Denna lilla glädjespridare låg i brevlådan. TACK för att
det fanns nåt att glädjas åt denna dag som annars känns
rätt trist och jobbig. Milobebis första fotografering på
dagis. Vår lilla solstråle… Det hade inte varit så kul
med fotografen men jag tycker han lyckades bra ändå!

Ja, nu är det inte längesen vi landat hemma från akutens alla turer. Vi har som sagt suttit där sen kl 07 i morse, vi var hemma nån timma för att återvända. Magnetröntgen är gjord och det visar självklart att det är ett diskbråck som drabbat husbandet. Det man ville kolla var hur ”allvarlig” den är eftersom han i morse fick svårt att kissa. Det kan bli svårt att kissa och det är INTE bra. Dock så kan det bero på faktorer som en svår värk, en nervvärk som han har. Nu har han fått utskrivet lite knark… i fom av morfin, diklofenak och alvedon full dos ska tas dagligen. På måndag ska det pratas om det blir någon operation eller inte, det måste liksom släppa lite i smärta så man ser att det går åt rätt håll. Det är där vi är nu. Inte kul alls detta, för någon. Det är otroligt synd om honom och han är mer eller mindre invalidiserad av detta. Sjukskriven till den 26 december till att börja med. Han som är en väldigt lojal arbetare mår ju inte alls bra utav det men det är som det är. Vad göra?!

Ikväll kör vi ändå på med fredagsmys. Jag har hällt upp ett glas vin som smakar sådär eftersom jag inte riktigt återhämtat mig från magsjukan känner jag. Men vi har ätit, godiset är upphällt och vi väntar på att IDOL ska börja. Man gör så gott man kan i vår nuvarande situation, inte sant?!

Sen är det ju något väldigt stort som händer imorgon! VÅR MILOBEBIS FYLLER 2 ÅR!!!!! Det är inget som glömts bort under denna annars väldigt tuffa vecka. Presenterna är inhandlade och fikat förberett för morgondagen. Mammagrupps frukosten som var planerad har vi skjutit på en vecka, kände att det blev lite övermäktigt att hinna med imorgon. Imorgon bitti sjunger vi för vår 2 åring så det skallrar i huset. På eftermiddagen fylls huset på av nära och kära som ska fira Milobebis som alla oxå har förståelse för vår situation just nu. Det ska faktiskt bli skönt att träffa alla litegrand. Man behöver ha dom nära när det är lite tufft, kan inte ni känna så?

Bloggen har blivit lämnad åt sidan denna veckas sista dagar, ni förstår säkert varför. Nu hoppas jag på lite vändning här hemma. Värmen är ännu inte tillbaka trots att vi hade gubbar här hemma idag, vi fortsätter med raggisarna på. Thedde har återhämtat sig nu och vi hoppas att husbandet slipper. Så snälla…. vänd nu va?!

Ha en fin fredagkväll bloggisar! ♥

Så himla fint, vit amaryllis är nästan oxå ett måste i
våra vintervita hem. En vit kruka och lite grönt så
har man en väldans fin uppsättning! Lite fint i ett
annars ”tråkiga besked” inlägg!

Ja, jag börjar med nåt så fint som en amaryllis och fortsätter med BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ!!!!

Jo, ni förstår att så känns det just nu! Husbandet fick sin ”dom” idag och det visade sig sig vara akut diskbråck. När han ringde mig med gråten i halsen från jobbet vid klockan halv 10 i morse förstod jag att nu måste vi fasicken göra nånting. Jag körde honom till grannen, ja vi bor granne med en kiropraktor som ska vara väldigt bra. En trappa ner bara. In där och han fick tid bara nån timme efteråt. Han kan inte gå ordentligt, inte sitta ordentligt och när han ligger så kan han knappt vända sig. Det ÄÄÄR synd om honom på riktigt nu.

Kiropraktorn visade sig bli riktigt jäkla förbannand på läkaren som husbandet var hos igår. ”Vad är det för en jävla idiot???” undrade han svärande?! ”Detta är det mest solklara fall jag sett på diskbråck! Såg inte han det igår då vet inte jag vad han är för läkare! Byt direkt!!!” nästan skrek han. Han ska nu skriva ett brev som husbandet ska ta med till sin läkare. Han yrkar på 6 veckors sjukskrivning, inga lyft, inga böjningar, ingen belastning what so ever. Absolut inget stående eller sittande långa stunder. Så, det betyder inget jobb för hans del. Det känns lite som att nån skämtar med oss nu! Som att det liksom börjar bli rågat….det där berömda måttet?

Ska inte typ himlen ramla ner på oss snart oxå?

Eller nån sno vår bil?

Eller att man blir rånad på gatan?

Man börjar ju fasicken undra?! Ok, jag har sagt att man alltid ska tänka postivit… jag GÖR det. Men just i detta nu orkar jag inte. Ja, vi har varandra och vi är friska och vi har mat på bordet men ibland lessnar man. TOTALT!! VAFASEN….. räcker det inte lite nu? Blev nästan full i skratt idag när dagis hade skrivit en liten sån ”Detta pågår just nu” lapp. Det är nämligen så att för dagis börjar det oxp bli måttet rågat. En är gravid och mår piss, en har ramlat och brutit armen, några är magsjuka och jada jada. Så på listan stod det:

HÖSTBLÅSOR
MAGSJUKAN
BRUTNA ARMAR
GRAVIDITET
SNÖKAOS

Haha, lite kul att alla behåller humorn när allt liksom är lite åt helskotta. En av dagisfröknarna tyckte faktiskt oxå att det liksom räckte för vår del just nu även om dom har det som dom har det. TACK för omtanken säger jag.

Nu måste jag vara en god fru, bära ett rätt stort lass själv eftersom han inte klarar så mycket just nu. Jag ber till högre makter att han snart får bli bra. Det är inte kul för nån detta. KRYA på sig husbandet. Vi klarar det här tillsammans. Det är väl så man säger? Om nån fixar ett fett spa till mig efter att detta är över så skulle jag bli väldigt glad och tacksam!

Nu ska jag laga mat, och skulle behöva plocka, skulle behöva slutaföra några jobb till men jag är helt slut. Jag vill gå och lägga mig under täcket men…. KOM IGEN, KÖR BA!!

Tack för att ni finns alla, och tack för kommentarer, jag blir så glad för var och ett!!! ♥