små aerobicshoppor som fladdrar omkring utan lite äldre människor som vill må bra. När jag var där och hälsade på så hade dom lite tända ljus och så doftade det kaffe. Jag skulle kunna välja ett ställe bara därför….men nu är det ju inte ljusen eller kaffet man ska träna för utan för att må bra.
Det lutar åt det här stället!
Billigt, lugnt, bra personal, lite äldre (såklar yngre med men inget flöööschställe). Många utav mina vänner tränar på de lite hippare ställena och det må hända att jag kanske oxå hamnar där så småningom, dock inte nu. Just nu är det lugn och ro som gäller. Efter nyår tänkte jag kanske börja dåra…. som 7 miljoner andra i Sverige. Men varför gå utanför ramarna när man kan göra som alla andra?! 🙂
