Ska triss skrap stressas fram?

width=160
Ja ni… tänk om man någon gång skulle få sig en rejäl
slant i form av en sån här? Det skulle inte sitta fel…..
det finns en sak som jag tänk på litegrand när det
kommer till skrap i TV.

Satt här och kikade på morgon TV i fredags morse. Ja när vi satt på akuten och väntade. Det blev dags för en kille att skrapa. Det som slog mig då, eller egentligen alltid har stört mig lite, är hur stressade dom måste känna sig.

För det första har man ju liksom laddat för det i flera dagar, kanske veckor t.o.m. Man har säkert låtit tankarna flyga och fantisera om summor som skulle kunna göra en oljeshejk avundsjuk. Man har oxå planerat små summor och vad man ska göra för dom. Men någonstans lever drömmen om miljonerna kvar. Man planerar vilken man ska ta, ja i turordningen när dom ligger där i lådan. Det är ju så många! Vilken tar man?! Man skulle säkert vilja välja ett tag. Men det finns inte tid att stå och fingra på dom eller ens svepa med handen över dom för att få en känsla om var miljonerna ligger. 

Han plockar upp sin stora lott. Ja dom är ju lite större på TV för att vi oxå ska kunna ha glädje utav skrapandet. Annars skulle nog det hela vara lite trist. I alla fall. Då ska han i alla fall sätta tänderna i den här lotten. Han vill skrapa noggrannt. Men serru, det får man inte, för det är TV tid så helst ska man fladdra runt med den där skrapen över lotten så det silverfärgade skalet yr i hela studion. Jag ser riktigt hur den här rödhåriga killen skrapar så glasögonen åker av och an på näsan och svetten lackar. Ja, så är det ju inte riktigt då men ni förstår va.

Men den här killen skrapar en ruta försiktigt och noggrannt. Sen tittar han på beloppet som visar sig bakom det silverfärgade skalet. Han tar det hela med ro. Här säger programledaren till första gången. JA, där hade vi 100 000 kr, då får du skrapa på nästa så vi får se vad det blir!
Han skrapar nästa och behåller sitt lugn och kikar vad det står för belopp. Här säger programledaren till för andra gången. 3 miljoner, då tar vi nästa hetsar hon fram. Här börjar den rödhåriga killen att känna av pressen och skrapan börjar gå fortare. Men sen stannar han upp lite igen för att självklart kika vad han har chans på. Här rabblar programledaren snabbt fram vilka belopp som står och avslutar med Nu får du skrapa på lite så vi får se hur mycket du vinner! Den rödhåriga killen förstår allvaret i hur jäkla snabbt han borde skrapa så han skrapar på. Det är nästan så glasögonen fladdrar av och an och svetten börjar lacka, men bara nästan. Jag som tv tittare ser att han vinner 100 000 kr men han fortsätter skrapa. I hans huvud ekar nog bara MEN SKRAPA DÅ FÖR I HELVETEEEEEEE. Programledaren stoppar upp honom när han når den sista rutan med ett Grattis, du har vunnit 100 000 kr, vad ska du göra för pengarna? frågar hon. Den rödhåriga killen får inte svara så utförligt som han kanske skulle vilja för det är dags för ett inslag innan nyheterna.

Jag känner hur jag sitter där framför TV:n och blir stressad. Jag biter lite på naglarna för jag vill inte att programledaren ska behöva säga åt honom. Det känns som jag skäms när programledaren säger åt honom att skrapa fortare. Som att jag skulle kunna hojta på honom om jag stod där i studion. Hörru, kör på nudå typ. O sen tycker jag synd om honom. För att han inte får njuta av den här stunden som vi är så många som drömmer om.

Vafan, det kanske inte är så kul det där med att skrapa i TV tänker jag mig. Fan, först bli stressad av nån som står o flåsar en i en nacken, och sen inte en ens minut of fame”. Man ska bara skrapa så skrapfan glöder och sen kastas ut från studion utan och ens fått säga vad man skulle vilja göra för pengarna. Tänk om man vinner massor med pangar och blir så jäkla glad så morgonsoffan tuttar eld av min entusiasm? Så jäkla rolig TV. Ja när vanliga svenssons är med och får visa äkta och riktiga känslor. Men det hinns inte med som det ser ut idag.

IN – SKRAPA – UT…. och kom ihåg, skrapa fort som fan!

Nej, hoppas man vinner storslammet hemma i sin egen soffa. Då får man skrapa en ruta per dag om det skulle vara så, man kan dansa naken i soffan och skåla i champagne om man skulle vinna stort. Soffan skulle jag tutta på för då skulle jag ha råd och köpa en ny….

Köp lite trisslotter i julklapp hörrni, tänk vad kul om det skulle bli storslam. Och kom ihåg, låt människan få skrapa i lugn och ro! 🙂

0
Kommentera

Sköna söndag

Denna bild förklarar lite utav gårdagen. Om man säger att detta inte ens var en tiondel av antal bilar som landade i form av presenter så förstår ni kanske. Det är BILFARM här nu. Milo kunde inte bli överlyckligare!

Sitter vid en annan dator denna dag och hittar tyvärr inte min datakabel till kameran. Vill ju visa lite godbitar från gårdagen såklart. Men det kommer lite längre fram.

Jaha, idag får vi skriva in en ny kategori här på bloggen. Jag tänkte att det var evigheter kvar när jag skrev kategori Milo 18 – 24 månader, och tänk… nu är han över 24 månader!

Det blev en fantastisk dag ur alla synvinklar. Nära och kära hälsade på och Milo var i himmelriket. Han fick så mycket roliga presenter så julafton mer eller mindre känns onödig ur present synvinkel. 🙂 Kan man få för mycket? Kan säga att temat helt klart var bilar, Milobebis älskar ju bilar så det var inte alls konstigt. Men det blev även lite kläder, världens bästa pulka, en trehjuling och en grävmaskin som man kan sitta på. Kan ni förstå?! Det finns att leka med nu!

En jättefin födelsedag blev det. Det var en väldigt trött Miloebebis som somnade igår kväll. Helt slut av alla intryck.

Idag väntar stallet för oss. Elliot tävlar idag så då åker vi och tittar på honom, det är inte varje dag ska ni veta. Ja, som vi får titta, han gillar nämligen inte det. Men idag så. Sen ska vi nog inviga pulkan på eftremiddagen. YIHAAAA!

Ha en mysig söndag allihop!

Ps. Uppföljnings husbandet…. han knaprar morfin och känner att det faktiskt hjälper fint mot smärtan. Han tycker oxå att det börjar att bli aaaaningens bättre, nu håller vi tummar för det så att operationen kanske inte behvöer genomföras!

0
Kommentera

Milobebis 2 år

Jaaaaaaaa må han leeeeeeeeeeeva!!! Ja må han leeeeva!

För 2 år sen hade äntligen den dagen vi väntat på så länge kommit. Husbandet hade längtat, hoppats och trott att ”Nu är det nog dax” ett antal gånger. Dock alltid för att bli lite besviken när det inte blev så! Kl 4 (som igår) satte värkarna igång och kl halv 2 på  natten åkte vi in för att äntligen få föda fram vår lilla Milobebis som vi så länge längtat efter.

Exakt den här tiden höll epiduralen som bäst på att värka. Jag hade bett personalen om ursäkt ett antal gånger och låg och återhämtade mig efter att ha haft värkar i 19 timmar och äntligen fått den där epiduralen som funkade. Då visste jag inte att snart skulle det det riktiga arbetet börja. När det skulle kännas som att jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst för att trycket neråt var så enormt. Jag hade precis fått veta att vi troligtvis väntade en väldigt stor pojke och att jag därför inte skulle få stå och föda som jag ville! Jag var nervös men sååå förväntansfull att äntligen få göra kärleken i livet till pappa.

Klockan kvart över 12 såg barnsmorskan att NU är hon öppen 10 cm, det är dax att föda barn på riktigt. Jag gav upp många gånger på vägen när jag av trötthet inte längre orkade pressa. Men serru, där fanns en barnmorska som visste hur man skulle pumpa ur det sista krafterna på en arg finska som låg och var på väg att kapitulera totalt!

När jag för 100:de gången säger att jag inte vill längre, att jag inte kan, att jag inte orkar så tittar hon på mig och säger:

”Så vad vill du vi ska göra? Ska vi packa ihop hela skiten och gå hem hela högen eller ska du ta i för kung och fosterland och trycka fram den här pojken som nu måste komma ut?” sa hon med bestämd röst.

Jag blev stum och pep fram ett:

”Ok, jag försöker väl ett tag till då!”

Sen tröck på jag på utta helvete….. herregud, jag har aldrig i hela mitt liv tagit i så mycket och jag trodde på riktigt att mitt huvud skulle spricka men jag sket i det. Bara han kommer ut. Och det gjorde han.

Kl 12.45 kommer en flämtande, pipande, stor, lite blå pojke på nästan 5 kilo. Han var så tagen av sin färd och sitt dygn i min mage. Han låg där länge och väl och betraktade oss, och den här kalla världen han hamnat i. Hans pappa grät floder och kunde inte tro att det var sant, jag grät floder och kunde heller inte tro att det var sant. Vår lilla gosse, en alldeles perfekt pojke med kolsvart kräftspa luktande hår. Ja, hans hår luktade kräftor, vi vet inte varför!? Haha… konstigt va?!

Idag fyller han 2 år! Han har fått massor av presenter under hela dagen och vi har tagit bilder på allt. Han leker med sina saker för glatta livet och förstår nog att idag är en allldeles speciell dag!

Vi älskar dig lilla hjärtat ♥. Tack för du kom till oss! Grattis på din stora dag!

// Mamma, Pappa, Thedde & Elliot

0
Kommentera

Fredagsmys och tillbaka från akuten


Denna lilla glädjespridare låg i brevlådan. TACK för att
det fanns nåt att glädjas åt denna dag som annars känns
rätt trist och jobbig. Milobebis första fotografering på
dagis. Vår lilla solstråle… Det hade inte varit så kul
med fotografen men jag tycker han lyckades bra ändå!

Ja, nu är det inte längesen vi landat hemma från akutens alla turer. Vi har som sagt suttit där sen kl 07 i morse, vi var hemma nån timma för att återvända. Magnetröntgen är gjord och det visar självklart att det är ett diskbråck som drabbat husbandet. Det man ville kolla var hur ”allvarlig” den är eftersom han i morse fick svårt att kissa. Det kan bli svårt att kissa och det är INTE bra. Dock så kan det bero på faktorer som en svår värk, en nervvärk som han har. Nu har han fått utskrivet lite knark… i fom av morfin, diklofenak och alvedon full dos ska tas dagligen. På måndag ska det pratas om det blir någon operation eller inte, det måste liksom släppa lite i smärta så man ser att det går åt rätt håll. Det är där vi är nu. Inte kul alls detta, för någon. Det är otroligt synd om honom och han är mer eller mindre invalidiserad av detta. Sjukskriven till den 26 december till att börja med. Han som är en väldigt lojal arbetare mår ju inte alls bra utav det men det är som det är. Vad göra?!

Ikväll kör vi ändå på med fredagsmys. Jag har hällt upp ett glas vin som smakar sådär eftersom jag inte riktigt återhämtat mig från magsjukan känner jag. Men vi har ätit, godiset är upphällt och vi väntar på att IDOL ska börja. Man gör så gott man kan i vår nuvarande situation, inte sant?!

Sen är det ju något väldigt stort som händer imorgon! VÅR MILOBEBIS FYLLER 2 ÅR!!!!! Det är inget som glömts bort under denna annars väldigt tuffa vecka. Presenterna är inhandlade och fikat förberett för morgondagen. Mammagrupps frukosten som var planerad har vi skjutit på en vecka, kände att det blev lite övermäktigt att hinna med imorgon. Imorgon bitti sjunger vi för vår 2 åring så det skallrar i huset. På eftermiddagen fylls huset på av nära och kära som ska fira Milobebis som alla oxå har förståelse för vår situation just nu. Det ska faktiskt bli skönt att träffa alla litegrand. Man behöver ha dom nära när det är lite tufft, kan inte ni känna så?

Bloggen har blivit lämnad åt sidan denna veckas sista dagar, ni förstår säkert varför. Nu hoppas jag på lite vändning här hemma. Värmen är ännu inte tillbaka trots att vi hade gubbar här hemma idag, vi fortsätter med raggisarna på. Thedde har återhämtat sig nu och vi hoppas att husbandet slipper. Så snälla…. vänd nu va?!

Ha en fin fredagkväll bloggisar! ♥

0
Kommentera

Vi sitter på akuten! Ryggen ger inte med s…

img_0287 (MMS)

Vi sitter på akuten! Ryggen ger inte med sig och han har fått svårt att kissa vilket inte är så bra. Låg o googla på det i morse och vi beslutade att nu åker vi in akut! Milobebis hos mormor, stora pojkarna tas om hand hemma hos oss av deras pappa. Håll tummar för att mitt husband inte ska behöva opereras!

0
Kommentera

Värmeljusen tända denna torsdagkväll. Nuså…

img_0286 (MMS)

Värmeljusen tända denna torsdagkväll. Nuså har jag ätit mitt första mål riktig mat. Vi har typ 15 grader i lyan, tydligen något som frusit i huset som gör att en stor del av våra element inte fungerar! Vi har raggisar och mössor på oss. Till råga på allt fick jag hämta Thedde från skolan som nu i sin tur ligger magsjuk! Det känns GRYMT detta! Vårt hem är en bakteriehärd utan dess like. Här bjuds det på kaffe med magsjuka eller varför inte en kopp the med diskbråck?! Man kan oxå få en smörgås med ögoninflammation, vilket jag tror att Milo har tendenser till. Nåväl, jag hoppas vi alla mår bättre till julafton är här!

0
Kommentera

Livstecken

Ett livstecken från oss. Vi lever men det är väl inte mycket mer. Vilken
omgång, wohooooo…. Snacka om att man ska uppskatta att man får
vara frisk.

Ojoj, ja efter mitt inlägg igår morse gick jag och la mig. Där låg jag sen. Det var helt sjukt hur dålig jag var. 38,5 graders feber hela dagen. Jag kan inte minnas när jag hade feber senast, och jag tillhör den gruppen som blir så himla dålig av feber. O så Elliot då, han började kräkas igår kl 6 på morgonen. Han slutade kl 9 igår kväll!!!!! Kan ni förstå? Dessutom kan jag inte vara en bra mamma och finnas där för honom eftersom jag var så dålig. Så då fick husbandet halka omkring med sin onda rygg igår, det var så synd om alla igår. Elliot och jag låg bredvid varandra och yra hela dagen igår. Nu äntligen har Elliot fått sova en hel natt utan att spy en endaste gång. Han sover fortfarande.

SJälv var jag och fyllde en diskmaskin i morse och plockade undan lite. Är inte det lite typiskt morsor? Så fort man är på benen så börjar man städa!! :))) Jaja, jag är inte hundra än men jag är på benen, bara det är en bragd! Jag är så glad för det, nu hoppas vi att både husbandet och Thedde klarar sig. Kan inte se att husbandet ska få detta med sin onda rygg, voine voine det får bara inte hända! 🙁

Hoppas ni bloggläsare får hålla er friska!

1
Kommentera

Magsjukan från helvetet

Vilken helvetes åkomma. Jag klarade mig inte trots vitpeppartuggande.
Igår kväll kapitulerade jag under vinterns vidirgaste….

När man inte tror att det kan bli värre så blir det så! Jag har legat i joooordens magsjuka från igår kl 10 på kvällen. Har kräkts som en räv och även varit dålig i nr 2. Jag har inte gjort annat än sprungit inatt, nu har jag 38 graders feber och känner mig så jäkla sänkt!

Nu på morgonen kom Elliot upp och sa att han mådde illa. Ok, sagt och gjort så kalvade även han ur sig. Så nu ligger jag och Elliot i denna guds bortglömda åkomma. Det är VIDRIGT och jag får sån hemsk ångest av denna sjukdom. Men om jag får säga det själv så var jag jätteduktig på att spy ALLDELES själv igår. Ingen klappade på mig vilket brukar vara ett måste för att jag ska fixa det. Jag skötte allt helt själv i ett sovande hus, *STOLT*!

Nu skulle jag kunna mörda för lite avslagen coca cola, Thedde får springa och köpa det innan han åker till skolan. Själv ska jag lägga mig på soffan och kurera mig själv. Vi får se hur vi får Milobebis till dagis, vi få klunsa tror jag! 🙂 Senare i eftermiddag hoppas jag på bra återhämtning då massa beställningar måste måste färdigställas.

BRA TAJMING!! Ironiskt känns det, som att nån skämtar med oss! Nåväl, kämpa på ba…

0
Kommentera

Diskbråck och kaos

Så himla fint, vit amaryllis är nästan oxå ett måste i
våra vintervita hem. En vit kruka och lite grönt så
har man en väldans fin uppsättning! Lite fint i ett
annars ”tråkiga besked” inlägg!

Ja, jag börjar med nåt så fint som en amaryllis och fortsätter med BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ BLÄ!!!!

Jo, ni förstår att så känns det just nu! Husbandet fick sin ”dom” idag och det visade sig sig vara akut diskbråck. När han ringde mig med gråten i halsen från jobbet vid klockan halv 10 i morse förstod jag att nu måste vi fasicken göra nånting. Jag körde honom till grannen, ja vi bor granne med en kiropraktor som ska vara väldigt bra. En trappa ner bara. In där och han fick tid bara nån timme efteråt. Han kan inte gå ordentligt, inte sitta ordentligt och när han ligger så kan han knappt vända sig. Det ÄÄÄR synd om honom på riktigt nu.

Kiropraktorn visade sig bli riktigt jäkla förbannand på läkaren som husbandet var hos igår. ”Vad är det för en jävla idiot???” undrade han svärande?! ”Detta är det mest solklara fall jag sett på diskbråck! Såg inte han det igår då vet inte jag vad han är för läkare! Byt direkt!!!” nästan skrek han. Han ska nu skriva ett brev som husbandet ska ta med till sin läkare. Han yrkar på 6 veckors sjukskrivning, inga lyft, inga böjningar, ingen belastning what so ever. Absolut inget stående eller sittande långa stunder. Så, det betyder inget jobb för hans del. Det känns lite som att nån skämtar med oss nu! Som att det liksom börjar bli rågat….det där berömda måttet?

Ska inte typ himlen ramla ner på oss snart oxå?

Eller nån sno vår bil?

Eller att man blir rånad på gatan?

Man börjar ju fasicken undra?! Ok, jag har sagt att man alltid ska tänka postivit… jag GÖR det. Men just i detta nu orkar jag inte. Ja, vi har varandra och vi är friska och vi har mat på bordet men ibland lessnar man. TOTALT!! VAFASEN….. räcker det inte lite nu? Blev nästan full i skratt idag när dagis hade skrivit en liten sån ”Detta pågår just nu” lapp. Det är nämligen så att för dagis börjar det oxp bli måttet rågat. En är gravid och mår piss, en har ramlat och brutit armen, några är magsjuka och jada jada. Så på listan stod det:

HÖSTBLÅSOR
MAGSJUKAN
BRUTNA ARMAR
GRAVIDITET
SNÖKAOS

Haha, lite kul att alla behåller humorn när allt liksom är lite åt helskotta. En av dagisfröknarna tyckte faktiskt oxå att det liksom räckte för vår del just nu även om dom har det som dom har det. TACK för omtanken säger jag.

Nu måste jag vara en god fru, bära ett rätt stort lass själv eftersom han inte klarar så mycket just nu. Jag ber till högre makter att han snart får bli bra. Det är inte kul för nån detta. KRYA på sig husbandet. Vi klarar det här tillsammans. Det är väl så man säger? Om nån fixar ett fett spa till mig efter att detta är över så skulle jag bli väldigt glad och tacksam!

Nu ska jag laga mat, och skulle behöva plocka, skulle behöva slutaföra några jobb till men jag är helt slut. Jag vill gå och lägga mig under täcket men…. KOM IGEN, KÖR BA!!

Tack för att ni finns alla, och tack för kommentarer, jag blir så glad för var och ett!!! ♥

0
Kommentera

Dag 5 – Vad är kärlek?

Ja vad är kärlek, det handlar Dag 5 om? Kärlek för mig är ett brett spektra och i det rymmer allt. Tyvärr kunde jag inte få med alla bilder här ovan som symboliserar kärlek för mig men jag ska försöka förklara!

Vad är det då? KÄRLEK? För mig är kärlek mina barn, min man, mina föräldrar, min syster, mina vänner, släktingar (inte alla) och allt gott.

Men om man ska dissikera kärlek så handlar det ju om en känsla. När hjärtat blir stort och värmen i kroppen sprider sig och det känns som man lyser som en sol. Men vad får en att känna kärlek? Det är så mycket och det känns såklart på så många olika sätt. Här är några:

* BARN
Den kärleken man känner för sina barn är ju i stort sett obeskrivbar, den är så stor så det går ju faktiskt inte att förklara mer än att man älskar sina barn mer än sitt eget liv. När jag fick mitt första barn, Thedde, så hade jag svårt att hantera den kärlek jag kände i mig i o m att jag födde honom. Han fick mig att leva så fullständigt och faktiskt känna att det är därför jag lever. För att föda honom. Mitt liv blev så litet i jämförelse med hans och vad det gav mig. Inget spelar längre någon roll när man får ett barn, det enda som spelar roll är HAN. Jag var orolig att jag inte skulle orka känna lika mycket kärlek för ett till barn. Men när sen Elliot föddes och känslan var exakt densamma så var jag överväldigad. Gick det? Fanns det plats i en mammas kropp? Och det bekräftades ytterligare när min sladdis Milo kom till världen. Det finns plats, och det räcker till alla 3… hur gott och väl som helst! Den kärleken är den STÖRSTA för mig, inget i världen slår det.

* MIN MAN
Jag minns mitt sargade hjärta efter min separation, hur jag inte längre vågade hoppas på kärlek. Skulle jag ens våga ge mitt hjärta till någon? Våga chansa på att det gick att vara lycklig…. IGEN. För det har jag varit i mitt liv, med de kärlekar jag haft. Helt klart…. men har det känts rätt? Har det varit det jag letat efter? Har man vuxit ifrån varandra? Frågorna är många.. men det jag vet och fått svar på är: Där jag är NU är där jag vill vara! Den människan som somnar bredvid mig och som jag vaknar bredvid varje morgon vill jag fortsätta somna med och fortsätta vakna med för resten av mitt liv. Jag vill leva mitt liv MED HONOM. Han ska vara med i allt som händer mig. Det är HAN jag vill dela det med. Tills vi får 50 årskris, tills våra barn flyr hemmet, tills våra silvergråa hår vuxit ut och tills det är dax att säga farväl till jordelivet. Kärlek är när jag känner att han gör mig HEL, utan honom vill jag inte vara, någonsin. Då…… då är det rätt!

* FAMILJ
Dom där härliga människorna jag skrev om häromdagen. Och hon den där bångstyriga syrran…. MIN FAMILJ. Det är oxå kärlek. Där jag kan vara mig själv till 100% (ok, jag har inte svårt att vara mig själv men ni vet….. ). Jag skulle ärligt kunna bo i kollektiv med min familj, inga problem. Jag vet bara att man inte gör det. Så då gör inte vi det heller. Familjen är det där blodet, blodet som är tjockare än vatten. Där beskyddarinstinkten gör sig påmind om jag vet att någon av dom får ett krökt hår på sitt huvud. Lejoninnan i mig vill DÖDA. Så, familj för mig är KÄRLEK. Även min ”nya” familj genom min man. Älskar dom och är glad att jag får vara en del i deras liv.

*VÄNNER
Jag har några få som jag hyser STOR kärlek för. Jag har rensat en del bland dom oxå och lägger energi på dom jag VILL lägga energi på numera, inte dom man borde. Jag har 2 som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, dom 2 skulle jag kunna ringa mitt i natten och gråta och skrika för. Jag skulle bli emottagen med öppna armar, detsamma ger jag dom! Det är härligt med kärlek som kommer från vänner, å jag älskar att ge det tillbaka. Att berätta hur mycket en vän faktiskt betyder för mig! Det gjorde jag senast i fredags!

ATT TÄNKA PÅ……
KÄRLEK ska vara något härligt. Något som inte gör ont. När kärlek gör ont måste man bort. Det ska inte göra ont, det ska bara kännas ………. bra, förutsättningslöst och som att det är nåt du VILL känna.

♥♥♥ // Nina

0
Kommentera