Tänkte jag skulle visa ett riktigt sommarlack som dykt upp nu. Vi har det på KICKS bl a. De flesta
färgerna tog slut nästan direkt. Lacket är från Mavala och numret är 149.
Lite kul färg att ha såhär på våren.
Som ni ser på bilden så är mitt lite avskavt, men det har suttit perfekt i över en vecka.
Ska snygga till det lite nu tänkte jag…
Wieeeeee, nu blev jag ju alldeles glad i hjärtat! Maria Montazami bloggar ju…. nu kan man få en dos Maria Montazami VARJE DAG!!! Lycka….
Jag har just vart på min första morgonpromenad på väldigt länge. Jag hade verkligen totalt glömt
borthur ljuvligt det är. Solen var precis på väg upp, det är så fresch i luften så man riktigt känner
hur mycket frisk luft man andas in i sina lungor!
Ja, nu äntligen känner jag att det jag pratade om förut blir verklighet. Det är drygt en månad försent men det har inte funnits varken ork eller tid tidigare. Nu vet jag att det handlar om en uppoffring från min sida. Det är att gå upp tidigare på morgnarna. Kan kännas förjäkligt och lite överdrivet att gå upp 45 minuter tidigare för att få promenera, men jag VET att det kommer att vara värt varenda sekund. Man blir piggare gladare och allmänt friskare av att göra det så dom där 45 minuterna varje dag kommer jag få igen flera gånger. Jag ska försöka gå varje dag i veckan, helmorgnarna får vi se hur det blir med!? NU KÖÖÖÖÖR VI!!!
Då var det TÄVLINGSDAX igen. Jag lottar ut underbart till våra små från Såhär gör du:
* Skriv en motivering till varför just du ska vinna paketet bland mina kommentarer!
* Kika in här igen senast lördagen den 22 maj för att se om just du vunnit!
* Glöm inte att ange din bloggadress eller mejladress för att jag ska kunna kontakta vinnaren!
Inte svårare än så alltså!!!
TÄVLINGEN PÅGÅR T.O.M fredagen den 21 maj! LYCKA TILL!!
Aaaaaah…. hur snygg är inte den här då?? *blink blink blink*
översänder jag härmed till min man. Om jag skulle vara den bästa
frun EVER, skulle man kanske få fråga om man kanske fick en sån här…
ja alltså om man är riktigt snäll, inte sur och bara glad?!
Vi är en stor familj, med det menar jag en 3 barnsfamilj. I en 3 barnsfamilj finns det inte utrymmen för en massa onödiga saker. Man köper det som behövs, det är inte så att man kan FLÄSKA på med det ena onödiga köpet efter det andra! NOPE… det är förjäkla tråkigt ska jag säga för om jag kunde så skulle jag fan inte ha tid och jobba för allt shoppande!
Men men, även om man är en medelsvensson familj så händer saker med ens mobiltelefon vare sig man vill eller inte. Huxflux häromdagen så drog min front på min mobil. Ja den bara lossna. Jag har kunnat satt dit den igen och den fungerar men då tändes ett litet hopp om att den kanske skulle paja ihop snart. Så att jag bara var tvungen att köpa en ny lur.
Har ni iphone eller känner ni nån som har? Vad tycker ni om den? Jag har läst lite och känner att den är så bred och besitter en jäkla massa jag skulle kunna ha nytta utav. Jag som busspendlar tex skulle säkert kunna göra massor på bussen med den… Kolla fejjan =) Mejla =) Lyssna på musik =) 3 saker som jag knappt har tid med annars.
Med ens när man fått tag på lägenhet och ska få ett nytt
boende så sätter såklart inredningssuget fart. Nu går mina
tankar i 300 och jag vill fixa och dona en massa! Den här
tapeten i hallen skulle t ex inte vara fel.
Till saken hör att jag inte ens sett lägenheten!!!! Kan ni hajja???? Jag har gett husbandet ALLT ansvar att bestämma om det här var en lägenhet för oss eller inte!? Han åkte dit i fredags på lunchen då det faktiskt var lite brådis att bestämma sig. Vi skulle få den om vi ville ha den. Husbandet ringde på morgonen, visning på lunch och vi bestämde oss genast. Dom som äger lägenheten skulle kolla med paret som anmält intresse innan oss om de ville ha den och idag fick vi veta att VI FICK DEN!! Till saken hör att detta är en lägenhet som är ÖVERFÖRJÄVLIGT stor. Det är 7 rum och kök….på 240 kv!!!!! Jag vet att det låter helt jävla sjukt men vi har faktiskt haft lite smått panik. Vi har letat och letat, ringt och ringt men inte fått tag i nån lägenhet. Att flytta hem till mamma och pappa känns uteslutet så vi hade faktiskt inget val heller. Den är inte direkt billig men vi klarar det. Dock så försvann lite utav tanken med att sälja huset. Vi skulle ju bo så MYCKET billigare nu var tanken dock så kommer vi givetvis att fortsätta leta lägenhet men nu behöver vi inte känna oss paniska! Sen följer en hel del andra fördelar med som att allt skjutsande på barnen nu faktiskt tycks vara över. Det är nära till skolor och sporthallar. Bara där spar vi nog flera tusen i månaden… på riktigt!!!
Vi får den redan på fredag. Då ska vi oxå gå igenom var vi behöver nya tapeter och eventuell ommålning. Dom kommer att bekosta allt bara vi gör det själva. KANON! Den ligger på stan väldigt nära stora killarnas pappa vilket kommer underlätta hästlängder för oss alla. Jag har ca: 30 sekunder till bussen! =) Det är sant, det är jättenära och jag ser busshållplatsen från fönstret. Där finns en stor balkong, massa häftiga stora rum och vi kommer stoltsera med byns fulaste men största badrum. Vad säger ni om 2 laxrosa handfat med ett laxrosa badkar mitt i??? 🙂 Men jag ska nog försöka göra nåt coolt utav det oxå! =)
Jag är så sugen på att sätta nåt utav Cassandra Rhodins skapelser som väggmålning i nåt utav de stora rummen. Kolla så mycket häftigt hon gör:
Suuuuuck…. sugen så sugen! Var får man tag på det då tro? Eller ska man ge sig på nån egen målning… ? Nää, skulle inte tro det, jag tror inte det skulle bli bra! Återkommer såklart med bilder från lägenheten så fort jag har några!
Puss ♥
Wiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeee….. vi har fått lägenhet!!!! ☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺
Här ligger vi. Milobebis är sjuk igen:-( Blev en snabbis in på jobbet för att rodda ihop det hela så att husbandet kan jobba. Tänk vad jobbigt det ska vara att vara liten. 🙁
Igår var jag och husbandet med om en JÄKLA prövning helt klart! Det var
nog bland det tuffaste i ”väntning” jag varit med om. Bilderna ovan talar väl
sitt tydliga språk om hur många det faktiskt var som sökte. Läste på text
TV igår att det var 10 500 som sökte i Stockholm igår. De bev tvungna
att bryta kön för att be vissa återkomma idag!
Idag är man lite måttligt MÖR! Dels har jag en JÄÄÄVLA träningsvärk sen vi spelade föräldramatch i innebandyn i fredags, sen stod jag still sjukligt länge igår! Det värker i varje muskel och det känns mer eller mindre som jag blivit överkörd av ett tåg.
Vi kom till sergelstorg vid 9 tiden igår. Kön var milalång redan då men det hela verkade ändå trevligt och bra upplagt. Helikoptern surrade över våra huvuden hela tiden och vi blev ombedda att omvartannat skrika Stockholm och omvartannat skrika och klappa händerna. Vi stod en betryggande bit bort och kände väl oss lite avsides och ”slapp” allt det där. Just där och då kändes väl köandet liksom OK. Dock så hade vi inte en JÄVLA aning om vad vi hade att vänta oss. Som den goda frun man är köade jag givetvis bredvid min man. Hemska tanke att behöva göra allt det där själv… sen vet jag att han hade gjort det för mig! =)
Timmarna gick och allt kändes sjukt på nåt sätt eftersom man liksom tappade begrepp om tid och rum. Där stod man med tuttarna inborrade i personen framför med husbandet tätt bakom i timtal. Jag tappade stundtals känseln i hälarna och i båda tummarna och lillfingrarna. Jusst när man trodde att det inte kunde bli värre så började det ÖSREGNA!!! Jag som är 2 äpplen hög såg ju dessutom ingenting varken åt sidorna eller framåt så med paraplyerna såg jag NADA!!! Så där stod man och väntade, och väntade, och väntade och väntade….. väntade och väntade. Kön sniglade sig fram ryckvis och mellan varje ryck kunde det gå allt från 15 minuter upp till en timme, sen kom man ca 2 meter framåt varje gång…om ens det??
Man vet liksom inte hur man slår ihjäl tiden. Vi pratade såklart med varandra sen lyssnade man på många spån som dikuterade sitt i kön. Vissa ville man klappa till och andra fattade man faktiskt tycke för. Man står så nära i så många timmar och allt känns helt BISARRT! Det var flickvänner till killar som skulle söka och tvärtom, det var pappor till sina döttrar, det var kompisgäng som stöttade någon sökande. Alla är där för samma sak, den stora drömmen och mångas dröm kommer faktiskt slås i spillror. Husbandet var aldrig nervös utan ville bara få det gjort. Detta har nog gnagt honom i många år.
Efter 5,45 timmar började jag få en konstig känsla. Jag frös så mycket så jag skakade, jag var totalt dyngsur och överförjävligt hungrig. Just då var vi ca 30 meter från slutet av kön. Det var en enorm press så man stod som en packad sill. En svag känsla av klaustrofobi började infinna sig. Jag visste att ju längre tiden gått och ju mer det regnade desto per PANISKA skulle folk bli. Vakterna försökte säga åt folk att backa. Jag vände mig om mot husbandet och frågade: ”Är det ok… alltså om jag drar, jag är helt slut och börjar få panik!” Husbandet var såklart glad och tacksam för den tiden jag stått och självklart skulle jag kliva ur. Jag virrade fan runt ett tag innan jag liksom tog tag i vad jag skulle göra. Jag gick och ställde mig i gallerian i sthlm och bara glodde. Hahaha, jag var nog lite sinnesförvirrad just där och då!
Som tur var hade vi ändå planerat att träffas med tjejerna under eftermiddagen. Fick ett samtal om att vi skulle till Sturehof. Så dit kom jag blöt som en katt, stelfrusen och totalt utsvulten. Ätit en macka på hela dagen (vi var visst inte så rutinerade när det kom till köandet, trodde kanske att jag kunde gå ur och i kön hur jag ville för att hämta mat men ICKE).
Husbandet köade utomhus ytterligare i 1,5 timme… sen är det ju inte slut där. Man köar i ungefär 1 timme till inomhus och sen får man sin nummerlapp. Därefter tar det ca 1,5 timme till innan man besöker ”förjuryn”. Alltså dom som avgör om man duger åt riktiga juryn. Dom riktigt bra skickas då dit… även dom som är talanglösa och det för att göra det hela lite roligare. Det är dom vi sen skrattar åt i höst! =)
Husbandets feedback var helt klart kanon! Han fick väl godkänt och han var egentligen allt det dom sökte men tyvärr räckte inte hans sångteknik. Detta pga av alla som sökte och att bredden i år var bättre än någonsin. Så han räckte inte tillräckligt långt fram. MEN… jag har nog aldrig sett nån så GLAD som inte gått vidare. Han var tvärnöjd över att ha gjort det och jättenöjd med feedbacken. Lättad är han oxå…. och jag är såklart jättestolt. Han är fan tuff som gjorde det!
Sturehof har aldrig känts så najs och så varmt som det gjorde igår eftermiddag. Det blev toast skagen och lite gott rött vin. Det blev faktiskt ett par drinkar oxå och min stelfrusna hungriga kropp var överlycklig. Jag blev så varmt omhändertagen av mina vänner som men öppna armar tog emot mig! Husbandet kom vid 9 tiden, fick i sig mat och sen begav vi oss hemåt.
Vilken jäkla grej alltså…. herregud. Men som sagt, nu är det gjort! Och vi är glada att vi gjorde det…. jag säger vi för fasicken va jobigt det var o stå där! Huuuua.. jag gör nog inte om det, eller kanske…. om ungarna nångång vill att jag gör det så står jag väl där igen då! =)
Lite tjejmys med mina tjejer ♥:
Peter Jihde & jag. 🙂
